Jag har ingen erfarenhet men puttar upp så att någon annan kan svara.

Nezeril för barn har jag sett används till förkylda katter. Det kan väl inte skada fast hon är dräktig.

 Det är ju svårt att äta när näsan är täpt.   Hoppas att det inte blivit sår i munnen som orsaker hennes matleda. 

Stackars mammakatt hoppas att hon orkar med sina bebisar och att det inte kommer att strula för er.

#1 och #2

Tack!!!

Nezeril tänkte både jag och sköterskan hos vetten på, men veterinären tyckte inte det var en bra idé då Nezeril innehåller ämnen som är värkstimulerande. Så vi får hålla oss till Renässans, vilket inte hjälper särkilt mycket tyvärr.

Har inte kunnat se något i munnen, men hon är inte så villig att visa efter att jag tvingat i henne mat och extra vatten samt tryckt i henne näsdroppar varje timme i tre dygn.

Tyvärr tror jag nog oddsen att det inte kommer att strula är rätt små, även om hon orkar med förlossningen och allt går bra så kommer kattungarna med största sannolikhet att få vad mamma har. Visst går det ju men det kommre att bli en kämpig tid. Skulle det nu mot all förmodan inte bli så, så är jag ju oerhört tacksam. Men lika bra att ställa in sig på att det blir rejält med jobb, och hellre bli glatt överraskad om det går bättre än förväntat.

 Håller tummarna jättehårt för er.

 Nu gäller det att ha dom där extra krafterna att orka med, berätta hur det går  Tänker på er och vill inte vara i ditt ställe nu.

Har själv två dräktiga honor och detta skulle vara en mardröm.

 Men va är det som hänt Är det samma katt som jag läser om i katter iFokus. tröstekramar // Tuska

#5 ah men snälla säg inte att det är denna fina tös som har avlidit…det måste ju vara samma katt….

Det stämmer att det är Simone som har gått bort.

Jag orkar bara inte mer idag, jag lovar att ni ska få höra.

Men just nu gör det för ont och chocken är för stor, jag klarar bara inte mer idag.

men snälla snälla rara så hemskt

Nämen åhhhh….finner inga ord så tråkigt..och så sorgligt…lilla misse..fick iallfall känna sig älskad, vara omgiven av värme ända in i slutet..

Översänder en innerligt varm tröstkram..

Stor tröstekram - Simone är på andra sidan regnbågsbron nu, frisk pigg och glad.

men hur går/gick det med missungarna när hon var så långt gången?

Så ledsamt, R.I.P Simone

R.I.P. Simone

Har försökt skriva ihop vad som hände så att alla ska få veta och också,
för att försöka bearbeta allt.

Vi var i igår fredag och pratade med veterinären och fick lite svar på alla
frågor kring Simone's död även om mycket fortfarande är oklart.

Vad hände då?

På fredagen började Simone nysa lite lätt, något som inte är helt
ovanligt hos högdräktiga honor då det trycker på lite varstans, Vilket jag
även fick bekräftat av veterinären. Inget konstigt där alltså.

På lördag blev hon dock täppt i näsan, så jag ringde djursjukhuset och frågade
om hur pass mycket renässans näsdroppar man tordes ge och om det var någon fara osv.
fick lite tips och råd, ingen anade något oråd.

På söndag var hon inte så hågad att äta och dricka, så jag ringde till
djursjukhuset igen, minst 1,5 dl vatten behövde hon få i sig men ingen fara
de trodde att nästäppan gjorde att hon kände sig kvävd så vi skulle pytsa i
henne vätska så hon fick i sig tillräckligt.
Pratade med dem på kvällen igen ang. näsdroppar osv… fortfarande ingen fara
med henne, hon var inte så pigg på att äta och dricka men ändå pigg och alert.
Ville inte äta men drack frivilligt om än lite för lite så jag hjälpte henne lite.

På måndag var läget det samma, hade även då kontakt två gånger med dem en gång på
förmiddagen och en gång på kvällen men fortfarande var ingen orolig, men jag led
med henne som hade så täppt näsa och ville försöka hjälpa henne med den.

På tisdag morgon, hade hon undertemp och jag kastade mig på telefon till
djursjukhuset, nu var det ju annat läge.
En kraftig undertemp på 35,3 är inte att leka med.

Röntgen visade på en hel del kattungar, det fanns inte plats för mycket mer
än kattungar i hennes mage. Hon hade också lite vätska i sina lungor.

Ett ultraljud på hjärtat visade att detta såg helt normalt ut, man såg dock att
hon hade väldigt lågt blodtryck och att åtminstone en kattunge var död och
de övrigas hjärtan slog extremt sakta.

Det beslutades att hon skulle sövas för att ta ut kattungarna, först
skulle de bara få upp tempen på henne och blodtrycket.

Det visade sig att Simone hade två döda kattungar i sin mage, dessa gjorde att
hon fick en sepsis,(blodförgiftning).
Detta gick fort och jag har undrat om jag missat något om det var något lite
tecken som jag skulle ha reagerat på om jag skulle ha tempat henne mer eller gjort
något annorlunda.

Veterinären sa att något som ställde till det för oss var att vid en sepsis så får
de flesta honor hög feber och blir rejält dåliga. I Simones fall så reagerade hon
istället med en undertemp. Jag har ältat om det hjälpt ifall jag tempat henne på
kvällen innan också, men veterinären sa att vid en första anblick på tempen så
hade vi troligen tolkat hennes lägre temp som ett tecken på att förlossingen var
nära förestående och ändå inte reagerat förrän morgonen därpå då hon alltså var
kraftigt undertempad. Skönt att höra även om det inte direkt hjälper.

Simone var ju alltså in i det sista hyfsat pigg.

Vad som mer ställde till det var att Simone var stor, riktigt stor, vilket ledde
till att livmodern var kraftigt utspänd och som kan ha varit en bidragande orsak
till att värkarna inte kom igång.

Veterinären sa också att även om förlossningen i de flesta fall kommer igång när
foster dör i livmodern är det långt ifrån alltid detta sker. Och i olyckliga fall
leder detta till en sepsis.

Allt såg också ganska bra ut under operationen och hon låg stabilt under hela,
tiden. De sövde henne med ett mycket milt medel och la snabbt över henne på gas.

Fram tills uppvaknandet såg allt bra ut, men när det var dags att väcka henne så
ville hon bara inte komma igång och andas själv. De försökte med extra syre och
genom att puffa henne med en bag. Men hon kom trots stora insatser inte igång att
andas själv. Inte heller ville hon trots uppvärmt dropp, värmedyna och värmefilt
hålla värmen.

Önskar att man hade kunnat få något svar att si eller så kan man förhindra detta
från att hända igen, att så många olika saker sammafaller på en och samma gång är
tack och lov enormt ovanligt och vi ska inte behöva vara oroliga att drabbas igen.
Utan så vitt man kan se var det många orsaker på varandra som i sig ledde till det
som skedde.

Vad vi och veterinären kunde konstatera var att om hon inte varit täppt så hade vi
förmodligen både från vår och djursjukhusets sida reagerat på att hon inte åt och
drack så bra, kanske framför allt på att hon inte drack då ju många honor inte vill
äta alldeles inpå en förlossning. Hade hon fått feber hade vi reagerat, men det fick
hon aldrig.
Hade hon inte varit så extremt stor och haft så stora ungar hade värkarna satt igång,
men då livmodern var för utspänd orkade den förmodligen inte börja dra ihop sig.

Oavsett hur mycket man än får höra att man reagerat precis som väntat så gnager ändå,
hela tiden tankarna om jag åkt in tidigare, om jag ändå förstått, finns det verkligen
inget jag missat osv osv osv….. man maler och maler och maler… jag VET ju att det
inte hjälper, att man inte får henne tillbaka men det är omöjligt att inte grubbla på
detta.

Om inte om varit så kanske?

Vill också passa på att tacka alla för alla mail, pm och meddelanden.
All omtanke som ni alla visat, det värmer enormt.

En sådan historia…

Får mig att nästan börja gråta.

Tänker på dig…

Kramar…

Beklagar verkligen sorgen:((

Skickar kramar och beklagar sorgen

En gyllenskimrande kattmamma går med bestämda steg uppför regnbågsbron. Efter henne travar en hel liten rad halvstora kattungar. "Hitåt ska vi, kom ungar!" säger hon och ger den närmaste en slick. Förundrat mönstrar hon alla de vackra ungarna, som nyss bara var små nyfödda blinda men som när Grindkatten nosade på dem fick sin himmelska form i lekfull kattungemodell.

Inom henne ljuder fortfarande minnet av samtalet med Grindkatten:

- I SkaparKattens namn välkomnar jag dig Simone och dina ungar till Katthimlen! Jag är GrindKatten, den som vaktar och öppnar Grinden till RegnbågsBron som leder till KattHimlen.
- Men jag behöver nog gå tillbaka till mina människor?! De undrar nog var jag är? jamar Simone.
- Å, säger GrindKatten, du kan kika på dem från RegnbågsBron när du vill, och hälsa på dem lite osynligt ibland… och de kommer hit så småningom. Här finns ingen tid, så tassa ni iväg över bron och lek med ÄnglaKatterna, så kommer de sedan! Se - den här vägen…

Och SkaparKatten ser dem, och tar spinnande emot dem. Simone och hennes ungar omfamnas av Hans väldiga Tassar och Mjuka Svans…

Vad jobbigt för dig att det skulle ta en sådan här drastisk vändning. Inte lätt att sätta diagnos heller när olika symtom talar olika språk som i det här fallet.

Skickar många varma och tröstande kramar till dig. Livet är hårt och svårt att förstå sig på ibland.

#18. Du skriver så vacker

men oj oj lilla gumman och lilla Simone

tack för att du låter oss veta vad som hände

#18 Åhhhh…så otroligt vackert du skriver..blir rörd till tårar här…bland det finaste jag någonsin läst..

Tack!!