
Sturköfamiljen i Norrköping
Hej! Här tänkte jag att jag skulle skriva lite om hur det går med den lilla kattfamiljen som kom hem till mig i måndags från Sturkökolonin. Familjen består av mamma-katt, en rädd men mycket snäll hona som troligtvis är knappt ett år gammal. Bebisarna är troligtvis en flicka och en pojke, cirka 7 veckor gamla nu. Det är en svart/vit och en blå/vit bebis. Den svart/vita lilla katten är en tjej, och hon har varit orädd och framåt hela tiden. Den andra kattungen var rädd när de kom hit och är fortfarande lite avvaktande, men vi kan se att han gör framsteg hela tiden, på bara två dagar har han blivit tuffare.
De har alla fått i sig avmaskningsmedel, något som de verkligen var i behov av, kattungarnas magar var väldigt uppsvällda igår och har sett att de har mask. Den ena lilla bebisen hade så svullen mage att hon rultade fram när hon gick, men idag är det mycket bättre! Båda bebisarnas magar har gått ner och fortsätter att gå ned fint. De leker och äter och verkar trivas bra.
Jag har verkligen fattat tycke för mamma-katt. Hon är så lugn och snäll, fast hon ser mycket rädd och ut och är osäker på situationen. Jag får klappa henne väldigt lugnt och försiktigt och hon äter mat när vi är i rummet nu. Igår låg hon mest och tittade ut genom fönstret, ville inte veta vad vi höll på med alls, men idag har hon kikat på oss mer nyfiket och hon satte sig och började tvätta sig när vi var i samma rum, innan har hon varit mycket passiv när hon sett att vi är nära. Hon äter bra och är en jätteduktig mamma!
Bifogar en bild på lilla svart/vita bebisen som utforskade lite bland veden här hemma förut. :)

alltid kul att få höra hur det går…. o vilken söt misse…..ingen hälsosam start på morronen här när jag inte har någon egen bebismage att pussa på…
våga vägra golf o fiskbullar o håll dej in i det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/

vad härligt att de har fått ett stödhem, så det kan få kärlek och blir av med all mask och grejer det har fått utomhus..
Vilken söt lite smutsnäsa
. Lillkissen ser ut som en busig liten pojk som kladdat ner sig i sandlådan.
Jag blev helt kär i lilla svart/vita flickan! Någon som vet om hon kommer behålla de där gröna ögonen som vuxen?
Härligt att du tar hand om dem, stort lycka till!

fint av dig att öppna ditt hem för dessa stackare
…vinkar från Vikbolandet
vilka små sötnosar, och vilken gullig liten nos, härligt att Sturköfamiljen är inne, har själv en Sturkökatt, som flyttade in förra året, som 6 månaders bebis, Skrållan hette hon då, blev Sigrid, när hon flyttade till mig
Lycka till med familjen
Maggan47

Tack! 
Det går fortsatt bra här, kattungarnas magar ser mycket bättre ut och alla äter bra och är jätteduktiga med att sköta lådan.
Ungarna är pigga och busiga. Den lilla blå ungen är fortfarande skeptisk till mig, men kommer fram utan problem när det serveras god mat. Kommer jag däremot fram och pratar/klappar honom annars blir han väldigt fundersam och vill helst springa sin väg.
Mamman är lugn och snäll men rädd. Jag får klappa henne försiktigt, men hon tittar på mig som att hon inte förstår varför man ska bli klappad. Hon är jättefin och vi fortsätter att ta små steg varje dag, jag tycker att hon har gjort framsteg här på bara några dagar.



Ohhhh… så fina de är gosbollarna!
En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
*Nalle Puh*
vilka underbara bilder… Lillans mage har jag pussat på, kunde inte låta bli när jag hämtade dem hos Naquita…

Ljuvliga…..
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Men vilka små underverk som finns hos dej…känns så gott att gänget får bo med dej och din omtanke för deras bästa..Önskar dej allt lycka till med pälsgänget i fortsättningen..dom är ju sötare än socker juh!
vilken härlig bebismage du har där, jättesöta alla tre
Maggan47

Tack! 
Det är en sådan glädje att få ha dem här hemma hos mig och se dem utvecklas. Idag har de varit här i två veckor och de har hunnit växa en hel del och blir allt mer nyfikna och busiga. Här om dagen hände något jätteroligt. Den lilla svart/vita flickan låg och vilade och jag fick sitta och klappa. Då började hon spinna för första gången! Lycka! Hon är den som är mest framåt av dem, mamma katt är fortfarande rädd och den blå hanen är också avvaktande. Han kommer dock fram om jag har mat med mig och han tycker om att leka, men skyggar om man går för nära/klappar. Hur brukar ni göra med skygga kattungar? Är det en bra idé att ta upp dem i famnen någon gång per dag och gosa med dom försiktigt fast dom inte riktigt vill? Det går att hålla i honom, han sprattlar inte eller får panik, men jag märker att han blir något stressad. Har låtit honom hålla sig lite på sin kant innan men tycker inte riktigt att det går framåt. Skickar med en bild på honom, han är så söt tycker jag!
Nu har jag börjat leta efter nya, permanenta hem till dem så att de kanske kan få flytta till en alldeles egen matte eller husse när de blir 12 veckor men de är ännu inte tingade ifall någon vet någon som skulle vara intresserad!


Åh! Nu blir jag bäbissjuk igen ju! 
åååh så lugn o rar killen ser ut nu:) annat än när han var här;)
vilka sötnosar
Maggan47

åh, sötnosarna…..i helgen börjas infångandet av deras kusiner o trebenta mamman!
och det håller jag verkligen tummar och tassar för
Maggan47

Nu är "mina" söta kattungar cirka 11 veckor och dom är två riktiga busfrön. Bifogar lite bilder från kvällens bus! 
Idag blev jag väldigt lycklig då mamma-katt kom fram från under sängen och satte sig cirka en och en halv meter ifrån där vi busade och tittade på en ganska lång stund! Det var ett stort framsteg för henne och jag är så glad för hennes skull.
Kan också glatt meddela att busungarna flyttar till ett alldeles eget permanent hem strax efter nyår. De ska bo tillsammans med ett jättetrevligt par som bor ute på landet. Kunde inte ha blivit bättre då de tycker mycket om varandra och har så kul ihop.



vilka söta ungar, och vilken lycka med nya familjen, du ska se att mammakatt också snart tinar upp
Maggan47