Jättebra intiativ! Det är skrämmande hur katter blir behandlade.

Jag har skickat info till GKH tidigare.Bra att någon arbetar med frågan.

Många måste ha märkt att det har blivit en försämrig.

Tänk på att det är val år. Då kanske man ske se vad dom olika

partierna står i djurfrågorna. Man kan undra om djurinspecktörerna

gillar djur. En fundering.

#3 Precis valår är rätta tiden att påverka politikerna! :)

Vem dokumenterar allt bra dom gjort? Ngn som för bok över hur många katter, hundar och produktionsdjur som räddas varje år.

Denna utredning låter väldigt ensidig? Fick själv påstötningar av denna grupp av personer i Göteborg kring ett ärende. Ett otroligt otrevligt påstötande.  

Jag älskar djur och arbetar med djurskydd för att jobba för att djur ska ha det bättre och en drägligare tillvaro men jag är i mitt jobb begränsad av lagar och förordningar och kan inte hur som helst bryta ner dörrar och stjäla människors djur utan måste följa förvaltningslagen. Jag är i många ärenden själv frustrerad över ärendetiderna och att processerna många gånger är utdragna men för varje gång jag räddar ett djur känns det som värt det. Givetvis arbetar jag aktivt med att påverka lagen och dess utformning. Att i fler tillfällen kunna göra omedelbara ingripanden. Det är inte att BARA göra ett omhändertagande. Många omhändertaganden där vi tycker att det finns grunder, som att det vore självklart att dessa djur inte ska behöva leva under dessa förhållande kräver först rättelse. Dvs ett föreläggande först för djurägaren att visa att han inte kan rätta till bristerna. Om vi skulle agera för fort och inte ha tillräckligt bra motiverat. Ja då åker djuren tillbaka där dom kom ifrån och vi är tillbaka på ruta - 2 ist.

Det gör dock ont när man sliter och arbetar, är engagerad och brinner för dessa frågor när det sitter människor och spekulerar och tror att dom genom att skicka mail som vidarebefogas till Jo:s ombudsman att ärendet skulle gå fortare. Att det på ngt sätt skulle göra vårt arbete snabbare?

Verkligheten ser ut som så att vi måste följa processer, vi har regler och lagar att följa. Vi måste bevisa att saker har skett och att djuren mår tillräckligt dåligt. Vi måste kunna motivera våra aktioner för att de ska hålla. Det finns tonvis av domar som om och om igen berättar för oss att omdelbara omhändertaganden av djur måste innheålla vissa premisser för att det ska hålla ett överklagande. En dålig miljö, tom en sanitär oangelägenhet kan kännas som självklart men icke! Inte heller för att vissa djur är vanvårdade är det självklart att resterande av djurbesättningar kan tas- icke!  Då är det en prövning av djurförbud ( som tar tid ) innan resterande djur kan omhändertas.

verkligheten är dyster men djurskyddslagen är minimumkraven över hur det ska se ut. Men snälla försök att fråga, sätta er in i hur det fungerar innan ni spekulerar och dömer ut en hel kår. Många av oss brinner för dessa frågor, arbetar engagerat men är låsta av lagar och ett domstolsväsende som inte prioriterar djur och inte kan djur.

#5 Intressant att få höra en djurskyddsinspektörs syn på saken!

Funderar själv ofta över varför det inte kan fungera snabbare och bättre med själva processen runt vanvårdsärenden. Djuren hinner ofta lida väldigt länge och tom dö innan ett omhändertagande sker. I många andra länder finns det ju exempel på effektivare djuskydd. Tänker t.ex på hur djurpoliserna i USA arbetar.

Är det fel på vår lagstiftning, för lite resurser eller var ser du att de största problemen ligger? Vad behöver göras för att vi ska se en förbättring?

Jag skulle inte veta vart jag ska börja, ibland känner jag mig apatiskt utbränd över den maktlöshet man känner men sedan tar man nya tag och tänker att man gör nytta.

exempel från tidigare i veckan.

Polisen gör omedelbart omhändertagande- lägenheten en sanitär oangelägenhet, katt mager, sjuk och allmäntillstånd nere pga uttorkning. ( media hurrar och folk tycker polisen är mkt duktiga)

Jag utreder eftersom ärendet ska underställas Lst- jurist + chefsjurist och jag försöker vrida vända och ytterligae se saker från alla håll. Jag sitter på juridiknätet och lusläser domar. Jag arbetade 15 timmar under två dagar för att se till att katten inte behövde åka tillbaka men det fanns inget vi kunde göra. Veterinären hade i ett intyg skrivit att hon inte ansåg att det var vanvård. ( varför ja vem vet) ( media och allmänheten tycker givetvis att lst agerat felaktigt )

Katten återlämnades.

Vad gör jag nu? Uppföljning, åtalsanmäler, skickar information till veterinärstation med bifogade filer med vad bör ett intyg inte innehålla och vad bör det innehålla. Begär in ett nytt intyg för vår räkning ( det tidigare för polisens)

Det tog mig en veckas arbetstid för ETT ärende om EN katt. Och vi är fem årsarbetskrafter i ett helt län.

Vad vill jag ändra?

Hur mkt som helst i lagstiftningen

Möjliggöra fler omedelbara ingripanden ( som håller vid ett överklagande)

Att åklagaren inte lägger ner våra anmälningar

Att kattfrågan löstes så att det slutar vara en evig cirkel av djur. Man måste lösa det grundläggande problemet, införa större rättigheter för katterna, märkning registrering och större ägaransvar.

Skulle kunna hålla på hela natten men då orkar jag inte jobba imorgon ;-)

Men visst finns det säkerligen människor som inte bör arbeta med djurskydd, och visst finns det fel som begås och visst är det resursbrist och de flesta lst i landet hinner inte med :/  att prioritera i ett första skede när en anmälning kommer in är asjobbigt.

Jag har ett omedlebart omhändertagande av en katt som legat i två veckors tid utan att jag hunnit öppna ärendet, och den är nedprioriterad eftersom jag vet att det finns en tant som både matar katten, tar in den och att den inte är sjuk. Men egentligen ska den behöva vänta? Nej men vad ska då behöva vänta? Fåren som är smutsiga och blöta?  Djuren som var omhändertagna? Åtalsanmälningarna?

Idag räddade jag en katt från avlivning och en hund från vanvård genom telefonsamtal på kontoret. Utan vare sig ett föreläggande eller ett omhändertagande. De kommer inte synas i statestiken, ingen media kommer vara intresserad och allmänheten får aldrig veta om den nytta jag gör mellan rubrikerna. Och nästa vecka måste jag stå inför en skk klubb och förklara varför exakt vårt djurförbud tog så lång tid som det gjorde.

Ja anmälan inkom-

utredning

ärende komplett med inkomna handlingar ( som vi efterfrågat 3 ggr)

samarbete med åklagarmyndigheten för att inte störa brottutredningen.

Beslut skrivet och gått igenom Länsveterinär samt chefsjurist.

Från anmälan tog detta 4 månader!

Ber om ursäkt för att mitt inlägg är lite rörigt :/ börjar bli dags för sängen snart :)

Det jag tycker är intressant är att de allra flesta av oss tycker att vi är hårdare nu. Om man inte ser till att det första året varit otroligt jobbigt pga Lst inte hade hunnit förbereda sig på att ta emot oss

dvs inget fungerande datasystem, inga rutiner, inet kontaktnätverk,  nya diariesystem, tonvis med nya utbildningar och nya checklistor och effektiviseringssystem samt ett helt nytt arbetsområde som vi behöver arbeta med. Dvs livsmedel i Primärproduktionen.

Tidigare när kommunen arbetade var detta arbetskedjan

Anmälan- kontroll- allvarligare brister-kontrollrapport- uppföljning- ej uppfyllda brister?- Beslut enligt § 26- uppföljning- eventuellt nytt beslut med vite eller omhändertagande

Nu

anmälan- kontroll- allvarligare brister- kontrollrapport och beslut direkt efter yttrandemöjligheten (ett par veckor 1-3 ca:) Uppföljning av beslut- vidare åtgärder.

Anledningen till att man på kommunal nivå fick så långt utdragna processer i många ärenden var för att det finns INGEN laglig skyldighet att följa det som står i en kontrollrapport. Man fördröjer helt enkelt möjligheten till att kunna göra ett ingripande.

Upplever själv som arbetat både på kommun och lst att det kommer att vara en stor skillnad i vårt sätt att arbeta. MEN det beror nog på vilka man har som beslutsfattare oxå på sin lst. Djurskyddshandläggare är idag i jämförelse till kommunen endast föredragande i besluten och inte beslutande. Dvs allt måste gå igenom jurister som är beslutande samt länsveterinärer ofta som deltagande/ eller beslutande.

Så de enmansbeslut som en inspektör kunde tidigare göra är nu två/tre mans beslut.

Men det är inte förrens nu man känner att allt börjar sätta sig, rutiner börjar formas och ett kontaktnätverk skapas. Polisens verställande av våra omhändertagande börjar fungera och vi behärskar våra system och har tillgång till de verktyg vi behöver. Men resurserna är fortf lika dåliga :/

Det var lite positivt/negativt om övergången

Mumin

#9 Tack för dina inlägg! Bra för oss att få ta del av hur din arbetsvardag som djurskyddsinspektör ser ut. Förstår att det är en omänsklig arbetsbörda som ni arbetar under. 5 inspektörer i ett helt län verkar ju sanslöst lite resurser. Det kan inte vara lätt.

Intressant att läsa din version av saken Mumin, självklart kan man inte hålla enskilda djurskyddsinspektörer personligt ansvariga för ett dåligt system. Min erfarenhet av lst är både negativ och positiv, jag gjorde en anmälan i december och redan på f.m dagen efter dök inspektören upp och gav intryck av att bry sig. Tyvärr kan jag inte se samma omtanke i handläggningen av ärendet, var bristerna ligger vet jag inte. Men bristerna finns, den saken är säker.

Jag håller med, det finns stora brister just nu. Vårt jobb har blivit alldeles för mkt administrativt arbete, Jag kommer från en kommun som hade jättebra rutiner, vi var 3 personer i en liten kommun så resurser fanns det gott om. Vi åkte på alla anmälningar samma dag eller dagen efter och satt oss för att skriva kontrollrapporter samma dag eller dagen efter. Om vi behövde skriva ett beslut gjorde vi det eftersom vi hade delegation att bestämma själva.( efter ev yttrandetid) Vi hade administratörer som skötte en hel del av pappersarbetet och ekonomer som skötte faktureringen. Detta för att vi skulle ha möjlighet att arbeta med i huvudsak djuren. Idag gör vi allt detta själv och vi har problem med att hinna med allt admin så det hamnar kontinuerligt på efterkälke eftersom man prioriterar djuren som man inte hinner i fatt med. Jag tex har inte skickat en enda faktura över 2009 :/ vem vill liksom sätta sig med (enligt mig onödigt) pappersarbete när man har en oöppnad akt på ett djur som kanske mår dåligt.

Nästa vecka åker jag ut på fält ( denna har jag jourtelefonen)en hel vecka eftersom våra avstånd är så stora så måste vi försöka samla ärenden som vi besöker ett femtontal på samma gång och sover över på annan ort. Det är idag endast om det är akut som vi kan åka med detsamma.  Vi prioriterar ärendena i ett första skede i 1/2/3 beroende på hur allvarligt det låter :/ detta för att vi måste försöka lägga resurserna där de behövs som mest. Helt sjukt att det ska behövas över huvudtaget!! Och då finns givetvis risken att vi prioriterar fel och ett allvarligt ärende blir liggande upp emot 3 månader utan att ngn varit ut.

Jag kan säga helt ärligt att det finns tonvis av människor som tycker jag är långsam. Eftersom jag hela tiden prioriterar det som är allvarligast tenderar de ärenden som " inte är så farliga" att dra ut på tiden. Om jag är sjuk, ja då finns ingen ersättare som tar vid där jag slutade. Tror ni att vi har många sjukdagar ;-)

Vart ska man börja? Måste vi verkligen behöva fortättningvis även arbeta med livsmedel?

Ta bort administrativa bördor så att vår kompetens sätts in där den behövs, hos djuren.

Ge ökade resurser så man har möjlighet att klara anmälningsärendena och påbörja en tillsyn

Se till att lst använder de pengar de fått!!

Ge delegation på att skriva de enklaste besluten till inspektörerna.

ge delegation på att kunna fatta omedelbara omhändertaganden på plats för inspektörer ( 2- 3 län kan detta idag tror jag)

Missannas - om du beskriver bristerna i anmälan och vad som gick snett kanske jag kan se vart det tagit stopp :) annars kan du begära att få ut handlingarna.

Mumin som älskar sitt jobb men hatar sin arbetssutation just nu

Jag är dessutom kattansvarig i mitt län så det är därför ni hittar mig här även om jag brukade ha ett annat nick tidigare när jag arbetade på kommunen :)

Som du skriver Munin "Om jag är sjuk, ja då finns ingen ersättare som tar vid där jag slutade." detta är ju mycket upprörande, fallet ska ju inte bli liggande för att du blir sjuk, om det är ett fall som är allvarligt då, då kan hunden/katten ligga i plågor och dö då för att ingen ersättare sätts in. Helt sanslöst, det är ju inte ditt fel men det är fan i mig inte klokt, jag blir så arg….

Jag blir glad att du vill berätta hur det ligger till, detta som du skriver har jag funderat på många ggr, var lite inne på att bli djurskydddshandläggare ett tag men då blev det socionom istället.

Min erfarenhet av lst är både och kan man säga.Jag vet att inspektörerna gör det de kan,att de måste följa lagar och förordningar.Jag vet tyvärr också att man (troligen länsvet) ibland struntar i vissa ärenden man borde göra mer åt.

En brist i mitt län är att lst lämnar över ansvaret till polisen så fort omhändertagandebeslut tagits.Det allvarliga som jag ser det är när det inträffar att polisen inte klarar omhändertagandet på ett sätt som följer DL och lst menar att de inte har med det att skaffa.Ingen uppföljning alltså!

Det HAR hänt i mitt län,polisen anlitade utomstående (kattförening) som gjorde väldigt många saker fel,bl a fångades katter in och släpptes ut igen,man tog (fånga behövs knappast) in kattungar (t o m nyfödda) utan att ta in kattmamman..och lst struntar i det!

När kommunen hade hand om djurskyddet fungerade det bättre,inspektören kunde enklare göra snabba ingripanden när det krävdes.

#12 Vad jobbigt att det har blivit sådana resursförsämringar sedan djurskyddet gick över till Länstyrelsen. Det skulle ju bli så himla bra enligt Jordbruksministern. För oss lekmän är det svårt att bedömma på vilket sätt omorganisationen från kommuner till Länstyrelsen påverkat djurskyddet. Därför är det mycket intressant att du berättar hur det verkligen är.

Jordbruksministern vet inte vad han pratar om och mentaliteten på lst verkar vara att det är okey att ärenden samlas på hög. ( så är det i de flesta avdelninganr även på kommunen men jag kännde att kommunerna prioriterade verkligen djurskyddet eftersom det handlar om levande varelser) känner inte att man får samma respons nu. Tyvärr :/ det är vi som jobbar som lyckas hålla skutan flytande men vattnet rinner in och vi hinner inte ösa ur tillräckligt fort.  Många av oss har gått ut i media, även chefer på de ställen där de förstår…! Vi väntar på katastrofen…. dvs ett ärende vi prioriterat fel eller inte hunnit ut på som visar sig vara vanvård med stort V.  När katastrofen sedan inträffar kommer vi alla bli syndabockar med största sannolikhet men det stör mig inte. Jag skulle bli så glad om ngt inträffa som gjorde att djuren fick den hjälp som de förtjänar!! Dom kommer inte sparka en fast anställd och media blåser över och glöms bort…

Hoppas inte de blå vinner valet!!  Har en känsla av att de röda kan ställa det tillrätta igen när det gäller djurskydd och  empati gentemot våra medmänniskor.

Puttar, det här är viktigt….

På andra håll känns det som att LST jagar katthemmen istället och de skygga katterna ska bara bort! Ska vi behöva gå ut i en landsomfattande demonstration och vandra med plakat utanför våra svenska katthem "Vi vägrar mörda våra katter!" och släpa dit pressen?!!! Ungefär det känns som läget just nu.

Som jag skrivit i den här tråden:

Hjälp var finns en jurist som kan ställa sig på de skygga katternas sida?

Mitt förtroende för Länsstyrelser och deras lagtolkningar vad gäller skygga katter det är helt borta. Det var inte bra innan 1/1 men nu är det 7 resor värre. Varför?

Vem har rätt att besluta hur ett katthem ska - eller inte ska - hantera skygga katter? Borde det inte vara upp till det enskilda katthemmet och dess respresentanter/medlemmar, förutsatt att de ser till att skyggisar "rehabiliteras" till tryggisar utifrån en fastställd policy som följs upp, så att katten behandlas på ett bra sätt? Alla vet vi ju att merparten skyggisar blir utmärkta tamkatter!

Vad som helst måste ju i alla fall vara bättre än att AVLIVAS. Vilket är länsstyrelsernas alternativ. Har en LST verkligen juridisk rätt och förankring i lagen att kräva av ett katthem att en skygg katt SKA vara hanterbar på 2 eller 3 månader, annars ska den avlivas???!!! Jag tvivlar på att de har någon paragraf att förankra detta krav vid?

Vilken brist i LSTs tänk är det som gör detta möjligt?

1. LST borde istället agera så att en kattägare i högre grad blir helt ansvarig för sin katthantering, även att dennes katters avkomma också blir dennes ansvar framgent.
2. LST borde stötta katthemmen och ge dem bra hjälp - ekonomiska medel såväl som rådgivning - att istället rädda fler katter på bra sätt.
3. LST borde särskilt utbilda sina inspektörer i kunskap om TNR och liknande åtgärder - att det finns bra alternativ till avlivning. (I dagsläget går de på både "outtalade och föråldrade regelverk" enligt utsago från en bedrövad inspektör som jag fått mail från, denne lämnar sin tjänst pga bristerna.)
4. LST borde bidra till arbetet med att höja katters status i hela landet.

Ni som hanterar Skygga katter i Stockholm och i Göteborg, i Linköping och Ronneby - hur gör ni? Har ni Länsstyrelsefolk i hasorna hela tiden som petar i verksamheten och ställer krav på hur skygga katter ska hanteras? Hur bemöter man detta? Just nu blir man mörkrädd för hur det är! Stackars våra hemlösa katter!

Personer som bestämer har stor okunskap om skygga katter.

Dom kanske skulle ha ett föredrag om hur dessa katter beter sig.

Dom kanske inte vet något om katter. Eller andra djur.Dom kanske ska uppdatera sig. När det gäller djur.Vi andra får uppdater oss på våra arbetsplatser. Men det är viktigt att dom får rätt kunskap. ex Att vetrinären som dom har kontakt med har haft hand om skygga katter.

Har själv råka ut för en vetrinär som inte har någon förståelse för rädda katter.Det tog många veckor inna hon mådde bra efter vetrinärbesöket.Frågan är om det ska fram mera i ljuset sånt som händer med djur.Det tystas ner fort när det händer något.Har hört om några fall som har hållit på i flera år .Men det händer inget pga överklagande.Detta gäller Linköping.       Hoppas på förändring. För djuren.