Hittekatter iFokus

Hittekatter

Etikett: kattberättelser
Läst 1115 ggr
Kittekatten
0

En liten solskenshistoria i allt elände

För att muntra upp oss lite tänkte jag berätta om min söndag. Jag har under en par veckor sett en stor svart hankatt bli kompis med en liten kattjej som bor i min port. De har lekt och 'hängt' med varandra. Hankatten har sett välmående ut, men eftersom jag aldrig sett den med någon människa så har jag undrat hur det står till.

Så i söndags såg jag honom på gården när jag själv var ute, så jag lockade på den och tog mig en närmare titt. En mycket kelen och social katt som visade sig ha en tatuering i örat. Den var lite suddig men första tre positionerna syntes bra och den sista hade jag i alla fall en gissning på. Jag gick upp och kollade i ägarregistret hos kennelklubben och fick fram en lista med möjliga ägare.

Den som bodde närmast hade lagt upp sina kontaktuppgifter så jag skickade ett sms (den näst närmast boende hade inte uppgifterna synliga). Människan ringer upp och mycket riktigt så hade hon en svart hankatt som varit på rymmen i ett år.

Hon kom ner men tyvärr såg vi inte till katten. Dock såg jag honom igen sent på kvällen så jag gick ner och lockade in honom med hjälp av en pip-mus (den ev. ägaren sa att katten gillade dem) och lite torrfoder. Han kom in, jag ringde kvinnan, som kom och tittade, och det visade sig vara rätt matte jag hittat! Jag kollade också närmare på tatueringen och det syntes mycket bättre i elljus än i solljus, så det var ingen tvekan om att det var rätt.

Igår ringde hon mig och berättade att katten hade börjat spinna när de kom till deras port och sedan fortsatt med det i hissen och under rundvandringen i hemmet. En mycket glad katt och en mycket glad och tacksam matte. Skrattande

Tänk om alla kattägare kunde göra likadant, dvs märka och hålla sina kontaktuppgifter uppdaterade hos kennelklubben, så mycket enklare hittekattsvärlden skulle vara…

MariannE11
0
#1

Underbar historia… så glad matten måste ha blivit… bra jobbat kittekatten

våga vägra golf o fiskbullar   o håll dej in i  det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/

Sidentass
0
#2

Jag blir tårögd av den härliga berättelsen…vilket kanonjobb du gjort för misse o hans matte!

Underbart helt enkelt!!!

emjon
0
#3

Vilken härlig solskenshistoria och underbart jobbat av dig Kittekatten. Har många gånger undrat över att så pass många katter som är efterlysta och örontatuerade inte kommer tillrätta. Det måste bero på att dessa kissar haft otur och inte träffar på en engagerad kattvän.

Så underbart det måste vara för matte att få tillbaka sin kisse som varit på rymmen ett helt år.

Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren

Kittekatten
0
#4

#3 Jo, det är ju molnet i denna historia också. Han hade tydligen tagit sig in i alla fall två lägenheter, fick jag veta av de som äger kattflickan han blivit kompis med, men ingen av dem hade ens tänkt tanken att kolla efter tatuering utan mest varit fokuserad på att få ut honom igen…

Jag kan ju tycka att åtminstone hon jag pratade med skulle kollat lite noggrannare, eftersom han umgåtts så mycket med deras egen katt, speciellt som deras tjej inte är kastrerad. Det hade ju lika gärna kunnat vara en fertil hankatt… Nu visade det sig tyvärr att de är så pass okunniga om katter att de inte ens visste att en hona inte behöver få en kull innan kastrering (hon frågade mig nämligen)…

Jag kan också banna mig själv lite som inte kollade upp honom tidigare men eftersom han inte var mager och inte var skygg så gjorde jag mig ingen brådska utan trodde att han hörde hemma där vi bor.

Ja, ja, slutet gott i alla fall (förhoppningsvis även för kattjejen, för jag hoppas verkligen att hon blir kastrerad nu).

emjon
0
#5

#4 Det gör mig också förvånad att de inte kollade när de själva har katt. Är okunnigheten så stor känner det kanske inte heller till att katter kan vara märkta.

Du skall inte klandra dig själv för hur skulle du kunna veta att kissen var på rymmen. Är man van att se många katter ute i området man bor så är det nog inte första tanken som dyker upp.

Bra också om du kunde lära ut lite kunskap om katthållning.

Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren

anebit
0
#6

Å, jag ryser av välbehag av denna underbara solskenshistoria. En liten tår kom det också.

Stackars liten, ett helt år på rymmen och sen bli utmotad när han försöker komma in i ett hem.

Tyvärr är det nog många som inte fattar att katter kan ha tatuering i örat.

Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna

Bumbis
0
#7

Vilken härlig historia!!! Tack för att du engagerade dig Kittekatten!!

Det är konstigt, men inte ovanligt, att folk inte reagerar på öronmärkning. Det senast jag hört är att chipmärkning ska bli det som gäller eftersom öronmärkning oftast inte är tillförlitligt eftersom veterinärer slarvar när de märker.

Konstigt tycker jag, om man inte ens lägger märke till ett nummer i örat, lär man än mindre fatta att katten har ett chipnummer i nacken.

filifjonk
0
#8

Åh vilken fin historia. Glad

Sånt behöver man höra ibland, när det annars är så mycket elände.

Ofta finner jag att örontatueringar är alldeles för grumliga, jag kan knappt skönja siffrorna i mina katters öron alls!

monsi
0
#9

Oj! vad kul att få rillbaka sin katt efter ett år, tur den var märkt.

Bra du reagerade på katten o sen letade rätt på ägaren.

Dagens ros till digGlad

När jag märkte min  blandis tik tyckte vet att det var bättre att öronmärka, eftersom hon var blandis så skulle folk inte kolla efter chipp.

När jag märkte hennes valpar blev de chippade.

Folk är inte vana vid att katter är märkta därför kollar de sällan efter någon.

Eftersom öron märknig inte alltid syns så jätte bra på katter så kanske man kan göra både och. Chippa katten o tatuera märkt eller liknade i örat så kanske någon förstår att den har chipp.

Tänker i varjefall göra så med mina när jag får dem.

Har den stora turen att få bo med en hittekatt!Tungan ute

Utan djur är livet inge kul!Glad

stjernfelt
0
#10

Tack för den historien! Det behövs verkligen sådanna också!!

Och bra jobbat av dig som kollade upp ägaren! Tur att folk reggar sina katter.. Min bror har en omplaceringskatt tattuerad och allt jätte tydlig tat men INTE reggad! Så J*A störigt!!

Men men iallafall!

Trevligt att höra en glad historia!!

http://kisekatterna.zoomin.se