Puma e min lilla hitte tös. När jag precis flyttade till en annan by för 4 år sen så var mina kompisar o spelade basket i andra delen av byn. de hade sett henne innan o när de skulle gå hem så förföljde hon dem ända hem. eftersom han redan hade en hankatt så kunde han inte ta in henne så de kallade på mig utan att säga vad de ville.. när jag fick se henne tänkte jag Åh vad söt hon e.. men jag tvekade hade ju aldrig haft hand om en katt innan o jag hade ju precis flyttat hemifrån 3 veckor tidigare.. jag provade att ta upp henne o hon la sig till rätta så hon fick bli min. jag tror hon e ca 5 år och är världens juvligaste katt.. alltid snäll o vänlig. har aldrig nånsin bitit eller rivit mig..

Vilken söt bild på söta tjejer.

Tack

Jenna:)

Går det bra med katt o husse..familjens matte brukar inte fastna på bilder, hon står hellre bakom kameran än framför den;-)

Jo det går väl bra.

Annars kanske du har någon som kan ta fotot och du greppar första bästa kisse. hihi.  Det är inte så noga hur du ser ut bara är kissen med.

Jenna:))))))))))

Detta ä Lilo med sin matte ! Jag fick höra att det fanns kattungar hos mitt ex i Svalöv! Så det var bara att åka dit & titta!

Det var så att en dag kom en svart/vit honkatt till mitt ex! Han hade precis köpt ett hus som skulle renoveras! Honkatten fick bo där! Kort därefter började hon se tjock ut! Kattungar förståss!

Kattungarna föddes! Fyra underbara bebisar, en svart, en mörkbrun, en tigrerad brun & en tigrerad blå!

Jag såg ungarna redan vid 2 veckors ålder! Alla var så söta, kunde inte bestämma mig för vilken vi skulle ha!

Jag sa att finns det en hona så vill jag ha den!

Det fanns bara en hona så det blev inte så krångligt!

När Lilo= liten flicka, var 12 veckor hämtade vi henne! Det var kanske tur för Lilo var på väg över hönsanätet, hönorna hade fått kycklingar! Lilo blev verkligen mattes kisse! Hon ser ingen annan än mig! Lilo är fem år idag.

Ett foto till! Lilo & jag!

Puttar upp!

Det blir en utmaning. Brukar inte heller fastna på kort nämligen….

Får dock göra ett försök.

//Lena

Hihi bra att du inser det så kanske fler gör det oxå.

Jenna

Här kommer mitt lilla bidrag matte med "skyggisen" Angelica.

Berätta lite mer om Angelicka.

Var hittade du henne och hur

gammal är hon

Hur länge har hon bott hos dej.

Nyfikna Jenna

Efter muttrande  o surande från Zorro så slänger jag in ett foto på oss oxå.. Zorro köpte jag som kattunge hos min kompis föräldrars granne..Har haft honom i 3 år och vi har haft problem. han har bitit o rivit min enormt mycket när han var liten men nu lever vi i rätt bra harmoni med varandra..I övrigt är han en stor o mysig pojke som e väldigt mamig o vill alltid vara där jag e..

Det var i September förra året som Anna på Djurhjälpen frågade om vi inte kunde tänka oss att ställa upp som jourhem. De hade några katter där som behövde socialiseras och då valde jag Angelica för hon hade varit på katthemmet i 6 månader. Enligt min uppfattning så tror jag inte hon har haft något hem tidigare. Hon var en fräsande pälsboll och gjorde utfall mot oss så fort vi titade på henne. Däremot kom hon fint överens med alla våra katter och då blev allt mycket lättare. Det var mycket mutor i början men det tog inte så lång tid innan hon slutade fräsa. När vi senare tog in jourkissarna genom Akutgruppen så tog hon också hand om småkissarna på ett underbart sätt.

Jag fäste mig väldigt vid Angelica och kunde se en underbar katt på alla sätt men det var på avstånd. I februari bestämde vi oss för att adoptera henne och det ångrar jag inte.

Nu har hon varit hos oss i drygt 1 år och är nog ca 2,5 år. Vi har tagit socialiseringen i hennes egen takt. Samtidigtt som hon hur lätt som hels kan klättra på mig efter godsaker och ligga till hälften i mitt knä så får jag inte röra henne. När vi däremot är på golvet och det är dags för maten så passar jag på att gulla med alla och då kan jag få klappa henne flera gånger över ryggen och svansen.

Hon visar på alla sätt att hon är kelig och vill gärna gulla men vågar inte för hon har inte testat färdigt om hon törs släppa efter. Det kommer alldeles säkert en dag så det är bara att vänta. Här är ytterligare ett exempel på att det varit hemskt om 3 månadersregeln skulle tillämpats.

Lilla snuttan är också Oktoberkissen 2008 i Djurhjälpens kalender

Hehe. Ja du Zorro klart du ska vara med.

Jenna

Putt

#4 Eller så kan man klona ihop mej med nån kisse i psp - är sånt ok månne?

Jag och Simon sitter och myser. Simon är lite över 2 år och är trygg och snäll katt. Han älskar att ligga på min arm och sova på nätterna.

Här kommer vi, Milou och jag..

Milou är född 2/12 - 2002 kommer från Örebro katthem, vi hämtade henne augusti 2006..

Ja visst Siden bara det är din katt. Och så vill jag veta lite om hur kissen kom till dej. Hur gammal den är.

Jenna

Den bilden har jag sett förut essut. Trodde jag hade den kvar. Den är så söt.

Jenna

Matte, det är inte alls roligt att fotas och fotas nu får det duga med dom du tagit.

Lillpysen mellan 13 och 15 månader gammal.  Hittades ute förra hösten med svår maginfektion, massor med öronskabb och mager.  Ropade verkligen på hjälp genom att klättra uppför byxbenen och ville absolut inte vara nere på marken. Så då fick han komma in i värmen och bli vår katt.

En till på Lillpysen…

Embla och jag.
min första kisse 6 år är hon.

#23 så söt markering i ansiktet lilla Embla har.

mikkis667 Skriv lite om Emblas ankomst till er.

Underbara foton.

Ni är så söta. Man ser kärleken lysa ur kissens ögon och mattes .

Jenna

#25 embla är den enda av mina katter som aldrig varit hemlös, tur för henne

hämtade henne hos en uppfödare. det hade råkat bli en blandraskull,
fastnade direkt för embla och hon är verkligen min bebis hehe

jag har knappt några bilder på mig och katterna, men här är jag och min älskling Amigo, född 2003.

Han kommer från en familj vars hona fick ungar.  Tyvärr var han bara 7 veckor när han kom till mig, då de vägrade ha kvar kattungarna längre:( "de äter ju själv" suck…

Vi har haft det tufft, han har varit sjuk mycket, men nu är det frid o fröjd, flera år till hoppas jag. Bara han slipper fler biverkningar utav medicinerna han går på:(

Puss på nosen Amigo. Stilig herre

Jenna

Så otroligt många fina bilder som kommit in här..så snygga ni är allihopa!!!

#10 Jag har en almanacka från något djurhem med årtal 2008, där figurerar en misse som är så lik den du har vid namn Angelica..tanken slog mej om det kan vara samma kisse?? Jättefin är hon, med sin vackra paddteckning:-)

#13 Fick ju svar på min fråga när jag läste ditt inlägg lite längre ner..vad roligt att det var samma kisse!!

Vad kul Jenna..då ska jag se vad man kan göra..om jag inte har några självporträtt i den här datorn så ska jag fixa det;-) Låg faktiskt o funderade över ditt syfte med det här "projektet" och jag har en liten svag aning om vad som kan vara i görningen

Siden du ska inte vara så nyfiken. Då kommer inte tomten i jul

Kommer bild på min mammigaste lilla bebis och mig

Får se här, hittade endast 1 kort där matte figurerar med en av kissarna. I detta fall är det Sara som är en av "syskonen från landet". Hon och brodern Rasmus tog vi hand om en höstruskig oktoberkväll 2001 när vi inte längre hade hjärta att vänta på att katterna skulle bli helt leveransklara. Mammakatt och tre bebbar fick hålla till utomhus i regn och rusk och bodde då på en gård i Bohuslän. Vi fick genom en granne här hemma som hade sitt lantställe i närheten nys om dessa tre. Meningen var att vi endast skulle ta hand om Sara, men vi tog även Rasmus vilket vi inte ångrar en sekund. Systern deras var långhårig varför vi inte vågade ta in henne då gossarna i familjen var kraftigt allergiska. Korthåriga hade vi dock kollat att det funkade hyfsat. Jag annonserade och fick napp på ett hem även till henne så kvar blev Mammakatt som fick flytta in i granngården istället. Där blev hon kvar och fick det bra.

Sara är en liiiiten tjej på knappa 3 kg och så näpen och söt som en liten sockerbit. Hon är ingen knäkatt (vilket ingen av dem är) men ligger gjärna bredvid i soffan. Sköldpadda är hon och lite bitchig som en del rödhåriga tjejer kan vara… (Nu får jag väl på moppen..;-)

Sagolina

Vill veta lite om kissen. Ålder o namn. Hur den kom till dej. och lite annat.

#34 när jag såg bilden så tänkte jag hon är lik min Sara- När jag läste testen så hette hon ju Sara. Det var kul.

Jenna

#35 Ja lustigt det där att en del katter liksom ser ut att ha ett visst namn också. Detta är en Sara-modell, det bara är så.

jag och lilleman.

fick ett samtal från en vän som visste några katter som hade det dåligt på en bondgård.fick varken mat eller vatten.

åkte och kollade på katterna och lilleman flög upp i mina armar. maskar och sår i rumpan och luktade rutten=/. han låg på rygg i min famn och trampade med tassarna i luften när vi va där.
frågade bonden om han kunde tänka sig att ge bort katterna men det kom inte på frågan.

kunde ju givetvis inte ta ett nej när katterna va i det skicket. åkte tillbaks 2 dagar senare och tog dom katterna. ångrar mig inte en sekund.

nu är lilleman 5 år och var ca 6 månader  när jag hämtade honom.

Ok jag har svårt att välja vilka foton det ska vara.

Så ni som skickat två. Får bestämma vilkenbild jag ska ta.

Jenna

#35 det där är min lilla älskling Aratron som är en kastrerad hane som är 7 år gammal nu. Han är en devon rex, så alltså ingen hittekatt, och han och hans bror (som är en hybrid, rakhårig drx) blev över i sin kull. När jag var där och tittade på dem så kröp Aratron upp i min famn och la sin nos mot min näsa…..Så han valde mig kan man säga, han bror gjorde ungefär samma sak. Han hade varit helt ointresserad av mig och sen när uppfödaren berättade att den tilltänkte köparen hade avböjt så la sig Azrael i mitt knä och visade magen och kurrade….så…mina älsklingar…

#29 Vad roligt att du kände igen Angelica innan du visste att det var hon. Jo hon är lite flickaktigt söt på bilden i kalendern men nu med mer mognad så är hon vackrare i verkligheten.

Här är jag med Chess .Han kom till mig som omplaceringskatt när han var 1 år. På bilden är han 18 år och jag visste att snart är det dags att åka till veterinären en sista gång.

Älskad-Saknad

tack Majvi.

Vad fina alla bilder är. Fina människor, fina katter. Jag tillhör väl mer den skalan som inte direkt fastnar på bild. Katterna däremot.. de vet hur man ska föra sig :)

Hihi Kusten

Det är valfritt att skicka in foton.

Jenna som blir glad om hon får dem.

#32,hi,hiiii:-))

Nedan kommer ett fuskverk..men katten på bilden är vår första katt vi skaffade. Matten gör som vanligt här..hon figurerar lite bakom kulisserna och man får ha förstoringsglas för att hitta..lika bra det för en som inte gillar att visa upp sig på bild;-)

Hur som haver, Josefin kom till oss som ungkatt då hon var mellan 6-7 månader. Hon föddes upp hos en väninna till mej, stackars Josefin förlorade sin mamma när hon var väldigt ung..hon fick inte vara inne nattetid då man inte ville besvära sig med låda:-( Vid ett tillfälle visade hon sitt missnöje med att göra ifrån sig i deras säng..då hade paret bestämt sig för att skjuta henne. Till det sade jag ett bestämt nej, och bad dom att omgående köra hem katten till oss..hon firade nyss sin 15 årsdag..och vi har haft många, många härliga år tillsammans med henne o hennes ungar som föddes innan hon blev kastrat.

Å vad skådar mitt södra öga..Tössens fästmö Josefin med svärmor…

Jag själv fobi mot kameror, blir skräckslagen bara det ordet nämns..

Inte då Catfoot.

Fram med fotot nu.

Jag får väl muta någon att ta ett på dej annars.

Jenna

Siden!

Har sett det fotot på dej förut med en annan kisse. Gissar jag fel.

#47 Inte helt fel..bara att det är en igelkott som jag håller i när fotot togs..det är det enda kort jag har på mej i datorn..

#46 Jomenvisst…så kanske vi snart får se hennes stiliga fästman här tillsammans med sin matte:-)

Hittade endast en bild som jag är tillsammans med någon av mina katter på. Här är Milda, jag och våran älskade Rambo som fick somna in i sommras.

Milda är nu 3.5 år och jag hämtade henne tillsammans med Casper när de var ca 15 veckor på Öbacka djurhem. Milda och hennes syster skulle avlivas då ägaren var less på alla kattungar som deras katt födde hela tiden……Som tur var hade de en klokare granne som kontaktade Öbackadjurhem. De hämtade kattungarna med kravet att mamma katt skulle kastreras och så blev det:)

Tessa Super söt bild.

Jenna

10 bilder till så är jag näjd.

Även om detta inte är så viktigt. Så ger jag mej inte förän jag fått 9 foton till.

Jenna

Hm vad ska du hitta på igentligen!

Ni som är gamla medlemmar minns kanske min adventsgåva till er. Ni ny får vara nyfikna.

Kom igen ny alla.

Annars blir det inget. 9 foton till

Jenna

Bidrar med det enda jag har på Thindra och mig. Är inte den som gillar att vara framför kameran men men;)

usch usch men jag bjuder på det.

Så söta så.

Puma du ser ut som jag tänkt att du skulle. Det är inte ofta det brukar stämma.

Jenna

PS du får skriva lite om Thindra. Hur hon kom till dej och så.

Tackar Jenna

Jag ska fösöka gör historien så kort jag kan.

Från början skulle jag få en katt härifrån stan, hade tittat på den 5  dagar gammal och allt, en grå tigré hona som var precis som jag önskade. Men endast 6 v gammal så var hon med om en tragisk olycka som gjorde att hon inte överevde.

Leden som jag var då jag sett fram emot det så mycket så var min pappas fru inne på blocket. Hittade ett svart yrväder som tog henne med storm. Hon ringde mig och jag gick in och kikade. Ett troll var namnet. Beskrivningen var det finns busiga och så finns det busiga. Denna ulltuss var minst sagt busig. Hon skulle kosta 400 kr då de inte ville ge bort dem och ville att hon skulle hamna i ett bra hem.

Vi kontaktade dem och fick höra att hon var obokad så vi bokade henne. Den 3 juni var jag och min pappa och hämtade denna tös som idag är en riktig mattegris. Jag fick henne av min pappa och familjen i för tidig födelsedagspresent (fyller ju i nov) Så jag brukar säga att ödet förde oss samman och hon är min lilla lakritskola eller min lilla sessa. Men dj***eskap det gillar hon minsann.

Tack Puma

Hmm, har inget kort på mig och nån katt vad jag kan hitta, bara på mig och sonen. Räknas det? ;D

Nja det var ju inte det jag tänkte.

Jenna

Här har vi min äldsta katt Lukas, som jag hämtade från Ärla djurhem utanför Eskilstuna en höstdag -97. Då var han 11 månader gammal och hade lämnats in pga allergi i familjen. Nu blir Lukas snart 12 år och är väldigt vis, lugn och underbart snäll. Han är en filosof som tänker till lite extra först innan han gör någonting… allt har sin tid säger han! :)

Puttar för jag är så nyfiken!

Som hej härinne lägger jag in ett självporträtt på mig och katten Wille.

Wille är inte en katt som blir hittad, han är en katt som hittar. För 8 år sedan sa grannen att min katt ville in. Men han var inte min. Han stod utanför min port, och han skrek för att få komma in. Men han bodde inte där. Han bodde ingenstans. Hans ägare hade flyttat från gården ett halvår tidigare, och lämnat Wille åt sitt öde. Ett öde som förmodligen var bättre än det han haft tillsammans med dem.

Med grannars hjälp lyckades jag pussla ihop Willes historia. Och det var smärtsamt. Wille var omkring 6 år när han hittade mig. Han är en katt som misshandlats och istället för att släppas ut, blivit utslängd/släppt från sitt hem på andra våningen. Under en fest ska mannen i familjen ha lockat till sig Wille och när han lycklig kommit för att umgås, lagt honom i knät och skurit honom i ögat. Han har ropat på Wille på gården, och Wille som blir överlycklig för minsta uppmärksamhet, har kommit rusande. Men istället för att få komma in har han fått sina tassar söndertrampade. Och ändå har han fortsatt komma, till alla och hela tiden. Istället för skygghet hade det slagit över åt andra hållet. Totalt distanslös i sina närmanden. Det har tagit år att i alla fall övertyga honom om att han inte har ett behov av att kontakta alla människor han möter, mat finns i köket och risken att bli ensam obefintlig.

Wille hade en del fysiska skador, de flesta så gamla att det inte längre fanns något att göra för att rätta till (bäckenbotten har varit av, ett benbrott och flera tåbensbrott) och andra så tragiska att göra så lite så sent åt (det skurna ögat var så inflammerat att jag inte var säker på att det fanns ett öga under eftersom det dröjt länge innan han flyttade in hos mig), men psykiskt är det nog värre att få reda i grabben. Numera kissar han på golvet någon gång i veckan, utom om posten har hamnat vid sidan om "lådan", för han tror att posten på fullaste allvar är en kattlåda som en juste gubbe stoppar in varje dag åt honom… I början var det hela tiden och jämt, trots att han uppenbarligen vet vad en låda är. Om man skäller på Wille lägger han sig ned och spinner, det är en glädje att se att han ibland bara går sin väg numera.

Hur det kom sig att Wille skulle flytta in hos mig har jag inte klart för mig, i den porten har han aldrig bott. Men ur hans synvinkel var det förmodligen intelligent. Han hittade mig, inte tvärtom. Och när jag blev allergisk för 2 år sedan försökte jag omplacera honom trots hans pinkerier. Det föll inte så väl ut. Han fick flytta till en vän som han gillar mycket, men efter tre dagar ringde vännen alldeles förkrossad. Wille hade hoppat ut genom ett fönster på tredje våningen. Inte ramlat, utan hoppat. Och borta var Wille. Trodde jag. Tre dagar senare satt han utanför min port när jag kom hem från jobbet. Helt oberörd över promenaden på dryga milen, över trafikerade leder och spårvagnsspår. Han var bara glad att få komma in, som om han varit ute i 10 minuter… Och jag fattade vinken. Wille har hittat mig. Han har bestämt sig för att bo hos mig. Så allergi eller inte. Han bor kvar till den dag han dör. Och egentligen är det en stor ynnest för mig att vara så älskad…

#62    Å,  nu skymmer tårarna min blick.   En sån tragisk historia som blev en solskenshistoria till slut..

I det här speciella fallet var det tur för kissen att dom flyttade ifrån honom så att han hittade dig.

Fängelse skulle dom ha,  alla som misshandlar sina djur…………

Finns bara ett att säja om den förra ägaren. F*n ta honom. ggggggggrrrr man blir skakis av ilska.

Man får tacka Willes lyckliga stjärna för att han fått det bra nu.

Tack för bild och berättelser.

Det blir 5   för den.

Kram Jenna

Fy f-n vilka elaka människor det finns som kan utsätta en värnlös katt för alla dessa hemskheter. Det är fullständigt obegripligt att katten ändå kände tillit gång på gång.

Så underbart att han gav sig iväg och hittade dig till slut denna kisse är en riktig överlevare. Jag är så glad att han fick det bra hos dig till sist.

#62 Fy F*N för den ägaren som varit så liten mot den lilla kissen. Min vilken tur att han lyckades hitta dig till slut så det blev en solskenshistoria av det i slutändan, efter en promenad på en mil eller så. :)

Här kommer ett foto på mig och Monster. Eftersom jag läste ordet advent någonstans däruppe så kanske det kan ha något med en adventskalender att göra? *klura* Så jag valde ett foto med julstämning; Monster hjälper mig att slå in julklappar. Monster hämtade jag på en bondgård när han var 10 veckor, enligt vad säljarna sa. Så här i efterhand kan jag tänka mig att han nog snarare var 8-9 veckor, alldeles nerskabbad i öronen, det ramlade ut när han skakade på huvet, och en hemsk ögoninfektion som fick ögonen att muras igen lite då och då. Nu för tiden är han dock ett mycket lyckligt monster. :)

Fagddu vilket gulligt foto.

Tack.

Jenna

Här är jag och min Ella, henne fick jag från kks Ljungby, november 04 då var hon lite över 1 år

Tack Snickan för den fina bilden Ella med svansen

Kram Jenna

#62 Åhhh..snälla min värld..vad är det du säger…ursäkta mej..men jag klarade inte att läsa färdigt detta..sitter o skakar nästan i skrivande stund…tänk att du skulle behöva ta det smärtsamma det innebär att du fått ta del av denna historia..

Jag tackar övre makter för att kissen hittade just dej..du ska se att han kände på sig att du bär en massa kärlek inom dej riktat till honom..

Mjuka tassars hälsning..

Sidentass

Jo, nog är Willes historia förskräckande, framför allt kan jag själv ibland fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på att ingenting gjorts i ilska. Wille har fått sin glädje över uppmärksamhet mött med smärta… Samtidigt försöker jag tänka att även om Wille när han kom till mig hade haft över 80% av sitt liv som ett levande helvete, har han nu varit behandlad med kärlek och hänsyn till sina egenheter under 65% av sitt liv. Procenten helvete sjunker, och i hans värld är nu kärleken självklar. Jag trampade av misstag på Willes svans under vårt första år, och Wille skrek inte ens. Han bara sprang ned för trappan för att komma bort från mig, självklart övertygad om att jag menat att göra så. Råkar jag någon gång göra något sånt idag vänder han sig och skriker ilsket på mig, men han går inte. Han vet att jag inte får göra så, och är också övertygad om att det inte kommer att hända om igen om han stannar…

Dessutom är han en suveränt kattig katt. För flera år sedan fick vi äran att nappa upp två vildkattungar vars mor blivit överkörd. Och Wille visade sin starka sida (trots att han var gårdens skräck för andra katter). Två dagar efter att de kommit visade sig varmvattensflaskan vara överflödig - Wille bosatte sig i kattungarnas låda, tvättade bebisarna, visade dem så småningom kattlådan (ett streck i räkningen var dock att han inte förstod skillnaden mellan sin egen höga låda och deras låga, han bar dem dit och sedan fick jag hämta gråtande kattungar som inte kom ur lådan…) och lärde dem jaga flugor. Med Willes hjälp blev det katter av kattungarna, och inte människopräglade mellanting. Det enda jag skötte var nappningen…

Så min tröst är att Wille har mer av gott liv än av ont bakom sig nu, procentuellt är smärtan inte längre majoriteten av hans erfarenhet.

#71 Vilken underbar kisse han är…det är verkligen rörande att läsa det du berättar…med facit i hand slutar ju det hela med en solskenshistoria..så oerhört gott det känns…Nu har livet vänt för din Wille…

#71 Blir helt tårögd när jag läser om vilken underbar kisse han är och det hela är otroligt rörande hur han tog hand om småkissarna. Jag gillar verkligen ditt sätt att tänka hur det goda nu tar överhanden och att han får uppleva goda erfarenheter av livet.

Japp så fattas det tre foton.

Jenna

Jamen då får jag ju lämna fler bidrag så får du välja då. Först ut mattes stora rex, en underbepälsad och överviktig fd avelshane som blev över när hans ägare fick barn. Tamlin vande sig aldrig vid bebisen och gömde sig mest. Kompisen Saga var den som fick familjen att ge upp, när hon lustfyllt försökte peta ut bebisens ögon… Den blinkade antagligen ganska roligt. Saga bor numera hos min mor, och Tamlin är mattes sovkorv. Har man knappt någon päls är det klart trevligast att sova under täcket, något jag definitivt håller med om i min pälslöshet.

Om Wille är en streetsmart katt nöjd med lite, så är Tamlin en bortskämd prins. Han vet, såklart, inget om att svälta och behöva vänta på maten. Det värsta han upplevt av livet är att nu behöva banta, och kunde han tala skulle han anmäla mig för misshandel omedelbums. Det är en lycka att leva med en katt som så självklart kräver den omsorg han förtjänar, som inte tacksamt tar emot det han får utan förväntar sig av världen att den ska vara snäll, god och full av mat.

Tamlin vet inget om hur han egentligen borde må, annat än att han är äldre än sina 9 år. Och att han måste ligga på sidan hos veterinären varje månad och stuvas i mediciner varje dag. Tamlin vet inget annat än att man får vård när man är sjuk (fast han förmår förstås inte uppskatta omsorgen). Han diagnosticerades vid 7 års ålder med den progressiva hjärtsjukdomen HCM och med tanke på att medellivslängden för dessa katter är just 7 år får man nog betrakta det att han fyller 9 år nästa helg som ett smärre mirakel. Han är tröttare än en normal 9-åring men visar i övrigt inga tecken på sjukdom, och har ännu inte fått några komplikationer med lungödem eller utvidgat förmak.

På bilden sover vi gott i sängen, även om vi vaknade brutalt av blixten när kompisen tog fotot…

Och så lilla Geisha. Geisha som inte finns hos mig mer.

Geisha hittades utomhus 1999, när hon kan ha varit 4 månader. Hon är förmodligen dotter till en halvförvildad hona som ägdes av en äldre missbrukare. Mannen hade tagit som vana att döda de oönskade kattungarna som föddes, och honorna gömde därför sina små. Till slut lyssnade mannen på de djurvänner som försökt få honom att kastrera sina honor, men kontrollerade givetvis inte om de redan hade ungar någonstans. Geisha och hennes syskon lämnades därför åt sitt öde av sin numera kastrerade mor. Syskonen kom in till djurhemmet en månad före min tös, och när ytterligare en liten hittades trodde man att hon tillhört en yngre kull. För hon var en liiiten tös, när jag fick henne vägde hon ungefär ett halvkilo. Men det skulle visa sig att hon trots det bytte tänder samtidigt som de andra, och förmodligen hörde ihop med dem. Hela ligan hade fått hitta sin egen mat från 8 veckors ålder, lilla Geisha i hela två månader.

På djurhemmet fann hon sig aldrig tillrätta. Hon låg under en säng tillsammans med en äldre katt och ville inte heller äta ordentligt. Hon kom till mig för att få en chans att bli social och komma igång med viktökning innan det var försent. Lite "touch and go" var det där ett tag, men lilltösen kom igång. En månad efter att hon kommit, när hon var 5-6 månader, hade hon redan dubblat sin vikt och var en social katt med mig. Det skulle ta hela 5 år innan hon var social med mina gäster, men personer som kom åter var hon raskt vän med.

Pga en misslyckad skabb-behandling (akta er för veterinärers skarpa medel!) blev hon döv på sitt ena öra, och satt sedan med huvudet på sned när hon skulle lyssna efter intressanta ljud. Tillräckligt intressant, och huvudet gick runt runt som en propeller tills hon trillade omkull.

Hon var mattes gostroll. Alltid med matte. Men inte alltid så intelligent. Om man petade på henne slängde hon sig på sidan utan att ha någon som helst koll på var underlaget slutade. Otaliga gånger föll hon ur sängen eller soffan för att hon i gosmani trillat ur när hon fällt benen. Och upp dök ett förebrående ansikte över kanten, hur kunde matte ha missbedömt läget så??? De andra katterna betraktade henne som kattunge livet igenom, ingen katt hon mötte drömde om att slå henne även om hon som lågrankad inte borde tränga sig före i matkön etc. Det fanns en otrolig omsorg från de andra katterna, inte minst sedan hon blev sjuk.

2006 blev hon plötsligt mycket sjuk, och tappade halva kroppsvolymen på 5 dagar. Hon visade sig ha blodparasiten (eller eg en svampliknande organism) mycoplasma heamofelis (hemobartonella) och immunförsvaret dödade i försöket att döda mycoplasman, de egna röda blodkropparna. Men efter en vecka på sjukhus och höga doser kortison och antibiotika kom hon ändå tillbaka. Lika puckad, lika gosig och inte det minsta påverkad av att vi hade 4 olika mediciner det närmsta halvåret. Och hon kom att vara för evigt sig själv till sista dagen. 1,5 år efter att hon insjuknat drabbades hon av akut njursvikt, troligen av kortisonet hon fått tidigare. Återigen inlagd, och återigen kom hon tillbaka. Men värdena steg igen och matte visste länge det Geisha inte visste, att det oundvikligen var på väg mot ett avsked. 10 månader efter att njursvikten varit akut vaknade jag, bakfull och sjuk, för att notera att liten var mindre. Och jag visste vad klockan var slagen. Veterinären visste det dock inte, trots att apparaten inte längre kunde leverera hennes värden - de var alltför höga - utan ville scanna hennes njurar då hon i veterinärens ögon var alltför opåverkad. Geisha vätskades upp och scannades 3 dagar senare. Matte hade rätt, njurarna hade slutat fungera helt, och 2 timmar senare hade liten somnat i mattes armar. Hon dog som hon levt, i mattes famn.

Fotot är från morgonen då vi åkte till veterinären för sista gången, jag bara alltför medveten om att jag skulle komma hem igen utan henne.

#75 bilden ser precis ut som om det vore jag om min katt, fast min är en devon så hans profil är lite annorlunda men ja…scary….

Lägger in en av lördagens "fotoverk" här i tråden. Det är Tristan och jag som syns på bilden. Tristan och hans två bröder Pasifald och Sigfried kommer från Hittekatten i Piteå. De har gjort en lång resa för att komma till oss i Dalsland.

//Lena

Två nya kissar o mattar vill jag ha.

Jenna

Putt

Här är Ludde med matte. Ludde eller Ludvig som är hans fullständiga namn, kommer från kks Karlskrona. Han är en omplaseringskatt på grund av allergi och flytt från landsbygden hamnade han hos oss. Han hade även en mamma och två syskon som jag hoppas hamnade i bra hem, och Ludde var 1  år när han kom till oss. Nu är han 3 år.

Tack snälla Karin. Så glad jag blir när du o Ludde kom med.

Tack

Jenna:)

Här kommer ett foto från mig, men på voco och Grendizer. Vår hittekatt som dök upp när vi ropade på vår egen Monsterkatt. Han bestämde sig för att flytta in. Jag och sambon gick och funderade på att skaffa en sällskapskisse till Monster, men vi hade såklart tänkt en någon yngre katt som inte skulle ställa till problem i rangordningen. Men så kom Grendizer, och så blev han sjuk när vi hade satt upp efterlysningslappar om honom, så vi bestämde oss för att ta honom istället för en kattunge. Efter ett bett i handen och ett besök på akuten för min del, så hade vi Grendizer inne. Sen var det antibiotika för snuvan och ögoninfektionerna och vaccineringar och kastrering och hela faderullan. Sen fick han astma. Det utlöstes antagligen när vi tände doftljus här hemma för efter det så började han få hostanfall. Efter diverse undersökningar, röntgen blodprov så visade det sig som sagt att han hade astma och allergi mot dammkvalster och förrådskvalster. Så nu köper vi jättedyr astmamedicin och ger honom sprutor en gång i veckan, men han är värd varende krona. Om ni undrar varför voco ser lite deprimerad ut så är det dels för att han äter massa smärtstillande mot bältros och dessutom hade Grendizer precis varit borta i mer än ett dygn, men han kom hem nu ikväll. :)

Tack men jag har ett foto på dej o Monster.

Vill ha från  andra som är med lemmar här.

två till sedan läggs tråden ner.

Jenna

#84 voco är medlem här, han är bara för lat för att ladda upp ett foto själv och skriva ett långt msg. :)

Men voco är väl medlem här?.

Förlåt jag läste dåligt vad som var skrivet. 

Klart de får vara med.

Kul med en kille.

Jenna:)

Då fattas det bara en till då?

#87 Det är inte så lätt att veta att voco är medlem här, hans inlägg handlar mest om att han vill kidnappa Tunnan från Crisse, annars skriver han inte så mycket men läser en hel del av trådarna så det tycker jag var ett mycket godtagbert misstag.

När min älskling Vittra gick bort insåg jag att jag inte har några bilder på oss tillsammans, utom möjligtvis någon kass mobilbild. :( Däremot har jag en gammal bild på mig och Hades:

http://hem.passagen.se/fauna/jagohades.jpg

Han bor visserligen på landet nu men han är fortfarande min. :)

Glömde säga att Hades är 8 år och föddes i Sundsvall.

Fauna skriv llte om kissen

Hur den kom till dej och lite annat. Ingen roman!

Jenna

Jag vågade hurra för mej.

 Cirri Kom till oss som en kisse som flyttat 4 ggr på sin korta tid. Den siste ägaren betalade 500:- för att vi skulle ta henne. Hon var 5 månader ungefär när hon blev vår.

Jenna

Jättefin bild Jenna och vilken gosig pälsboll du har i famnen.

Okej Jenna. :)

Min bästa vän i Sundsvall blev allergisk mot sin katt Isis och det bestämdes att Isis skulle få flytta hem till mig. Då jag bodde i Örebro då fick Isis bo hos min väns mamma på landet tills hon kunde flytta hem till mig (hennes mamma ville inte ha katten permanent). Dessvärre var hon inte kastrerad och det visade sig snart att grannkattens norska skogkatt varit på besök… Så blev Isis med kull. Min vän undrade om jag ville ha någor kattunge också och ung som jag var vid denna tid så tänkte jag inte så mycket på framtiden, jag bodde då med en annan vän i en stor trerummare så jag tänkte "plats har jag ju" så jag sa att jag ville ha två kattungar, "ta de två som verkar trivas bäst ihop och som är lugna och kan passa som innekatter" sa jag. Så fort kattungarna blivit tillräckligt gamla och kattungarna flyttat till nya hem i Sundsvall så kom kattmamman och två av ungarna hem till mig i Örebro; en korthårig och en långhårig kattkille. Den långhåriga fick namnet Hades och det är han som syns på bilden. Hans bror Katla bor numera med mig i Göteborg medan Hades flyttade till landet utanför Örebro för 1,5 år sedan. Deras mamma rymde tyvärr då katterna bodde hos min far på landet under en sommar då jag själv hade trubbel med boende, pappa säger att hon troligtvis hittade en annan familj för att hon störde sig på att hennes ungar "aldrig flyttade hemifrån" (katterna var strax under året gamla när hon stack så detta var alltså drygt sju år sedan). Sådär, bäst att jag slutar skriva så det inte blir någon roman av det. :)

Jag och Findus :)

Hämtade hem honom i fredags (10/10). Han var hemlös och en tjej med familj hade matat honom sedan maj ungefär och han stod på väntelista för att få komma till katthemmet som jag jobbar på men dom skulle flytta så dom skulle avliva katten.

Jobbade den dagen dom ringde så då hörde jag av mig lite senare och sa att jag ville att han skulle få bo hos mig.

Han är troligtvis ca 2 år, veterinären trodde det och eftersom jag alltid vill ha födelsedagar åt mina djur så har vi bestämt att hans födelsedag är 9 juni 2006 :)

Har förresten skrivit lite om honom i min tråd "Välkommen hem Findus" under kategorin Solskens- och molnhistorier :)

putt

Vilken kul tråd! Ni är jättefina allihopa!

Vistt är vi

Jenna

Du kanske har foton på katter och mattar så det räcker men jag slänger in ett på mig och min älskade Santino