min första katt… Rabalder.

Han var en katt som vi hittade i skogen blött liten ynklig i slutet på juli. Han skrek o fick följa med oss hem. Han skulle inte stanna - för vi skulle inte ha katt *ler*…. han fick vara inne hos oss på natten då det ösregnade ute, han fick mat. Ja han var med oss i sovrummet för det var enda stället som vi kunde stänga dörren på så att han slapp ha flera stora hundar som ville hälsa…

Han höll oss vakna hela natten - krävde uppmärksamhet. Så fort ingen klappade eller tittade på honom eller vi släckte så skrek han…

Tidigt på morgonen, trött o smått irriterad på den lilla gaphalsen så tog jag med honom för att släppa ner honom ute på gården igen … det hade slutat att regna…  jag gick ut någon meter o satte ner honom …. men innan jag hade hunnit vända mig om så var han inne o uppe i sovrummet igen *Ler*

Så tja ja vad göra… han fick stanna… vi satt upp lappar om att vi hittat honom, bild o var han fanns…. ingen hörde av sig. Antar att det var en sommarkattunge som dom bara åkt ifrån. Vi bodde då i ett hus en bit ut på landet o det fanns en hel del sommatstugor runt omkring…

Det lustiga var att så fort vi sagt att ja han får stanna så la han sig o sov o höll oss aldrig mer vakna om natten *Ler*

Vi hade honom i nästan 3 år. Han fick tyvärr krampanfall o dom blev bara värre o värre så veterinären o vi bestämde oss dör att för hans bästa så tog vi bort honom.

Det tog mindre än 1 mån så hade vi ny katt… *Ler* en liten svart Knasen - men det är en annan historia