Hoppas det ordnar sig! Håller tummarna!

//Lena

Glömde att meddela er att kissarna har fått två fostermammor. Vi delade på kullen, så att det inte blir för mycket för mamma katt. Tack för stödet.

#2 Vad glad jag blir! Jättekul att höra att det ordnat sig så bra!

//Lena

härligt att det löste sej…

kom att tänka på en sak med detta med ammor….hur lätt/svårt det är att få amman/kattungarna att acceptera varandra?… förra sommaren hade jag en akutmamma med ensam bebbe som senare fick sällskap av en ensam upphittad bedårande ung kattfröken (= min nuvarande egna Julia).. trror att Julia var ca 8 veckor när hon kom och den egna ungen var ca 10….mamman verkade acceptera ungen bra men Julia ville inte.. hon fräste och ville inte alls veta av någon extramamma….anar att hon kanske var lite i "största" laget trots att hon egentligen behövde fortsätta snutta…..fast än idag när hon är dryga året så spelar hon mycket teater och fräser och skriker som en stucken gris redan innan någon tänkt att göra ett överfall på henne…... nåväl… hon växte upp men lärde sej alltså tidigt att äta fast föda….

#4 Intressant! Ja när går gränsen för att en kattunge ska acceptera en ny mamma (amma)? Är det som så mycket annat med katter individuellt?

//Lena

För ett par år sedan hade vår Mari en kull på tre ungar. Kks var i akut behov av en amma till en liten misse som hittades övergiven i skogen. Turligt nog var den lilla missen jämngammal med Maris ungar därför testade vi hur det skulle gå. Man kan ju aldrig innan veta hur mamman tar emot främmande ungar. Vi gnuggade Maris bebbar mot den nya så att de skulle "dofta" någorlunda likadant. Mari tog till sig lilla Maja som om hon vore hennes egen.

Idag har Maja ett permanent hem. /

Sidentass

#6 De är allt för underbara kattmammorna. Verkar som de är mycket toleranta och gärna hjälper till om en kattunge kommit i nödläge.

//Lena

kattmamman i mitt fall verkade tycka att det var OK men det var alltså kattungen som fräste och talade om att det minsann inte behövdes en extramamma….

Man försöker i första fall få jämnåriga ungar, så att de står på samma nivå. Mammorna verkar mycket öppna för att ta emot ungar, vilket är tur. Men din lilla kisse ansåg nog att hon var stor nog. Och det kan också vara så att hon redan "avvants" från att dia tidigare. Även om det då var ofrivilligt. Snuttandet blir mindre och mindre viktigt ju äldre de blir, och det är mer kattmanér som ska läras in.  Kan inte ge ett slugt svar på det, men det kan även vara hennes personlighet.