Till att börja med, så vill i alla fall jag ge dig guldmedalj för det du gjort. Husse till Luffe med. Sen till problemet. Hur vore det, om husse satte honom i sitt sovrum, enbart? Då är han ju positivt tvungen att vara med en människa på natten. däremot så tror jag inte det är någon höjdare att ge honom en kattkompis. Sen en kruka med kattgräs eller om du går ut och repar lite vanligt gräs åt honom om det inte har frusit förstås. Jag kör med vanlig ampellilja det är godis. Sedan har visst Lena ett tips på en annan prydniadsväxt någon sorts lyckoklöver, vilket också är bra.

Till att börja med vistades Luffe enbart i sovrummet, men efter en vecka tyckte husse så synd om honomså han gav honom tillträde till vardagsrummet och köket också. (trots att jag avrådde) Men Luffe är mest i sovrummet, fast på nätterna går han ut i vardagsrummet och ropar. Ampellija har husse ordnat.

Tack för ditt svar!

/Lotta

Jag börjar med att applådera dig. Sedan till resten av det du undrar över. Är han en ensamkatt? Som skygging så skulle han må bra av en tam kompis som visar vägen. Sedan så är det bra att se till att han inte har några gömställen som inte är hussegodkända. Så under soffor, sängar, skåp och sådant ska täckas för. Sedan så ställs saker fram som han kan gömma sig i, men ändå vara ned i livet så att säga.

Mutor är det bästa sättet att få kontakt med en kisse som han. Allt från leverpastej till skinka. Varför inte ge lite parafinolja i matten förräste, så att hans pälsboll kanske åker ut. Börja med mutorna på avstånd. Släng en bit skinka till kissen. Sedan så lovar jag att han börjar närma sig för att få det goda. Mutor ges ofta och vid obestämnda tider. Så att han lär sig att från händer kommer bra saker.

Lek är också populärt. Kanske en laserpekare. Lek först på avstånd, sedan efter några dagar så kan man sätta laserpricken på sitt ben, så att kisse rör benet. Något som givetvis kommer att förvåna och skrämma kissen. Men sedan förstår han att inget ont hände.

Hjärnan tar inte skada av svälten. Speciellt inte eftersom han är så ung. Skrikandet kan bero dels på att hormoner tar en månad att gå ur kropen. Plus att jag tror att ett kattsällskap skulle hjälpa.

På vårt katthem brukar vi räkna med ca 6-12 månader innan vi klassar katten som tam. Då att man kan klappa, leka, gosa i soffa med mera. Dock blir oftast inte höga ljud, plötsliga rörelser uppskattade. Så med mutor tror jag att det första framstegen kan ses inom en månad. Sedan så kommer det att gå framåt coh några steg bakåt. Det hör till.

Angående sjukdomar så går allt med mutor. Minus ögondroppar. Tabletter ges i kykling med mera och det brukar säga glufs. Börja med en opreparerad bit, sedan bit med medicin och sist en opreparerad igen. Då minns han den gosa smaken.

Lycka till. Vanessa

Tack så mycket för alla goda råd!

/Lotta

Vill också framföra ett stort tack för att ni engagerat er för kissen och hjälpt honom till ett bra hem. Sådant värmer!

Om ni följer vanessas goda råd kommer det säkert att gå jättebra. Det är viktigt att ha i åtanke att det tar sin lilla tid och att ge kissen ordentligt med tid. Jag skulle också tro att annat kattsällskap vore en tillgång i det här fallet. En lung och trygg kisse som litar på människor skulle kunna göra underverk här.

//Lena

Så rörande berättelse om kissen och jättebra insats av dig och den nya hussen.

För 3 månader sedan köpte vi vår Mimmi från ett katthem och hon var inte tam och hanterbar och hade förlorat sin tillit till människor. Vi hälsade på henne 4 under 1 vecka på katthemmet innan vi tog hem henne.

Vi placerade Mimmi i vårt vardagsrum med transportburen och kattlåda. Jag satte ut flera vattenskålar på olika ställen hon fick också en kruka med kattgräs och maten där. Vi satte upp kompostgaller i dörröppningen för att hon skulle kunna se de andra katterna och även hundar och de henne. Från första början sov jag inne hos henne och hon var mycket rädd och höll sig på behörigt avstånd. Jag hade också satt in en Feliway adapter och det märktes direkt på henne att hon drogs till den och ville vara på den klätterställning med sovhus som stod närmast. I början var det bara jag som satt inne hos henne och tittade på tv, löste korsord eller handarbetade samtidigt som jag pratade med henne jättemycket. Redan efter några dagar flyttade hon sig runt i rummet och på kvällen när jag släckte lampan för att sova så satte hon igång att leka. Gud vilken glädje jag kände när jag forstod att hon inte vantrivdes. Sedan släppte vi in de lugna kissarna till henne och det gick jättebra när de yngsta katterna kom så var det mycket fräs och morr i början. Hundarna gick det bra med när vi sade till dem låt kissen vara så fick hon vara ifred.

Undan för undan så närmade hon sig mer och mer och när jag började med mutor så fick jag lägga det framför henne. Så småningom började hon ta försiktigt ur handen och nu slickar hon mig även på fingrarna. Nu rör hon sig fritt i hela huset och vid matdags kommer hon springande tillsammans med de andra kissarna. Nosar på benen och fötterna och på handen när jag sträcker fram den försiktigt men sedan drar hon sig snabbt tillbaka. Jag tror att hon hela tiden testar och det gäller att inte gå för fort fram för jag vill inte missbruka hennes påbörjade tillit. I morse tog husse ut hundarna på en promenad och jag skulle bädda sängarna. Då hade jag som vanligt hjälp av flera kissar så först tänkte jag inte på det så helt plötsligt ser jag Mimmi stå där i sängen. Ytterligare ett närmande och framsteg som gjorde mig oerhört glad.

Vi har nu haft Mimmi hos oss i exact 3 månader och jag älskar denna underbara lite småbusiga kisse. Det svåraste är att lägga band på sig att inte få gosa och pälsvårda henne. Nu är det bara de tre T:a tid, tålamod och tillit som gäller tills hon är redo.

Tyckte jag kände igen så mycket så jag ville dela med mig av vår erfarenhet av vår skyggis och förhoppningsvis kanske något kan hjälpa.

MYcket stämmer ju in på det som Vanessa skriver och jag hoppas att allt löser sig till det bästa för er.

#6 Tack för din fina redogörelse om hur det varit och är med Mimmi! Den här typen av erfarenheter är så värdefull. det är så glädjande att se de goda resutlaten. Som du så klokt skriver handlar det om de tre T:na Tid, Tålamod och Tillit.

//Lena

#6. Kan jag låna ditt ordsspråk,  de tre T:na. Ska om några veckor föreläsa för kattfolk om konsten att vänja en skygging vid tvåbeningar.. Är det ok? Får kanske till och med lägga upp på vår hemsida? /Vanessa

#8

vadå för föreläsning….*nyfiken som 17*….. vem får komma till den?…..låter otroligt intressant och jag tror många håller med mej….

#8 Självklart Vanessa för ju flera kattägare som lär sig det dessto bättre. Blir enbart glad över detta och jag är också nyfiken på din föreläsning

Många bra råd här, Vanessa har nog sagt det mesta redan. Vill bara tillägga att det kan var en god idé att skaffa en vippa som leksak till katten. (Du vet en pinne med fjädrar i ena ändan) Få katter kan motstå en vippa och under lekens gång kan man helt "oförhappandes" smeka katten med vippan på huvudet och över ryggen. På så vis vänjer den sej vid beröring.

Ett annat sätt att vänja katten vid beröring är att införskaffa en "klapp-pinne". På katthemmet har vi elementpenslar, sådana där penslar på långa skaft som vi använder och klappar katten med inledningsvis. Efter ett tag upptäcker katten att det är skönt och slappnar av mer och mer och då är det läge att försiktigt klappa med handen istället. Stryk gärna över kinderna på katten, det lösgör endorfiner och får katten att må bra.

Jag rekomemnderar också en katt-kompis, men det ska vara en som är mycket social med männskor så att den kan fungera som en bra förebild till Luffe.

Och så sist men inte minst, Lycka Till, får ni inte klappa katten idag så får ni det säkert nästa vecka eller nästa månad eller om ett halvår, men jag lovar att när den dagen kommer så är känslan obeskrivlig, Vi pratar om ren och skär lycka helt enkelt.

Så spännande är inte föreläsningen, även om jag kommer att göra mitt bästa att få alla att hänga på mina läppar. Vi ska träffa en bunt katthem i Stockholm för att lära dem hur man tar hand om skyggingar. Så att de öppnar sina hem för dem också. Som det är nu så är vi nog bara tre föreningar sammanlagt som gör det. Så det är ett möte katthem emellan. Men om ni vill lyssna framöver så kan jag nog ordna en föreläsning så folk överlag som är intresserade kan komma och lyssna. /Vanessa

jag är den första som vill bli inbjuden!

tror det skulle samlas stora klungor med intresserade…

#12 En sådan föreläsning skulle vara guld värd! Dessa kunskaper behöver spridas över landet.

//Lena

Då får vi ordna det. Men i framtiden, för nu gör jag så mycket i katternas tjänst att jag nästan ser i kors :-). /Vanessa

Vanessa, är det mötena i början på januari som Stockholms kastreringsgrupp har inbjudit till?

simzonites: hur går det för kissen? några förändringar? hoppas de kloka råden hjälper…

#16, jag det är de mötena. Och ni ska också dit vet jag. Det ska bli kul att ses. Huvudsyftet är det andra som mötet ska handla om, men vi ska även tipsa om hur skygga kissar ska hanteras. /Vanessa

Vilket jobb du har lagt ner Lotta!Du är inte dålig du.Dockan

Hej! Tack för alla goda råd angående Luffe. Har framfört era lovord och beröm till Luffes husse, som blev jätteglad. Luffe har nu lugnat sig lite om nätterna. Vi har börjat att lägga ut torrfoder på lite olika ställen i lägenheten så att Luffe får lite att göraoch det kanske lockar honom till att gå på upptäcksfärd. Husse ska också näta in sin balkong så Luffe får möjlighet till att vistas ute i friska luften och titta på fåglarna osv
/Lotta

#20 Skönt att höra att det går lite bättre på nätterna nu! Bra knep det där med torrfoder! :) En inätad balkong det blir kalasbra för Luffe!

//Lena

Åh, torrfoderknepet är bra. Brukar själv ta en handfull och hiva ut på golvet när mina katter verkar sysslolösa och vill göra något. Det kommer att gå kalasfint för Luffe och husse, det tror jag verkligen /Vanessa

Lite nytt om Luffe; husse har lagrat upp med skinka och leverpastej för att locka Luffe med. Han gör också upp planer för att näta in balkongen och ska i dagarna titta ut ett klösträd till Luffe.
Husse berättar också att Luffe "pratar" en hel del med honom. Så allt går framåt

/Lotta

härligt att höra!

#23 Det där när katterna börjar prata mera är alltid ett gott tecken på att de börjar känna sig hemma. Det har jag märkt på våra katter som alla utom Tessie kommer från trassliga situationer. Första tiden har de varit ganska tystlåtna men sedan har de blivit mer och mer pratglada och även fått olika röstlägen. Tessan är född här hemma (mamma Saga flyttade in som dräktig hittekatt) och har alltid pratat.

//Lena

#23 Vad roligt att höra att det går framåt för Luffe och jag kan tipsa både dig och alla andra här om www.zoolagret.se där dom har bra klösträd till fina priser.

Vi har beställt ett Simba och ett Jupiter som vi skall sätta upp i vår nya lägenhet som vi flyttar in i på måndag. Vi har också två sedan tidigare så jag hoppas att kissarna skall känna sig hemma även där.

Idag har Luffes Husse börjat med balkongen det blir extra fint för Luffe eftersom Husse jobbar inom byggnadsbranchen,sen får Luffe mycket kokt torsk eftersom Husse är fritidsfiskare.Lena

#27 Då förstår jag att det kommer att bli en extra fina inhängnad på balkongen! Kokt torsk är ju inte heller fel om man så säger. Han har allt ett riktigt bra kattliv nu Luffe! :)

//Lena

Nu har Luffe fått sin balkong helt innätad sen har Luffes Husse gjort ett speciellt högt bord så han kan sitta och titta ut.Han har även fått ett klösträd från golv till tak.Han har besökt våning 1 och tittar ut lite försiktigt på balkongen,Husse är GLAD över Luffes framsteg.Husse har ett litet barnbarn Alicia som också älskar katter och är en alldeles strålande liten Matte till sina katter.Bilder kommer när Luffe får bestämma. LENA

Underbart. De visar återigen att allt kan lösa sig, om viljan finns. Skygg, förvildad eller tam.  /Vanessa

det går åt rätt håll, vilken lycka för rädda kissen, med balkong och utsikt, ser fram emot mer rapporter, från lilla skyggis, och bilder så småningom Maggan47

#29 Luffe har kommit till ett riktigt himmelrike hos sin nya husse. Precis så önskar jag att alla hittekatter får det. Leva ett liv med guldkant som kompensation för den dåliga tid de hade innan.

//Lena