För ca fem-sex år sedan jobbade vi (Sth Katthem)med att fånga in en stor kattkoloni i Fredhäll. Plötsligt satt det en stor röd hankatt i fällan. som jag inte sett tidigare. Han var riktigt illa däran, mager och full med sår. Ena ögat såg riktigt illa ut och det rann tjockt gult var ur det. O`Connel som han fick heta var en äkta skyggis och inte alls särskilt imponerad av oss människor. Med buller och bång blev han kungen på skyggisavdelningen och skrämde många volontärer. Kaxigt ställde han sig mitt  i gången och utmanade den som ville gå förbi.Den som vågade anta utmaningen kunde åka på en snyting.  Hans öga var ett bekymmer och vi blev tvungna att operera honom flera gånger innan det äntligen blev bra. Veterinären föreslog avlivning eftersom han var så skygg och ilsken, behandlingen blir naturligtvis mer komplicerad med en grinig och elak patient. Men vi menade att han såklart skulle få behandling och var övertygade om att hans griniga natur berodde på att han hade ont och att det skulle bli bättre när ögat blev bra.  Vi hade delvis rätt och när ögat blev bättre blev han lite snällare, men han styrde fortfarande skyggisavdelningen med järntass och rätt vad det var kunde man åka på en snyting.  Så en dag kom Inga-Lill på besök och förälskade sig i den snygge killen. Trots att vi fförklarade att han inte alltid var pålitlig ville hon adoptera honom. Jag körde hem honom till hans alldeles första egna hem och under årens lopp  har man faktiskt undrat hur det egentligen gick för dem.

O`Connel

 För ett par veckor sedan kom Inga-Lill tillbaks till katthemmet för att hitta en fästmö till O´Connel och fastnade för den söta Hyllja.

Söta Hyllja

Jag anmälde mig som chaufför eftersom jag ville träffa O`Connel igen. Nu i veckan körde jag  så förväntanfsullt hem Hyllja. Och vem mötte mig i hallen tror ni? En glad och trygg O`Connel, som kråmade sig och fjäskade för fullt. Han la till t.om och med upp hela den snygga magen för mig. "Klia mig sa han."

Vilken skillnad mot den kaxige kissen som utmanade allt och alla på katthemmet. När jag tänker på den skygga, magra skitiga  och  såriga killen med det hemska variga ögat och ser denna glada, trygga, keliga kisse  han är idag blir jag alldeles knäsvag. . Det är lycka!