Svårt ärende detta. Kan väl säga att det inte är tillåtet enligt våra regler med en omplaceringsannons av det här slaget. Kvinnan har ju faktiskt tagit hand om katten och därmed tagit på sig ett ansvar.  Varför har inte kvinnan kastrerat honkatten? Att först ta hand om en hittekatt, sedan strunta i att kastrera och nu hota med avlivning är lite väl magstarkt.

Jag tycker fallet är intressant att diskutera. Därför låter jag tråden vara kvar. Justerar dock lite på rubriken, i texten och placeringen. Hur ska man som förening/aktiv katthjälpare hantera en sådan här situation?

Jag har ett liknande fall. En familj som tog en kattunge från mig förra hösten. Trots många samtal om hemlösa katter och mitt arbetet med katter och ett avtal om kastrering när kattungen blev äldre ringde de mig och berättade glad att katten nu är planerad dräktig. För katten är ju så vacker. Ljusgrå. Fast den blev dräktig tidigare än planerad-därför ringde de och frågade. Katten är nu ca 1 år. Blev helt mållös. Vad säger man då?

Jag skulle nog åka till den kvinnan och pratar allvar med henne. Det är hennes ansvar nu att ha kattungarna minst 12 veckor och att hon också aktiv letar nya hem. Och självklart kastrerar kattmamman. Vill hon inte skulle jag försöka ta kattfamiljen därifrån.

Och i framtiden ännu mer lägga vikten på att bara förmedla kastrerade katter.

Det är JÄTTEviktigt att man tecknar avtal med folk som antingen adopterar okastrerade kattungar eller vill ha hjälp med kastrering av hemlösa katter. I avtalet ska man ta upp att katten ska kastreras senast när den är könsmogen. Funkar bäst tycker jag att lämna ett intyg vid avtalet som skall undertecknas av veterinär och skickas in så fort katten är kastrerad. Tills det har hänt gäller det följa upp ärendet tills katten är kastrerad och intyget har skickats in.

Vi på katthjälpen jobbar på det viset (adopterar aldrig bort okastrerade könsmogna katter) och hittills har samtliga kattungar bivit kastrerade utan att de har blivit dräktiga (peppar, peppar, ta i trä). Vi har även en utdragen adoptionsprocess som sållar bort oseriösa människor. Tror att detta är ännu viktigare, att förebygga att folk som inte har tänkt igenom eller förstår varför kraven ställs adopterar från katthem. All problematik omkring hemlösa katter börjar ju med oseriösa kattägare.

#3 Absolut!

Tyvärr är avtal inte hållbara och man kan ändå felbedömma en kattköpare. Fruktansvärd tråkigt.

Har inte mer artikeln men på tyska katthem har man allmer börjat med tidigare kastreringar när det kom fram att ett stort antalet förmedlade kattungar aldrig kastrerades.

Jag skulle med glädje kastrera tidigt för att "misstag" ska slippa ske. Att göra kissarna helt klara innan flytt vore toppen!

Avtalen…. hur kan man få dem gällande? Går det att få dem gällande?

När jag tog hand om en familj (8 bebisar och en mamma) så tog jag även med mamman, alla är numera kastrerade och klara, det känns underbart.

Ingen kisse flyttar ifrån mig innan kastrering är klar, även om de blir större innan flytt.

Det är vad även jag kommit fram till,släpper ingen okastrerad omärkt katt ifrån mig.

Avtal kan vara giltiga men den ena parten kan tyvärr ändå välja att inte följa sin del,om det händer kostar en rättsprocess mer pengar än man vill betala.Därför har jag valt att göra som jag gör.Egentligen kan jag också tycka att kattungar borde få stanna hos sin mamma mycket längre tid än bara 12 veckor.

Lite OT kanske, men samtidigt viktigt!

Nu har ju jag problem att släppa ifrån mig de kissar som kommer innanför dörren överhuvudtaget, men Rödis och Sköldis, 2 av ungarna, flyttade när de var nästan året, men också helt klara.

Om det rätta hemmet dyker upp för de andra missarna så får de flytta, men inte innan. Jag har kontakt med de nya ägarna och har varit och hälsat på dem och sett kissarna i deras nya miljö, jag har haft turen att få det "perfekta" hemmet till dem, lyckliga stjärna!

Carloz flyttade när han var 16 veckor och när han var 20 veckor så blev han kastrerad (avtal skrevs att så snart könsmognad trädde in så skulle grabben kastreras) och mina egna 2 hanar blev kastrerade strax efter.

När man tar hand om en hel familj så kan elände uppstå, hanarna kan bli könsmogna utan att man ser det och göra sina egna syrror med bebisar, det skulle vara fruktansvärt. Om man räddar en familj och sedan förökar de sig för att man chansar, eller inte ser att de blir könsmogna. Det var min värsta mardröm!!! Det är ju också så himla olika när de går i löp första gången.

#3

Hon tog ingen katt av oss för då hade mamman varit kastrerad.

Detta är en katt som helt sonika har flyttat in hos henne och som hon beslöt sig för att behålla. Debattia hjälpte henne att omplacera förra årets ungar och nu är det samma visa igen.

Blir vansinnig av att få såna mail!

Tyvärr hjälper vi inte katterna i det större perspektivet om vi underlättar för oansvariga kattägare att fortsätta att vara oansvariga. Den här kvinnan är ett lysande exempel på detta. Genom att hon fick hjälp första gången räknar hon kallt med fortsatt hjälp, vilket gjort att hon struntat i att ta sitt ansvar. Jag är rädd att hon kommer att fortsätta i samma stil om ni inte sätter stopp för det.

Den bästa hjälpen för presumtiva hittekatter är att jobba för attitydförändring hos den oansvarige kattägaren. Det kan rädda många fler katter från en hemsk framtid än något annat. Man bör konfrontera kvinnan med det faktum att hon inte kastrerade honkatten trots att ni påtalde hur viktigt det var förra gången. Ge henne även verktyg för hur hon själv ska kunna omplacera kattungarna.

#9

Hon har fått massor med råd och tips från oss. Och om vi hade kunnat ta mamman och ungarna därifrån hade vi gjort det men vi har tyvärr inte den möjligheten just nu. Därför startade jag tråden..

#10 Desto viktigare att få den här människan att ta sitt eget ansvar. Ge henne länkar till olika annonssajter. Hjälp henne med annonserna och foto om hon har svårt att skriva/foto själv. Hjälp till självhjälpsmetoden.

#11

Hon HAR fått den hjälpen!

#12: Dåså, då har ni gjort vad ni kan och hon får stå sitt kast. Trist att katterna får sitta emellan, men det är tyvärr nödvändigt för att kvinnan (och andra) ska lära sig. I det långa loppet är det nödvändigt, även om det är hårt. Ligg på henne och anmäl henne på fläcken om kattungarna skulle bli utslängda eller "försvinna". Hon måste omplacera dem eller betala för avlivning hos veterinär. Bara på det sättet kommer denna kvinna att lära sig att bära sig vettigt åt i framtiden.

Visst, det handlar om liv och allt sådant, men det handlar faktiskt om fler liv än bara de här ungarna. Det handlar om alla framtida liv den här kvinnan, och alla som lär sig av hennes exempel, kommer att sätta till världen och låta plågas ihjäl om ingen annan städar upp efter henne.

Jag anser för min del att detta är ett fall där katträddare är kattens värsta fiende - där katträddaren gör mer för att sänka kattens status än kvinnan som inte kastrerat sin katt.

#13

På det viset kan inte jag tänka. Hur det än är så är det inte kattungarnas fel att de föddes av en hona som har en oansvarig ägare.

Har själv varit med om att kattungar och mamma blivit avlivade då jag inte tagit emot ungarna eftersom de varit för små. Och då mår man inte (iaf inte jag) så speciellt bra. Men folk är ju olika, och vissa håller hellre på "reglerna" än följer sitt samvete.

#14: Det står dig fritt att välja att arbeta för att sänka kattens status och cementera tänkesättet att katter kan man tillverka som man vill och kasta bort när man vill, men påstå inte att det handlar om att du är god och följer något slags universellt "samvete" medan jag är ond och följer något slags universella "regler". Argument som "det är inte kattungarnas fel" är inte ens argument utan emotionella rökskyar för att överskugga den fråga inlägg #13 tar upp.

Mitt samvete skulle protestera om jag arbetade för att uppmuntra mina medmänniskor att öka antalet hemlösa katter. Hellre några avlivade kattungar och en kattägare som lär sig något än 100 000 hemlösa katter till. Katträddare kan springa ändan av sig för att rädda en liten bråkdel av de många hemlösa katter deras agerande skapar, men jag tycker inte det är en bra idé.

Jag följer inte något universellt samvete utan bara mitt eget. Och de människor som nu nackar eller har ihjäl kattungar på något sätt lär sig inget annat än att det inte var så svårt att ha just ihjäl dem. De mår knappast dåligt av att ha gjort det.

#15 Du eller vi kommer aldrig att förändra människor.

Den kvinnan här kommer inte att kastrera sin katt för att hon inte får hjälp utan måste avliva de på nåt sätt. Här hjälper bara bestämda krav och hot.

Det går ju inte att säga reätt elelr fel här. För att börja prat om ansvar,är tyvärr inget som de dödade katterna bryr sig om….

#15,17 m fl

Ni har så rätt,det enda vi kan förändra är vårt eget agerande.Jag hör till dem som aldrig skulle ställa upp på att hjälpa till att omplacera kattungar utan att veta att kattmamman kastrerats - och då menar jag innan man omplacerar.Gränsen sätter jag då själv och låter inte någon oseriös kattägare göra det åt mig.

Jag kommer tyvärr aldrig förstå dem (även folk som inte är härinne) som ständigt argumenterar med hänvisning till att katten ska få leva,att katten inte kan välja osv.

Det håller inte helt enkelt för att det inte är katten vi behöver övertyga/påverka utan människan.Därför måste vi kunna stå emot dessa ständiga försök till känslomässig utpressning - ja,det är precis vad det är och det gäller exakt alla avlivningshot även i andra,tredje,fjärde osv hand.

Tänk om,tänk på att de människor vi pratar om och med,det är samma människor vi vill påverka.Vi påverkar aldrig andra att ta sitt ansvar genom att ta det i deras ställe.

Jag kommer aldrig att kunna bli så kall att jag låter folk avliva friska djur utan att göra ett försök att hjälpa dom att få ett liv. Det är så JAG fungerar och det står jag för!

Men en sak kan jag lova och det är att om dessa katter överlever och vi hittar jourhem så kommer ALLA katter att tas därifrån! Så att detta inte händer hos henne igen..

Ni skriver mycket klokt Gronkvist och Nordann! Vi kommer aldrig att förändra världen för hemlösa katter om vi inte får människor att bli bättre på att ta sitt eget ansvar.

Att redan från början ge upp och säga att det inte går att få oansvariga att bli mer ansvarstagande tycker jag är lite väl sarkastiskt. Då ger vi varken människor eller katter en chans. Det är en omöjlighet för er att hjälpa alla 100.000 tals hemlösa samtidigt som ni även ska ta över anvaret för de oansvariga kattägarna. Det förstår ni väl själva att det är en omöjlig ekvation.

När det gäller tantan i den här fallbeskrivningen verkar det ju som att TS redan har gjort allt genom att informera och ge goda råd. Om sedan kattägaren trots detta förkastar det stöd och hjälp hon får är det hennes eget val och hon som ska ha dåligt samvete. Här handlar det om att vara tydlig och sätta gränser. Det brukar ta skruv. Har själv många exempel på detta.

Men om det inte tar skruv, har katternas liv inte något värde då? Har själv flera exempel på det.

#21

Givetvis kan vi inte rädda 100.000 katter, det har jag aldrig påstått. Men jag måste i alla fall försöka att göra något för de som faller mig i knät.

Och om vi inte tar kattmamman därifrån kommer detta att hända igen. För dåligt samvete verkar hon då inte ha. Hon vet nog inte ens vad det är. Jag vet vilken veterinär hon kommer att ta dom till och vet även att han avlivat andra kattungar precis nyligen. Detta fick jag veta idag.. Kattmamman skulle han däremot inte avliva och det betyder att hon kommer att komma tillbaka till kvinnan och om ett tag så blir det fler ungar att avliva.

Uttryckte mig kanske lite fel.

Det går att påverka och förändra många människor och kattägare. Men människor som den här kvinnan går nog inte att ändra. Då hjälper bara hot och ev ta honan därifrån.

Men kattungarna har inte bett om att bli födda. Men nu finns de och har då all rätt till hjälp och ett bra liv.

Himla synd att det inte är som i Nederländerna och Tyskland - förbjudet att avliva friska sällskapsdjur. Då hade tantan sysslat med olagliga handlingar.

Eftersom det inte går att rädda alla katter blir det desto viktigare att få dem som äger en katt att ta sitt ansvar. Annars får vi ju ändå flera katter som vi inte räcker till för. Vi kan då vara med och förvärra situationen istället för att förbättra den. 

Sedan tycker man ju även att ´veterinären har ett ansvar i detta. Verkar som att även han behöver rn lektion.

#24

Håller med fullständigt!

Och vi ska ta mamman därifrån. Med eller utan dessa ungar.. Men vi har ingen plats just nu och inget jourhem.

#25

Håller med även där. Det borde absolut vara olagligt!

Jag ser det inte så pessimistiskt.

Många kattägare (bl a jag) har ändrat sina inställningar de sista åren. Nu skäms redan många när deras katter inte är kastrerade. Framförallt genom internet men också TV (hitta hem) och tidningar har katternas situation blivit mycket mer kända hos människor. Förr var det ovanligt med kastrering, idag blir det mer och mer en självklarhet.

Så vi är på rätt väg! Och då borde vi kunna hjälpa några oönskade katter också.

Ett förbud att avliva friska katter skulle höja djurens värde och vår medvetenhet ännu mer.

#25 och 28, men då gör man som i tråden med kattungar i komposten. Man avlivar på andra sätt…..inga bevis…. Tyvärr. så även om jag stödjer teorin, så funkar det ju inte i praktiken.

Och jag pratade i förrgår med en bekant, äldre, 75 år… som ansåg att kastrering är  djurplågeri….. Vad säger man…….Försökte  motivera med alla det vanliga plus att man faktiskt kastrerar både hästar, nötkreatur och grisar. OCh mer och mer även hundar.

Har å andra sidan vänner, som är lika gamla de, som anser att det är en  självklarhet…. vad har man för glädje av en okastrerad huskatt, är deras åsikt…

#29 Du har fel! I Nederländerna fungerar lagen utmärkt. Det blir ramaskri om någon misshandlar/missköter ett djur där. Det accepteras helt enkelt inte i deras samhälle.  

Visst finns det vissa stolpskott som är hopplösa fall, men som #28 skriver finns det även många goda exempel där attitydförändring har skett. Det gäller att fokucera på de goda exemplen och att inte ge upp.

#30: Det är det som måste till även här - en total omsvängning i synen på djuren, så att det blir ett ramaskri om någon missköter dem. Den där som slängde kattungar i komposten blev antagligen sedd av minst 3 personer, och det finns säkert 10 till som vet att personen haft en dräktig katta i sin närhet, och som kan dra sina slutsatser när detta står i tidningen och inga kattungar syns till. Om alla dessa samt och synnerligen pekade ut och anmälde förövaren, skulle det aldrig upprepas! Och om kattens status höjdes skulle de anmäla. De skulle vämjas över personens handlade och skälla ut vederbörande.

Alla som känner kvinnan som beskrivs i #0 skulle tala om för henne att hon är dum och grym och dessutom bryter mot lagen. Det har inget med hennes samvete att göra, utan handlar om så kallat peer pressure, alltså medmänniskornas gillande och ogillande.

Därför anser jag att man ska låta henne ta ansvar för kattungarna själv, samtidigt som man talar om för alla, vitt och brett och så högt man kan, hur dumt och okänsligt hon burit sig åt, och om kattungarna försvinner eller avlivas på olagligt sätt ska man dessutom anmäla henne till alla tänkbara instanser. Och om hon tar sitt förnuft till fånga omplacerar och kastrerar, så talar man lika högt och ljudligt om hur klok och god hon är.

Vad man INTE ska göra är att städa undan hennes fel, dumhet och grymhet så att hon kan fortsätta att se ut som en oförvitlig människa i sina egna och andras ögon.

Håller med Gronsted, Lena m. fl.

Jag tror att det måste till en attitydförändring i Sverige, både vad gäller avlivningskulturen samt att våga stå upp för sin sak. Kanske har jag lättare att se skillnaden då jag själv kommer från Holland. I Sverige håller man hellre tyst när folk beter sig illa mot t ex djur än att man ska bli ovänner med grannen/familj e.d. Man hoppas naturligtvis att någon ska säga nåt men det är sällan att någon verkligen gör det. Just av den anledning att ingen vill bli ovänner med någon och att kanske någon annan säger nåt.

Om vi som katthjälpare på ett nationellt plan fortsätter att tiga ihjäl kattproblematiken och inte vågar ta ställning så kommer det att ta lång, lång tid att få till en förändring och kommer kattägarna att fortsätta utnyttja oss. Det är VI som måste ta ställning för katterna, INGEN ANNAN kommer att göra det.

Lästips: I trygghetsnarkomanernas land/David Eberhard, överläkare i psykiatri :)

Visst.Ni har rätt alla. MEn det är ju bara så, att ingen vet vad som händer bakom stängda dörrar….

Gillar inte repliken: att städa undan kvinnans fel. Det handlar om levande KATTER, såna som vi älskar.

Vi är kattälskare inte politiker. Poliker kan prata så iskallt om levande "problem". Vi ska rädda och hjälpa katter och jobbar politiskt för katternas status.

Kan nån säga mig vad som är skillnaden mellan människor som utan tvekan avlivar skygga katter (för de tar bara plats, resurser och är inget att satsa på) och människor som bara vill hjälpa hemlösa katter men kan iskallt bestämmer sig att förvägra katter få hjälp för att de har en ägare som struntar i sitt ansvar (uppfostra ägaren, inte vårt ansvar att hjälpa ägda katter osv)?

Jag brukar alltid säga som agument mot avlivning av skygga katter: Vad tror du att katten skulle vilja, leva eller dö? Gäller det inte ägda katter?

Jag kan inte kalla folk som inte ta hand om skygga hemlösa katter för kattälskare men (sorry, så är det bara) jag kan inte heller kalla de som tycker att man ska strunta i ägda katter för att uppfostra en dålig kattägare för en kattälskare.

Ni gör fruktansvärda skillnader i katt och katt och det skrämmer mig.

#33 Det finns alltid en och annan som beteer sig vidrigt mot djur och människor oavsett om det finns lagstiftning eller ej. Det kan man tyvärr aldrig komma ifrån. Det finns psykopater, sadister - you name it. De flesta tar dock sitt förnuft tillfånga och rättar sig efter lagar och regler. Och om omgivningen dessutom reagerar på ett hårt sätt tar det skruv ordentligt.

#31 Mycket väl formulerat! :)

Alexej, du sätter ord på allt det jag känner. Det finns ingen universallösning. Om man ska vara hård och okänslig, så kunde man som politiker säga så här.

ALLA utegående katter ska vara idmärkta och kastrerade. De katter som påträffas utan dessa epitet avlivas vid infångandet och kontroll där dessa saker visar att det inte är åtgärdat.

Vips, på ett fåtal år så är problemet löst. de som är måna om sina katter, gör ovanstående. De som inte bryr sig ser  ett suveränt sätt att bli av med sina katter.

MEn vi vet ju alla, att det inte funkar i praktiken, som så många politiska beslut. PApperstigrar.

#34 & #35  Ja i den här frågan står vi numera oerhört långt ifrån varandra. Vi har diamentralt olika synsätt helt enkelt. Det är väl  bara att konstatera och försöka acceptera.

Som jag ser det (och det står jag för) handlar det som sagt om att få till en attitydförändring och att få kattägare att ta sitt ansvar. Det handlar inte om att vara känslokall, omänsklig och grym. För att få saker att hända och för att få till en bättre tillvaro framöver för katterna måste vi jobba annorlunda mot vad som har gjorts fram till idag. Grym och känslokall skriver ni. Jag ser det precis tvärtom. Om vi fortsätter att ta ansvar för andra kommer det bara att fortsätta. Kattens status kommer aldrig att höjas, de oansvariga kommer aldrig att ta sitt ansvar och katterna kommer att fortsätta att duka under i 100.000 tal därute. För hur vi än vill, kommer vi inte att räcka till för både de hemlösa och för den oansvariges katter. Är det då inte bättre att vädja till människors förnuft och egen förmåga? Ge dem verktyg att själva ta ansvar för omplacering eller bli bättre kattägare? Att låta det fortgå i samma stil är däremot känslokallt om något.

Jag vill inte att någon katt ska avlivas. Varken skygg eller tam. Men när det finns en ägare är det viktigt att ställa krav på denne. Hade jag fått bestämma hade vi haft samma lagar som i Nederländerna och Tyskland. Då hade vi sluppit dessa förbaskade avlivningshot. Låt oss åtminstonde slippa den på denna sajt!

Alexej som du själv skrev går det ju faktiskt att får människor att förändra sin attityd. Det går dock inte utan vidare. Vi måste börja ställa krav på folk. Vi måste sätta gränser.

Nej, jag är ingen uttalat "kattälskare" i den bemärkelse att jag samlar in alla katter jag kan komma över och som finns att rädda. Jag kanske är någon som ser problematiken från en annan vinkel än från en "kattfanatiker".

Genom att det finns så fruktansvärd många hemlösa katter har jag valt att jobba för dessa och inte med de som har en ägare. Att andra kallar det för känslokall att jag och den organisation jag jobbar för inte ideellt vill ställa upp som en dumpningscentral åt alla lata och giriga kattägare säger kanske mer om de än om mig. Det finns andra sätt att jobba för att höja kattens status än att ta emot de så fort folk har tröttnat, det höjer faktiskt inte kattens status på något sätt, att uppmuntra slit och släng beteendet.

#34 Jag gör ingen skillnad mellan skygga eller tama katter. Jag gör skillnad mellan katter som har en ägare och katter som är hemlösa. För det första pga att resurserna tvingar mig att göra det, för det andra pga att vi bränner för just hemlösa katter och tycker att katterägare har ansvar för sitt eget djur.

Jag väljer jobba med de djur som är hemlösa. Skygga, förvildade eller tama, spelar ingen roll. Skulle någon hota att avliva sin skyggis skulle jag inte heller ta emot katten just av den anledning att jag inte faller för avlivningshot. (Sen är det ju så att vi aldrig har möjlighet att ta emot katter på studs heller.)

Klart alla katter vill leva, men om ägaren hotar med avlivning är det då mitt fel om han verkligen avlivar katten om jag inte tar emot den? Är det mitt fel att jag väljer lägga våra knapra resurser på katter som ingen har? Är det då jag som har tagit död på katten? Enligt ägaren är det säkert så. Det är ju precis det de vill åstadkomma, att du ska känna att det är ditt fel. Vilket det NATURLIGTVIS inte är! Detta kallas för känslomässig utpressning.

#34: "Vi är kattälskare inte politiker". Jag antar att du menar att DU är kattälskare, inte politiker, och att du har en snäv definition av vad som är godkänt som kattälskare! För min del vill jag hela kattligheten väl, och om priset för att 100 000 hemlösa katter slipper leva och dö ute är att 10 000 ägda katter dör en smärtfri död hos veterinären så ska jag applådera hela vägen! Vi människor är skyldiga våra tamdjur ett gott liv och en lätt död. Vi är skyldiga att se till att de inte lever i plågor och lidande. Kan vi inte erbjuda dem det, är vi skydliga att ge dem den lätta döden i stället.

Den krassa verkligheten är att en vara det finns gott om blir billig. Och det finns alldeles för många katter för att de alla ska vara värdesatta och uppskattade.

#38 Göteborgs Katthjälp har en filosofi som jag ställer mig bakom till 1000%! Ni ger framtidstro för hittekatterna! En frisk fläkt i ett land med en rutten kattsyn.

#20 Du skrev "om alla dessa katter räddas och vi hittar jourhem kommer ALLA katter att tas därifrån".Där skiljer vi oss på det sättet att jag aldrig skulle ställa upp på att ta hand om enbart kattungarna utan att honan först skulle vara kastrerad.

Jag anser att man, i ett sånt här fall,genom att rädda några kattungar och låta mamman bli kvar okastrerad samtidigt bidrar till att fler oönskade kattungar föds…och alltså bidrar man till att skapa fler problem i form av avlivningshotade kattungar.

Du skriver också "att du aldrig blir så kall att du låter folk avliva sina djur utan att göra ett försök att låta dom få ett liv".Jag undrar hur du menar:

Är det verkligen du som låter ägaren avliva?Vad menar du exakt med "ett försök att ge dom ett liv"?Menar du även att den som inte kan/vill ta hand om kattungarna fast den personen försökt (vilka försök som nu är s a s godkända) är en kall person?

Jag tycker illa om dessa fula "argument" som ständigt dyker upp i just denna debatt.Jag har inte sett att varken jag,Lena,Djurhemskan m fl har kallat er som tycker alla katter ska räddas för kalla,dumma eller vad man nu skulle kunna hittat på.OBS!att jag inte kallar er för det nu utan ber er att hålla er till sakfrågan.

Lena, jag jobbar också väldigt mycket för att kattägaren tar sitt ansvar. Ofta blir jag också förbannad när någon vill "dumpa" sin katt hos mig. Men ser jag ingen lösning då tar jag katten och rekommenderar kattägaren att aldrig skaffa mer en katt. Jag vill att katten få en chans. Många kattägare blir glada över lite hjälp och tips om vad de själv kan göraför en omplacering. Ofta är det faktiskt rätt så trevliga människor som verkligen vill det bästa för sin katt och har en anledning för en omplacering.

Med idioter pratar jag inte länge utan tar då katten. För det är de som annars skulle slänga ut katten. Har sällan upplevt att någon hotar med avlivning-det kostar ju pengar….

Jag har full respekt för folk som "bara" jobbar med hemlösa katter men jag är trött på att försvara mig och en del andra som väljer att hjälpa alla katter i nöd.

Vi alla gör vad vi kan och orkar och vi behöver varandra.

Omplaceringskatter är lätta att placera om, det är mycket svårare att hitta ett bra hem för en hemlös skygging.

Miranda, jag tycker också helt klart att katthem ska bara var för hemlösa katter. Ni ska inte vara där för omplaceringskatter!!!

Jag har inget katthem. Jag jobbar ihop med olika föreningar och är privatperson och kan ta en omplaceringskatt emellan. Som tur finns det folk som också har tid att förmedla omplaceringskatter till nya hem om inget annat funkar. För de behöver också hjälp- katterna alltså.

Jag har accepterad att sajten är för hemlösa katter och jag finns här, fast kanske bara med ett ben. Men det är här jag känner mig "hemma". Hemlösa katter är lika viktiga för mig som alla andra katter. Jag hjälper katter, oavsett ålder, färg och bakgrund.Och jag tror att jag på mitt sätt att hjälpa katter ändå också hjälper att höja katternas status i längden för vi har samma mål. Inga hemlösa katter, fler kastrerade katter och fler ansvarsfulla kattägare.

#42 Det är fritt fram för var och en att hjälpa katter på det sätt som de själva anser rätt och riktigt utifrån sin egen övertygelse. Det lägger jag mig inte i. Hittekatter iFokus är dock en sajt för de hemlösa katterna. Något som jag ber våra medlemmar att respektera. Problemet är att sajtens policy inte alltid acepteras.

#42 Klart du får engagera dig precis så som du vill, du behöver inte försvara dig. Däremot kan man ju diskutera varför man väljer att jobba på ett visst sätt. Jag ser inget fel i det. :)

http://www.blocket.se/skaraborg

#45 Jag tycker att du har formulerat annonsen väldigt bra. Det där med kastrering och att det inte behöver bli flera hemlösa katter var klockrent.

jättebra annons…..och vi är på samma spår du ch jag

#41

Jag personligen har aldrig tagit hand om kattungar från den här kvinnan innan. Och om jag nu lyckas göra något åt saken den här gången så kommer mamman inte lämnas kvar utan tas därifrån.

Jag var ledsen och arg, av vissa anledningar, och skrev vad jag tyckte precis då. Jag menar inte att ni är känslokalla, men jag skulle, precis som du skriver i slutet av ditt inlägg, få dåligt samvete om ungarna avlivas och jag inte ens har försökt göra något för att rädda dom.. Trots att det inte är jag som avlivar dom.

Och precis som Alexej, så har jag inget katthem. Jag tar in katter i mitt eget hem. Vilka som helst.

#39 Såg det här nu: För min del vill jag hela kattligheten väl, och om priset för att 100 000 hemlösa katter slipper leva och dö ute är att 10 000 ägda katter dör en smärtfri död hos veterinären så ska jag applådera hela vägen!

Fy, det får mig att mår illa!!!

Varför rädda då hemlösa katter? Ska vi bara fånga in de nu och köra till veterinären till avlivningen???? Fan, det är ju samma syn som Hitler hade för att lösa "judenproblemet". Bara bort med de…?

Vad gör du då här på sajten? Här ska hemlösa katter räddas till nya liv och inte till döden!!!!

Applådera hela vägen?

#49: Vill du inte förstå så vill du inte, det kan jag inte göra något åt.

Om du brydde dig om att läsa mina inlägg innan du tog till brösttoner skulle du se att jag inte någonstans har rekommenderat att hemlösa katter skulle samlas in och avlivas. Till skillnad från dig hävdar jag sock inte liv till varje pris. Jag anser inte att döden är det yttersta onda som till varje pris måste undvikas. Det jag anser måste undvikas är det dåliga livet, livet i lidande. Jag skulle vilja att alla katter fick leva omhuldade och välskötta. Om inte det går, skulle jag vilja att alla fick leva i alla fall ohungriga och utan smärta, till exempel i TNR-kolonier. Om inte det går skulle jag önska att de slapp leva alls. Om du läste inlägget skulle du se att där står att jag anser att OM (observera: OM) man kan förhindra att 100 000 katter lever i lidande, så är det för mig acceptabelt att det sker till priset av att 10 000 andra katter får ett gott liv och en lätt död. Det står inget annat. Det står inte att några katter ska samlas in och avlivas. Det står inget om "bort med de". Det har du läst in själv.

Det är mycket typiskt att dra in dunkla hänvisningar till vad man tror är nazistideologi i stället för sakargument. Denna typ av emotionella och moralistiska fördömanden fördunklar sakfrågan utan att tillföra något. Många använder "argument" som "katterna vill inte dö" eller "det är inte katternas fel" eller "alla som inte tänker som jag är nazister" eller förstås det gamla goda "du e dum!", men när dessa personer får frågan om hur de tycker problemet med hemlösa katter ska hanteras, så har de inget svar utan ropar "Vaddå, det är väl inte mitt problem!". Nähä, vems problem är det då? Samhällets? Vem är "samhället" om inte du?

Vad jag gör här på sajten? Hjälper hemlösa katter med pengar, arbete och opinionsbildning. Jag trodde det var bland annat det sajten var till för. Men som många andra framhållit, är det inte nog att man hjälper hemlösa katter, man måste tycka rätt och höra till rätt gruppering för att få vara vara här. Det är inte konstigt att många som kunde lämna avsevärda bidrag ger upp och ger sig av, med den typen av bemötande. Är det viktiga att ett litet fåtal liktänkande kan sitta och hålla med varandra utan vare sig pengar eller andra resurser att uträtta något, eller är det viktiga att mesta möjliga ansträngning och resurser läggs på att få bort vildlevande katter ur deras lidande? 

Ponera att jag under min livstid skulle kunna ge bidrag på olika sätt som räcker till att 100 kattor kan kastreras. Det skulle kunnat bli ganska många kattungar som aldrig fötts. Men jag blir utkörd från hittekatter för att jag inte har de rätta åsikterna om avlivning av ägda katter, så de där 100 kattorna får gå kvar ute och föda kull på kull. Inte konstigt att opinionsbildningen för katters status går så trögt!

Vad jag tyckte var fruktansvärd att du skrev att du skulle applådera. jag skulle bara gråta. För då har vi misslyckas!

#48 Just det ja - du får dåligt samvete för det någon annan gör.Det är där det tokiga kommer in eftersom du tillåter andra att utpressa dig.

OBS!Det gäller såklart alla som går på de här känslomässiga utpressarnas ständiga avlivningshot,jag skriver till dig eftersom det blir mer tydligt när jag svarar på det du skrivit.

Givetvis får alla som vill agera hur de vill när de försöker hjälpa,jag hjälper också enbart som privatperson numera och inte enbart hemlösa katter utan de katter som kommer i min väg.Jag tar bara in de katter jag kan ta fullt ansvar för själv hela vägen oavsett hur lång tid det kan gälla,är det fullt då kan jag inte ta in fler.Jag bidrar ekonomiskt när jag kan och stöder organisationer som jobbar med hemlösa,inte dem som struntar i hemlösa och istället hjälper oansvariga kattägare att bli av med sin(a) katt(er) - och ja,det finns flera såna organisationer,

Jag reser ragg när jag hör avlivningshot och det står jag för,kommer bl a ihåg en kvinna som ringde mig två timmar innan det var bokat tid för avlivning och jag hann inte ordna något fast jag satte till alla klutar..hon ville inte avboka tiden heller för att ge mig mer tid och då bestämde jag mig för att aldrig mer ställa upp på att försöka hjälpa om det finns minsta lilla antydan till hot från kattägaren med i bilden.Till saken hör att jag absolut inte fick det minsta dåligt samvete för att kvinnans katt blev avlivad men däremot tänkte jag på katten och var väldigt arg på ägaren,vilken elak människa som hade mage att ringa i sista sekunden så där.Blir nästan arg när jag tänker på det nu flera år efteråt.

Den här människan dövade sitt s k samvete med att ringa mig,hon använde sin katt för att gömma sig bakom det är SÅ fult.Det öppnade iaf mina ögon och jag hoppas fler inser detta så att så småningom fler människor inser att om man skaffar katt får man ansvaret för den att det inte bara är att ringa nån katt*** när man vill bli av med katten…

#50,51 Jag tror Gronstedt menar att applådera att få veta att 100 000 katter räddas från lidande och att acceptera det även om det sker till priset av att 10 000 ägda katter blir avlivade hos veterinär eftersom de katterna haft ett bra liv och avlivas så humant som möjligt utan långvarigt lidande.

#50 Jag håller med dig om döden.Döden är inte det absolut värsta som kan hända och händer allra minst om man får dö smärtfritt och snabbt.

#51 Varför skulle det vara ett misslyckande?Menar du att det enda som är fullkomligt är att ALLA katter räddas?Då borde du och alla andra som tänker så verkligen lägga 99% energi på att jobba mot det målet (då är det lagstiftning vi pratar) och 1% på att ta hand om de katter som lider nu.Helt enkelt för att försöka nå målet,inte många hinner och orkar med både sakerna.

Ja, det är mitt mål.

Att alla katter ska ha ett bra hem-levande.

Inga okastrerade katter mer eller mycket mindre än idag.

Inga avlivningar av friska katter-oavsett om ägda eller hemlösa katter.

------

Vad vet ni om döden? Det är väl det värsta som kan drabbas en frisk varelse som vill leva. Och ingen hemlös katt skulle välja döden framför ett hem. Bara för att vi har makten att döda andra har vi inte rätt till det. Men vi har en skyldighet att hjälpa de som behöver hjälp.

Vi är många och vi blir varje dag fler. Det gäller att fortsätta kampen mot hemlösheten och inte välja den lättaste vägen genom att bara avliva hemlösa katter. Det skulle aldrig vara acceptabelt för mig. Den tanken finns helt enkelt inte.

Så kul,då har vi samma mål och det misstänker jag att alla som tittar in här har!Då är det alltså vägen dit vi har svårt att överblicka och komma överens om för vägen är både lång och svår.

Dina mål går enbart att uppnå med hjälp av ändrad lagstiftning - förbud mot avlivning av friska sällskapsdjur (även hemlösa!) och krav på ID-märkning.Kastrering vore förstås ett önskvärt krav men det tror jag stöter på patrull och då är det viktigare att sikta in sig på information i det fallet,dessutom innebär de andra kraven att det blir besvärligare att bara strunta i att kastrera (alla ungar som föds måste ju ID-märkas och får inte avlivas de heller).

Det som pågår idag med 100 000 hemlösa och dumpade katter osv den saken går inte att ändra annat än på lång sikt.Det finns tyvärr inte en chans att rädda alla nu idag därför tycker jag det är så viktigt att fler lägger energi på att jobba mot en bättre framtid.

Alexej,jag vet säkert lika mycket om döden som du,Ibland är döden det bättre valet av två.Du skriver att ingen hemlös katt väljer döden framför ett hem men du glömmer att ta med en obekväm konsekvens av det resonemanget - att en ägd katt hellre "borde" bli hemlös än avlivad (det finns bevisligen inte plats till alla).

Håller med om att det är bra att spara liv men tala gärna om hur det kan bli möjligt att rädda ALLA katter fr o m nu och för alltid.Finns det ett sätt,fram med det så är jag med!

OCh jag tycker att den här diskussionen är så sorglig. Ni är goda vänner för mig i alla fall, alla. OCh alla har ju bra argument för det som vi pratar om. Och att skrika förbud mot att avliva friska katter, ja visst, vacker tanke, men i detta land så vet vi alla, att det som inte är lagligt, det gör man olagligt. Ungdomar under 18 år får inte dricka alkohol eller bruka nikotin, men vad gör de? De som missbrukar alltså.Så att tillverka en papperstiger är inte mödan värd i detta fall.Vad jag tror på, är att mer sk fint folk och kändisar skulle väcka upp bra känslor hos folk.OCh att kunskapen blev större bland tjänstemän i det offentliga och i politiken. JUst det. Politiken. ett parti, som tog upp just dessa frågor vore faktiskt något, som skulle öppna ögon.

Men det är feltänkt. Skulle man förbjuda att avliva friska katter kanske en del tänker om. Rötägg finns redan nu och kommer alltid att finnas. Det är de som nu och då inte skulle satsa pengar på en human avlivning. Men då skulle den "vanliga Svensson" inte mer så lättvindig avliva sin katt. Men då krävs det att en katt få ett värde. Köper man en katt måste man tänka mycket mer innan om man verkligen klarar av det i kanske 15 år och att en omplacering av katten är väldigt svårt idag.

Det måste ställas mycket högre krav på nya kattägare redan innan köpet.

Det är frestande när en tjej ringer och vill ha en katt att bara sälja katten då. Men man ställa många frågor och också kunna säga nej.

Det ringde nu en tjej som ville ha en kattunge. När jag förklarade att många ensamma kattungar bli problemkatter sedan och att jag inte förmedla ensamma kattungar märkte jag att då tänkte hon ta en kattunge någon annanstans. Men jag fick henne nog att inse att hon gör sig själv ingen tjänst med en ensam kattunge. Hon funderar nu på en äldre katt.

#57 Helt rätt tänkt och jobbat! Om alla som sålde kattungar ställde högre krav skulle mycket av problemen förebyggas.

#56 Nej där har du fel. En lag sätter en norm i samhället för vad som är acceptabelt. Om det blev förbjudet att avliva friska sällskapsdjur skulle många tänka efter innan de skaffade djur.

# 56 Ungdomar under 18 år får inte dricka alkohol eller bruka nikotin, men vad gör de? De som missbrukar alltså.

Menar du att det då skulle vara bättre att inte ha någon lagstiftning om ålderdomsgräns för alkoholintag? Jag tror att det skulle vara bra mycket mer drickande bland ungdomar under 18 år om det inte hade funnits en åldersgräns.

Samma gäller att förbjuda avlivning av friska djur, i alla fall avlivning av friska djur på egen hand (slå ihjäl kattungar och valpar t ex borde inte längre vara lagligt). Precis som Lena säger så anger lagar, förutom vad som är straffbart eller inte, vilka normer man hanterar i landet. Det är säkert så att inte alla slutar slå ihjäl kattungar omgående om det skulle förbjudas men på sikt kommer det definitivt att ändra de svenska normer om vad som är accepterat beteende eller inte.

#59 Det där sambandet med lagar som normbildare finns statistiskt bevisat när det gäller andra områden. Ta t.ex. lagen som förbjuder barnaga, eller lagen om att alla ska använda bilbälte.

Solklart att lagar brukar följas av de flesta.Att en del inte gör det borde inte betyda att det är lönlöst med lagar.I så fall kan vi avskaffa ALLA lagar och då blir det nog annat ljud i skällan misstänker jag (tänker på de som menar att det inte är någon idé med lagstiftning mot att avliva friska sällskapsdjur).