Jag såg det! Bra att de visar det på nyheterna!

Jag är medlem och är fadder där så jag hade gärna velat se det på TV..

Jag hade med katthemmet i Köping, Kattvännerna i KAK, att göra tidigare i år, när det hållit till en katt på parkeringen vid en restaurang i Arboga en tid, den sprang mellan bilarna. De tänkte inte göra annat än att lyfta luren och ringa kommunskytt, fast upphittaren försökte säga att katten troligtvis kommit med en bil.

I panik att katten skulle skjutas fick jag kontakt med rejäla personer med anknytning till Örebro katthem, som erbjöd sig hjälpa till att fånga in katten, men då var katten inte längre kvar. Bara hoppas att han/hon inte blev överkörd på 110-vägen som går förbi där….jag erbjöd mig att åka och hämta katten bara någon kunde fånga honom eftersom själva infångandet var ett problem, jag bor inte nästgårds.

Men, historien upprepar sig, ännu ett katthem som inte var intresserade av att hjälpa till, och kallade katten för förvildad bara för den visade sig rädd. Tro fasen, bland alla bilar och alla trafik!!!

Inte vet jag varför de inte har någon plats på katthemmet idag, men man kanske kan undra vad det är för katter de tar in när de inte ens öppnar dörrarna för en kattkrake som säkert hade någon ägare någonstans och som antagligen skulle blivit överlycklig om någon hade åkt dit och kollat upp katten och tagit hand om den, kollat ev. märkning mm.

En eloge till upphittaren som verkligen brydde sig att annonsera och åka förbi och leta efter katten om kvällarna och till de tjejer som var snälla nog att erbjuda sin hjälp, även om det tyvärr var försent….

#3 Jag trodde dom var ett bra katthem som tog emot alla slags katter. Ska skriva och fråga vad dom ställer sig för skygga/ute födda katter?

Visst är Örebro katthems personaler bra.

#4, tyvärr fick jag och vi andra som försöket hjälpa den här katten intrycket avatt Köping INTE var ett bra katthem.

Jag kontaktade KAK för att höra om de hade sett annonsen om den här katten, jag blev orolig eftersom den höll till víd 110-väg.

KAK lovade kontakta annonsören och återkomma till mig.

Jag fick en vecka senare svar att "Annonsören verkade lite knepig, eftersom hon tyckte att de på Kattvännerna skulle åka ut vid 11-tiden på kvällen och leta efter katten mm. Att det är en bit mellan Köping och Arboga och de kunde inte sitta och åka sent på kvällarna på såna saker. Dessutom drog de slutsatsen att katten verkade helt förvildad. "

Hon svarade också att de inte på deras djurhem hanskades med förvildade katter utan det skulle bli en sak för miljökontoret.

Inget intresse alls, och att kalla annonsören för "knepig", hon brydde sig ju i alla fall. Det annonsören ville ha hjälp med var att hjälpa henne fånga in katten, eftersom hon trodde det skulle gå om de var fler, den verkade inte så skygg. Hon gjorde även klart att hon var ganska säker på att katten tidigare kommit med en bil.

Ja, Örebro katthem, var ett ljus i mörkret! Där fanns det en vilja att hjälpa och det märktes att de brydde sig. Såna vill man stötta.

Jag förstår inte varför en förening har döpt sig till Kattvännerna i KAK (Köping, Arboga ocvh Kungsör) om de nu tycker att det är för långt att åka till Arboga, som är deras området.

Nu får jag väl svar att jag smutskastar den här föreningen, men, svarar de folk som kontaktar dom så här, har man nog sig själva att skylla! Som man bäddar får man ligga…..

#5 Det låter ju trisst om de helt stänger dörren för katter så fort de misstänker dem vara det minsta förvildade. Att katthemmen är fulla är i och för sig nästan mer en regel än ett undantag eftersom behovet är så oerhört stort därute. Om ett katthem tar in fler katter än vad de har tillstånd för kan de mista sitt tillstånd. Men man tycker att de bör vara samarbetsvilliga och ge goda råd när någon engagerar sig. Att göra det de kan. Precis så som Örebro Katthem gjorde. Man bör uppmuntra alla som engagerar sig. Knepigt att det vill avliva katten bara så där utan vidare. Han hade säkert ett hem någonstanns.  

#4 Bra om du frågar dem vilken policy de har. Bra att veta vilka katthem som jobbar med skyggare katter och vilka som kör med avlivningspolicy.

//Lena

#6 Här verkade det inte vara frågan om att de inte hade plats på djurhemmet, dessutom hade jag erbjudit mig att ta hand om katten, utan det handlade om oviljan att hjälpa. Att inte ens masa sig dit en kväll och möta upp annonsören och rekognisera var katten höll till. De tog inte ens en beskrivning på katten.

Den hade säkert ett hem någonstans, kanske från annan ort, men det lär man aldrig få reda på nu.

Jag trodde naturligtvis att de redan hade varit till restaurangen och hämtat katten direkt eftersom jag inte fick något svar på en vecka. Hade jag vetat det hade jag naturligtvis slängt mig i bilen och åkt dit, även om det är långt, men trodde i min enfald att finns det en kattförening på orten skulle de ta tag i det…..

#7 Om du erbjudit dig att ta hand om katten är det ju en annan femma kan man ju tycka.

Problemet med katthemsverksamheten i Sverige är att den till övervägande delen är uppbyggd av ideella krafter. Av människor som gör insatser helt gratis och på sin fritid. Därför finns inte alltid den beredskap som skulle behövas. Det kan många gånger vara ett fåtal eldsjälar som sköter allt och som inte alls räcker till för de stora behoven som finns därute. Det är vanligt att dessa eldsjälar bränner ut sig efter ett tag pga den omöjliga situation som de befinner sig i.

I Finland är det kommunernas ansvar att ta hand om hemlösa djur, vilket ger ett helt annat utgångsläge. I Nederländerna sköts det ideellt, men staten är mycket mer frikostig med bidrag. Det finns dessutom en lång tradition i landet av att arbeta frivilligt. Många fler gör det.

Nu vet jag inte hur det är på KAK, men det är ändå viktigt att veta under vilka förutsättningar katthemsverksamheten verkar. Allmänheten har oerhört stora och många gånger orealistiska förväntningar på vad katthemmen kan utföra. Det är väldigt vanligt att den som söker hjälp blir besviken på katthemmen när de inte har möjligheter att hjälpa till. Det man skulle önska vore dock att en dialog kunde infinna sig. Särskilt i sådana här lägen när det handlar om att ett samarbete kan rädda en katt.

//Lena

#4 Jag tycker att det är en bra idé att du kontaktar Köping och fråga lite om deras verksamhet.

# 8 Det var som natt och dag hur hur jag blev bemött från Örebro katthem, gentemot Köpings katthem.

Blev väldigt häpen och rörd när jag nästan en månad efter händelsen fick ett mejl från en tjej som erbjöd sig hjälpa till att fånga katten. Örebro katthem hade nämnt situationen för henne och hon nappade direkt. Snacka om eldsjäl! Tyvärr hade inte katten varit synlig något mer,  men det värmde att Örebro katthem fortfarande hade kattstackaren i tankarna. Sånt är värt guld!

Här hade katthemmet i Köping haft en chans att få lite bra reklam. Fångat in katten och kollat om den varit märkt, lagt ut den som upphittad på blocket osv. för hade det dykt upp en ägare hade de säkert fått jättemycket ros för att de engagerat sig.

Jag är så trött på att katthemmen allt för ofta drar slusatsen att alla katter är förvildade som går ute, men alla katter hoppar inte självmant upp i famnen på folk, även om vissa tror det.

Jag har haft samma problem med katthemmet här på orten. Vad än folk har ringt om för katter så har de inte tagit in "sådana katter". Inga beskrivningar har tagits på dom och inte heller har de satts på kölista, vilket det gällt dräktiga honor eller honor med ungar som bor i vägtunnlar. En "utdömd"katt som jag fångade in visade sig vara id-märkt och efterlyst sedan sju månader tillbaka. Det var en innekatt som hade trillat ner från balkongen och som ägaren annonserat om flera gånger. Gissa om ägaren blev överlycklig! Där fick jag en tvåbent och fyrbent vän för livet.

Nu har jag stött på den här oviljan att hjälpa, även om föreningarna haft stora resurser, så många gånger att jag vet inte längre vad jag ska tro. Det finns ju fler trådar här inne där kattvänner ber om hjälp medan katthemmen endast tar in de attraktiva, tama, gärna omplaceringskatterna, och struntar i de andra.  

Jag tycker att det är för mycket "kaffedrickande" i våra djurföreningar runt om i landet, det finns säkert en syförening eller liknande som behöver fler medlemmar för man kan verkligen undra varför vissa är med i en förening för djur i nöd….

#9 Jag tror att det behövs ett nytänkande inom den svenska föreningsverksamheten överlag. För att attrahera medlemmar av det rätta virket är det viktigt att ha en tilltalande verksamhetsidé. När det gäller katthemverksamhet behövs det nya tankar och ett vidöppet sinne. Vi måste börja tänka nytt om vi ska komma någon vart med alla hemlösa katter. Det finns flera bra katthem i landet. Örebro Katthem är ett av dessa. Men sedan finns det andra där jantelagen verkar ha tagit överhanden och där nytänkandet inte göre sig besvär. Katthem som jobbar som de alltid har gjort och vägrar ta till sig nya rön och erfarenheter. Det är synd och de stora förlorarna är ju katterna själva.

//Lena

Nu har jag skrivit till KAK med några frågor om skygga/vilda katter och om 3-månadersregeln..

Hoppas nån svarar snart.

#10 "…. nya tankar och vidöppet sinne".

Bra skrivet inlägg. Tror det är precis vad som krävs för att kunna attrahera medlemmar av det rätta virket enligt min åsikt oxå.

Varför är föreningslivet i allmänhet och katthemsverksamheten i synnerhet så konservativt, slutet och ointrängligt i Sverige idag tro? Vad är man så rädd för?

Å var kommer alla dessa "grandiosa-jag"-typer ifrån, som sätter upp murar kring sitt revir, inte tål nya grepp och som ser andra föreningar som konkurrenter istället för samarbetspartners i en värld av kattmisär och elände?

Ja, frågorna hopar sig - men aldrig får man några svar.

Same shit, different people… läste jag i något braigt inlägg tidigare (har glömt vem som skrev det).

"…de stora förlorarna är ju katterna...."
Kunde inte ha skrivit det bättre själv, Lena.

/Pelusa

#12 Håller med dig! Det finns elände så det både räcker och blir över åt alla när det kommer till "området" hittekatter. Här gäller det att kavla upp ärmarna och börja samarbeta över gränserna istället för att tjurskalligt bevaka sitt eget revir.

Vet inte om det är typiskt svenskt eller om det är typiskt mänskligt med sådana här beteenden? Det brukar i alla fall oftast bero på rädsla av något slag.

Min rädsla handlar mer om att utvecklingen går för långsamt i arbetet för hittekatternas sak. Katter dör därute under tiden…. 

//Lena

#12 och 13

Samarbete verkar vara något som är väldigt, väldigt ovanligt mellan de svenska katthemmen.

På en ort kan det finnas ett katthem med knappt inga katter inne för tillfället medan några mil därifrån har det katthemmet kölista på hur många katter helst som behöver in. Föreslår man att de kan hjälpa över gränsen är svaret nej.

Det här resonamanget har jag aldrig förstått…katt som katt….

/Bumbis

Här har tagits upp förekommande mycket allvarliga saker inom katthemsverksamheten.

Jag tycker detär oerhört viktigt att ta reda på VAD det är man stödjer när man skänker pengar till exempel till ett katthem.

#15

Jag håller med, stöttar man en verksamhet som inte fungerar är man delaktig. 

Jag har tidigare skrivit i några andra trådar att tigger man pengar till hemlösa katter, då är det till hemlösa katter pengarna ska gå.

De som fortsätter blunda för den bistra verkligheten och kör den gena vägen, kanske ska märka om sina tiggarbössor till "stöd våra fina och tama omplaceringskatter" istället för "till mat och veterinärvård åt hemlösa katter"….

#15

Håller med,när man skänker pengar så vill man att det ska gå

till katter som verkligen far eller har farit illa.Är det så

att ett katthem tar in omplaceringskatter och inte informerar

folk som skänker till katter i nöd så tycker jag att det är

till att föra folk bakom ljuset.

Insynen i katthemmens verksamhet borde drastiskt förbättras för allmännheten.

Har en kompis som sökte uppgifter via kommunen angående ett katthem och deras statistik hur många togs in hur många såldes hur många avlivades inom en period..Kompisen fick tyvärr till svar att det visste man inte trots att katthemmet åtnjöt kommunalt bidrag.

Om man inte vet hur många katter som tagits emot och hur många av dem som omplacerats respektive avlivats dels av kommunjägaren eller av veterinär verkar det ju finnas noll koll och det är  inte en uppbyggande information precis.

Det fanns däremot uppgifter om budgeten hos kommunen.

#18 Det är också intressant att få reda på hur mycket skänkta, ärvda pengar som sitter bundna på banken hos föreningarna och som inte får röras.

Om gamla tant Agda avlider och skänker ett stort belopp som hon vill ska "öronmärkas" tex. till fågelmatning av kommunens sjöfåglar är det inte alls säkert att det är dit det går.

Ev. att viss avkastning används varje år till något ändamål, men ofta heter det att det inga pengar finns och det inte har råd att hjälpa varken fåglar eller katter som kostar pengar för pengarnan är låsta….var det så tant Agda ville ha de måntro?

Nu är det säkert inte många föreningar som sitter på höga belopp men jag vet med säkerhet att det förekommer.

Det har i och för sig inte med kattthemmet i Köping att göra, de vet jag ingenting om, mer än det jag hittills skrivit här.

Svaret har kommit från KAK.

Dom tar in skygga/blyga  katter men inte förvilda katter för dom har inga burar på katthemmet. Katterna får gå som dom vill…

Omplaceringskatter tar dom inte emot längre..

Katthemmet har 1-års regel för katterna..Men dom har aldrig behövs avliva några katter för det.

I Stockholms området vet jag att flera katthem samarbetar. Tänker osökt på Husbyprojektet förra året som var ett lysande exempel på detta. (Flera katthem gick samman med Stockholms Kattkastreringsgrupp i syftet att ta hand om och kastrera alla hemlösa katter i Stockholmsförorten Husby som hade massor av problem).

I Göteborg samarbetar Göteborgs Katthjälp med Djurens Samarittjänst ibland. I våras gick man samman för att ta hand om katter från ett vanvårdshem i Ale utanför Göteborg.

Arv förekommer naturligtvis ibland, men så vanligt verkar det inte vara. Det vanliga katthemmet kämpar med sin ekonomi och går snarare back än med vinst. Men det finns verksamheter som Djurens Vänner och vissa hem i Djurskyddets regi som är riktigt stadda i kassa. De har riktiga kapital i form av fastigheter och annat. Där avlivar man katter som suttit för länge trots att pengarna växer på bankkontot.

#20 Bra att de svarat på ditt mail. 1 årsregel! Bättre än 3 månader men det vore ändå bättre om det inte fanns någon sådan regel alls tycker jag.

//Lena

Ja, det där med att rika katthem är mer mån om pengarna har jag märkt mer en en gång….

Ett exempel är när vi på en gång behövde ordna plats för ett 50 tal katter från ett vanvårdshem. Vi kontaktade Sveriges äldsta och (vad jag tror) rikaste förening som finns i samma kommun som vi för att be om hjälp. Svaret var att dom inte kunde hjälpa för katterna var ju sjuka (!)

Det löste sig som tur är för alla dessa katter, utan hjälp från just det katthemmet som har mer än 20 miljon på kontot!

Däremot har vi bra kontakt med Djurens Samarittjänst och Djurhemmet Tigerharen.

#20 Jättebra att du tog kontakt och jättebra att de svarade.

Nej, de tar inte in förvildade katter, så svarade de mig också. Men det var ingen som överhuvudtaget sa att den här katten på parkeringen till MC Donalds var förvildad. Det förutsatte de bara själva, kanske för att slippa besväret.

Om en katt rör sig under bilarna på en parkering till en matrestaurang och ser helt vilsen ut, SÅ INTE FASIKEN ÄR DET EN FÖRVILDAD KATT. Det är en katt som är chockad och som inte vet vart den ska ta vägen….

De har antagligen aldrig sett en förvildad katt, de katter de hänvisar till kommunskytt är säkert lika tama och gosiga som överiga katter de har på hemmet, bar de får komma in i värmen. Alla katter ÄR INTE TAMA OCH SOCIALA UTE!!!!

Undrar hur många som skjuts och får svälta ihjälp på grund av okunskap, lathet och oförmångan att ändra åsikt?

Ja visst är det frustrerande med katthem som inte kan samarbeta. Och sorgligt. Det finns så mycket känslor med i hittekattsarbetet. Ingen som kommer i kontakt med det kan vara oberörd. detta gör att att det blir så låsta positioner och bestämda uppfattningar om vad som är rätt eller fel. Vi väljer sida    skyggisar/ tama katter, avlivning/no kill policy,  TNR/socialisera/avliva, 90dagar/obegränsad tid osv. Vi gräver ned oss på varsin sida av skyttegravarna och fredsmäklarna är långt borta. Så länge vi inte kan enas så kommer det aldrig att bli bättre. Och båda sidorna är lika övertygade om att just har rätt.

Så hur går man vidare? Jag har ingen lösning på det. Idag känner jag mig bara lessen. Jag brukar förtränga att det finns katthem som inte bryr sig om skygga katter och som avlivar efter 90-dagar, men efter de senaste dagarnas diskussioner har det flutit upp till ytan.

Men jag tror ändå på de goda krafterna. Att de katthem, personer och föreningar som väljer att tro på skyggisarna, prioriterar hemlösa framför omplaceringar och vägrar att avliva friska katter oförtrutet arbetar vidare som goda exempel och att de blir bättre på att samarbeta med varandra.

Som Lena skrev..Husbyprojektet var ett lysande exempel på samarbete mellan
Sth Kattkastreringsgrupp, veterinärer, bostadsbolag och sju olika Katthem.

Utöver detta har vi på Sth Katthem haft bra samarbete med Djurhjälpen, Akutgruppen, Södertälje Katthem Kattvärnet, Kattstallet samt Örebro Katthem.
Jag har blivit inbjuden till Kattstallet och föreläst för deras personal och volontärer om skyggisar och senast nu i somras hjälpte vi Örebro och tog emot elva kattungar från dem. Vi har även tagit emot katter från Södertälje och Akutgruppen. Så visst förekommer det samarbete mellan Katthemmen. 

Sedan kan jag bli lite lessen över de iband orimliga krav och förväntningar som ställs på Katthemmen och de som jobbar där. Vi är trots allt bara människor av kött och blod, de flesta av oss arbetar heltid och ägnar oss åt katthemsverksamhet på vår fritid utan att få en krona betalt och sällan något erkännande. Vi får bara höra att vi inte gör tillräckligt. Man får inte glömma att även "katthems-tanterna" har en vardag  med arbete,familj,vänner, egna katter och kanske andra intressen som ska hinnas med.

#24

Det finns vissa katthem som verkar förstå hur verkligheten ser ut, bla. Stockholms- och Örebro katthem. På er/dom skulle jag aldrig bli besviken om ni nekade katter plast för jag vet att ni gör det ni kan och inte prioriterar tama, redan åtgärdade "huskatter" utan ni tar in de som behöver hjälp.

Det jag reagerar på är de katthem, ofta på mindre orter, som inte hängt med i utvecklingen och som fortsätter som de alltid gjort och som bara sätter på skygglappar och vägrar inse verkligheten. Som inte vill höra på att alla katter inte är förvildade som går ute och skulle de vara det går det faktiskt att få ordning på dom.

Jag försöker också genom insändare och annat försöka påverka och informera om de oattraktiva katterna men så länge katthemmen inte kan ändra uppfattning så lär inte annat folk heller göra det. Det är ändå katthemmen och djurföreningarna som kan påverka genom att bevisa att det GÅR! Inte bara säga till folk som ringer att kontakta kommunskytt utan att veta i vilket skick katten är.

Jag vet också att många ideellt arbetande på katthem gör otroligt mycket, men det finns också de som gömmer sig genom att säga att de är ideellt arbetande. Att åka och tömma en tiggarbössa en gång i månaden och ta ut bensinpengar för det är vad många kallar för ideellt arbete.