Intressant fråga, verkligen!

Det vill jag också veta!

Min erfarenhet är att ingen bryr sig. Absolut inte polisen och inte djurskyddet heller. Dessa katter är oftast oregistrerade och omärkta och det blir ofta ord mot ord.
Detta innebär att man oftast inte kommer någonstans. Tyvärr.
Så då får man gå in och rensa upp efter andra och strunta i folket bakom och rädda katterna istället.

Mvh Åsa

Det är väl tänkt att man ska anmäla det hela till Miljö, dvs djurskyddsinspektören. Om de beslutar om ett omhändertagande så kopplas länsstyrelse och polis in. Vet inte exakt detaljerna runt gången i det hela. Det här är en av frågorna vi försöker få svar på i föreningen.

Helen

Det är miljöförvaltningen som har det yttersta ansvaret för djurskyddet inom en kommun. Så även när det gäller en övergiven katt där ägaren är känd.  

#3 jag håller med dig att de flesta myndigheter inte bryr sig, men de har skyldigheten att ingripa. Om de inte gör det ska man överklaga till högre instans. Detta är jätteviktigt, om man inte gör det forstätter de att skiter i ansvaret. Jag tycker att det är en av orsakarna att myndigheterna är så slappa, dem ställs inte till svars. Jag är övertygad på att om alla skulle överklaga till länstyrelsen eller JO att situationen skulle förbättras.

Klistrar in en text Shalini Persson, en av juristerna i Jursitförbundet för djurrätt, som vi fick använda till våran hemsida:

Enligt 24 § 2 st. djurskyddslagen samt 59 § djurskyddsförordningen utövar miljö- och hälsoskyddsnämnden tillsyn inom kommunen att djurskyddslagstiftningen efterlevs. Detta ger miljönämnden det yttersta ansvaret för djurskyddet inom kommunen. Ansvaret för att lagstiftningen efterlevs medför ett ansvar att faktiskt ingripa vid brister i djurskyddet.

Att den som är tillsynsansvarig inte bara har möjlighet att genom direkt ingripande lösa problem inom sitt område, utan att detta snarast är en skyldighet ligger i tillsynsansvarets natur. JO har uttalat att en myndighet som har befogenhet att ingripa ska ingripa när ett ingripande behövs.  Miljönämndens tillsynsansvar innebär alltså både ett ansvar för att djurskyddsorganisationer hanterar djuren i enlighet med djurskyddslagstiftningen, och ett direkt ansvar för att djurskyddet upprätthålls inom kommunen (att djur inte blir lidande, lämnas utan mat och tillsyn o.s.v.).

Den bestämmelse som snarast blir aktuell i fråga om en katt som är övergiven (utan tillräcklig tillsyn) är 32 § i djurskyddslagen där det sägs att ett djur som är utsatt för lidande ska omhändertas om det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t.ex. då ägaren är okänd inte går att nå.. Enligt uttalanden i motiven ska enbart det faktum att ett djur är övergivet innebära en presumtion för att djuret lider. (1)
I den situationen aktualiseras kommunens (kommunen är enligt 59 § djurskyddsförordningen kontrollmyndighet) ansvar för djurskyddet. Polismyndigheten och länsstyrelsen har samma skyldighet att ingripa. Miljönämnden har alltså definitivt ett ansvar för de hemlösa katterna.

_________________
(1) Att även en övergiven katt omfattas av djurskyddslagen framgår bl.a. 1 § djurskyddslagen enligt vilken lagen avser vård och behandling av husdjur samt andra djur om de hålls i fångenskap eller används som försöksdjur. Husdjur, som t.ex. hund och katt, omfattas därmed även om de inte hålls i fångenskap (se t.ex. prop. 1987/88:93 sid. 49 och prop. 1989/90:118 sid. 17 samt Statens jordbruksverks yttrande 29/1 1996 i ärende 34-4107/9.  Även i förarbetena till 23 § jakträttslagen gör man en tydlig skillnad mellan vilda djur respektive hund samt katt (Prop. 1963:136 sid. 42).

#5 Det där med JO-anmälningar borde vi ta fasta på. Ingen myndighet gillar att få en JO-anmälan på sig. Och blir det många då kan det bli pinsamt värre. Bra idé!

//Lena

Får vi veta att en katt lämnats kvar när någon flyttat så polisanmäler upphittaren det på vår uppmaning. I andra hand gör vi det, om de är rädda. /Vanessa

Jag kopierar text från annat forum där jag har skrivit om min prinsessa.Där fd ägaren åkte på låång semester.

Hon föddes inte i ett slott men i ett radhus , tillsammans med två bröder.
Hon var mörk med guldstänk och guldränder på bakbenen.
En dag var dörren stängd men mamma fanns ju där och jagade råttor på åkern bredvid vägen och alla små missarna fick mjölk av mamman.
Mamman blev allt magrare och matte skulle visst vara borta länge.
Men det bekymrade inte Ariel som lekte med sina bröder och fick mat av mamman. men mamman hade det jobbigt.
Grannarna reagerade och den lilla familjen blev ett ärende.
Sedan hamnade familjen i min bod- det var redan många kissemissar i sommarstugan.
En bod kanske inte låter så fint för en prinsessa men det finns ju en historia om en annan som föddes i ett stall för att det inte fanns plats på härbärget.
Och han blev ju en riktig kändis, så det där med att bo i en bod gjorde inte så mycket.
Där fanns ju en jättekul innätad dörr som prinsessan kunde klättra på(hon var mycket snabbare än sina prinsbröder.)
Det var lek hela dagarna och där fick man mat och dryck.
Efter en månad var det dags för familjen att flytta till en lägenhet, men matte där tyckte att det blev så besvärligt artt hålla rent i lådorna och då fick familjen komma tillbaks till mig.
Kattungarna var äldre än 12 veckor vid det här laget, men de fick inte säljas och familjen måste hålla ihop för de var ju ett ärende.
Några kattungar som hade bott i min sommarstuga hade flyttat och nu fick kattfamiljen flytta in där.
Då visade mammakatt bestämt att hon var drottning och att de andra som bodde i stugan var hennes undersåtar som skulle hållas på plats.
Drottningen slogs inte men hon hade respekt med sig- och hon kunde morra och fräsa.
Även åt sina egna ungar.
Prinsbröderna morrade och fräste lite i början, men började snart tycka att de där snygga katttjejerna kunde man leka med.
Men prinsessan Ariel hon morrade minsann åt de andra - även åt mikrovågsugnen där hon såg en spegelbild av sig själv.
Så småningom kunde hon i nåder gå med på att leka med de andra kattungarna men hon morrade först ,sen kunde hon leka lite.
Men prinsessan kunde spinna också .
Sedan blev familjen samvetets katter( de var ju ett ärende förut).
Då fick mamma drottningen flytta till ett annat jourhem-det var lugnast så- och en av prinsarna blev adopterad.
Det blev dags att flytta in till lägenhet till stan men prinsessan hinner inte mer än komma in till stan förrän hon sätter sig i en stor blomkruka och sedan kanske fastnat med benet när hon hoppade ner.
Prinsessan fick åka till Ultuna och blev opererad - då hon hade brutit benet
När hon kom hem igen måste hennes kvarvarande bror flytta, för de fick ju inte hålla på att jaga varann,men hon kände ju igen de andra katterna.
Gamle Chess som slickar henne på huvudet ibland t.ex.
Jag har läst att det är den dominerande som tvättar den som är lägre i rang, men i prinsessan Ariels värld så sträcker hon fram huvudet och blir tvättad av en undersåte.
Hon som är yngst i familjen väntar inte till sist med att äta när det serveras något nytt.
Hon är först vid matskålarna. och matte är någon slags provsmakare åt prinsessan.
Kan matte äta så kan prinsessan. 

Hon mår nu så bra som en prinsessa kan göra.
Och vid en annan åkerkant går det en annan prinsessa ….
_________________
Katterna fick vaccineras och märkas men kattmamman fick inte kastreras förrän ägarskapet gick över till Samvetet.Jag fick nyligen höra att fd matte har fått djurförbud, men det ska visst överklagas. Det är sommaren 2005 jag skrev om så det har tagit sin tid.

Otroligt vackert skriven berättelse om kungafamiljen. Tack för den, det värmde. /Vanessa

Åhh…så fint och tänkvärt skrivet.

#8 Fin berättelse om en liten Askungeprinsessa!

På tal om tvättande på huvudet. Vår lillkille Tristan som är yngst blir tvättad av alla sina tre äldre kattkompisar. Han är ganska ren och snygg vid det här laget. Dessutom gillar han att bli ompysslad på det här viset.

//Lena