Nu är det ca. 3-4 månader sen jag fick hem mina första stödhemskatter.

Det går sakta framåt med dem alla, från att inte se en enda svart katt och tyckt att 6 katter i en 3:a är ju inget.. Men hmm, nu är jag inte lika säker längre. Nu snubblar man nästan på dem.

Både Ebony och Mamma Katt Morgaine har varit sjuka men är nu friska och pigga bägge två. Hade två intressant 2 veckor då jag skulle ha mamma katt medicin.. Hon vägrar det mesta av god mat som tex. makrill, skinka och leverpastej.. Men vi kom på knepet! LAX =) Det enda som funkade.

Ebony är precis lika odräglig som en ung kattfröken ska vara.. Klättrar i gardinner, blomkrukor, välter ner saker i bokhyllorna, jagar fisk i akvariet osv.. Men att gosa, krama och pussa det är fortfarande jätte jobbigt. Man får fånga in henne och klappa men under protest.

Mamma Katt är så mycket mer framåt nu efter medicinkuren, hon sover inte bakom sängen hela tiden längre nu kan hon ligga i soffan i vardagsrummet och mysa. Hon vill dock inte leka särskilt mycket. Laserpekaren kan hon leka med men allt annat är bara trist.

Sigge, min sambos kärlek är fortfarande väldigt skygg.. Men från att ligga under soffan hela dagarna så äter han nu med mina alla dom andra i köket. Han leker gärna med Melvin och dom två kan stimma som idioter. Flyger från vägg till vägg.. Men man får inte komma så nära. Jag har fått klappa honom vid maten men han blir ganska nervös. Han har helt underbar tjock och härlig päls den mannen. Man vill inget annat än att stoppa näsan i den.. Men då lär man inte ha någon näsa kvar.

Tyvär, har jag inte fått några seriösa spekulanter på varken Mamma Katt eller Ebony.. Tråkigt. Jag tror att i allafall Ebony hade blivit mycket mer keligare om hon inte hade mamma att gömma sig vid hela tiden. För den tiden Ebony var dålig och fick vara instängd så sökte hon kärlek hos mig.. Fick kela, hörde henne till och ned spinna..