Jag har fått det intrycket att honor tänker sig för mer än hankatter. Han är mer impuksiva och tänker efter handlingen

Leffe D. Vad lustigt, men det kanske ligger något i det?

Bor i gammal kåk och nu så hör års knapras de ibland under diverse tiljor. Tjejerna spinner och dåsar oberörda medan Bosse var på som en raket och vakade efter minsta lilla ljud om så hela natten. Det var också han som bevakade alla ljud och fönstertittandet trots att han ju var den räddaste när det kom till kritan p g a ett trauma tidigare i år. Märkligt.

Soulway

Det är svårt att veta det där för alla katter är ju dessutom sådan utpräglade individer. Det brukar alltid vara den äldsta katten som är bossen, oavsett vilket kön det är. Hos oss är det Saga och Tessie kommer tvåa. Herrarna ligger i underläge då de är yngre. Saga är väldigt mammig av sig och så har det varit även med vissa andra honkatter vi haft.

//Lena

Jag tror att katter är mycket individuella och om man bortser från den typiska könsskillnaden så är det omgivning och socialt arv som styr hur katten beter sig. Med spcialt arv menar jag inte naturligt nedärvt beteende från modern utan beteende som omgivning ocg särskild situation bidragit till att utforma.

/Rolf

Håller med Mantrasskatter. Det sociala arvet är så viktigt.

Av de skygga katterna vi har på hemmet så är det väldigt roligt att se de stora, bamsiga hankatterna som en gång i tiden gick runt okastrerade. De är rena drömmen som fosterpappor. Alla katter tyr sig till dem. Speciellt de unga som ibland ligger som klasar över dem.

Honkatterna däremot, de skygga, verkar vara trötta på mammarollen och vill inte bli fostermammor. Speciellt inte åt ett tjog gullande ungar.

Honorna är ofta självständigare. Visst det är trevligt med kattgos, men inte med hela gäng som huvudbuffar och gullar om vartannat. Detta ur många f.d.  förvildade katternas världsbild. Hanar  sociala, honkatter mer tillbakadragna. Inte som i en lejonflock direkt :-). Gäller självklart inte alla, då de som sagt är sådana individer.

Vanessa

#1-5

Det är intressant det där och man kan ju också fråga sig vad jag som mattemänniska uppmuntrar hos hon- respektive hankatt?

Skillanden var stor mellan Bosse och tjejerna men jag vet att han är född under en lada och har haft det tufft och konkurrensutsatt. Det handlade om att kämpa till sig maten för att överleva, tror jag. (Han åt först lite i sitt fat, sprang sedan och hjälpte flickorna och återvände tillbaka för att slutligen äta upp allt sitt.)

Jag kan ju tänka mig att en en sådan start i livet kan ha påverkat honom. Faror som lurar överallt. Matbrist och nödvändig överlevnadskonkurrens osv. 

Men som sagt, det är och var min första hankatt, så jag vet ju inte vad som kan hänföras till vilket.

#5 Vad kul med gosepappor till knattarna och visst kan man förstå om mammor blivit less efter så slitsamma liv.

Soulway

Mina två äldsta katter  är över 16 år nu. De är syskon men honkatten fick jag när hon var 4 månader och hankatten när han var c:a 10 mån . Jag jobbade deltid när honkattungen kom men hon fick ju vara ensam en del.Hankatten hade sällskap av en annan katt hela tiden .

Idag är hankatten mycket social mot människor och de katter som jag har tagit in medan honkatten är reserverad.Hon var förresten förbannad på brorsan när han kom och det tog en månad innan hon accepterade honom.Jag har hört att kastrerade hankatter ska vara med kärvänliga än honkatter men med mina egna katter tror jag att hankatten är socialare för att han har haft sällskap hela tiden.

Första året vid sommarstugan kom det dit en annan katt och min honkatt och den satt och stirrade på varann - på ganska långt avstånd men den andra katten stack inte iväg.Då hämtade min honkatt brorsan och han burrade upp sig och började sakta och hotfullt gå mot den andra katten som genast försvann.Där kan man spekulera i om det berodde på att Chess var en hankatt eller om det var storleken som avgjorde.

Förresten är Chess nu  plötsligt förbannad på Bamse som kom i somras.Bamse är kastrerad sedan 2 år och skygg och Chess har aldrig betett sig så mot de skygga honkatterna som tagits in.Det verkar som om han tycker att det finns en skillnad mellan kastrerade honkatter och hankatter iallafall

Min Honkatt puma verkar lite klokare än Zorro (hankatten) hon är mycket självständig o gosar inte i onödan..

som tex igår kväll var jag ute rätt sent hade knappt varit hemma på hela dagen när jag kommer hem hälsar puma knappt medans Zorro blir kramsjuk… när jag somnar ligger Zorro brevid mig o puma i soffan i tv rummet.. när jag vaknar till på natten o ska vända mig så ligger Zorro så närma så jag håller på att lägga mig på honom.. jag håller om honom o somnar om Puma fortfarande i tv rummet…

vet inte om det e köns relaterat men skillnad e det på dem…

Jättekul att höra om era iakttagelser.

*Ler* "När syrran hämtade brorsan att burra upp sig för gloende okänd katt", majvi. (Man blir aldrig less på katter för alltid har de något nytt spännande att upptäcka, förvånas eller le åt!)

Destany Har haft en helgrå honkatt lite lik din Zorro och hon var det goaste som fanns. Mkt kelen och familjetillgiven.Men hon var inte så busig utan mera en "cool" lady.

Bosse var ju goare än go efter sin matte och han skulle alltid ha den närmaste platsen. Sessan fick ge sig. Hon försökte men Bosse lyckades alltid lirka in sig lite närmare matte.

Tidigare låg han ändå inpå huvudet och spann så det lät som jordbävning mot örat.(Jag fick lirka försiktigt för att skydda öronen) Har ni också varit med om det?

Soulway

Intressant diskussion detta!! Vad jag märker hos min kattsamling är att hanarna (alla kastrater) tar lite längre promenader än vad honorna gör..som att honorna är lite mera försiktiga av sig än vad hanarna är…..

När det gäller matlusten saknas den inte hos någon av mina missar..tack o lov! Men när det gäller glupskheten..så är det hanarna som slår rekordet…så en viss skillnad mellan honor o hanars kattbeteende visar sig emellanåt här hemma:o)