Lite funderingar kring beteenden
Jag har en hittekatt på ca 6 månader. Jag fångade in honom när han var 6-7 veckor gammal, jättetunn, uttorkad och utan mamma. I princip hela det första dygnet fick han bo innanför min tröja då jag ville att han skulle få känna hjärtslag och värme, men inte behöva se mig eftersom han var LIVRÄDD för människor. Nästa dag var han lekfullare än någon annan kattunge jag någonsin mött, och inte längre rädd för mig. Andra människor var fortfarande lite läbbiga, men det gick bra med mig. Jag hade honom i köket till en början, och märkte att han alltid gick och la sig/gömde sig så fort jag lämnade köket, och kom inte fram förns jag kom in igen - och började tokleka med precis allting igen. Varför gjorde han så?
En annan sak är att han när han var trygg med mig började "dia" på min tröja. Han gjorde det ofta, och jag hade inte mage att putta bort honom då, så han fick "dia" i några minuter och sen somnade han alltid på mig. Han är som sagt ca halvåret idag och har inte slutat med "diet". Jag har faktiskt inte heller avvisat honom som jag kanske borde ha gjort när han närmade sig självständig ålder, men frågan jag har är; kommer han någonsin att sluta med detta, självmant? Är det för sent för mig att gå in och bryta vanan nu? Eller är det här något som har blivit hans "sätt att kela" liksom?
/Anneli
De får ofta det med sig när de växer upp!
De känner sig nog tryggare då!
Jag tycker att det är charmigt!
Kattungar som tas från mamman för tidigt- eller som i detta fallet förlorar sin mamma kan få ett snuttbeteende sedan.
Jag kan inte svara på om han kommer att sluta eller inte, men snuttar han lika mycket nu som när han var yngre?
“In a world filled with hate, we must still dare to hope. In a world filled with anger, we must still dare to comfort. In a world filled with despair, we must still dare to dream.
Jag tycker också det! Så länge man inte har en vit tröja och han precis ätit mat, för då… Ja, då får man byta tröja innan man går ut, haha. Men detta beteende kan väl inte vara skadligt på något vis? För mig känns det som att han tycker om mig och att jag kanske blivit lite av en mamma för honom, och det är ju en fin känsla iallafall. :)
/Anneli
Inte är det skadligt!
Vår lilla Esther är 5år och ska snutta på våra lår varje kväll i soffan……
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Han kommer antagligen inte sluta snutta självmant utan du måste avvänja honom för det.
Är det skadligt? Det beror på vilken nivå det landar på. En del katter med snuttbeteende blir ylleätare och då börjar det bli skadligt och ylleätande är tyvärr en väldigt svårbehandlad beteendestörning.
Jag låter aldrig mina katter utveckla snuttbeteende på tyger av just det skälet. Jag vill inte att det ska sluta med ylleätande.
Jag skulle ju verkligen påbörja en avvänjning om jag märkte att det gick till överdrift. Han gör såhär i några minuter om dagen och tokspinner samtidigt, sedan går han och lägger sig på sin favoritplats och sover. BARA om jag har t-shirt och BARA på mig.
/Anneli
När jag var barn för mycket länge sedan fick jag en kattunge som togs från sin mamma alldeles för tidigt. Det må vara preskriberat för det hände 1955 och jag var inte ens tio år gammal. Denna katta snuttade på sin svanstipp så länge hon levde utom när hon hade ungar. Många gånger när hon hade ungar tittade hon längtansfullt på sin svanstipp men skulle inte ha fallit för frestelsen om det var ungar som kunde se vad hon gjorde. Kattan blev 15 år gmmal så hon höll på ett tag men vi försökte aldrig att vänja av henne för det skade ju ingen.
Starta ny diskussion