Jag har över lag svårt för aborter oavsett om det är på djur eller människor. Jag ser det som liv. Jag klarar inte av att utsätta ett djur för detta. Även om jag vet att jag i det här förmänskligar djuren så då är det så. Jag tycker det är fel.

jag tycker att det är helt ok med aborter… så varför inte på katter med när det finns så många? lika bra att försöka rädda de katter som redan finns och är födda… men samtidigt känns det lite dumt. tänk om kattmamman verkligen vill ha sina ungar? jag vet inte om katter tycker så…

Det beror på hur långt dräktigheten har gått. Katthonor väljer inte själva att bli dräktiga för att de vill ha ungar.En del kan faktiskt tycka att det är jobbigt.

Det finns så många kattungar som redan är födda +vuxna katter som behöver hjälp.

Vad jag förstår finns det en tidsgräns efter att det inte är lämpligt längre med aborter på katt. Alltså för hur långt dräktigheten har avlöpt. Sker det tidigt under dräktigheten ska det inte vara några fysiska problem för katthonan. Det är med andra ord en fråga för veterinären att avgöra. Sedan tillkommer den moraliska sidan av det hela…. Här handlar det om känslor vilket alltid är en svår bit.

//Lena

På ett sätt har det varit bra att vi ibland har en hona med ungar hos oss då det ganska ofta ringer människor och har hittat en liten kattunge eller har en kull där mamman avlidit av något skäl. Då har vi kunnat hjälpa till och placera in dessa ungar hos våran kattmamma. Det går ju att nappa små kattungar men ingen gör ju ett så bra jobb som en riktig kattmamma.

I sensomras fick vi in en kattflicka som var dräktig och fick sina ungar hos oss. Hon heter Lisa och var en riktig suupermamma! Hon fick 4 ungar och tog noga hand om sina små.

En kväll knackade det på dörren och där stod 3 snälla männsikor med 4 små kattungar på ca 2 veckor. Ungarna var magra och skrek för kung och fosterland. De var både hungriga och nödiga (som ni vet så måste kattmamman tvätta dem i baken för att dom ska kunna göra sina behov).

Dessa människor hade gått ut för att  plocka svamp och hade varit nära på att trampa rakt i en lite hög med kattungar som låg helt öppet. Ingen människa eller kattmamma syntes till.

Vad skulle vi göra?

Eftersom det var jag som hade passet den kvällen så beslöt jag att låta Lisa träffa ungarna, kändes som om det var ganska bråttom!

Jag gick in till Lisa med en av hitteungarna och tog upp en av hennes egna och höll dem bredvid varandra så att de skulle få lite samma doft eller nåt… Det behövdes inte för Lisa brydde sig föga hon hade ju oxå hört ungarna tjuta och ville väldigt gärna se vad jag hade i handen. Jag lät Lisa nosa och hon började tvätta den med en gång tyckte nog att den var väldigt skitig!  

Sen fick alla 4 hitteungarna komma in i Lisas bur och där blev dom tvättade högt och lågt av mamma Lisa och fick dia hur mkt de ville! Vi började även stödmata fosterungarna sen för att underlätta för Lisa!

Vet inte hur det hade gått om vi inte hade våran Lisa! 

Mamma Lisas alla ungar har nu flyttat och Lisa likaså. 

En snäll familj i Sandviken såg Lisa på de regionala nyheterna när vi var med där och ville väldigt gärna boka Lisa!

Ska även tillägga att Lisa är kastrerad nu (såklart) det räcker med barnbestyr för hennes del!

Mitt svar på frågan är precis som Lenas. JA! Sedan naturligtvis med förbehållet hur långt det har gått.

Samma här. Det beror på hur lång dräktigheten nått.

Jenna

Vi låter henne föda sina ungar. En gång råkade vi kastrera en dräktig hona. Problemet var att hon var så ung att vi inte ens trodde att hon var i löpålder. Ännu mindre dräktig.  Nu blev det inga ungar, men vi var så ledsna för det. Speciellt vår ansvariga. Vi bryr oss om allt    liv, även det ofödda. /VAnessa

#8 Har även hört att det kan få psykiska effekter på honkatter när man aborterar dem. Vet dock inte om det finns något bakom dessa antaganden. Är det någon som vet? Sedan är det svårt många gånger att beräkna hur långt dräktig en honkatt är där man inte har en aning om när parningen ägde rum. 

Svår fråga det här. När vår hittekatt Saga överraskade oss med att vara dräktig, lät vi henne föda kullen. (Hon hade tydligen parat sig med en fertil hankatt hos dem hon bodde hos tillfälligt) Det var helt enkelt det som kändes bäst. Ungarna såldes sedan till släkt och vänner samt en tjej via Svenska katters forum. Tessan behöll vi.

//Lena

Föreningen hade bara varit igång ett par månader när en stor kattkoloni skulle tas in. Det var en veterinär med och startade föreningen och det var hon som skötte planeringen. katterna fångades in och kastrerades. ID-märktes m.m direkt i anslutning till infångandet. Högdräktiga honor togs till jourhem men vid tidigare dräktighet aborterades fostren. Vi hade egentligen inte jourhem som räckte till, en tjej tog emot tre dräktiga honor som tillsammans fick 12 ungar och det i en lägenhet som inte var så stor. Jag hade 4 katter i en bod, en kvinna  tog omkring 10 katter i sitt hus o.s.v.De här katterna var inte tama.

Den sommaren och hösten hade vi 40 kattungar som skulle adopteras bort, om vi hade väntat med kastreringen för att låta alla dräktiga få sina ungar vet jag inte vad som hade hänt.De här kattmammorna var ju misstrogna mot människorna och kunde bli aggressiva när man skulle handskas med ungarna. Det är inte alla som vill ta emot sådana katter och det var överbefolkat hos dom som tog emot.

40 kattungar! Jisses det var många. Tänk om ni hade fått alla. Det hade varit helt sanslöst. Stor skillnad när man tar in alla på ett bräde. Vi brukar få dem utspridda, och som sagt, om ingen dräktighet syns så är det lätt hänt att de kastreras. 

Fick idag ett mail från Spöket, den vilda honkattsmamman vi tog hand om hemma. Oj, det var en sur tjej. För jag skulle väga ungarna och de pep så förlät hon mig inte. Min man fick gå in i rummet först, mota bort henne innan jag kunde ta hand om allt som skulle ordnas. Men jag vägde inte ungarna igen :-). Hon förlät mig  dagen bebbarna flyttade. Idag är hon tam! Fick en massa bilder på henne så jag sitter med fånigt leende på mina läppar. /Vanessa

#10 Då måste man ju ta till någon sorts rationell metod för att kunna hjälpa alla katter när de är så många och läget akut. Allting är ju relativt och det är sitationen som måste få avgöra vad som blir det bästa, samt veterinären förståss.

Vilket jättejobb ni gjorde som hjälpte hela kattkolonin!

//Lena

Den här kattkolonin bodde vid ett spannmålsföretag och det var företaget som betalade en klumpsumma för att vi tog dom och de sponsrade nog  veterinärens utrustning också. De ville ha en del katter kvar och de kastrerades och släpptes ut igen. Det tog ungefär ett år innan kolonin hade gåtts igenom, det var ju t.ex unga hankatter som kom tillbaka och sen var det de som var mycket skeptiska till fällorna.

På vintern var det en halvstor kattunge som gick in i fällan och tjejen som jobbade där-och som är dotter till en av delägarna tog in fällan på toaletten och skulle flytta över kattungen till transportburen. Kattungen bet henne i fingret så att sjukhus måste uppsökas senare. kattungen försvann in genom en ventil som fanns i rummet och de kunde inte ha larmet på för då kunde kattungen utlösa det.Men det var väl inte hela världen tyckte tjejen.Kattungen kom fram efter ett par dagar och fick namnet Satan

#13 Bra instäning tjejjen hade! Sådant blir man glad av. Passande namn han fick sedan också. Ja hela företaget var ju strålande som resenerade som de gjorde måste man ju säga.

//Lena

Företaget är verkligen toppen.De har också gett pengar varje månad sedan vi hjälpte kolonin 2004 och nu till jul blev det en extra gåva.

#15 Ett fint föredömme får man säga! De är värda all PR de kan få!

//Lena