Hur länge har du haft Cessna?

Det tar tid. Vänta och se ett tag. Ha lite is i magen. *ler*

Lilla gumman, ge dem tid. Du får ha lite is i magen bara. Som när du tussar ihop två illrar. Det kan ta tid, så ge dem den. ;-)
Kram gumman.

Åhhh..jag kan förstå hur du känner dej..man vill ju så väl..man önskar ju inget hellre än att alla ska trivas..att alla ska känna sig älskade..oavsett om familjen utökas…sist jag hade hemlösa katter ett par veckor  hos mej, fick dom låna min sons rum för att få vara ifred för övriga missar ..nu är ju alla katter olika individer..men de här missarna trivdes med lugnet där inne. Skulle man kunna börja att ha katterna ifrån varandra tror du..och prova att då och då att låta dom träffas..o se vad som händer…då kan du ju gosa med den större missen utan att hon ska behöva känna någon konkurrens just då, samt smita in till den lille, småprata lite..massor med kel o smek..så vänjer den sig säkert mer o mer med vad vi människor är för släkte;-)-Säkert fler som har tips på hur man kan handskas med situationer som dessa…

#1 - Hon har inte varit här en vecka ens. Jag har räknat mig som hennes matte sedan den 17:e. Inna dess vart hon bara på besök här med jämna mellanrum. Den lilla flytade in i måndags. Fast det vart först igårkväll som de träffades för första gången, de fick vara åtskilda det första dygnet. Och nu är allt uppochner…

#2 - Jag vet att jag kanske skriker på hjälp alldeles för tidigt. Att jag kanske borde ge det hela mer tid. Men arbetslös som man är och hemma med djuren hela dagarna så känns det som en evighet när det inte fungerar. Jag hatar att se djur fara illa. Och det svider i mitt hjärta när jag ser Cessnas blick. Jag ill ju inte att hon skall må så här. Jag vill ju att hon skall trivas. Men tack ändå Gejsa för att du fick mig att tänka till lite och inse att jag kanske borde försöka avvakta lite, som du säger - Ha lite is i magen.

#3 - Säger samma till dig Åsa som till Gejsa. Jag har nog för bråttom helt enkelt…

Vilken ängel du är. Det tar ofta tid för dem att vänja sig vid varandra. Från att hela tiden vara i fokus så kommer en liten sak och stör. En sak som jag alltid är noga med är att alltid börja med huvudkatten så att säga. Hälsar på den först, ger den mat först, klappar den först och så vidare. Allt för att den ska känna att det lilla inte är ett hot.

Jag brukar börja med att hålla dem isär. Först får nykomlingen vara i ett rum, sedan så öppnar jag dörren, flera gånger så har jag satt kompostgaller i öppningen så att de kan lukta på varandra. Sedan så är den välkommen ut. Eftersom hon är så liten så kan du ta en handduk med originalkattens doft och gnugga in  i juniorens päls Något som jag fått rekommenderat när honkatter tar fosterungar. Kanske det fungerar här också.

Håller tummarna att allt ordnar sig. Vet hur det är att oroa sig för de små liven.

Vanessa

Första veckan ägnar sig missar i regel åt att bevaka sin position, profilera sig och markera sitt revir och sin rang. Men eftersom en kattunge inte har någon rang eller i det här fallet, något revir, så är han helt oförvägen, klampar våghalsigt omkring…. och då blir Cessna så klart ledsen och irriterad över inkräktarens respektlösa beteende.

Det är nu Cessna behöver förstärkning, få besked och bekräftelse på att det är hon som fortfarande är mattes ögonsten - och ledarmissen i "flocken". Så mycket gos, kamning, borsting, viskningar i örat och mattekel som helst.

Den lilla är ofta så upptagen med att äta, sova, hitta alla nya platser, nosa runt, boa in sig osv så hon märker knappt vad som händer i övrigt.

Andra veckan börjar den lilla lukta litet hemvant och det är nu först som missarna börjar närma sig varann fysiskt. Provbrottas t ex, under litet fräs kanske, men det är nu som Cessna kommer märka att inträngligen är ju bara en liten underlägsen skitunge. Betyder att konkurrensbeteendet kommer trappas av mer och mer för varje dag som går och övergå i vänskap förhoppningsvis.

Efter ca 14 dagar bör man se ett rejält genombrott. Missarna har börjat acceptera varandra vilket betyder att de har hittat sina sovplatser, äter ur samma matskålar ibland och delar på revir, leksaker och tvåbeningar.

Ibland tar det kortare och ibland längre tid. Katter är ju som människor, alla är individer och därför olika. Kärlek, trygghet och tålamod är nyckelorden i dessa sammanhang.

Det tog ett år för min allra första katt, Sotisklotis, att acceptera hittemissen Mimmi helt och fullt…. men det är en helt annan historia!

Kram och lycka till, Therese och missarna!

/Pelusa

Du har redan fått många goda och handfasta råd i frågan! :) Instämmer till fullo i vad tidigare "talare" skrivit. Det tar alltid sin lilla tid innan katterna accepterar varandra. Hur lång tid det tar varierar från fall till fall. Är katterna vuxna och okastrerade blir det ofta lite värre stridigheter. Vad det handlar om är det här med rangordningen. Dessa avgörs alltid via "strid" som kan vara mer eller mindre dramatisk. Ofta fräser de mest, men ibland blir det även slagsmål. Det här ät helt normalt beteende hos katter och det bästa är att man låter dem sköta det själva så långt som möjligt. Ju mer man som matte/husse blandar sig i ju längre tid brukar det ta innan katterna blir klara med rangordningen. Har de väl rett ut vem av dem som har högst rang, kommer husfriden som ett brev på posten. Har man två okastrerade katter är det rekommendabelt att kastrera dem så snart det kan gå.

//Lena

Hejsan precis som Pelusa skrev så kan det ta lång tid man får skynda långsamt *L* fint av dig att hjälpa dom små liven *L*

Ha de bra

Eva & Mojje

Måste bara säga till Pelusa att det var så bra beskrivet!!!

Undrar i samma veva hur man ska göra när den nya missen inte verkar förstå "kattiska"?? Vår stödis Gustav verkar inte fatta våra katters signaler. De visar vänlighetssignaler, gäspar, blinkar, kråmar sig och allt möjligt och han bara sitter där och ser ut som ett levande frågetecken och sen smäller det. Vi har skilda rum men en misse i sänder har fått hälsa på korta stunder. Vi har börjat med Milou som är yngst och inte borde vara nåt hot.

Gustav är väldigt vänlig mot oss men helt översnuttig på kvällarna. Hans husse tror att Gustav är tagen alldeles för tidigt från mamman. Kan det vara så att Gus mamma inte hann lära honom hur man pratar "kattiska"??

Evangeline