Hej Josefine! Låt Ronda få lite tid på sig att landa och låt henne få komma fram i sin egen takt. Prata till henne på håll, så hon lär känna din röst. Tvinga dej inte på henne, då tar det ännu längre tid. Tänk på de tre T:en: Tid, Tålamod, Tillit.

Hejsan, tack för att du blivit jourhem till en skyggis.

Vi brukar se till att de klassiska gömställena täcks till, sedan ordna jourhems "godkända".Placerade på ställen där de känner sig trygga, men ändå har chans att se familjelivet. Låt kissen lugna ner sig en stund, prata gärna när du går omkring, eller sätter dig i närheten och läser, stickar eller gör något annat som ger en viss närhet utan att tränga dig på.. Börja gärna så snart som möjligt med de klassiska mutorna som skinka, leverpastej, strömming eller annat smaskigt. De slänger du fram till kissen i början. Sedan så går du närmare och lägger fram godbitarna. Slutligen så når du sista steget genom att börja mata direkt med handen framme till munnen. Då lär hon sig att från händer kommer det bra saker. Gör detta då och då varje dag. Då kommer hon snart fram frivilligt. Lek med henne, med allt från vippor till laserpekare. Först i vanlig ordning på avstånd. När du kommit upp i detta steg att hon själv dyker fram och börjar känna sig intresserad, så kommer jag gärna med fler tips. Men slutar jag inte så blir deta en roman. /Vanessa

Tack för svaren! Det blir till att fortsätta som vanligt.  Kämpar på!

Hej!

Jag tänkte skriva precis samma sak som Issa. Låt henne komma i sin takt. Det kan ta tid….men exakt som Issa sa Tid, tålamod, tillit (precis de rätta orden). Och fjäska med gobitar -men gå inte på henne, utan släng till henne. Det kan vara väldigt olika hur lång tid det tar. En vildkatt jag gav en släkting var framme redan efter en månad (men det tog längre tid innan han började vilja bli klappad. Idag, 3,5 år senare är han hur gosig som helst. Även om han inte är den som är framme när det kommer främlingar). Min syster har 2 vildkatter. Båda låg under soffan ett halvår och var bara framme på nätterna. Därefter började de vara framme på dagarna men gömde sig bakom gardiner osv i närmare ett år…. Hon närmade sig sakta mycket med hjälp av mat. Idag, 4 år senare, är de jättegosiga med henne och sambo (på deras villkor förstås). Även jag, vår pappa och andra som de träffar ofta får klappa dem.

Lek mycket med dem, du kan också börja klappa dem i samband med mat (men inte till en början). Men var beredd på att det kan ta tid.

Lycka till! Berätta gärna hur det går!!

Först och främst vill jag tacka dej Josefine för att du valt att bli jourhem åt den lille söta kissen. Sen säger jag som dom andra, ge det bara lite tid. Hon är jätterädd och väldigt osäker. Vem vet vad hon varit med om lille sötisen. Hon kommer sakta men säkert visa dej fötroende snart ska du se. Lycka till med allt!

Jag vill också tacka dig och din fru för att ni ställer upp som jourhem för en skygg kisse. Du har redan fått goda råd så nu är det bara att låta tiden ha sin gång som det brukar heta. Låter bra tycker jag att han går fram och äter samt går på toan på nätterna i alla fall. En bra början.

//Lena

Puttar upp! / Lena

har du egna katter?…..dina egna katter kan vara en förmedlande länk mellan er….

lycka till…

Du har redan fått en massa bra råd *L* men A och O är att låt henne få komma till er i sin egen takt och prata med henne med en mjuk stämma så ska du se att hon kommer att våga bli en trygg och kelig kisse.

Och heder till er för att ni hjälper till och tar hand om Ronda. Mojje blir glad när hans fyrfotade och ibland trefotade vänner får den chans som alla katter förtjänar.

Massor med tassar från Eva & Mojje

Hej hej!

Har haft samma sits med min jourkatt. Hon låg under sängen i några dagar och var nog framme på nätterna när det var lugnt. Så pågick det i ett par veckor, och hon var skrajsen när man gick förbi.

Nu har jag ju en egen katt som hjälpt henne på traven och jamar för att hon ska vara med. Toppen! De gillar verkligen varandra, det är bra!

Hon är mer trygg nu, är med i familjelivet på sitt sätt. Gillar mat och kel, fast hon är inte 100% säker än. Det blir bättre och bättre!

Så det måste bli så för er också, låt det ta sin tid så bor hon in sig och kommer att söka sig till er, för det är ju ni som ger henne mat och kel!

Lycka till!

Hej, jag har ju Tullingekatterna här hemma och dom e åxå skygga. Jag låter dom ta det i sin egen takt. Vissa e modigare än andra!