Jag delar dina åsikter och du har rätt i att okunskapen är stor hos många och även förståelsen. Det har jag märkt själv när vi pratar med goda vänner och bekanta. Även att de själva har eller har haft katt så kan de inte förstå problemet fullt ut hur det är för alla hemlösa katter.

Våra vänner säger att det är fint att vi hjälper utsatta katter men samtidigt kan de inte förstå. De har en helt annat syn på katterna än vad vi har och tycker nog att jag borde få huvudet undersökt.

Jag minns hur det var när jag arbetade och min chef inte för sitt liv kunde förstå hur jag kunde ha så många katter. Hon sa du blir ju så bunden och kan inte ut och resa (det var de som räknades ). Då svarade jag henne att en resa utomlands kan inte ge mig bråkdelen av vad mina katter gör. Jag blir inte lyckligare av att hela tiden flänga runt på olika resor när jag kan vara på landet och mina katter är med. De som vill resa får gärna göra det men det är inget för mig.

Det skulle vara lättare att komma åt problemet om man fick  myndigheterna med på tåget där första regeln är personligt ägaransvar. Ett stort problem är också tror jag att verkligen hitta rätt hem till rätt katt. För att kunna hjälpa de förvildade katterna tror jag ändå att det måste till personer som har kattvana för att det skall lyckas fullt ut.

"Då svarade jag henne att en resa utomlands kan inte ge mig bråkdelen av vad mina katter gör. Jag blir inte lyckligare av att hela tiden flänga runt på olika resor när jag kan vara på landet och mina katter är med"

Så känner jag oxå så skulle jag oxå svarat.

Håller på att skaffa ett bra förtroende från min kisse Bosse nu. Som sprungit här sen tidigt i våras, helt vind för våg. Han springer så fort man rör sej. Men inte tänker jag ge mej för det. Han kommer att vara skygg. Men leva ett normalt liv och ha den tillsyn som han behöver. Sedan får tiden utvisa vilken trygghet vi kan förmedla till honom.

Jenna

Ja, okunskapet är största problemet. Katterna kan finnas med inte kräver för mycket. Ligger fint på soffan men inte fäller hår. Om det går en katt genom ens trädgård då är det säkert grannens utekatt eller bor på någon bondgård.

Jag trodde aldrig att det skulle finnas hemlösa katter i lilla Skara. Men när jag med stor pådrag sökte efter min katt (grå-brun skogisblanding) fick jag jättemånga samtal om att de har en grå skogisblanding med lurvig päls och svans under huset eller nåt. Jag åkte säkert till 5 ställe för att kolla. Alla var lurviga och hemlösa men min var inte med. Och många berättelse fick jag höra om de katterna. Hur många "vanliga"hemlösa katter finns då i Skara?

Nu skäms man nästan över alla sina katter och sin engagement. Har funderat på att skaffa mig en t-skirt med texten: Jag är en kattant och jag är stolt över det!

Fast jag bara har 2 katter får jag ofta  höra .  "Du med din katter"  Till och med min bror och svägerska som har haft katt i 16 år och där min 15 åriga Rasmus kommer ifrån säger så.

Så med släkten har jag slutat prata katt, det är ingen idé.

Men jag försöker få fram budskapet till andra människor jag möter på min väg. 

Innan jag hittade hit till denna sajt så visste inte jag heller om detta oändliga antal hemlösa katter som finns.  Så okunskapen är verkligen ett stort dilemma.

Javisst handlar det om okunskap och även rädsla. Folk vet inte hur de ska bete sig. Jag diskuterar aldrig katter på jobbet, men de vet ju ändå att jag engagerarar mig, så jag får ju ofta höra "hur många kattjävlar har du nu då?" Jag har insett att mina vänner är djurvänner, de andra är inget att ha. Anser att djurvänner har en förmåga som inte andra har…..förmågan att bry sig om det lilla.

Som min svägerska syrligt sa till mig för några år sedan "jag kan inte förstå hur du kan hitta så många katter, jag ser aldrig några", ungefär som jag hittade på. Nej, jag hittar inte på, men jag kanske har förmågan att se och att bry mig, ibland är det på gott och ibland på ont för ibland orkar man inte med allt.

Kattens status kommer ALDRIG att höjas så länge katthemmen runt om i Sverige vägrar ändra inställning, för att inte tala om Djurskyddet Sverige och Djurhemsföreningen.

Många katthem verkar tro att bara de är anslutna till dessa föreningar är det ett krav att följa deras "regler", men det är inte regler utan rekommendationer, men det verkar inte alla ha fattat.

Sluta läsa er till vad som är rätt eller fel, tänk med hjärtat och försök själva känna er in i situationen. Det är det bästa rådet.
Vi människor är inte unika i djurvärlden, snarare tvärtom, vi borde ta lärdom.

Det är lätt att bli hemlös i dagens Sverige som människa också beroende på ekonomi och annat, hur länge tror ni att ni skulle lita på andra människor som uteliggare?

Kommentarer å gliringar får man stå ut med som sann kattvän..Jag orkar snart inte bry mig i dessa människor..När tom min absolut bästa vännina sa för ett tag sen, men blir du inte less på alla dessa katter, jag surnade till ordentligt å svarade att jag hellre umgås med djur än vissa människor..Hon förstod piken..Tillägga är , att vi umgås inte mycket nu längre../Catfoot

Catfoot, nej, sådan bekantskap är inget värt…..

Kan man inte bry sig om det lilla tror jag inte man är kapabel att bry sig om annat heller…

Förresten, saker och ting får kosta, exempelvis hundar, men folk stör sig på att man kostar på sina katter. Visst är det konstigt?

En underlig grej som jag ofta tänker på..Är familjer som har stora hundar två- tre stycken ingen bryr sig..men om man nämner att man har fyra-fem katter då är man tokig..undrar just vad som tar största platsen å hårar mest å äter mer hundarna eller katterna..Ja, nått som ofta ploppar upp i mitt huvud, hundar flera ok, inte många katter då är man knäpp..

#9, precis, du tog orden ur min mun….

Jag anser inte, efter räddningen utav min Robinson, att man kan avgöra om en katt är förvildad eller rädd tamkatt, förrän man fångat in katten och haft den inne ett tag. Han var ju superskygg ute!! Men sån trygg tamkatt inne.

Apropå människors reaktioner på att man har "många" katter tror jag att det är nyttigt för omgivningen att träffa på oss, speciellt om vi kan le och säga att ooh det ger mig så mkt att kunna hjälpa några stackare i nöd, vet du att det finns över hundra tusen hemlösa katter? och inte skämmas, utan vara stolta och informativa, se det som en chans att förändra, istället för att döma andra okunniga.

Jag har en klasskompis i medelåldern som började prata katt med mig, han hade en ganska komisk syn på det hela. "Varför ska vi hjälpa hemlösa katter när vi inte har resurser nog att hjälpa alla hemlösa människor i vårt land?" Nej han tyckte inte vi skulle hjälpa katter när det finns människor i nöd!

Vi hade en lång diskussion där jag ganska bestämt, men lugnt och trevligt dissikerade hns håliga argument ett efter ett. Jag sa; varför måste det ena utesluta det andra? Varför kan vi inte hjälpa både människor och djur i nöd? Varför ska inte människor tvingas till mer ansvar för de katter de skaffar?

Så till slut höll han med mig ;)

Dock är det himla skönt att slippa (för det mesta) massa diskussioner och kommentarer på jobbet, för utöver pluggandet jobbar jag nämnligen halvtid på ett katthem ;) *älskar*

Förresten är det lite så här i mitt bostadsområde.
Gammaldags syn på katter.
Vissa har frågat mig om det inte är dags att låta katterna få gå ute nu ändå, när vi hade en förrymd katt som vi letade dag och natt efter i vintras. Vi bor kanske 500 m från motorvägen och bostadsrättföreningar har skyltar uppe om att det är Förbjudet med lösspringande katter här…. hm, intelligent granne?

Men efter att vi nätade in vår balkong och gjorde den kattvänlig med en stor hylla i höjd med räckets slut med fluffpläd att ligga på, har jag tjuvhört mååånga grannar som går förbi. MÅNGA har kommenterat vår balkong och jag har bara hört förvånade men positiva kommentarer! Tanterna är roligast, de tror verkligen inte att man hör vad de säger när balkongdörren är öppen och de står ett par meter utanför ;) Det går nämnligen en cykelväg ett par meter ifrån vår balkong.

Småungarna älskar att stanna här och titta på katterna som sitter på hyllan, när de är ute och går eller cyklar, vissa 3-åringar får mamma/pappa BÄRA med sig härifrån ;) och jag hoppas att vi inspirerar flera här i området att näta in sina balkonger för katterna, att hålla dem inne!

Jag är stolt över att vara så stor kattälskare!
Jag tror att man kan sprida mkt information runt sig, både genom att prata om problemet med alla hemlösa katter, men också genom att föregå med gott exempel, vilket folk härinne ju är lysande bra på!