Jag vill bara dela med mig av min lilla solskenshistora om en misse. Är så glad just nu för detta hände alldeles precis!!

Förra torsdagen så träffade jag och min kille på en liten katt när vi cyklade hem från stan. Vi stannade såklart och klappade den och så som vi alltid gör :P Jag märkte att han var smal och hade fästingar, och jag hade även tidigare sett en lapp om en likadan katt som var bortsprungen på ica i närheten. Vi misstänkte då att det var han, för han verkade lite hemlös.

Vi tänkte ta hem honom och ringa katthemmet och polisen, men han ville inte följa med så han fick hoppa ner.

Jag satte ut annonser på nätet, ringde katthemmet osv osv. Gick ut och letade varje dag, satte ut mat osv. 

Och så idag.. Det ringde en kvinna till mig, hon hade en likadan katt som hade sprungit bort för en månad sen. Vi bestämde att jag skulle ringa till henne när jag hittade honom, jag  var då på stan och bestämde mig för att cykla hem och leta.. När jag då kom till stället som vi hittade honom sist på, så satt han där!! det var som att han visste att han skulle komma hem idag :) Jag tog upp honom och ringde henne, hon skulle komma på direkten!

Ringde även en vän som bor i närheten så hon kunde hjälpa mig och så. När vi stod där och väntade så gick det förbi en tjej med en liten valp, hon tittade mycket på katten men sa inget. Vi tänkte inte mer på det, utan då kom Mitzi (som han skulle ha hetat)s "ägare", men det var inte rätt :( de blev såklart ledsna men ja.. 

Då bestämde vi att min vän skulle få ha honom hemma hos sig tills vi hittade hans ägare, henne sambo är dock allergisk men vi skulle se hur det gick, annars fick jag ha honom hos mig om han går ihop med mina katter :)

Då stötte vi på tjejen med valpen igen, hon frågade oss om vi hade hittat katten precis, och att hon nämligen hade förlorat sin katt för ett halvår sen, ooch att det troligtvis var han :) 

Vi kom fram till att det var han, hon hade trott att han var död för en likadan katt hade blivit påkörd hade polisen sagt. Hon hade då skaffat en liten hund, och Bubben, som katten hette, är livrädd för hundar så då kom vi fram till att hon inte kunde ha honom. Så då blev min vän hans nya ägare, och det lustiga är att de bor i samma hus, bara några våningar ifrån varandra. Hon fick alla hans grejer så nu ska vi se hur han trivs där och hur allergisk sambon blir… =) 

Puh, LÅNG historia, men jag är SÅÅÅ GLAD. Det känns helt otroligt alltihopa :) 

Han heter Konrad nu och är en röd mycket stilig kattherre på 3 år =)