Jag tycker inte man ska ångra tiden man jobbat i ett katthem med tvivelaktiga metoder. Det tar ofta ett tag innan man får insyn och kunskap om det. Men förhoppningvis drar man lärdom av det, som TS har gjort och använder sina kunskaper på andra vis att hjälpa hittekatter.  Väljer man att stanna på katthemmet utan att försöka påverka utan accepterar de tvivelaktiga sättet vet jag ju vad jag tycker om då men inte lämpligt i skrift

Känner mig lyckligt lottat som har det katthem jag har att arbeta för. I början var jag lite "inskränkt" som ny i hittekattsvärlde med och trodde att alla katthem jobbar så, men med tiden har jag ju insett att så är inte fallet. Det gäller att hitta de bra katthemmen och stödja dem allt man kan, inte slösa sitt engagemang, bidrag med mera på nåt man inte tror på inte.

Man kanske kan likna det med en kvinna som försöker omvända en alkoholist eller  en kriminell man. Det kan gå men oftast är det bäst att lämna mannen efter att ha försökt ett tag.

Jag har kommit på att antalet hemlösa katter inte kommer att sjunka hur vi än jobbar för att ta in dom, då nya tama  katter och kattungar överges hela tiden. Därför är det väldigt viktigt med det skrivna ordet, att få folk att kastrera katterna .

Alexej, jag är den som ångrat att jag engagerat mig i fel katthem. Inte bara ett förresten utan flera stycken. Det finns många olika anledningar varför jag känner så. För det första att man aldrig fått sin röst hörd, utan den som skrikit högst har fått sin vilja igenom, vilket det gällt avlivningar av friska katter eller vilka katter som skulle tas in eller vilket tak som funnits för veterinärräkningar. Det har tagit så mycket energi att försöka föra djurens talan, och ändå inte fått något gehör! Man undrar verkligen varför vissa överhuvudtaget sitter med i en styrelse för djur i nöd.

Det bråkades ständigt om småsaker och pengar, en maktkamp på bekostnad av de stackars katterna. Konstigt att det aldrig var någon maktkamp när det gällde att städa, tvätta, sitta med fälla om nätterna, mata katter som fortfarande stod på väntelista, skura kattlådor eller stå på mässor och försöka få hem till katterna samt få in pengar till verksamheten genom att vara kreativ. Inte heller vem som skulle ta pass på katthemmet under helger, jul och nyår. Nej, det skulle bara gnällas om allt, och det mest skrämmande var när man blev varse att föreningen har massor av pengar på banken som inte fick röras!!! Skänkta pengar!!! Sedan sitter det damer och plockar ut bensinpengar både för det ena och det andra, utan att de ens gjorde något vettigt ideelt.

Jag har vänt ut och in på både mig själv och min plånbok till förmån för en verksamhet som inte fungerat. De katter som hade behövt hjälp har gått kvar ute och det skäms jag för idag, men jag visste inte bättre utan trodde på de som "visste bäst". Jag lyckades i alla fall få med mig några av de  avlivningshotade katterna hem, och för detta har jag fått skit och kallats för djurplågare för att jag ens försökt hjälpa de "oönskade katterna", det var väl ett nederlag för dem att se att jag lyckades få dem tama. Vem kan stötta en verksamheten som endast jobbar för de attraktiva katterna? Har vi inte nog med sånt i samhället idag, att de starka ska överleva men de svaga är inte värda något?

I och för sig Alexej, jag kanske inte ångrar min tid som aktiv ändå, som du skriver, man har lärt sig skilja på folk och folk, skilja agnen från betet.

Idag kör jag mitt eget race och räddar de katter som jag hittar, vilket de är förvildade eller tama, dock inga omplaceringskatter. En numera aktiv är på mig om och om igen och tycker inte att jag ska kritisera katthemmet i kommunen när "jag inte gör något själv". Kanske inte konstigt jag kritiserar eftersom det är jag och mina vänner som fått tagit hand om de katter som inte för fina nog för katthemmet.

Jag kan lova att jag uträttat mer än någonsin sedan jag dragit mig undan katthemmen, jag har mer energi och pengar att satsa på de katter som verkligen behöver min hjälp.

Man behöver inte vara med i en förening för att göra nytta. Det går inte att påverka och samarbeta så länge det sitter folk med starka viljor som vägrar ändra åsikt.

Det är skrämmande med tanke på de stackars djuren som är helt i beroendeställning av människans goda vilja att de som manipulerar och skriker högst får igenom avlivningar och vilka katter som får vara på katthemmet eller inte..Precis som du skriver tror jag att dessa människor är ute efter en maktposition genom att spara in pengar till förningen och på så sätt visa sej duktiga men vad händer de stackars djuren som de skulle vara där för?

Bra att du tar upp missförhållanden.

Ja, jag har också insett att det kostar alldeles för mycket kraft och tid att satsa på en förändring i ett mindre bra hem. Men visst, är det hemskt. Det är ju där som många resurser finns.

#4 Att ha makt, är en väldigt intressant aspekt, speciellt när det gäller försvarslösa djur som inte får hjälp av oss tvåbenta. Vad får man ut av det? Vilka är vi som kan döma vilka som behöver hjälp eller inte?

Ingen djurförening har någonsin varit intresserad när det gäller djurvård i min kommun, inte ens väldställda djurföreningar som har haft råd med "chansningar", FÖRUTOM när det gällt att de själva fått vara med i media och framstå som "livräddare". En bild på ordförande med en katt i nöd är tydligen värt mer än de som jobbar i det tysta, för de behöver inte bevisa något.

Vi som verkligen jobbat på fältet och suttit med fälla om nätterna, trots annat heltidsjobb, och fångat in katter i störst behov av hjälp, tror jag är de som verkligen vet vad det med katter i "störst nöd innebär", vi har inget behov av att exponeras, vi ´jobbar för djurens skull, inget annat.

Jag har tom. blivit "ertappad" av polis, för de trodde att jag gömde knark i området, pga av att polishundar nosat upp smarriga lukter och att oroliga grannar varnat för en "inkräktare". Ändå hade jag bett damen som tipsat om katterna att berätta om mig, men det hjälpte tydligen inte.

Mitt liv som kattmatare i en stadspark under många år har en egen historia. Att man ska behöva gömma sig och ursäkta sin person för att man försöker hjälpa övergivna katter är en annan historia. Inte konstigt man blivit folkskygg…..

Jag vet inte vad som är drivkraften bakom maktbehov en del har ju visserligen varit sinnessjuka som gapade och skrek och fick hela nationer med sej i sina djävulskheter.Var ju  bland annat i Tyskland.

dessvärre kan vem som helst få totalt storhetsvansinne och driva maktmissbruk, har på sista tiden fått massvis med mail som bevisar detta och jag vet inte hur jag ska gå vidare men jag kan inte stå stillatigandes bredvid och vänta tills någon dör! Jobbigt är det

Ja, maktbegär..det är nog det rätta ordet för många som jobbar på katthemmen, man har en makt som i vanliga fall aldrig skulle få, men våra värnlösa katter har inget att säga till om…/Catfoot

Ooops! mitt inlägg # 6 blev väldigt flummigt, så kan det gå när man är trött och ölstinn…sorry…

Det jag försökte säga är att de som sätter upp regler för hur ett katthem ska skötas vet ofta inte hur saker och ting fungerar eftersom de inte vet hur verkligheten ser ut. De använder sin makt till att leka Gud och avgöra vilka katter som ska få en chans och vilka som inte är fina nog att hjälpa.

Sedan finns det många som gör mycket i det tysta, som gör det för att de brinner för de stackarna som går ute och måste kämpa för sin överlevnad.

När jag en gång försökte förklara för en ordförande i en djurskyddsförening hur allvarlig situationen var med övergivna katter i centrum, och bad honom följa med en natt och se med egna ögon fick jag svaret "he, he, he, nej vet du vad, då sover ju jag"….

Ändå var det där han bor, utanför hans sovrumsfönster som kattstackarna gick och led medan de katterna som han gett plats åt på "hans fina katthem" var tama, välmående omplaceringskatter som han bestämt skulle tas in för de gav en inkomst till föreningen och visade en fin statistik på utaplaceringar. 

Aldrig heller kunde han och de övriga i styrelsen göra något praktiskt för de var ju ideellt arbetande…..

• Jag tycker inte att man ska ångra att man arbetat i "fel förening". Se det som en erfarenhet. Du har blivit klokare på kuppen och har fått med dig något värdefullt i bagaget.
  Att förändra inriktningen för en förening  och byta ut människor i en styrelse är inte  omöjligt. Men man får vara beredd på att göra "palatsrevolution" vilket  kräver tålamod och några likasinnade kompisar. Det är en process som kan ta några år i anspråk, men om man är målmedveten så är det absolut värt det.  Nyckeln till förändring är valberedningen. det är de som har makten att byta ut personer i styrelsen och föreslå andra kandidater itsället. Det gäller att prata ihop sig med de som tänker likadant inför årsmötet och sedan gå dit och se till att det hamnar kloka människor i valberedningen. Sedan får man försöka påverka och ragga kloka människor som är beredda att ta på sig ett styrelseuppdrag. För att nya styrlsemedlemmar ska lyckas med ett byte av inriktning måste man ha fler nya  i styrelsen samtidigt. Ensam blir man överkörd, men är man fler med samma åsikter kan man stötta varandra.

Jag har all förståelse för om man inte orkar med en sådan process som jag just beskriver och det är absolut inte fel att göra som Alexej och Bumbis gjort. Det finns många andra sätt att hjälpa katter på vilket ni gör med den äran.