Jadå det går att ha burarna öppna så de inte slår igen. Men jag fortsätter att ha dem i fångsläge. Jag vill verkligen inte missa att få in dem.
Kan berätta att jag släppte ut en av grannarnas stora hankatter i natt. Inte direkt den missen jag vill fånga. Han såg inte ut att ha tagit någon skada av att ha suttit där i alla fall.
Jag åker ju upp så ofta och kollar alla fällor så det blir en max tid på 4 timmar när det är som längst emellan.

Så rapporten angående Missan och Mojje blir att inget nytt har hänt. Jag fortsätter dock och kommer att göra så länge jag över huvudtaget står upp.

Har fortafarande satt förbudet till folk att gå till lokalen vi har stallet i. Det är bara vi i familjen som åker dit. Jag tror ed tanke på det jag läärt mig av Missan och Mojje under den tid jag hade dem att det är bästa metoden. Jag tror att en massa folk som ränner runt kommer skrämma dem mer.

Mvh Åsa

Bra ide' att börja om . Och Majvi har absolut rätt , men sakta men säkert så tror jag att Åsa får tillbaka sina skyggisar.

Undra om du har sett några spår efter dom Åsa ?

Och ja säger det igen Åsa ge inte upp på hittekatterna det vore en förlust för alla hittekatter om du skulle sluta at ta hand om dom …det som hänt med skyggisarna e inte ditt fel du har gjort ett fantastiskt jobb.

Jag och Mojje håller tassar och tummar för att allt ska gå bra.

Ha de bra

Kram Eva & Mojje

Ps …Grannens katt måste ha blivit väldigt förvånad *s*

Tack Mojje för den underbara julblomman.
Jag har inte sett några spår som jag kan säga kommer från skyggisarna. Det är ju liksom lite svårt med spår då snön inte kommit. Sedan vet man ju inte om det är dom heller. Grannarnas katter har helt uppenbart insett att jag serverar gratis krubb så nu minskar maten i alla fall. Inte direkt min plan från början, men vad gör jag.

Ja, han såg lite snopen ut där han satt. Inte riktigt vad han hade tänkt sig när han kom smygandes. hihi

Jag har dock inte gett upp. Jag försöker se det positivt så länge jag inte hittat dem döda så är det liv och då är det hopp kvar.
Mvh Åsa

Instämmer - mycket bra idé att börja om på ny kula med tråd om makarna.

Nu gäller det att inte ge upp hoppet angående kissarna. Som Majvi så klokt skriver brukar rymlingar komma tillrätta. Fortsätt som du gör Åsa! Förr eller senare ska du se att det ger resultat.

//Lena

Åsa!

Ge inte upp! Precis som Majvi skriver så ger sej katter sällan iväg särskilt långt. Nu handlar det bara om tålamod. Är det samma typ av fällor du har nu som dom makarna blev infångade i första gången? Ibland kan det vara nödvändigt att byta typ av fälla. Alla är inte så dumma att dom går på samma grej två ggr.

För att muntra upp dej lite kan jag ju berätta om när min Smilla löpte och lyckades rymma. Innan hon kom in igen lyckades jag fånga nio andra katter,två igelkottar, en skata samt en dvärgschnautzer!!!

haha en dvärgschnauser. ;-)

Jag tror inte att det är samma burar, men jag har beställt fler burar av olika modeller av en kille så jag hoppas på att de kommer hem till helgen i alla fall. Någon av dem borde ju de fastna i.

Jag tror oxo att makarna Skygg finns i närheten. Kan tänka mig att de kan finnas under stallet kanske, eller under huset eller tråcklat sig under ett skjul där de knappt går att komma under. (Om de nu inte ändå finns inne i stallet men på någon helt annan plats…..?)

Kan berätta om en misse på katthemmet som heter Garagekungen som smet ut från sitt akuthem och försvann… men sågs sen av en granne. Han hade bosatt sig under en container i närheten. Vägrade komma in. Han fick tillsyn, mat och vatten, som sen började ställas närmare och närmare husets altan - och så småningom satt faktiskt missen på altanen och smällde i sig sina måltider.

Makarna är ju som Vanessa säger vana vid att vara ute - och hur som helst så finns de nu i en litet varmare zon än tidigare. Är de bara förhållandevis krya så jagar de på nätterna och förser sig med färsk köttt varje dag. Om jaktlyckan har varit dålig så vet de ju var det finns mat att tillgå.

Det som bekymrar är dock att de inte är kastrerade!

/Pelusa

Jag hoppas också så innerligt, så innerligt att makarna Skygg ska återfinnas levande och får den hjälp som de behöver.

Det är nästan konstigt hur man kan fästa sig vid katter man inte ens sett i verkligheten. Sedan jag såg Cammos kort av makarna och hört berättelsen så brinner inom mig en förhoppningens darrande låga om att dessa katter en dag ska få tillbaka ett värdigt liv i trygghet och harmoni.

Jag kände mig tröstad av dina ord majvi.Jag blev jätteglad när jag läste det du skrivit!

Sänder mina och katternas tankar och ljus till Missan&Mojje någonstans i skogarna. Må ljuset nå in i era Skygga små kattehjärtan!

Soulway

Tänker flera gånger om dagen på allt jobb du Åsa lägger ner på missarna..och översänder många varma tankar också till makarna ´Skygg…känner hopp om att ni en dag återfinner varandra!

 Mjuka tassehälsningar till dej Åsa..

#7:

Det som bekymrar är dock att de inte är kastrerade!

Det bekymrar mig också. Väldigt mycket. Vill inte att det föds kattungar ute.

De kan inte vara under stallet. Men det finns gott om gömställen helt klart. Två stora byggcontainrar med tak som går över de båda med plats emellan. Där kan de gömma sig både under containrarna och under taket.
Har de tagit sig tillbaka till stallet så kan de ta sig över väggen från stallet till verkstads delen.
Jag har inte tänkt på det tidigare, ska kolla upp det. Där finns det värme och spån och en massa ställen att gömma sig bland virkeshögarna och de bilar som står där.
Så detta ska kollas upp.
Tackar för att du fått mig att tänka till. Ibland är man så inne i vissa banor att man glömmer att se på andra möjligheter.
Mvh Åsa

Dom är så oerhört söta bägge två. Åh vad jag hoppas att du hittar dom Åsa. Håller tummarna hårt.

Pelusa har rätt, lite oroande att de inte är kastrerade. Men ska vi följa naturens ordning för vilda djur, så tror jag inte, att hon kommer att löpa under vintern. OCh glöm inte bort, att det går att kastrera även om hon är gravid. Så när den dagen kommer, Åsa, så kan vi säkert skramla ihop lite nya pengar till kastreringen. JAg förstår dig Åsa, hur folk reagerar på landsbygden. Samma öde här. Ibland så är det bättre att hålla tyst för omgivningen, det finns så mycket elaka j******r. JAg håller tummarna för dig och att racka ner på dig hjälper ju föga. Se det så¨här: Alla kan slå ner en dyrbar kinesisk vas och att skälla, straffa och anklaga. Det får inte vasen att bli hel igen.

#12: Tackar.

Vill bara säga till er alla här inne. Det kanske inte verkar som om jag blir glad över era tröstande ord. Eller att jag bryr mig om vad ni säger, Men det gör jag.
Just nu har jag svårt att ta åt mig av era snälla ord bara, men jag hoppas att jag någon gång i framtiden kan gå tillbaka och läsa dessa inlägg och få en annan inställning till mig själv än den jag har nu.

mvh Åsa

Osäkerhet, dåligt självförtroende, självanklagelser och orimliga skuldkänslor gagnar ingen och ingenting.Sådant måste man jobba med hos sig själv. Lära sig att tänka i nya banor, ev gå i terapi, läsa böcker t ex.

Mia Törnblom har skrivit en bok som heter Självkänsla nu.

Den finns på bokus och så här står det om boken:

**"Hur kommer det sig att människor som utåt sett har allt - skönhet, status, förmögenhet, talang, kunskap, framåtanda, självförtroende - ändå kan känna sig misslyckade och otillräckliga? Svaret är med största sannolikhet: låg självkänsla.
Med lågsjälvkänsla spelar det ingen roll vad vi erövrar eller hur högt vi når - vi kommer ständigt att vara rädda för att misslyckas. Vi kan inte heller uppskatta vad vi uppnått utan måste hela tiden uträtta mer. Vi klarar varken av komplimanger eller kritik - och i slutändan förlorar vi vår livslust.
För att komma till rätta med problemet är det väsentligt att känna till skillnaden mellan "självförtroende" och "självkänsla":
**

**- självförtroende: en stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera
**

**- självkänsla: medvetenhet om den egna personlighetens värde, det vill säga mitt eget värde i mina egna ögon
**

**I boken presenteras ett fungerande träningsprogram för självkänslan. Samma regler gäller för självkänslan som för vår fysiska kondition - vi måste öva upp den och sedan underhålla den.
Med exempel som är lätta att känna igen sig i hjälper författaren oss att riva de hinder som står i vägen för hög självkänsla och ett rikare liv. Enkelt och humoristiskt visar hon vad låg självkänsla åstadkommer och hur vi med gott humör och inte alltför mycket grubblerier kan bli medvetna om den egna personlighetens värde.
Boken kan läsas av alla som ibland känner sig osäkra och vilsna i en värld fylld av krav. Självkänsla nu! är tänkt att fungera som en klok och trygg vän att hålla i handen när det blåser snålt.

Mia Törnblom är 38 år och arbetar som coach i personlig utveckling. Hon har själv lyckats ta sig ur ett nattsvart mörker och lever nu ett glädjerikt liv. Full av kraft och energi. Idag coachar hon företagsledare, idrottsstjärnor, skådespelare, medieprofiler, unga kvinnor som farit illa - alla som har modet att våga förändra sitt liv. (Seelig)"**

Ska för övrigt själv köpa boken. Säkert finns den på bibliotek också.

Mvh Soulway

#14: Det där behövde jag faktiskt inte nu.

Nu skulle väl ändå tråden handla om Missan och Mojje och inte om självkänsla? Bara en tanke.

Helen

Jag är helt övertygad om att Soulway inte skrev inlägg # 14 för att vara elak utan för att hjälpa till.  

Börjar det inte bli lite väl tjafsigt nu?

Det är lätt att läsa sig till och förstå att Åsas självkänsla har fått sig ett rejält stuk nu när missarna lyckades smita ut.
Du tycker att du har slarvat bort missarna men närmare sanningen är väl att de här sluga missarna lyckades hitta en liten utgångmöjlighet trots alla säkerhetsåtgärderna.

Det händer jätteofta, i princip varje dag någonstans i något hem.  Missar som har fångats in med mycket möda och besvär och man har med ljus och lykta lyckats hitta ett bra jourhem… och vips har missarna slunkit ut igen. Genom en dörr eller fönster som stod öppen en sekund, något hål eller ventil eller annat som man aldrig hade kunnat förutse. Slarv har ingenting med det hela att göra, skygga missar är inte lätta att hålla inne alla gånger - om man nu inte låser in dem i ett litet rum utan några som helst möjligheter till flykt. 

Du är absolut inte slarvig, ÅsaF. Du är inte rädd för ansvar och du är inte rädd för besvär. Du erbjöd en jättebra lösning och landningsplats för de här skygga katterna. Du donade och fixade, inredde kammaren, satt hos dem, vaktade och sällskapade och oroade dig för hur de mådde. 

Nu engagerar du dig till max, söker dem aktivt, sätter ut mat och fällor.. och förhoppningsvis kommer sökningen att ge resultat och sluta lyckligt framöver! För jag tror fortfarande att de finns i närheten. De ser dig fast du inte ser dem - och de vet precis vad som händer i omgivningen - och kan alltså mycket väl slinka in i stallet igen vid något tillfälle när det är lugnt i premisserna.

Upp med hakan, ÅsaF, du gör allt vad du kan - mer kan ingen människa begära!

/Pelusa

Jag tror att det vore bra att ha fällorna uppställda med mat ett tag.Makarna skygg kanske är misstänksamma mot fällorna.särskilt om de har varit i närheten då en annan katt har gått in  och fällan slagit igen.Men ser dom att andra katter eller djur går in i fällorna och äter och kommer ut igen utan att något händer kan nog dom våga sig på att gå in i fällorna dom också.

Det är i allafall tur att det inte är igelkottsäsong för de är envisa rackare som går in i samma fälla kväll efter kväll och all mat som läggs i fällan äter de upp.det är ju inte lätt för en katt att gå in i en fälla som nästan hela tiden är upptagen..

#18 För att inte tala om alla tama, fina katter som rymmer. Som en katt som råkade rymma på ett väldigt raffinerat sätt. Kissen bodde i en lägenhet inne i stan. Vid spisen hade hon en ventil som som typ en gång tillhörde vedspis/kakelugn. Den var lite på glänt.

En dag när matte kom hem hittade hon inte kissen någonstans. Lappar sattes upp, främst i huset då hon visste att hon inte läppt ut katten ens av misstag. Och då definitivt inte ut. En vecka gick. Ett par dagar till passerade. Sedan kom en sotare ner och ringde på. Han hade av en slump hittat katten nästan upp vid taket i en tunn del av skorstenen. Hon hade kommit så högt upp, men kunde inte backa. En massa sotarhjälp senare var  kissen fri. Minst sagt glad. Och skitig.

Så nog kan de tamaste, tama råka ta sig ut. Låt makarna vara själva en stund. Utan press från någon. Du kan alltid göra en fodertunna med en upp och nedvänd större burk, med mellanstort hål i så att torrfoder rasar ut vartefter de äter. En tanke bara.

Prova också Majvis muta med kyckling. Då typ göra ett spår fram till stallet och sedan in där. Men ta en paus innan dess så kanske makarna känner sig tryggare.

Vanessa

för det första….boken Självkänsla nu är verkligen kanonbra… den är min bibel..

för det andra skäms jag för jag har tänkt på dej rätt ofta Åsa att jag ska skriva och säga att du inte alls gjort något fel… men bättre sent än aldrig…….du har gjort så gott du kunnat… du verkar ha ett hjärta av guld och ger 4beningar mat o omtanke innan dej själv… du har öppnat ditt hem, nåväl stall, till detta gulliga par….och ja dom är okastrerade och skulle gärna vara kastrerade… men nu är det inte så….och så länge dom lyser med sin frånvaro så kan vi ju inte göra något åt saken…. upp med hakan Åsa….. du har gjort ett kanonbra jobb….och tyvärr var oturen framme…..hoppas det vänder snart till tur….håller tummarna för dej o missarna…

säger samma sak, som ovanstående, du har gjort och gör ett kanonjobb, Åsa, man kan inte förutse allting, kunde man det, vore allt gott, och då fanns det heller inga katter på rymmen, du gjorde så mycket du någonsin kunde, och kunde förutse, men tyvärr överlistade dom dig, som skyggisar ofta gör, tror också dom finns i närheten, ge inte upp hoppet Åsa, håller allt vad tummar och tassar vi har för dig, du har verkligen ett guldhjärta kramar till dig från Maggan47

Nu har vi sett dem igen. Så de finns i flaggorna i alla fall. Började ju tro att de försvunnit helt.

Toppen Åsa då vet du iallafall att dom inte stuckit på charter resa till thailand *s*.

Va skönt det måste kännas, även om dom inte e infångade så har du dom runt dig.

Håller tummar och tassar för att det ska gå bra…Men det vet ja att det kommer att göra i och för sig..dom har ju dig som beskyddare

Kramar från Eva & Mojje

Men så skönt att höra att dom inte var längre bort..men ärligt talat har jag hela tiden trott att dom rört sig där i dina faggor…tänker på dej Åsa..o glöm aldrig bort att du gjort och gör ett kanonjobb!

Sidentass

#23 Skönt att höra att de visat sig! Då är det som de flesta här trott - de håller till i omgivningarna och lär helt klart även göra det. Det här är slipade katter som vet hur man överlever. Ett bra matställe sumpar men naturligtvis inte.

Det här kommer att ordna sig Åsa.

//Lena

Detta var det härligaste jag läst idag. Jippie! Då kan du andas lugnare nu, och det kan vi också göra. Allt kommer att ordna sig. Prova snart kycklingtricket med dem. Skrev det högre upp tror jag. Kram på dig,

Vanessa

 Åh, gud så underbart att höra!!!! Du kan inte föreställa dig hur mycket den glada nyheten värmer mig idag!!!

UNDERBARTUNDERBARTUNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jäpp. Jag SKRIKER!!! Tjoho!!!

Helen som ska sova godare i natt än på flera dagar!!

Men så skönt att dom har synts till iaf, Då har du dom säkert hos dig igen, Åsa. Håller verkligen tassar och tummar HÅRT!!

Jippi.

Skulle tro att när kylan sätter in så är de tacksamma att ha någonstans att krypa in. Så då kommer de nog hem igen.

Jättekul att de synts till.

Kram Åsa.

Jenna

Hoppas de inte har bebbar på gång igen.

Underbart Åsa! Det tyder på att dom känner att området är "hemma" för dom, Dom söker sig inte bort, utan har börjat känna att detta är deras revir! Där har du vunnit en stor seger!

Cammo**

Hugaligen Jenna, hoppas verkligen inte det…

Helen

ÅH!! Vad bra att dom är där. Vid stallet. Nu behöver man inte säga till Molle och Mulle att deras föräldrar är spårlöst borta. Kul med en god nyhet!! Man blir verkligen sååå glad över att veta det. Kämpa på nu Åsa!! Hoppas allt löser sig..

Emelie med Molle och Mulle

Missan satt och åt i morse, med Mojje på behörigt avstånd. Dock avslutade dom snabbt sin frukost när jag kom. Men jag hann se dem i alla fall.
De ser rätt okej ut i päls och hull. Inte som jag vill ha dem, men de har inte blivit sämre av ute vistelsen. Så de äter helt klart av maten jag ställer ut. Så det är i alla fall inte bara grannens katter som blir mätta :-)

Mvh Åsa

#34 Låter jättebra Åsa! Kan säkert vara så att de mår bättre ute i frihet än inomhus med tanke på den bakgrund de har. Om de bara blev kastrerade kunde de säkert ha ett lite friare liv som lagårdskatter. Med mat och tillsyn.

//Lena

#35: Exakt min tanke. Dessa kommer inte som tanken var ifrån början att få bli frisk och socialiserade här för att sedan flytta. Utan de kommer få stanna och leva det liv de trivs med. Men först måste jag få in dem och få dem i kastrerings skick. Men jag hoppas på att kylan när den kommer ska få dem att komma in igen.
Jag har ju blivit fäst vid dem och därför har jag bestämt att de blir kvar hos mig. Jag har i alla fall lärt mig förstå dem och det här med att de vill ha sitt liv. Jag får helt enkelt finnas där på deras vilkor. Och det kan jag ta. Bara jag får se dem ibland. ;-)
Men som sat var, innan dess lär jag få in dem och få dem att bli friska nog för kastrering.
Jag har nu börjat lägga i p-piller i ena matskålen. Ingen höjdare kanske. Men Mijje tar inte skada av det om han äter det och Missan kan kanske slippa gå i löp i alla fall.
Mvh Åsa

Vi har också tänkt i de banorna. Inte vad vi önskade, men kanske vad de mår bäst av? Bara de blir kastrerade som sagt. Sen kan de ju gå in i värmen om de vill. Kanske göra en kattlucka?? Om de går igenom den förståss, mina skulle inte använda en sån om de så fick betalt i sardiner. Hade låda med hus men fick plocka bort dörren.

Känns skönt att de får stanna hos dig. Då vet vi att de får mat och tillsyn och har det bra.

Helen

Jag måste nog ha dumma katter :)

De går på lådan hur än den ser ut och vilken kattsand som helst.

De äter i princip allt jag bjuder på.

De får ut och in genom kattluckan från första stund de fått göra det.

Har inte lärt någon av dem det

Det har de listat ut själva.

 En förvånad Jenna

#38: haha, eller så är de smarta. ;-)
Finns nog båda sorterna tror jag. Vi ska fixa kattlucka till sommaren är det tänkt på två ställen utifrån och in och sedan inne mellan de olika ställena så de alltid har fritt mellan stall/fikarum/sadelkammare/foderkammare.
Hoppas mina är lika smarta som dina Jenna. ;-)

 Va glad jag blir Åsa både för deras och för din skull …..hoppas att allt löser sig på bästa möjliga sätt :-)

Ha de bra

Kram Eva & Mojje

Skönt att höra Åsa. Var faktist lite orolig att dom hade stuckit.

Kattlucka förstod inte mina katter. Eller också var dom så rädda. För det hände att en av mina andra katter satt på insidan och hoppade på dom när dom stack in huvudet så dom vågade helt enkelt inte använda den. *ler*

#41: Ja det är vekligen skönt att se dem igen. Har ju saknat mina bebisar. ;-)

Taskigt att bli påhoppad mitt i luckan. hihi
Tyvärr ser jag det framför mig och det ser faktiskt skojigt ut. ;-)
Min taskiga humor är på väg tillbaka så nu får ni passa er. ;-)

Kram Åsa

He, he ja det är ju skönt att höra Åsa!!!

Mina passar oxå på varandra innanför eller utanför. men då går en av dem iväg så då har den andra inget för att han vaktar.Jag har ju två kattluckor så in kommer de alltid.

Välkommen tillbaka Åsa, jag visste att du fanns därute någonstans :-). Och så måste jag passa på att säga välkommen till Misse och Mojje också.

Vanessa

#45: hihi, japp jag gjorde ju det. ;-)
Men som sagt var, nu är jag tillbaka hos er igen. hihi

Missan och Mojje tackade på sitt eget lite speciella distanserade sätt för hälsningarna. :-)
Mvh Åsa

Men vad kul Åsa…att dom ska stanna hos dig!
Har missat att se detta-att du har dom på gång nu…
Nu när dom "vet" (för du har väl berättat det för dom) att dom får stanna hos dig kommer dom nog snart in på lite visit också!

Hoppas dom äter upp sig och blir pigga för kastrering snart!

Grattis Åsa!!!

#47: haha, nej jag har inte sagt något åt dem faktiskt ;-)

Jag ser också fram emot infångadet och kastrering faktiskt. ;-)
Mvh Åsa

skönt att du sett dom, få se om kylan kan få in makarna..men jag tycker det är ett gott tecken på att dom äter av maten..dom tycker säkert att det nog inte är sådumt hos dig i alla fall och att dom får stanna är ju ett plus..

Allt ser mycket lovande ut tycker jag! Nu är det bara kastreringen som fattas. Och den kommer den med när tiden ur Skyggs synvinkel är mogen för det.

//Lena

Skönt att du har sett Missan och Mojje..Vad bra att dom får stanna hos dig.

Något nytt på denna front? Min prenumeration på inlägg har inte funkat på flera dagar, så jag trodde att hela fokus hade somnat….

Nej, prenumerationerna har liksom fallit bort en sväng. Hoppas vi får tillbaka dem snart.

Tyvärr har mina bebisar inte kommit in till mig än. Jag ser dem inte varje dag. Men åtminstone varannan. Jag blir inte lika hysterisk nu när jag inte ser till dem i alla fall.
Det försvinner mycket mat, och jag har inte sett att de blivit magrare. Nu kommer jag dock inte så nära som jag vill så jag kan undersöka om det bara är päls eller hur det är.

Hoppas de kommer in när kylan kommer.
Mvh Åsa

jag pinnar iaf extra snabbt in… det är ju minst flera hundra tusen grader kallt.. iaf jämfört med förut…..

jag håller tummarna för att dom snart kommer in…..

Kan du ta och smitta av dig lite till mina bebisar uppe vid stallet så blir jag glad :-)
De verkar inte alls vara besvärad av -3 grader som är det kallaste vi haft. Dessutom har jag märkt att de börjat sova i en gammal volvo jag har står där uppe. Kanske blir det mysigare i den med torra säten i.

Jo du…de är vana vid kallt…förra vintern hade vi över 30- som kallast. Du får vinterbona i volvon :o) med några gamla filtar eller nåt. Liggunderlag under osv…så blir det nog bra. Blir så glad varenda gång jag läser att de synts till. Du är hemma för dem, Åsa!

Ps) Har du fått mitt julkort??

Helen

#56: Jadå jag har fått julkortet. Tusen tack, det var jättefint.
Jag har bara varit så dålig vid datorn nu några dagar.

Kram Åsa

Det är lugnt….det är ju jul!

Helen

Satt och funderade i natt på det där med bilen. Ska jag verklgen göra det mysigare för dem där. Jag kanske aldrig får in dem då? Hmm, svårt. Men samtidigt blir de trygga där, så kanske jag kan fånga dem i bilen. hihi

Japp så gör jag, jag ökar ut trivsel faktorn där åt dem. Då vet jag att de kan krypa in i lite filtar och sådant i alla fall. Och det skulle min grabb tycka om. Han gillar att ligga under fitar han. Då känner han sig trygg. Plutten min.

Jaha, så skrev jag här för råd, och så bestämmer jag mig själv i alla fall. Förlåt så mycket.
Men ibland kan det hjälpa att skriva så ser man hur man ska göra.

Mvh Åsa

Håller verkligen tassar och tummar för allt i världen Åsa, att du får in missarna snart. Hoppas hoppas! Dom känner nog att dom får stanna hos dig. Så dom  kommer nog in när dom känner för det.

Jag tänker p åer oxå.

KRAM

#59 Det låter bra tycker jag att ställa iordning Volvon med filtar för makarna. Det kan säkert underlätta infångande inför kastreringen sedan.

Du borde vända dig till Volvo för sponsringspengar. Skriva något i stil med att målmedvetna katter vet vilken bil de ska välja Volvo.

//Lena

Hihi, Lena, Kul ide! men jag antar att den Volvon nog inte är i sånt skick så Volvo vill skryta med den… Den ser nog ut som min gamla reservdelsSaab borta i skamvrån…. Ett tips, Åsa, Försk få tag i frigolitlådor! Gärna de där lådorna som fiskhandlarna har. Då tar du två och sätter ihop dem, så att det liksom blir en box. Sedan binder du ihop dem så att de inte går isär och skär ett hål att krypa in i på en kortsida. Fyll med fräsch halm. Då har de ett krypin som är supervarmt, torrt och dragfritt. Den boxen kan du sätta i Volvon.

hur är det med makarna skygg, sett dom något mer, har dom bosatt sig i volvon änmaggan47

Jodå de håller sig i volvon, men drar som två avlöningar när vi kommer. Men man ser dem från bilen när man när närmar sig hur de drar därifrån.
Så de finns där i alla fall. Och de dricker vatten inne i hagen hos hästarna och äter mest från en av skålarna så där lite mitt emellan hästarna och volvon.

#62 Man vet aldrig Gunilla de kan kanske se det med en smula humor att volvon uppskattas av alla och har bra andrahandsvärde…

#64 Ser ju lovande ut! Du har dem under kontroll och det går ingen nöd på dem heller.

//Lena

JA, hur var det… Volvos Värde Varar…. Det var väl en slogan de hade,hahaha!

hur har de gått?har du fått nin dem:)?

#67: Tyvärr inte. Men jag ser dem i alla fall med jämna mellanrum. Ibland en gång om dagen ibland varannan dag. Men de försvinner inte länge i alla fall.
Det gör att jag i alla fall känner att de finns där. De andra hankatterna har börjat hålla sg borta, så jag börjar misstänka att Mojje har jagat iväg dem. Han har inte sett skadad ut i alla fall så jag tror inte det blivit några allvarliga bataljer om herraväldet trotts allt. ;-)
Han försvarar nog bara sin dam och sitt hem.

fler nyheterMaggan47

Tyvärr har jag inget positivt att komma med. Jag tillbringade nästan hela dagen där igår och sökte efter dem. Men sedan nyårsafton har de varit osynliga. har inte heller försvunnit mat, och de har inte legat någon i volvon.

#70 Kan de ha blivit skrämda av någon fyrverkeri pjäs tror du?

//Lena

#70: Jag har ju aldrig haft dem över nyår eller sista april så jag vet ju inte alls hur de har reagerat. Men det börjar kännas som den logiska förklaringen. Jag har bytt ut maten mot kyckling nu för attförsöka locka dem med väldoftande mat. Men det hälper inte. Har varit där uppe flera timmar i dag med. Umgåtts med de andra katterna och hästarna och dessutom letat efter mina bebisar. Ser inte ett spår av dem. Men jag lever på hoppet, att de ska varva ner och komma tillbaka till maten igen. De vet ju att det alltid finns gott om mat här.
Så nu får ni gärna hjälpa mig att hålla tummarna för att de kommer tillbaka. Trotts att jag inte lyckats fånga in dem saknar jag att ha dem smygandes i min närhet. Saknar att veta vart de är. Ovissheten är jobbig.

#72 Om de blivit skrämda är sannolikheten stor att de kommer tillbaka till sitt matställe igen när de väl lugnat ned sig. De flesta katter blir nog rädda av smällare och skyggisar sannolikt ändå mera än trygga katter. Ett otyg med dessa smälltyg!

Håller tummarna allt vad jag orkar!

//Lena

#73: Jag hoppas verkligen det.

jag håller tummarna för att dom snart kommer hem igen… om  dom bara visste vilken toppenmatte dom har…

tråkgit tt höra:( men ändpå bra att dem kommer tillbaka ibland iaf. Dem vet att du finns där för dem och hos dig får dem kärlekt och trygghet!

Vi har sökt efter dem i timmar i dag med. Dottern red till och med ut och letade i skogarna runt om. Inte en skymt av dem.
Nu har de inte smällt något i dag. Så jag vill ha hem dem ju.