Jag yycker ni gjorde rätt att ta han dom katten även om ni inte har tid. Han har det mycket bättre inne än ute. Det kommer säkert en dag när han blir tamare.

Klart ni gjorde rätt! Så snäll den ser ut! Lik Arne i uttrycket!

Helt klart att ni gjorde rätt..ute är det vinter nu och blir kallare och kallare…tror att kisse såsmåningom kommer att inse att det är gott att vara inne i värmen…och med tiden, så sakteliga börja att vänja sig så smått med lite hemmaljud och rörelser…men som sagt..det tar sin tid..så fin misse är!

Vad söt han är! Lite skadade i öronen men fina ögon och näsan.

Klart att det är bättre hos er än ute. Och en del fd hemlösa katter behöver ändå lång tid att vila upp sig. Lundmamman här sover hela dagen och kommer bara ut på kvällen.

Jag tror att det är bra att han får vara ifred sådär i början, om han nu är så livrädd, och bekanta sig med situationen själv, och smälta det hela… Att vara på ett varmt ställe med mjuka platser att ligga på och mycket mat är nog en stor förbättring, även om han nog är sur för att han är instängd och inte kan ta sig någonstans. Men nu har jag inte heller lika mycket erfarenhet som ni. Jag har haft 6 katter och kanske känt 10 i mitt liv, inte så många som ni :)

Tack ska ni ha för er stöttning :-)! Jag vet att vi gjorde rätt men det är svårt när lille katten är en räddis.

Men vet ni! Idag den 5 dagen inne i värmen så kikade lille katten på mig . Vi har tryckt in en fåtölj på toaletten (ser inte riktigt klokt ut!) och där satt jag och läste nu efter jobb, renoveringen fick vänta idag. Och jag har för vana att alltid ta med mig några bitar gott pålägg som jag lägger i framkant på garderoben och idag så.

Först kom tassen fram lite försiktigt och efter ca två timmar så ser jag hur lille katten kikar fram och tittar på mig. Lille katten gör så ett par gånger vågar dock inte äta men det kändes verkligen som en framgång!

Väntar ett par dagar till med besök hos vetten, kanske blir lille katten lite lugnare. Lille katten äter och dricker bra, har fått avmaskningspiller och magen är ok.

#6 Åh va härligt att läsa om kattens framsteg, snart är den tam tror jag..

#6 Han verkar fatta att det är bra hos er nu. Lite mer tid och du får inte plats i fåtöljen.

vad mysigt med fotölj på dass ^^ helt underbart med framsteg ju. :D

#6, det var inga dåliga framsteg på så få dagar!

Det dröjer nog inte förrän du är godkänd….

Nu har det gått lite mer än en vecka! Och fortfarande så är vi människor väldigt skrämmande varelser för liten. Och det är jobbigt. Ett tag så kändes det som om det gick fram väldigt mycket men….inte så mycket har hänt!

Framgångar -  ibland kikar liten på mig när jag sitter där i stolen. Och en gång har kissen tagit en av godbitarna och ätit när jag tittade på.

Fräset idag är inte det där spottfräset utan ett lite lugnare fräs…ni som har rädda katter vet vad jag menar.

Kissen ska till vetten på tisdag nästa vecka och då flyttar vi även på kissen. Toaletten byts ut till arbetsrummet. Lite mer yta och till och med fönster. Och lite mer normal kontakt med oss.  Samvaro på toaletten blir inte riktigt på riktigt!

Det här inte lätt. Men jag tänker inte ge upp! Har vi nu tagit in en liten skygg katt så är det så! Vi ska göra allt vi kan för att det här ska bli bra och visar det sig att kissen aldrig blir en knäkatt så går det bra även det.

Men håll tummarna jag tror att denna lilla katt bara behöver en massa tid och tålamod! Hmmmm tänk om vi var klara med vår renovering……

Tack för uppföljningen om katten, ibland tar det tid att få kissen tam. Men ni gör ett bra jobb tycker jag.

Så jag håller tummarna och tassarna att han blir snart tam.

Han blir nog snart tam, och då har du troligen en riktig kelgris som är tacksm att få vara inne, Verkar som att han har hafft ett hem en gång,

Förstår dina blandade känslor för kissen och det var bra för honom att få komma in i värmen. Tror också att det blir bätttre när katten får komma ut från toaletten och får lite större utrymme samt mer samvaro från er.

När vi fick hem skygga Mimmi så bodde vi på landet och då fick hon vara i vardagsrummet. Jag tillbringade mycket tid inne hos henne och småpratade samtidigt som jag handarbetade eller löste korsord. På kvällen satt jag där och tittade på TV och jag sov också hos henne. Resten av familjen var i andra halvan av huset noch vi hade kompostgaller i dörröppningen bakom en skjutdörr. Sedan började jag släppa in de andra katterna lite i taget och därefter husse och hundarna. På kvällarna när jag lagt mig och släckt lampan hörde jag hur Mimmi lekte för sig själv och då kändes allt så bra.

När vi fick hem de andra skygga kissarna bodde vi i stan och då började med att ha dem i sovrummet och det fungerade mycket bra. De och jag på natten och på dagen hade jag dörren på glänt så våra andra kissar kunde gå in. Då bestämde också den skygga kissen när den ville lämna sovrummet.

Det som behövs är tid tålamod och tillit och det kommer säkert gå bra ge inte upp för ni har givit kissen ett bra fast han inte förstår det ännu.

Det blir säkert  bättre när han nu efterhand får större yta att röra sig på. Du går metodiskt fram så jag tror att han blir tam, kanske fortare än du anar.

#11 Ge det tid, massor av tid! Min skyggis bodde flera veckor under en ihopfälld gästsäng bakom en dörr när han kom till mig. Nu, nästan på dagen ett år senare sover han visserligen tryggt i soffan om jag sitter i en fåtölj bredvid, men jag får fortfarande inte komma för nära och absolut inte ta i honom.

Om han ser att jag har upptäckt honom när han tror att han är gömd, t ex under en fåtölj, byter han genast plats för att känna sig trygg igen. Bäst fungerar det när jag låtsas att jag inte ser honom och motstår frestelsen att säga något. Det är det som har fått honom att göra framsteg, för då kan han bli modigare i sin egen takt.

Undantaget är när vi leker och flirtar. Om jag sitter i min fåtölj (dock inte i badrummet ) kan vi blinka långsamt åt varandra och leka med lasermusen eller ett snöre fastsatt i en pinne. Men det tog ca 6 månader innan vi kom så långt… fast det är klart att lite kattmyntagodis går inte heller att motstå, det kommer han fram och äter ur handen..

Det kan förstås gå väldigt mycket fortare har jag förstått, men är man inställd på att det kan ta jättelång tid känns det inte som ett misslyckande om han inte blir tam snabbt.

Och att ni har lite för lite tid för honom tror jag mest han är tacksam för. Han vill nog ibland bli lämnad ifred, och få vara nyfiken på er och vad ni gör utan att få uppmärksamhet hela tiden.

Och självklart gjorde ni rätt, han är varm och mätt och säkert så småningom även trygg.

Så roligt att läsa om kissen, det kommer säkert att bli bättre

Bra att ni kunde hjälpa honom

Tack ska ni ha. Det känns så skönt att ta del av er erfarenhet (och ert stöd) när det gäller skygga katter.  Det är så lätt att få dåligt samvete när man är mitt i det. Ont om tid och skygg katt är ingen bra kombination för mitt samvete. Men kanske är det rätt ok trots det liten får kan vänja sig vid det här livet lite på egen hand! Vi håller inte på att stressar liten hela tiden,

Det ska blir skönt nästa vecka när vi varit hos vetten och liten fått flytta till arbetsrummet. Än är det inte läge att presentera den grå och de svarta för varandra men snart så! Jag tror att Elthon och Eragon kan lära grå lite.

Håll nu tummarna att allt går bra på tisdag! Då ska vi få in liten i en bur igen….och här är det ju en fördel att toaletten inte är så stor. Men det blir nog en hel del morr och fräs skulle jag tro…

Och idag när vi åkte hem från vårt renoveringsobjekt så var jag verkligen glad att liten låg mätt under min garderob. Det regnade och blåste och var allmänt råkallt! JAg ville bara in i värmen och då blev jag väldigt tacksam att jag såg det där Akuta inlägget för två veckor sen och att liten aldrig mer behöver vara hungrig och frysa!

Det bästa man kan ha när det gäller att få en skygg katt tam är en tam katt som visar att människan inte är farlig.Blir den skygga katten kompis med tamkatterna är det toppen.

Jag hade inte haft för bråttom med att ge kissen större yta! Jag gjorde ett stort misstag har jag förstått i efterhand när jag tog hem sju skygga katter på en gång och lät dom få ett ca 25 kvm stort rum. Med det jag vet nu skulle det blivit raka vägen in på badrummet i stället!

Mamman är fortfarande mest osynlig fast det gått ca 2,5 månader sen dom flyttade in. En unge blev tam ganska lätt. Nu fångar jag ungarna (läs - svälter dom ca ett halvt dygn och slår igen dörren om dom till transportburen när dom sen äter) och placerar dom på badrummet efterhand jag får tag på dom. På det sättet är nu ytterligare två av ungarna mer eller mindre tama. Dom kommer ju inte undan mig på badrummet och inser att den där tvåbeningen är ju inte så farlig ändå.

Det jag lärt mig är som sagt att skygga katter ska inte kunna komma undan som dom kan göra i ett större rum. Nu är det klart skillnad på sju katter som hetsar upp varandra och en katt som mer tar det i sin egen takt.

Lycka till med kissen.

TinaBe, så skönt att läsa dina inlägg. Förlåt om jag inte hört av mig på ett tag och frågat hur det går, men "vår" Melvin vill inte sova så mycket så man är rätt trött!

Tisen på er toalett verkar väldigt nyfiken, och att äta när du är i samma rum är väldigt positivt! Av erfarenhet, har haft ett antal skyuggisar hos mig, så kommer det att gå bra. Tisen kommer inse att han har det bra hos er och snart har den mer tillit för er…

Var och hämtade fällan idag, ingen har sett till den lilla tisen vi egentligen skulle få in. Hoppas en sann djurvänn har tagit hand om honom!

Veterinärbesök idag!

Hur gick de då?

Vettens ord! Oj vilken fin liten katt! Men det är nog den argaste katt jag någonsin sett. Liten var sååååå rädd. Det blev ingen ordentlig undersökning utan en mer okulär sådan! Kissen ser fin ut och tänderna ser fina ut :-). Med hjälp av en klämbur så blev stackaren vaccinerad och vi fick även på frontline även om jag inte tror att kissen har någon ohyra!

Vi vet fortfarande inte om det är en hona eller hane. Men vi tror så starkt att det är en hane så kissen har nu fått det passande namnet Ramses! Så här står det om Ramses på nätet "The Pharaoh Who Made Peace with his Enemies And the First Peace Treaty in History"

Håll tummarna att vår Ramses blir vän med oss!

Ramses är nu i arbetsrummet och vilar ut!

Hihi, ja ni kan ju alltid hoppas att han sluter fred efter den pärsen

Min äldsta hittekatt var också oerhört rädd och ilsken  vid första veterinärbesöket så man fick söva honom för att kunna göra en undersökning. I dag älskar han att ligga i mitt knä men självfallet bara när han själv vill.

Tack, Marga och annebeate! Jag är fortfarande lite i chocktillstånd. Förstår inte riktigt hur det här blev så här……

Och hur en liten katt kan vara så MYCKET katt! 

Och min Make, stackaren kommer att bära märken efter det här ett tag framöver….

När vi gick ifrån vetten så tittar hon på mig, tar mig i handen och säger lycka till! Jag beundrar er!

Ps bara så ni vet ! Ramses är en fin katt! och vi kommer verkligen göra allt för att göra det bra för killen!

Puttar själv för mig och Ramses Grå!

Även om killen är inne så behöver jag och maken stöd. Att ta in en katt är svårare än att bara göra!

Det kostar pengar och kräver en hel del av ens uppmärksamhet!

#27 du har stöd i mängder här inne! tvivlar du nån gång på att du tog in honom då det känns motigt så titta han i ögonen och tänk på hur han levde innan ni hjälpte honom, om han levt alls nu, ang pengar så kan du söka ur chickas minnesfond(osäker på stavning) om det är kämpigt, vi vet alla att pengar inte växer på träd. här kan man få hjälp med det ekonmiska av Djurens vänner  om man hjälper en hemlös, vet inte om det är de som gör så bara men kolla hoss er avdelning,

#25 Det vet du väl tina att det är inte storleken som betyder mest

Med tiden kommer det säkert att bli bra och jag förstår det där med rädslan och hur sönderriven man kan bli. Det fick vi erfara med våra jourkissar när vi skulle ta dem till vetten många gånger pga av sjukdom vaccination och sedan idmärkning och kastrering. Den ena kissen var panikslagen och bet och rev så det stod härliga till och det var inte roligt alls.

Det blev ändå skillnad på något vis när kissarna kom hem igen till sin invanda miljö. Nu har vi haft båda två till vetten igen för det var dags för ny vaccination.  Nu efter dryga året så har Aramiz kommit längst och litar mer på mig så jag får lyfta honom och ha honom i famnen. Däremot går det inte med Athoz som är oerhört rädd för allting som går utanför rutinerna.

Hoppas och tror att ni till sist vinner Ramses hjärta med tid tålamod och tillit så kommer man långt.

Åhhh Tina, ni är verkligen underbara som öppnat ert hem för denna katt. Jag har pratat mycket om er för vänner, hur ett infångande helt plötsligt blev en annan katts räddning!

Vetten är inget kul, känner igen det där att bli sönderriven.. men allt jobb kommer ge med sig något gott. Jag lovar. En dag kommer Ramses att visa sin tacksamhet till er, och då kommer allt kännas så underbart! Jag har fått det av så många stödhemskatter som jag haft hemma, varje gång blir jag lika glad och förvånad av hur underbart det känns.

Hör av dig om det är ngt, du har väl kvar mitt nr ?

Malin

Känns avlägset att kunna ta upp Ramses i famnen men jag håller tummarna att det kommer att bli så en dag! Hoppas det går lite framåt nu i jul när vi har lite mer tid över och kan tillbringa med Ramses.

Det är kallt och blött ute så det känns bra att han ligger här inne i värmen.

Malou: Jag har kvar ditt nummer.

Ha en fortsatt bra Julaftonskväll!

#27 Ett tips, Om du har nått du kan auktionera bort på insamling så får du in lite pengar.

Tack för att ni tog hand om katten. Tycker ni gjorde helt rätt.

Tack snälla ni att ni tog hand om Ramses! Jag är övertygad att han kommer batala tillbaka en dag i form av kel och tillgivenhet som tack för att ni ställde upp för honom.  

Tack för tipsen för att få ekonomin att gå ihop. Vi klarar allt det där än så länge. Vår stora problem är nog mest att få tiden att räcka till.

Det  hela var mest en lite halvdeppig kommentar från mig. Jag tyckte det var så jobbigt efter vet besöket. Lille Ramses var allt annat än tacksam för att finnas i vår närhet. Och det gör ont i mig. Jag vill liten allt gott.

Det här kommer att gå bra och vi kämpar vidare så gott vi kan.

Idag känns allt lite lättare. Ramses satt idag i fönstret och tittade ut. Och då kände jag att han åtminstonde får lite stimulans. Ett fönster är så mycket roligare än under en garderob! Eller nya gömstället mellan datorn och väggen.

Tack åter igen för ert stöd! Jag läser era kommentarer och det hjälper att få reda på att det inte bara är vi som blir frästa åt! Skönt är även att få veta att det blir bättre sen!

Men samtidigt ska man ha klart för sig att det här är rätt kämpigt. Ger man sig in i livet att ta hand om en skygg katt så måste man också förstå att det är rätt jobbigt!

Jag ser fram mot den dagen, om ett år eller så…., då jag kan gosa med killen!

Tina jag känner verkligen med dig och förstår också alla dina tankar men tänk också på hur liten levde i kyla och osäkerhet på många sätt. Det här med fräsandet och att det inte är direkt tacksamma har jag också full förståelse för.

Kan berätta för dig om vår Angelica som också levde ute och säkert viltfödd. Hon blev infångad av Djurhjälpen och var en fräsboll i 3 veckor sedan lugnade hon ner sig och blev mer nyfiken. När vi var på ett av Djurhjälpens öppna hus frågade Anna om vi kunde tänka oss att bli jourhem för Angelica för hon var inte klappbar och behövde socialisering och vi sade ja. Hon hade då varit där i 6 månader när vi tog hem henne till oss. När hon satt i transportburen så fräste hon och gjorde utfall mot oss så fort vi tittade på henne men när våra katter var fram och nyfiket nosade så sade hon ingenting.

Direkt när vi kom hem så släppte jag ut henne i vårt sovrum och hon försvann direkt in under sängen där vi har flera kattbäddar. Första nätterna sov jag ensam hos henne för att ha lite koll och att hon skulle vänja sig också. På dagen när jag var hemma så hade jag sovrumsdörren på glänt så våra kissar kunde gå in till Angelica. Det var också bra för då kunde hon själv bestämma när hon själv ville gå ut från sovrummet. Detta gjorde hon tredje kvällen när vi satt och tittade på tv och gissa om jag blev glad när jag såg Angelica där men låtsades inte alls om henne.

Efter en vecka när jag stängt dörren släckt lampan och lagt mig så började Angelica att jama och jag frågade henne vad det var. Hon tittade på mig med en forskande blick och jag frågade om hon ville ha dörren öppen. Hon jamade till svar och jag gick upp och öppnade dörren och gick och lade mig igen. Då kommer Angelica med en liten mus och börjar leka nedanför min säng och jag fick tårar i ögonen av lycka.

Behöver jag säga att denna underbara lilla kisse visste hur hon skulle linda sina tassar runt mitt hjärta och jag var helt såld. Hon fann riktigt goda vänner i våra kissar och hundarna är också ok tycker hon. Vi har nu haft henne i 1 år och 3 månader och hon visar på många sätt att hon trivs. Hon är fortfarande rädd för händer och törs inte fullt ut ta emot klappar men hon är så go på andra sätt. Så här nära törs hon vara bara jag har något gott att bjuda på och inte försöker klappa henne.

När jag tänker på hur hon var från början så kan jag bara säga att allt var värt för Angelicas skull även om hon höll oss på avstånd.

Tack för din berättelse. Den ger mig verkligen hopp!

Jag kommer ihåg Angelica från Djurhjälpen och jag kommer faktiskt ihåg vad glada dom blev när du beslutade dig för att bli permanent hem för henne.

Tack igen! Vi kommer vänta lite till innan vi introducerar Ramses till de båda svarta mest för de båda svartas skull. Ramses är nog väldigt van att ta hand om sig själv och kommer nog att göra allt för att sätta de två gigantiska svarta på plats. Vi har faktiskt köpt hem material så att vi kan bygga en nätdörr.

Tack igen för din berättelse och din jättefina bild!

Hej! Tina du har värkligen gjort en hjälte insats.

Det gjorde ont i mitt hjärta var gång jag var tvungen att släppa ut Rammses i kylan, för ingen kunde ta honnom.

Det tar tid att vinna ett djurs förtroende.

De djur jag själv har haft o har har de flesta kommit från hemska bak grunder.

Tog hand om en hund som var tre månader gammal vi var tredje hemmet.

Han var groft misshandlad mm, det tog ett år innan han slutade pissa på sig när man höjde rösten. Gömde sig i hos mig när husse kom hem de första två månaderna.

Den hunden blev sedemera en underbar herre som vem som helst kunde leka o kela med, ingen kunde tro att han hade blivit illa behandlad.

Har en häst som jag fick från island för att sälja vidare, skulle vara en lugn o trygg familje häst ha ha!

Det var inget som var lungt med den, galen var mer rätt beskrivnig.

Visade sig att de som skulle rida in honnom hadde gjort det när de var fulla.

Den litade inte på någon, har haft honnom i fem år nu.

Han litar mer o mer på mig o börjar bli den lugne trygge familje hästen.

Allt mer sällan får han sina minnes ryck o flygger i luften mm, men lugnar sig numera när han hör min ljuva stämma hi hi!.

Ge kise mycket tålamod o ge dig inte förr eller senare kommer han att in se att du är en vän.

Du har gett honnom något han inte har haft förut, nämligen tryghet.

Du kommer att få kela med honnom  inte i år eller kanske nästa men nästa igen.

Allt hänger på hans tidigare erfarenheter o tålamod.

Hoppas du kan läsa detta med alla stav fel.

Om det käns hopplöst vilket det kommer att göra ibland, skriv då en rad här så vet jag att du kommer få både hjälp o råd.

Lycka till!

# Ibland tror jag att vi ger katterna för mänskliga egenskaper och glömmer att dom har andra prioriteringar än vi. Basbehoven, mat, vatten, värme och trygghet är nog viktigast. När det är uppfyllt kan man tänka sig lek, kel mm. Jag tror Ramses har precis det han behöver bäst hos er även om han gömmer sig och kanske verkar ha tråkigt. När han börjar känna trygghet och tillit så löser sig resten också.

Jag längtar också jättemycket efter att få gosa med min skyggis men jag inser att om han inte får ta allt i sin takt (med viss uppmuntran förstås) skrämmer jag honom bara. Så jag ger mig till tåls och glädjer mig varje gång han vågar komma lite närmare eller sitta kvar lite längre. Små små framsteg räcker för att man ska känna stor glädje!

monsi: Tack! Vad gör några stavfel…det du skriver är så viktigt och jag är glad att du skrev här nu! Och jag tycker att det du gjort är oerhört mycket värt. Alla djur du hjälp till ett bättre liv. De senaste är ju alla Eslövkissarna många människor väljer att blunda när dom ser sånt men du tog tag i det och tack vare det så fick kissarna möjlighet till nya bättre liv.

Och som ni säger allihopa så får vi ta en dag i taget och försöka se de små sakerna som framsteg. Ramses grundläggande behov är tillgodosett. Han har mat och värme och slipper frysa om sina tassar.

Vilket fantastiskt namn ni har gett honom. Ramses. Det tror jag blir bra, och jag tror han kommer leva upp till namnet oxå :)

Ramses är en katt som träffar rätt i hjärtat. Tack Tina för att du tagit honom under ditt förstående beskydd.. Och emjon, din angelica.. vilken fin berättelse om henne. Hon är ju helt ljuvlig

Skulle vilja berätta lite upplyftande saker. Men Ramses är fortfarande väldigt rädd för oss. Han är i arbetsrummet och gömmer sig bakom gardinen där han i och för sig kan titta ut. Vi sitter här så ofta vi hinner, pratar och försöker väcka lite intresse. Igår så kikade han fram i underkant av gardinen och spanade lite på mig, men mer är det inte!

Han äter, går på toa som han ska inga problem alls med det. Efter vetbesöket innan jul så har vi hittat en död fästing på golvet. Och sånt är ju skönt att han blev av med! tack till frontline!

Har köpt en lång elementpensel som jag försöker ta på honom med lite då och då! En del morr blir det men …..kanske så är det ett sätt att komma fram på.

Vi ska även bygga nätdörren imorgon så att han kan få träffa de andra två under kontrollerade former. Håll tummarna att det går bra.

Tina har du provat att leka med en laserpekare med honom. Det är så perfekt för man kan stå långt ifrån och de flestar katter verkar gilla det.

Elementpensel provade jag också på Mimmi när hon kom men hon fräste och morrade så jag lät bli att pressa henne. Det tog 4 månader innan jag fick klappa henne första gången och det var värt att vänta på. Ramses behöver bara mer tid på sig så var inte bekymrad för han äter dricker och går på lådan och det är något att vara glad över.

När ni fått dit nätdörren och kissarna kan börja hälsa på varandra så blir det säkert bättre och Ramses får kattsällskap. Man vet aldrig med katter hur det blir förrän man provat de överraskar ofta. Jag minns inte om Ramses är kastrerad för det kan ju ha stor betydelse när katterna skall bekanta sig med varandra.

Ser fram emot att höra fortsättningen på hur det går för er med Ramses och hans vänner.

Ja laserpekare är jättebra. Det som är jobbigt är ju att man hela tiden vill titta på katten föra att se hur han reagerar, och det är just det som är det mest skrämmande för honom. Glöm inte att aldrig stirra på honom när han tittar fram, titta helst inte alls eller blinka jättelångsamt. När han blinkar tillbaka har du lyckats .

Emjon: laserpekare är inte aktuellt än Ramses vågar inte ens komma fram när vi är nära! Tyvärr är det så att vi inte riktigt vet om Ramses verkligen är en kille. Varken vi eller veterinären har kunnat komma tillräckligt nära för att kontrollera detta. Och i klämburen fans det ingen chans att titta. Vi bara antar att Ramses är en kille just på grund av sitt sätt och sin attityd. Är Ramses en kille så är han inte kastrerad än. Men mina båda andra är självklart det!

Marga! Blundar nästan när jag försöker titta på honom!

Det kanske är bra att ha honom kastrerad innan han och de andra katterna träffas, å andra sidan har de säkert känt varandras dofter väldigt mycket, så det kanske inte gör någon skillnad… Men jag tänker på när vi fick en ny hankatt som inte var kastrerad än som skulle umgås med de andra och det blev väldiga bråk som höll i även efter att katten kastrerades. Det var bråk nästan på liv och död.

håller med er andra, tid, tid och mer tid. Det är en ofantligt stor omställning för en liten katt.

Hej! Ta det lungt med nätdörren!

Tänk på att liten har fått slagits hela sitt liv för maten.

Det kan lätt bli fel om man har för brottom, även om man menar väl.Vilket jag vet ni gör!

Är så glad han har det bra hos er, ni kommer att få en underbar katt, med tålamod åter tålamod o små små steg.

Ramses har antagligen blivit jagad o hatad av både mäniskor o katter.

Kolla hans öron de visar mycket om det liv han har varit tvungen att leva.

Kul han redan vågar äta kycling när ni är där, bara det är ju ett jätte framsteg.

Han älskar kyckling, tog med kyckling rester o gav honnom( viste dock inte att det var han då, det var innan fällan) det fans inte ett ben kvar inte nått som visade att det hadde funits kyckling överhuvudtaget. Den vanliga maten var det jätte mycket kvar av på morgonen när jag kom.

Det där med borsten tycker jag verkar vara en bra grej, prova kanske med att bara sätta fram den till honnom, låta honnom nosa vänja sig innan du försöker klappa, gärna med en god sak på ex kyckling.

Han är en smart katt o fattar snabbt, sen ska hans hjärna koppla att ni menar väl o inte vill döda honnom.

Är så glad att han har er, ni har mycket jobb framför er, men han kommer att ge tillbaka hundrafallt en dag.

Ha det bäst

monsi: Än är nätdörren inte uppe, vi har inte haft tid helt enkelt. Penseln fungerar bra som förlängning när man vill bjuda på kyklingbit lite närmre.

Här är en nytagen bild på honom.

Där bakom gardinen känner han sig lite tryggare!

Så gullig han ser ut. Allt ni gör för honom nu kommer ni säkerligen att få tillbaka många gånger om.

Han ser inte så livrädd ut, mest lite försiktig… Bakom gardiner har mina två också sin favoritplats. Jag har kommit på att det måste vara perfekt. Varmt på fönsterbrädan över elementet, kul att titta ut genom fönstret och samtidigt tryggt att känna sig gömd bakom gardinerna… Och så kan man ju som sagt kika fram lite försiktigt på matte om man vill .

vilket fint foto! man förstår precis vad det handlar om, skygg hittekatt.

#49: Så länge han mår bra så :-)!

#50: Han har slutat fälla öronen helt bak bara han ser oss. Det är först när jag lyfter på gardinen som han mer sånna tecken dock är det sällan han spotfräser nu för tiden.

# 51: Visst blev den rätt bra och visar just vad det är.

Han är så SÖT! Där mår han bra!

Kolla in hans ögon på bilderna.

Ögonen bakom gardinen är vaken, nyfiken orädd men lite skygg.

Första bilden liv rädd.

Vilken skillnad på så kort tid.

Mera bilder han är ju så vacker så man vill bara se mer o mer.

Visst är han fin den lille. Han verkar vara lite fåfäng framför kameran vilket bådar gott. Jag tycker verkligen om att fotografera katter :-). Men än så länge är jag lite lugn med kameran, vill ju inte skrämma upp Ramses :-)

jag måste säga att jag tycker det fotot är aldeles fantastiskt bra! kan inte sluta titta på det. färgerna är fina oxå, hans ögonfärg och färgen på gardinerna passar bra ihop lixom. ^^

Vilket underbart foto… =)

Vilket jobb du gör Tina, underbart!

Var i Eslöv idag, nytt kattärende, körde förbi byggnaden där han fångades in och jag var sååå glad att han var inne i värmen med tanke på hur ruggigt det nu är. Tack än en gång…

Ingen får en skygg katt tam på en månad annars var den inte skygg. Alla hemlösa katter har sin olika bakgrund och sin olika karaktär. Lundkatter här-3 syskon som säkert har liknande bakgrund är total olika skygga.

Så tar det med din Ramses in din och hans takt. Har man en skygg katt måste man tänka om. Plötsligt är en pytteliten sak en stor framsteg. Kanske katten flyr inte mer direkt när du är 4 m bort fast den gjorde det alltid när man var 4,o5 m bort. Och nästa dag flyr den när katten ser dig på 5 m´s håll:)

Ofta händer ingenting under lång tid, plötsligt blir det bättre och sedan kommer nästa bakslag…

Men en katt är en katt och kan trivas med mycket mindre än vad vi tror. En katt kan mår bra och vara lycklig fast den är skygg för oss.

Har du läst artiklarna om skygga katter på i "läsvärdrutan" på startsidan?

Hennum: Tack! mer bilder kommer :-)

Malou: Är väldigt glad att han är hos oss, det har varit väldigt rått och kalt här ibland. Och han är en så fin kisse.

Alexej: Jag har läst en massa. Och har ju även två katter tidigare som också är vildfångade, dock kom dom in på djurhem relativt tidigt och så hade dom världens bästa mentor (Blu-Ray) som hjälpte dom rätt. Idag är dom supergoa. Dock märker man av skyggheten ibland. Ramses är en helt annat typ av katt. En månad inne hos oss i början var det bara spotfräs, och sånt finns inte idag. Den katten är väldigt intelligent tror jag. Han börjar förstå trots att han fortfarande är rädd. Och de senaste dagarna har jag upptäckt en nyfikenhet och ett intresse för det jag pysslar med när jag är hos honom.

Hans liv med oss får han bestämma själv! Vill han bli en knäkatt så får han. Vill han inte så blir det bra det också.

Men just nu upplever jag ett STORT steg fram. Det känns som Ramses verkligen vill bli en av dem som äger oss :-)

Titta bara på dessa bilder:

Står upp och jag miklar med kameran och han bara tittar.

Försiktigt har jag introducerat penseln. Och igår så busade vi lite och jag fick lov att "ta på honom". Idag gjorde jag om det och trots kameran så protesterade han inte. Bilden är inte den bästa och den lite ansträngda uppsynen på honom beror nog mycket på kameran. Han har faktist till och med blinkat lånsamt när jag "tagit" på honom.

Jag kan inte låta bli att lägga in den här bilden på en totalt avslappnad och gosig Eragon. Eragon - vildfångad och rädd en gång i tiden.

Han ser inte allt så rädd ut, utan jag tror du har herren på gång…  Du ger honom den tiden han behöver, det finns mat och värme..bättre kan han inte få det. Snart kommer han själv inse vilken tur han haft och ge dig och din sambo bekräftelse på hur tacksam han är…

Riktigt fina bilder.. han e en vacker katt..!!

Jättefina bilder:) Blir nästan avundsjuk….

Men kolla in så fin han är Herr Ramses… mmm, vilka ögon! Gillar att han dessutom är lite nyfiken av sig :)

Det här kommer säkert bli jättebra med tiden och vilken stilig kille han är Ramses. Lilla Eragon är ju för gosig och här visar han tydligt prov på hur de kan förändras de små liven.

Underbara fina bilder du tagit på kissarna.

Så fina bilder och så utrycksfulla.

Å så fin han är. Ser faktiskt inte alls rädd och skygg ut. Bara lite försiktig och undrande.

Eragon är ju för underbar.

Underbart med  denna tråd och följa  Ramses utveckling.

Tack alla! Visst är det en stilig kille det där :-)! Och vår Eragon också, Emjon han är inte så liten, Eragon är en STOR katt och väger över 7 kilo bara fina muskler …ok, lite mage då….

Idag har Ramses dock glömt att vi är vänner. Får sitta här inne i arbetsrummet ett tag igen så han kommer ihåg!

Har varit i kontakt med en ny veterinär. Vi bör ju åka in med honom igen och fylla på grundvaccinet inom 1 och en halv vecka. De veterinärer vi har här sen tidigare är superduktiga och jag gillar dom verkligen. Dom tog så bra han om både oss och Blu när det var tid för honom och dom har även varit jättebra mot de andra två. Men tyvärr är dom är inte vana vid skygga katter.

Egentligen borde vi ha sövt honom första gången och vaccinerat, öronmärkt, kastrerat och gett honom en ordentlig undersökning då. Men jag visste inte, det här är min första skygga katt. Jag vet att det bästa är att göra en ordentlig undersökning innan man söver men i så fall får vi vänta ett par år innan vi kan kastera honom. Eller till och med få reda på om det verkligen är en hane….för vi vet ju faktiskt inte det.

(Vet inte hur jag gör om det visar sig vara en hona…kastrerar man en så pass skygg katthona! Om nu Ramses är en tjej (….!). Mina båda svarta är kastrerade så det skulle inte bli något sånt här!)

#69 OJ! Har de två blivit SÅ stora redan! Imponerande! Då mår de bra hos er det är klart!

Simson: Elthon är bara strax över 6 kilo. Jo dom växer killarna :-) fast nu har det nog bromsat :-)

#71 Det är inte bara det!  Jag tycker min klump är stooor med 6 kilo!

Tänkte bara uppdatera lite om Ramses!

Denna vecka har han blivit allt mer nyfiken. Kikar ofta fram under eller i framkant på gardinen när vi sitter hos honom. Igår vågade han faktisk gå mellan de båda gardinerna (hänger på vars en sida av fönstret) när vi satt här! Alltså han gick helt öppet med oss ca 1 til 1,5 meter ifrån. Sakta, sakta så smög han förbi och maken och jag höll andan.

Han är så fin! Ena bakbenet är helt vitt!

De senaste två nätterna har han levt rövare inne i arbetsrummet! Inatt vaknade jag av att han leker med en boll. Killen börjar slappna av :-)

På onsdag ska vi till veterinären igen. Denna gången blir det en vet i Kävlinge som ska vara bra och van vid skygga katter. Han (om det är en hane), kommer att bli kastrerad och öronmärkt och få sin andra vaccinspruta (är det en hona har vi beslutat att vänta med sterilisering).

Håll nu tummarna att allt går bra på onsdag och att det inte blir alltför jobbigt att få in Ramses i buren igen…..

Efter kastreringen kommer vi att låta de svarta och Ramses mötas. Vi kommer att ha en nätdörr i början :-), mer om det sen!

Så söt han är!

En tråd jag har missat på ett tag. Vilka fina kissemissar och man blir så glad varje gång en katt får en chans till ett bra liv.

Om man tar det lungt  brukar dom komma av sig själva, det är så mycket nytt dom aldrig varit med om förut, bara det att gå på ett golv, ett hus som har väggar och tak,lukter, radio ,tv med en massa röster. Dom ligger och iakttar när dom kryper undan. Tror inte det är några problem så länge dom dricker och äter. Katter är fantastiska som går på en sandlåda direkt fast dom aldrig gjort det förut. Lycka till med nya familjemedlemmen.Det blir säkert en fin katt och du har verkligen ställt upp för kattens skull.

Visst är han fin.

Och visst är det mycket nytt och vår Ramses verkar ha förstått det hela ganska kvickt. Man får ta de små stegen som framgångar. Än dröjer det nog ett tag innan vi får ta på honom men han verkar tycka vi är ok!

härligt! :D lycka till hos veterinären.

Inte så konstigt att man fräser och är sur när alla tror att man är en kille!

Titta här på mig ser ni inte att jag är en liten tjej som haft det lite tufft.

Besöket hos veterinären idag visade att Ramses visst inte var en Ramses…..

Nu jobbar våra hjärnor för att hitta ett nytt namn till Lill tjejen :-).

Hon är lika söt som tjej som hon var som kille.

nämen hejsan lilla tjejen dårå… inte lätt att veta när inte kissen talar om det själv och är blyg :)

Hi hi hi så kan det gå.     Söt som honung är hon den lilla damen.

Då är det en Ramsa då

Eller    Ramona        

Eller en Ramsessa.

Hur gammal, ungefär?

Hmmm, tack för era förslag!

Ramsa tänkte jag faktisk själv först men när jag sa det högt så lät det som tramsa eller något annat inte lika kul. Det känns viktigt att hon får behålla ett Viktigt namn. Ramses var ju en Farao!

Jag tror den lille tjejen kommer att bli den som bestämmer här. Drottningen över sina killar :-).

Ramsessa är ju en sammanslagning mellan farao och prinssessa ….hmmmm måste forska vidare här.

Hon är runt året, har blivit av med några tänder, men är i fin form. Ingen skabb i öron eller något sånt. Veterinären visste inte om hon fått en kull eller inte. Vi valde att avvakta med sterilisering tills hon är lite mer hemtam. Det blir piller tills vidare. Killarna här är kastrerade.

Så ung? Jag hade trott ett par år minst, hon ser så klok och mogen ut.

Kanske Hatshepsut, som var en kvinnlig farao, då?
Eller Nefertari, som var Ramses (en av Ramsesarnas) hustru?

Ja så ung, livet är hårt för små honkatter där ute. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att djurhemmen sällan får in äldre honkatter. Honkatterna klarar helt enkelt inte av det hårda livet där ute där dom får kullar med ungar som måste ha mat och som dom måste kämpa för. En hankatt klarar sig ofta lite längre!

Många namn snurrar i mitt huvud nu :-)

Hatshepsut är ett rätt fräckt namn…dock lite svårt kanske. Nefertari också bra men man måste nästan ha ett bra smeknamn :-)

Själv gick jag över från faraonern till de egyptiska gudinnorna och hittar

ISIS -

"The ancient Egyptians saw Isis as a benevolent goddess, good and kind. Each pharaoh was her son and Isis loved all creatures like a mother. She was the chaste and devoted wife and as a result most highly regarded among the Egyptian gods."

Isis….

Isis är fint!

Tänkte på Bastet men det är inte fullt lika bra?
**Bastet
**

You look for balance and harmony, anxious, devoted. Often rash and impatient.
Colors: male: yellow ochre, female: grey_ Compatible Signs: Sekhmet, HorusDates:_ Jul 14 - Jul 28, Sep 23 - Sep 27, Oct 3 - Oct 17
Role: Goddess of cats, women, and secrets**
Appearance:** Cat or cat-headed woman**
Sacred animals:** cat
http://www.flarn.com/~warlock/egypt/

Annars finns ju BAST eller BASTET, kattgudinnan

Bast (även Bastet) var kattgudinna i egyptisk mytologi, släkting till Ra.

Katter blev tidigt husdjur i Egypten och Bast sågs som beskyddare av förråd och skydd mot ormar. Det berättas att hon bistod Ra i hans kamp mot ormen Apep.

Bast framställdes som kvinna med katthuvud.

Fast nu ska jag sluta med förslag innan ni blir snurriga …

Jag rästa för Isis, jag tycker det är ett jättefint kattnamn

Ja Isis är fint och låter ju nästan likadant om man nu har kallat kissen för Ramses förr.

Nu är det bestämt!

Säg hej till vår lilla ISIS :-)

HEj ISIS välkomen till ett nytt bra liv!

Hej Isis!   Det var ett vackert namn du fått.

Åh så det var en Isis!

Men naturligtvis är det det, så söt som man är ;)

Vilken fint namn… Isis, mmm, låter fint!

Lycka!

Vi fick upp nätdörren till arbetsrummet i förrgår. Vi har fortsatt vara här inne så mycket vi kan, men idag när vi gick ut för att titta på CSI så kom Isis fram från bakom sin gardin och hälsade på de båda svarta!

Och vet ni det gick superduperbra! Elthon kurrpratar med henne och riktigt visar sig från sin bästa sida! Eragon är så oerhört söt när han gör allt för att visa att även han är helt ofarlig.

När jag visade mig igen så gick hon in bakom gardinen igen! .Jag satt och kelade med Elthon framför dörren och hon tittade. Efter ett tag gick jag in till henne igen. Och helt plötsligt så kommer hon fram, går förbi mig och mjauar så försiktigt ett par gånger tills att de svarta kommer fram till dörren. Här satt jag precis bakom henne och ser hur dom nosar på varandra!

Väntar ett par dagar med att ta bort nätdörren så att de svarta inte överväldigar henne med sin snällhet.

Nu känns det att det här kommer att gå bra! Jättebra :-)

Lycka!

#97 Vilken lycka, förstår att ni är glada. Bra att ni väntar att ta bort nätdörren, ta det försiktig tycker jag..

Men… så ljuvligt, förstår att du är lycklig, vem skulle inte vara det, och du får dessutom uppleva det IRL… tack för att du delar med dig, så vi också får vara glada att det går så bra :)

Känslan är ljuvlig när den skygga kissen hälsar på de tidigare katterna och får de bemötandet bättre kan det inte bli. Det betyder så väldigt mycket att få den draghjälpen.

Har inte tvivlat på att det skulle bli bra det var bara frågan om tiden.

Kram till dig och nospussar till kissarna

Å, en sån lycka, kan knappt skriva eftersom tårarna skymmer min blick.   Det här låter lovande. Nu får de svarta lära lilla Isis att ni är ofarliga.

Tack för att du delar med dig!

Härliga Isis! Du ser vad de svarta pantrarna lär dig. De tvåbenta är inte farliga.

Nu kommer det att gå undan med socialiseringen tror jag. Nu när hon sett vad härligt det är hos er.

Hon är så go! Är fortfarade glad över det hela!

Hörde hur dom pratade med varandra inatt och Isis lekte med sina leksaker som hon fått av Elthon (Elthon och Blu-Rays kuliga boll fast i ring leksak)

Det ska bli så skönt när vi kan ha dom ihop. Har lite dåligt samvete för de där långa dagarna som det blir för oss ibland.

Vad roligt att de fortsätter att prata med varandra! Att Isis leker med sina leksaker. Vilka framgångar.

Tror inte du skall ha dåligt samvete för de långa dagarna när de har så mycket sällskap av varandra.

Vi öppnade nätdörren igår.

Och allt är helt odramatiskt. Isis är nyfiken men den tryggaste platsen är fortfarande bakom gardinen.

Elthon och Eragon är så härliga helt utan revirtänk och ilska över att ha en ny medlem i familjen. Elthon hoppade även upp till henne där bakom gardinen. Isis blev lite sur och Elthon blev VÄLDIGT förvånad. Backade lite och tittade stort på henne :-).

Idag satt Isis under stolen i arbetsrummet och Elthon nära och pratade lite. När vi kommer nära så är det bakom gardinen som gäller.

Och killarna verkar förstå att det här får ta den tid det tar, dom stöttar henne men dom jagar inte på henne.

Tur vi har våra två svarta killar som själv varit skygga små kattungar en gång! Men dom fick en mentor i Blu-Ray och det verkar som om hans gorda omhändertagande gener lever vidare och kommer till nytta nu!

Just nu är vi alla fem på samma två kvadratmetrar :-)

Underbart att det går så bra!

Vilken bra uppfostran av Blue-Ray.

Så bra att det funkar mellan kissarna :) mm, Blu-Ray verkar har varit en mkt god förebild för svarta pantrarna :)

Härligt att det går så bra och nu har ni 3 helt fantastiska underbara kissar. Vänta bara till Isis upptäcker hur mysigt det är att ha två bröder.

Roligt att hennes nya adoptivbröder är så okomplicerade. Håller med de föregående; Blu-Ray måste ha varit en enastående kattuppfostrare!

Så kul att följa framstegen.

Jenna

Heja Isis! Går det fortfarande bra med dina små uppvaktande kavaljerer? Hoppas det!

Grabbarna är riktiga gentlemän och de gånger Isis fräser åt dom så tittar dom bara förvånat och lite undrande på henne - men det är inte så ofta det händer.

Jag och Maken ser inte henne så mycket  hon har flyttat från förnstret till under vår säng så hon är nära oss. Ibland är hon framme och busar med bollar och med killarna. Och ibland ser vi henne. Hon har stått i angränsade rum och tittat ut på oss och även gått igenom vardagsrummet när jag satt här. Så det går framåt och hon är nyfiken på oss. Men försöker man närma sig så sticker hon.

Ethon har lärt henne att använda klösbrädan och den gillar hon.

Funderar lite på hur hon egentligen haft det där ute. Hon var i rätt bra form när vi fick in henne men skitig och några fästingar (som frontlinen tog död på :-)). Ingen skabb eller ohyra i övrigt. Några tänder hade hon tappat enligt veterinären. Henner favortimat nr 1 är torrfoder och det har hon alltid föredratt när hon fått välja.

Jag är övertygad om att hon haft någon som matat henne och att hon haft en torr bra plats att vila på. Hon är nog född i början på förra året (i och med att hon var i så pass bra form). Hon har definitivt ALDRIG haft ett hem eller tidigare bra kontakt med människor.  Hon är en verklig kämpe och fighter se hennes öron.

Hur som helst är det skönt att hon nu är inne och bor hos oss. Det känns så bra att det fungerar med våra killar :-).

Jag har lite svårt att hinna med att uppdatera här men jag kommerr nog att uppdatera lite sporadiskt här om någon är intresserad. Dock tror jag att de flesta som är intresserade läser min blogg då och då och där kommer jag att lägga in nyheter  (mellan renoveringsbilderna :-)). Kanske räcker det?

Skönt att det går bra med lilla tösen :) Det var pga öronen som jag faktiskt trodde att hon var en hane, trodde att hanarna slogs mer än honorna, men så kanske det inte är?

Läser din blogg :)

Alltid roligt att läsa om Isis :)

Det är jätteroligt att få höra nyheter om Isis och så kul att hon kommer fint överens med killarna. Kul att följa hennes framsteg.

Oj! vad kul att allt går så bra.

Det var inte kul o släppa henne när hon så tydligt bad om hjälp.

Hoppas hon snart kommer att ligga kvar när ni kommer fram till henne.

Vad skönt att det fungerar med de andra katterna, det var min största oro.

Ha det så jätte bra o ge henne lite kyckling från mig.

Flera bilder på den sköna tack!!!

Dagens bild :-)

Och inte bryr hon sig så mycket om mig som ligger på golvet en och en halvmeter framför. Men det är klart vad har hon att vara rädd för när hon har två stora svarta herrar som vaktar henne!

Vad nyfiken hon verkar! Ser mest ut som att hon vill retas genom att lappa till de som går förbi ovetandes under.

Elthon var nog mycket medveten :-). Hon är väldigt lekfull och full av liv! Det busas en hel del här ibland.

Då kommer det att bli än mer varteftersom tiden går och tryggheten kommer. Kan tänka mig att det gäller att "spika" fast mattor och annat löst om de huliganer springer fram som om E4a dragits om in i ert hus?!

Där sa du det E4 , just så är det nästan redan ibland .

Önskar jag kunde få en bra bild på hennes fina bakben! Det ser ut som hon har långstrumpor - tror det är hennes vita fina racingstrumpor :-)!

Hihi, en katt med racingstrumpor. :)

Tycker det är skönt att hon har två uppvaktande herrar och att hon låter dig komma nära. Det kommer nog att bli jättebra till slut ska du se. :)

Men kolla in tösen, är hon inte framme och kollar in läget :) så glad jag blir :) och 2 killar… inte dumt att bli så uppvaktad :)

Men så kul att se att Isis är framme och sitter på sen stol och kollar killarna.

Så fin Isis är!

Hej! Hur går det med den vackra damen???

Bra hoppas jag.

#116, hon ser verkligen ut som en riktig busunge!!!

Tack för rapporter hur det går!

Längtar efter fler bilder på den vackra damen med sina två vackra svarta riddare.

Den kissetjejen vill jag se mera foton på.

Bra hon har vakter som kollar så det går rätt till.

:)

En liten uppdatering. Min man och jag jobbar mycket med vårt renoveringsobjekt just nu så det blir inte så mycket tid över till annat.

Men Isis mår bra hon och killarna har det superbra ihop. Det är så kul att se dom ihop för hon är så liten jämfört med de svarta. Eragon är med än dubbelt så stor :-)

Hon är gärna i närheten av oss på kvällarna busar med de olika leksakerna hon har bara en meter ifrån oss. Hon verkar förstå att vi inte gör henne något. Vi låter det ta den tid det tar.

Här får ni en bild ifrån igår! Här är hon i bustagen och jag tror hon spanar efter Eragon. Här sitter hon bara en meter ifrån mig och hon är fullt upptagen med annat än att oroa sig över min närvaro :-)

Vackra lilla Isis!

Hon är verkligen så otroligt fin! Så underbart att se hur bra hon har det.

#129, vad trygg hon ser ut nu!!
Isis ser verkligen väldigt välmående ut!!

En försiktig fråga, får hon vara kvar?

Härligt!   

Underbar bild på Isis och hon ser superfin ut lilla tösen. Roligt att katterna trivs ihop och att det går så bra.

#129 Men åh vad söt hon är lilla Isis, och vad fort det har gått! Så där säker är inte min skyggis ännu efter mer än ett år! Jättekul att se!

Vilken skillnad från bild ett, helt annan kise.

Hennes blick o kropps språk, det syns att hon triva med livet numera.

Du är väldigt ducktig på att ta bra o fina bilder där man verkligen ser hur fin hon är.

Själv lyckas jag inte ens ta bra bilder på mina hästar, o det är ju stora djur som ska vara lätta att få bra på bild.

Du är väll inte fotograf till yrket???

Det är jätte kul att få se bilder o höra om hennes framsteg.

Hoppas att när ni får lite tid över, med alla projekt ni håller på med,  fortsätter hålla oss underättade om den vackra damen o hennes vackra svarta riddare.

Det är så kul att se o följa hennes framsteg.

Hon har alltid gett intryck av att vara en klok katt och hon visar det också med sin snabba utväckling från skygg till mera mera närma sig gose katt.

visar en bild på min då 2 åriga hingst som jag har tagit så ser ni hur bra mina bilder blir hi hi!!

men så fin hon är, hon ser så lugn och harmonisk ut

Tack alla! Isis är så fin och även jag är imponerad över att det går så bra. Hon är rädd för oss men tillräckligt tuff för att inte visa det hela tiden :-). Och sen så glömmer hon nog ibland att vara rädd :-)

Bumbis: Isis är en del av vårt liv nu och här kommer hon att stanna! Hon är nu registrerad som vår katt - öronmärkt och försäkrad! Visst ser hon välmående ut. Ett tag funderade jag på om det var mer än mat däri! Men hon har varit här i två och en halvmånad och varit hos veterinär två gånger och dom sa inget. Så det är nog helt enkelt så att hon har tillgång till mat, lugn och ro och då växer magen:-).

monsi, Tack! Nä någon fotograf är jag inte men jag gillar att fotografera och har fotograferat en hel del katter :-). Hingsten din ser jättefin ut :-)

Helt underbart foto på kissen.

Hästen var vacker.

Lite mer bilder från nu på kvällen!

Isis blir allt modigare och nu är hon runt oss och nära oss mycket. Kameran ligger brevid mig här i soffan och idag fick några fina blider.

Hallå där! Har du kameran frame idag igen!

Bild 2:

Snygg, får jag en puss?

Men oh… du är verkligen fotograf och vilken ursnygg modell

Bild 3:

Det är så kul med bollar. Ser ni de fina vita bakbenen?

De var verkigen vackra kort! #140 ser hon ut som att det är massor med bus som är på väg ut.

Bild4:

Ahhh där är du med den där kameran igen! Blir jag snygg så här?

Bild 5:

Bollen är där bak…jag vet! (och de fina vita bakbenen igen)

Det är så kul att titta på henne det är precis som om hon upptäckt att när magen är mätt och tassarna varma kan man busa mycket och det är såååå kul!

 Och sen verkar hon gilla kameran.

Men så otroligt fint med små vita sockor fram och långa vita strumpor bak.

Visst är dom fina hennes racingstrumpor :-)

Sån fin hon är och så bra det gått.

Awww, en sån fin liten busa som leker. :)

Roligt att höra att hon blir kvar hos er och att allt går framåt med lilla Isis. Håller med de andra, dina foton är verkligen superfina och fångar hennes fina blick.

åååh så vacker hon är! Jag älskar dina foton och jag älskar dom där ögonen. Så fin och levande hon är, hennes uttryck visar en helt annan självkänsla och trygghet nu. :D Grattis till det goda arbetet ni gjort hittils! :)

Gud så fin hon är. Verkligen en vacker katt och så fort hon blivit hemtam som springer och leker.

Det känns varmt i hjärtat när hon är varm om tassarna och magen full av mat.

Isis - fintassen! Vi tror och hoppas på att hon fortsätter utvecklas och bli allt tryggare med oss. Tänk om…. kanske, kanske en dag så får vi äran att klappa henne!

Men även om vi aldrig får klappa henne så är det ok. Hon är den katt hon är och så länge hon trivs och mår bra hos oss så är det bra.

Fin är hon och våra underbara svarta killar Elthon och Eragon kan jag inte hylla nog!

Hon är jätte vacker.

O killar ska vi ju bara inte snacka om så unga, stora o kloka som tar hand om lill tjejen så bra.

Även om hon aldrig går att klappa så har ni fått ett vackert till skott att bara njuta av att titta på, för en otroligt vacker katt är hon.

Pojkarna är också ena riktiga skönheter de med.

Sitter o jämför bilderna från bild 1 o framåt oj oj vilken skillnad.

Hon verkar må jätte bra nu till och med hennes så tufsiga öron ser bättre ut.

Är så glad att ni öppnade ert hem för den lilla damen, hon har verkligen fått det bra.

TACK!!!!

TACK ska du ha Monsi!

Hon är jättevacker. Har hon slappnat av så mycket som hon har på denna ändå relativt korta tiden är jag säker på att hon kommer att vara "klappbar" inom en ganska snar framtid.

Curly Sue som fångades på samma plats har också vita bakben. Går det i släkten månne…  En dag när jag inte är så trött som jag är just nu ska jag visa Curlans fina vita bakben.

Du har rätt  destiny de är jätte lika, fast Curli har vågig päls.

Tror de är släkt, Isis är stora syster till Curli.

Till och med deras ögon har nästan samma form o färg.

Tog mig friheten att låna en bild från D på Curli när hon var mindre kolla hennes bak ben med de höga racingstrumpor.

Viss är dom släkt :-)!

Intressant det där med den vågiga pälsen. Ibland har jag tyckt att Isis är lite lockig i pälsen men jag har trott att det är för att hon legat på lite slarvigt och så att säga "rufsat till sig lite"….

Den dagen om vi får ta på henne eller när vi kan titta riktigt nära en längre stund så kommer mer info :-)

Mycket har hänt sen jag läste det där akuta inlägget i början på december. Isis blev infångad och kom till oss. Länge trodde vi hon var en kille!

Störst problemet i hela denna resa för oss har varit att vi inte riktigt haft erfarenhet och kontroll på allt som hänt!

Skulle vi göra om samma sak idag skulle vi gjort så här:

1. Infångandet, katten åker direkt till en vet som är van och kan hantera det här! Vacc, kontroll av allmäntillstånd kastration genom flanksnitt, öronmärkning allt på en gång!

2. Efter detta börjar vårt liv tillsammans!

Hur som helst idag är tjejen vaccinerad, öronmärkt ägarregistrerad och just i dagarna kastrerad. Och hon tycker inte om oss!

Lång resa mycket är kvar . I mitt hem idag finns tre fd. hemlösa katter. Har tidigare tagit hand om två. Och jag kommer nog alltid att ta hand om katter som b,ehöver hjälp men INTE utan ett större stöd av någon som vet om detta än vad jag gör.

Tina jag är ingen expert, men har alltid haft hand om djur som har haft det tufft, kommer alltid finnas till om du behöver råd hjälp o stöd.

Det är så underbart att se den nervösa fräs bollen utveklas till den nyfikna o pigga tjej hon är i dag.