Underbart gjort av dig!! Du ska se att dina frästanter lugnar sig snart och hjälper till med den lille…!

Evangeline

Bra gjort,vem vet vad somkan ha hänt? han har allredan hammnat vid bilen 2ggr,,och som evangeline säger så kommerdinafräsanddamer att snart ta den lille till sig

Så härligt att han fått komma in! Än en gång ett exempel på att katter instinktivt VET vem dom ska utse som sina "räddare", sina ombud!

Stor kram till dig!

Cammo

Känns väldigt mycket som om Skrik hade bestämt också att den lille behövde min hjälp eftersom han, när väl lillen var inne, inte brydde sig speciellt mycket om honom utan mer verkade tycka att han hade gjort sitt jobb och nu är resten upp till mig.

Jag vet också att mina andra katter snart lugnar sig, när jag fick hem Skrik så var det i och för sig bara Mata Hari som var fräsig och dum men det tog en vecka sen hade det lugnat ner sig. Just nu fräser alla åt alla, Moones var t o m jättesur mot min dotter.

För tillfället gömmer han sig under sängen, när jag fångade honom en stund på morgonen bet han mig först rejält hårt i fingret men sen kunde han ligga på bröstkorgen på mig och spinna och tycka att det var jättemysigt att bli kelad med. Så det kommer, han kommer att bli en riktig liten kelmaskin!

Sommarställe…åker dom sin väg då och då och lämnar små missar att klara sig själva under tiden (eller missförstod jag allt nu?) Fy donc isf… vad tänker dom på?

Du är hyvens, Cat_Malou. Kattvänner som du är det bästa jag vet!

/Pelusa

På sommaren är det väl i princip alltid nån av dem här men annars tror jag mest att de kommer ut på helgerna. Har visserligen sett en bil stå där senaste veckan men inte märkt att det har varit några människor där.

Jag vet inte heller vad de tänker på, jag kan i och för sig förstå att de vill ha katter där med tanke på att det är ganska många hus och lär vara gott om möss osv men i så fall tycker ju jag i alla fall att de borde se till att kastrera dem och se till att nån granne (jag eller min hyresvärd t ex) går dit och lägger ut mat varje dag. Fast om man inte först har kastrerat så har man ju samma problem som inne i stan med kattkolonier att det bara blir fler och fler. Har hört att de när de tycker att det blir alldeles för många katter har bett bonden skjuta undan några. Problemet med såna här saker tycker jag är att det är så svårt att prata med folk utan att göra sig till ovän med dem, ofta är det ju så att om folk har dåligt samvete över något som de egentligen vet är fel så går de i försvar istället för att ta åt sig av råd och tips. Vi får väl se när jag får tag på nån där borta och hur de verkar reagera över att jag har tagit hand om kissen men jag tror inte att de är beredda att lägga ner jobb och pengar på kastrering.

Ohh så söt han är den lille kissen! Tusen tack att du har tagit dig ann honom/henne.

De kan vara lite rädda för händer ett tag efter infångandet, men det brukar gå över. Ge gärna godsaker till honom varje gång du närmar dig med dina händer. Då kommer han snart att byta ut de negativa upplevelserna mot mer postiva. Godsaker är även bra att ta till när kattgänget ska vänja sig vid sin nya kattkompis. Då blir det helt plötslit en trevlig upplevelse.

Fräsandet brukar gå över rätt snabbt när det rör sig om en liten kattunge. Det brukar även bli en del fräs och morr inom den gamla kattgruppen, det har att göra med att det blir en liten rubbning av rangordningen och då gäller det för den som har den högsta rangen att sätta alla på plats för att bevara sin ställning. Men det där brukar de alltid vara så duktiga på att ordna upp själva katterna.

När det gäller det där att mata hemlösa katter är det inte fel att göra som du gjorde. Du jobbade ju på att hitta en lösning för kissen. Däremot ska man inte börja mata om man inte alls har för avsikt att göra något mera än bara mata. Det finns ju människor som matar katter år ut och år in och hjälper kattkolonierna att föröka sig vilket då blir en björntjänst. Men att göra som du är istället en mycket ansvarsfull handling som du ska har stor uppskattning för.

//Lena

Jag är nästan hundra procent säker på att det är en kille, bra i så fall med tanke på att kastreringen blir billigare Nu gäller det som sagt att komma på något lämpligt namn, jag tänkte återigen ta mina arbetskamrater till hjälp och försöka hitta någon utländsk översättning på t ex turkillen eller drullen… Tycker att det är kul när man kan hitta nya namn, Moones t ex betyder ju "bästis" på persiska och då har man ju ett lite mer udda namn.

Kattungar är aldrig några större problem att få tama, jag har ju växt upp på bondgård och lockat fram X-antal vilda/halvvilda kattungar där. Oftast handlar det bara om att få tag på dem ett par gånger sen lär de sig att det inte händer något farligt. Och godsaker får han, i morse var det kalvsylta - MUMS!

Men nog är väl slumpen lustig, jag skulle absolut inte ha fler katter nu och nästa gång jag skulle skaffa ny katt så skulle jag skaffa en vuxen katt från ett katthem…. Nåväl, det är väl bara att finna sig i sitt öde och hoppas på att min make förstår varför de plötsligt blev fem…..

#8 När det kommer till katter blir det inte alltid som man tänker sig. Kissar har en förmåga att själv välja vilka hem de vill bo i och ser ofta till att det blir så. Det är det där de brukar kalla att vara kattägd tror jag……..

//Lena

#9 Jo, nånting är det. I detta fallet hade ju Skrik också en tass med i spelet. Måste säga att det såg för härligt ut när han ställde sig över lillkissen och vallade bort honom från bilen. Och lillkissen känner ju igen honom som en vän här inne och går fram och stryker sig mot honom, då verkar Skrik nästan lite besvärad.

#10 Ha, ha vilken härlig kisse han verkar vara Skrik! Du ska se att de nog blir bästa vänner sedan när allt har lagt sig. :) En sann fadersfigur!

//Lena

#11  Har börjat kalla honom Farbror Skrik… Fast nu verkar han ju ha lagt över ansvaret på mig så att han kan vara ute i lugn och ro igen…

Jag tror att ni har rätt om det där att kissar väljer hem.

#13 Själv eller med lite hjälp som nu med min Skrik… Visst, det finns de katter som kan klara sig i princip i vilken familj som helst och även de som klarar sig flera år ute på egen tass men sen finns det de som är lite speciella och kräver lite mer av nån anledning och de ser oftast till att hamna hos någon som klarar av att ge dem det där.

men vilken sött kaaattt" du komme rnog fästa dig vid honom så mkt att du inte vill sälja han:) gör han framsteg nu? fanns de andra kattungar med?

#15 Han kommer snart att vara världen kelgris. Så fort nån av de andra kommer till mig så kommer han också och vill kela även om han får på öronen av dem. Dessutom ligger han på golvet bredvid kontorsstolen nästan hela tiden så han ska vara med där det händer något.

Sälja honom kommer jag bara att göra om min hyresvärd totalt förbjuder mig att ha fler katter i huset och då enbart efter att ha pratat med "ägarna" dvs de som äger sommarhuset. De andra ungarna har aldrig varit så nära, de är betydligt skyggare och på något vis så känner jag att jag nog inte bör ta på mig mer ansvar över andras katter, det FINNS ju faktiskt ägare till dem även om de inte sköter dem på ett sätt som jag anser är acceptabelt. Men som jag skrev i en kommentar tidigare så vill jag inte bli ovän med grannarna, dessutom är jag beroende av att få låna deras jordkällare till mina fuchsior. Orsaken att jag faktiskt har matat och tagit in denna ungen är ju i första hand för att jag inte vill riskera att han blir överkörd.

Han är ju helt underbart söt Tusen tack till fantastiska du som tagit hand om honom. Tänk om fler kunde vara som du.

han hade tur i oturen att han nästan blev överkörd,annars hade han ju inte fått hamna hos dig:) tror inte ens hans ägare tänker på at han e borta..

#18 När jag flyttade hit och pratade med min hyresvärd om planerna på att skaffa katt så nämnde de faktiskt att det säkert gick att locka till sig nån katt från detta stället… Så lite rätt har du nog i att de inte lär tänka så mycket på att han är borta. Ändå så känner jag för min egen del att jag i alla fall vill nämna för dem var han har blivit av, kanske kan jag få in nån kommentar om lämpligheten att kastrera sina katter så inte något sånt här behöver hända igen. Och jag vill inte tro annat än att de är djurvänner även om de inte inser hur illa de faktiskt beter sig mot sina katter…

djurvänner släpper äll inte ut kattungar såå där bara? ser de välmående ut?

#20 Detta handlar om katter som nog aldrig är inne. De har ju stället som sommarställe och katterna har nog funnits där sen den tiden det var året-runt boende där. Så det är nog mer att jämställa med katter på en bondgård som får klara sig bäst de kan och efter vad jag hört får torrfoder men det kan ju bara vara när de är där och det lär ju inte bli så mycket vintertid… Lillkillen som jag tog in kan inte ha fått mat så det räcker, han är vass i ryggen och verkar ha för stort huvud och mage vilket får mig att tänka - undernärd. Nu är han i alla fall mätt och belåten, har inte visat nån längtan efter att komma ut igen även om han tog sig en titt ut genom fönstret tidigare i dag. Däremot är inte de andra katterna speciellt nöjda, speciellt Moones morrar och muttrar och gör verkligen klart för mig att han är missnöjd. Skrik fick på öronen när han kom in ikväll och var så envis att jag till slut gick med på att släppa ut honom igen, kan faktiskt förstå att han inte ville vara här när alla runtom är sura…

Vilket charmtroll han är och vad snäll du är som tog hand om den lille!

Kan meddela att han verkligen ÄR ett charmtroll… Sen växlar han mellan att springa och gömma sig för dessa hemska händer och komma (nästan) fram frivilligt för att kela och när man då kelar så vill han aldrig sluta… Han t o m buffar med huvudet i ansiktet på mig, det vill ingen av mina andra katter göra.

När jag och min dotter skulle träna på våra fioler ikväll funderade vi lite på hur han skulle reagera på det men det var absolut inga problem, mer än då att han tyckte att jag hellre skulle kela med honom naturligtvis.

De andra gruffar fortfarande lite men det blir mindre och mindre så jag är inte orolig över dem. Mest är det nog Moones som fortfarande måste beklaga sig över hur hemskt allting är.

har du pratat me hans ägare? har han gått upp lite?=)

#24 Nej, jag har inte sett till nån där när jag kört förbi så jag har inte kunnat prata med dem än. Får försöka kolla om där är någon på helgen.

Jag har inte vägt honom men det märks att han är rundare och han känns inte alls lika vass i ryggen längre. Han äter inte heller lika glupskt, det finns ju mat att tillgå hela tiden och han bryr sig absolut inte att det egentligen är för siameser…

Ikväll när jag kom hem efter kurs osv så kom han också och mötte mig och var inte ett dugg rädd. Min dotter hade kommit hem tidigare och lekt med honom och kelat så det rädda kommer snart att vara helt borta. Han tyckte t o m att det var helt ok att jag lyfte upp honom och höll honom i famnen, han spinner så det hörs långa vägar!

vilken sötnos! så han är din nu d¨:)

Här börjar jag nu fundera mer och mer på de övriga missarna som hör till den gården och som vanvårdade och okastrerade springer vind för våg därute!

Finns antagligen en växande koloni av missar som trycker i buskarna därute just nu… dräktiga honor, nyfödda spädisar, juniorer och gamla tandlösa stötar med ledvärk.
Alla med frusna öron och med den ständiga hungern skrikande i magarna!

Fy vilket deprimerande scenario!!

/Pelusa

Hemskt att tänka så:/

Ikväll var det ett par av katterna här uppe vid mitt hus igen. Vi såg en kattunge som vi vet vi sett innan + att jag tror att den större katten var samma som var med lillbusen uppe första gången. Sen såg vi faktiskt två katter till, en som verkar vara den tredje ungen och en lite större, kanske en unge från i våras? Lite svårt att se bra när man sitter i en bil och enbart ser dem i strålkastarljuset. Alla dessa katter springer snabbt undan när man kommer med bilen så jag är inte orolig över att jag ska köra över dem som jag var med lillbusen (han har ännu inte fått nåt namn, vill veta säkert att han ska stanna först).

Hade jag varit säker på att jag skulle bo här i ett antal år så hade jag inte tvekat om att försöka mata/hjälpa dessa katter men som det är nu så vet jag väl egentligen bara att jag kommer att stanna minst 1/2, högst 1 1/2 år sen bara MÅSTE vi ha ett större hus! Så just nu känns det som om jag gör bäst i att inte ge resten av katterna mat hur hemskt det än känns. Och att börja plocka in dem för omplacering (till redan fulla katthem!) känns som om man bara gör jobbet åt ägarna som sedan ändå kommer att ha katter där = ny koloni.

Jag kommer som sagt att försöka få tag på ägarna när jag ser någon där, då kommer jag säkert snabbt att bli klok på vilken inställning de har till katterna och om de överhuvudtaget är villiga att lägga några pengar på dem. OM de är det så är jag absolut inte främmande till att försöka hjälpa dem att fånga in dessa förvildade katter men jag kommer inte att betala några kastrationer ur egen ficka och det är ju det som vore absolut bäst på ett sånt här ställe.

#29 En TNR metod hade inte suttit fel där. Men då krävs det att flera hjälps åt och att ägarna samverkar. Som ensam person blir det för dyrt och svårt att gå iland med. Du kan ju alltid ringa och anmäla till djurskyddsmyndigheten i kommunen. Det är ju faktiskt deras ansvar även om de oftast inte inser det själva.

//Lena

#30 Man kan ju faktiskt inte på eget bevåg gå in hos andra och börja kastrera deras katter heller hur behjärtansvärt det än kan vara. I så fall kan man säkert bli anmäld för det.

Angående att anmäla till djurskyddsmyndigheten tror jag tyvärr inte att det är en så bra idé med tanke på att jag som jag tidigare nämnt är beroende av deras jordkällare + att jag som sagt inte vill bli ovän med grannarna. Dessutom så lär de inte vara ensamma om att ha många katter här på landet, det är ju det som ofta är ett problem jämfört med i stan att här "finns katterna bara". Jag tror inte att du kan hitta många bönder som har köpt sina katter, de flesta dyker nog bara upp och/eller så ser de nån söt kattunge hos nån granne och då får de den med sig hem. Jag är ju själv bonddotter så jag är säkert ganska härdad även om våra katter nog haft det förhållandevis bra.

Men jag önskar att man kunde köra en TNR-metod här och att lillbusens syskon också kunde få hjälp nu INNAN vintern!!!

#31 Ja en TNR auktion på landsbyggden hade varit toppen och mycket välbehövlig! Men som sagt frågan är väl hur man får med sig dessa bönder på det? Förstår att det kan vara känsligt att anmäla grannarna som man står i beroendeställning till dem på det ena eller andra sättet. Sedan är det alltid känsligt om det blir bråk för man ska ju trots allt stå ut att bo där själv också. Fast om det är vanvård med i spelet borde det göras av någon. Jag menar om det går en massa katter där som varken får mat eller tillsyn. Svårt läge!

//Lena

#31 Håller med fullständigt om det där med att katterna bara finns. Där jag bor kan man hur lätt som helst skaffa sig en katt utan att betala det minsta för den. Ingen av de katter ja har nu har ja köpt. dom har flyttat hit. det finns massvis med katter och man ser nya hela tiden här ute i ingenstans. Men dom stannar aldrig länge. Tänker mycket på hur dom har det på vintern. Stackars missar. Dom tillhör alla och ingen på nåt vis, där vi bor. Och det kanske är helt ok på sommaren. Men på vintern när dom inte har nånstans att bo….

Men varför inte låta oss här på hittekatter anmäla? Jag har förståelse för att det är svårt att anmäla sina grannar, men om vi här på hittekatter gemensamt kan ta tag i det så blir det inga problem med grannar. Genom att kanske pm:a en "aktionsgrupp" som iofs måste bildas med all info så kan denna anmäla till miljö och hälsa. Kanske kan även en sådan grupp besöka/kontakta de som sålde missar i "jordgubbsmissarna" och anmäla om de inte förstår?

Trots att jag har förståelse för att man inte vill stöta sig med sina grannar så kan andra dvs vi hjälpas åt. Vi kan inte sitta tyst, och vi som inte har några kontakter kan mycket väl ta konflikten. Sen är det så i min kommun att en anmälan kan göras anonymt´men det är säkert annorlunda i andra kommuner. Genom att "aktionsgruppen" får info så kan de sen beöka/ta kontakt för information och sen anmäla.

Mvh Helene