Jag tycker både och egentligen. Hm ska se om jag kan förklara hur jag menar.

Först så tycker jag givetvis att man ska hjälpa så många som man bara kan men det betyder ju inte alla för det funkar inte. Man måste ngn gång veta när man säger stopp för de katterm man tar in har man ansvar för. D.v.s att man inte avlivar utan alla ska få sin chans.

Vi har sett och hört många exempel på s.k "vilda" katter som har aklimatiserat sig till det sociala livet med människor. Iband går det snabbare och iband tar det längre tid. Vissa kanske aldrig kommer bli den där knäkatten men vem har sagt att det inte kan bli en familjekatt för det.

Ska jag prata från mitt eget hjärta..Nej, det är inte ok…det är aldrig ok att avliva en frisk katt..Alla på vår jord har alla ett värde, vi människor kan inte springa omkring å leka gud..Avgöra andra individers öde, vem som ska leva å inte..

/Catfoot

Man får ta ansvar för de katter man har  och nej det är inte acceptabelt att avliva en skygg mamma när hennes ungar har diat färdigt.

Men man kanske kan jobba på flera sätt. Det brukar vara många som ringer om hittekatter och katthemmet kanske kan hjälpa till att fånga in katten och upphittaren kanske vill betala för kastrering av katten och sen låta den vara kvar tills det blir plats på katthemmet. men det beror ju på vad det är för miljö. Eller katthemmet kan ge bidrag till upphittaren som kastrerar katten.

Vi vet ju att om det finns 1 honkatt på kölistan och hon inte är kastrerad så blir det många fler katter att ta hand om efter ett tag.

Hur man än gör så blir det fel… Jag tycker att eftersom man ändå inte kan rädda alla så ska man se till att göra allt man kan för de katter man trots allt tar in, dvs hellre ha intagningsstopp än att avliva 'hyllvärmare' för att kunna ta in fler katter. Annars sätter man olika värden på olika katter, säger att en del katter (unga, tama, långhåriga, etc) är mer värda att få leva än andra, och det tycker jag är fel.

Att sedan olika 'typer' av katter prioriteras olika vid intagning pga begränsade resurser kommer man inte ifrån, t ex kanske katthemmet inte har plats för en vuxen skyggis just då men däremot en tam kattunge beroende på att det inte finns någon som kan socialisera skyggisen men den tama kattungen finns det ett stödhem som kan ta emot. Dock, när den vuxna skyggisen väl får komma in så får det ta den tid det tar att hitta rätt ägare till den.

Jag anser att man inte kan rädda alla, och jag säger tyvärr alldeles för ofta nej till ärenden där katter behöver nya hem eller är hemlösa. Just p.g.a att jag måste kunna ta ansvar för de jag redan har under mina vingar och i stödhem , och nej det är INTE acceptabelt att avliva fullt friska katter som man tagit hand om. Kan man inte ta hand om de katter man redan har inom verksamheten ska man istället ha intagingsstop, än att mörda friska individer . Spelar ingen roll om de är gamla, skygga, svarta osv osv. Alla har rätt till sitt eget liv.

 ALLA vilda katter jag tagit in har efter olika lång tid anpassat sig bra till ett liv med människor. Sedan att de inte gillar klappar, bli bärda eller ligga i knät är inte alltid så avgörande när jag börjar kalla en vildkatt tam. Katten har egna åsikter och ett eget beteende, och det behöver inte alltid innebära att behaga oss människor så fort som möjligt…..

#4 och 5# har precis skrivet det som jag också känner och åsikter jag delar till 100%

Men, vi leker ju gud. Vi tar in en individ, sätter den i bur och gör antagandet om att den skulle ha det bättre där. Vi måste leka gud om vi ska hålla på med detta. Jag tycker nog att avlivning kan var ett allternativ framför att sitta rädd i ett hörn i en bur resten av livet. Håller med Puma77.

Äntligen en intressant tråd igen på hittekatter ;)

Det du tar upp Alexej är något som vi (på Göteborgs Katthjälp) har ganska klara synpunkter på.

Det är inte katthemmens ansvar att ta hand om alla sveriges hemlösa katter. Det är myndigheternas ansvar…. Pga att myndigheterna gör så lite och katthemmen gör så mycket har allmänheten fått för sig att det är katthemmen som ska lösa allt, för alla katter, och på studs. Finns det inte plats då kan man väl avliva skyggisarna som tar upp platser eller adoptera bort katterna till vilket hem som helst, eller avliva dom katterna som kommer att ta mer resurser i form av tid och pengar än en frisk och tam A-katt?

Vi på Göteborgs Katthjälp jobbar bland annat för att höja kattens status och vill visa kattägarna hur vi anser man ska ta hand om sina katter. Tycker vi att en kattägare ska avliva sin katt som är förvildad/skygg? Nej.
Tycker vi att en kattägare ska omplacera sin katt till vilket hem som helst när man inte kan ha kvar den? Nej.
Tycker vi att en kattägare ska avliva sin katt om den är sjuk och kommer att kosta pengar och tid till att få den frisk igen? Nej.
Varför ska vi då göra det med katterna som finns inom föreningen? Dom är lika mycket värda som katter som bor i ett varaktigt hem. Vi tar ansvar för dom, fullt ut! Vi tar hand om våra katter på det sättet vi vill att alla skulle ta hand om sina katter, som älskade familjmedlemmar. Man avlivar inte ens familjmedlemmar till att skapa plats åt en annan hemlösning…. 

Många glömmer att katthemsarbetet oftast är ideellt arbete och att resurserna inte räcker till för att kunna ta hand om alla hemlösa katter i samma sekund.

I våran kommun finns det ett katthem som har många miljoner på kontot plus ett jättefint djurhem men dom avlivar ändå förvildade katter, honor som är skygga efter att ungarna har diat färdigt, gamla katter som behöver mer veterinärvård än en frisk och ung katt, "B-katter" alltså som kostar mer pengar och tid än "A-katter". Kattungar från förvildade katter tas emot medan mamman ska stanna kvar ute utan hjälp…. Detta gör mig vansinnig…. vad för signal ger man då som djurskyddsförening?

Man måste leva som man lär!

#7..Ja undantagsfall finns alltid, vissa katter klarar bara inte av oss människor, å där kan jag ju förstå katten..Vi männsikor är inte snälla, så varför ska katten helt plötsligt börja lita på oss igen..vem vet vad en hemlösing fått genomgå, vissa tar mer skada än andra å kommer att hela sitt liv ligga å vara livrädd…/Catfoot

Jättebra initiativ Alexej, att ta upp detta. Det här är ju trots allt en sajt för hittekatter och hittekatters öden…

Jag vet inte vad ni har för erfarenheter ni som skriver här på hittekatter, men jag märker att många av er har varit med i "verkliga livet" och sett hur illa en hittekatt kan fara, och det sätter sina spår. För mig har det satt så djupa spår att jag har blivit krigisk mot de katthem som satt i spel att ENDAST ta in omplaceringskatter, även om katthemmen har miljoner kronor på banken. (skänkta, ärvda pengar till katter i verklig nöd).

Jag vet att vissa av er tycker att det är upp till varje katthem att avgöra vad som ska tas in, men som jag tidigare skrivit i en annan tråd, då ska man inte tigga pengar till hemlösa katter, för privatkatter är inte hemlösa, även om en kattägare kan hota med att den kommer att bli det när de inte får hjälp, men det är hot, och det ska man inte vika sig för. Ingen övergiven kattstackare ska behöva svälta ihjäl på gund av att katthemmen är bekväma och väljer en enklare lösning. Då är det bätttre att hjälpa färre hemlösa och fullfölja det man påbörjat. 

Man kan ABSOLUT INTE göra som många katthem gör, svara att de inte tar hand om "sådana katter" när de inte vet i vilket tillstånd katterna är. Det kallar jag för lathet och rädsla!!!!!!

När det gäller avlivningar tycker jag att de katter man tagit hand om ska man hjälpa till fullo, sedan finns det alltid undantag, men man får hoppas att involverade på katthem kan skilja på katt och katt, och göra rätt bedömningar. För det är faktiskt så att många katter avlivas på grund av okunskap. Skygga katter släpps vind för våg på en allt för stor yta, ibland även med rastgård, då är det en omöjlighet att få en rädd katt tam. Så än en gång, det är inte katterna det är fel på utan på grund av okunskap hos de som engagerar sig på katthem. Det är väl ändå vi människor som ställt till det, och det är väl ändå vår sak att rätta till problemen och visa att det finns snälla människor också.

Jag är ganska ny som medlem på hittekatter men har tjuvkikat på sajten under en lång tid. Jag blir förvånad över vissa kommentarer och undrar om ni verkligen är på rätt sajt? Finns det en sajt för omplaceringsksskatter i fokus kanske det är bättre att bli medlem där, eller är jag fel ute?

Jag måste få kommentera er som skriver att katter inte ska sitta "i ett hörn" eller " i en bur" och vara rädda. Det blir vad man gör det till. Att släppa ut en skygg katt på stor yta är en dödsdom för katten! Några veckor i karantän med god mat och vila är det en trött och utsliten katt behöver. Ni som har en annan åsikt kanske inte ens har försökt? Jag har haft katter hemma som inte gått att hantera, när det väl är kommer till veterinär har det visat sig att det några av dom varit kastrerade, och även hittat ägaren till dom tack vare detektivarbete. Gissa om det är lycka!!

Att avliva en kattmamma och behålla ungarna är helt absurt! Hoppas verkligen att ni tycker det är fel!!!!!!

Jag har kommit in med förvildade katter till veterinär och fått höra "att du inte avlivar en sån här katt när det finns så många omplaceringskatter som redan är tama, kastrrade och klara"

ALDRIG! Jag skulle ALDRIG stötta ett katthem som jobbar så, för det är de hemlösa, bortglöma katterna jag brinner för och det är för deras skull vi "hemlösa kattvänner" finns till annars kan vi ju fortsätta förundras. Hur kan det uppstå kolonier?  Varför finns det så många hemlösa katter i Sverige? Fundra på det och tänk över om vissa katthem hade handlat tidigare hade inte situationen inte behövt bli som den är idag.

#7 Jag vet inte hur mycket erfarenhet du har med att jobba med skygga katter men hos dom katthem som jobbar med skygga katter på ett seriöst sätt finns dessa inte inlåsta i små burar för resten av livet…. oftast bor dessa katter i jourhem för social träning eller på en skyggisavdelning på katthemmet. Johnys Girl härinne har skrivit om hur Stockholms katthem jobbar med skyggisar, vi jobbar i stort sätt på samma vis. Dessutom har vi ju TNR metoden för starkt förvildade katter.

#10 Håller med i VARJE ord du skriver!

Det med omplaceringskatter är ett problem. Alla katter har rätt till ett bra liv utan avlivningshot och liknande. MEN: Omplaceringskatter har ett hem och en ägare, det har inte en hemlös katt. De har ingen. Det är fruktansvärd med oansvariga kattägare men där tycker jag det är ibland bättre att katten få en avlivningsspruta hos veterinären och ägaren hamnar i helvetet för det…

Men en hemlös katt har inte ens chansen till en smärtfri död.

Meningen med katter är ju inte att de bli söta kelobjekter för människor utan att de har ett bra liv med mat och värme och veterinär på kattens villkor.

Så många fina,kloka människor det trots allt finns är min slutsats av denna tråden.

Blir jätteglad att inte vara ensam i att tycka som jag gör.

Kommer ALDRIG i mitt liv att kunna förlika mej med den lättvindiga slit och släng mentaliteten angående katter där de blir sedda som objekt för människan att behandla hur dåligt som helst.

Nummer 8 och 11 tog upp saker som jag tycker är oerhört viktiga och som även jag förfasats mer över än jag har förmåga att i ord uttrycka.

Tack #12 och 13, jag har försökt få gehör för att det är de hemlösa katterna som ska ha förtur, men inte tidigare fått något direkt stöd, jag började undra…! De hemlösa har ingen som för deras talan, som du skriver, Alexej! Naturligtvis lider jag för alla omplaceringskatter också som har ägare som är villiga att lämna bort/avliva sina "älsklingar" pga. "allergi, tidsbrist och flytt", utan att ens försöka annonsera själva. Bara ta för givet att någon annan ska hjälpa till, särskilt katthem, MEN de har en ägare….

Även jag har hjälpt till på katthem som tagit in privatkatter hellre än  hemlösa, det ångrar jag bittert idag!!!! Men man förstod inte bättre när man var "ny". Ingen skulle behöva "dö". Men som tur är har man insett ett och annat om man verkligen vill engagera sig för de katter som verkligen haft det tuffast!

Det mest intressanta är att de kattägare som en gång fått hjälp av katthem pga. av flytt mm. har hört av sig igen efter några år och krävt få hjälp med en NY "tröttna på katt" , för de fick ju hjälp förra gången!

De katter som anses "oönskade" i mångas ögon, men det beror oftast på hur katthemmen pratar för dom, blir de mest personliga varelser man kan tänka sig, som inte viker från din sida, de är inte bortskämda utan tacksamma för det lilla. Ni som inte prövat detta, gör det, ta hand om en kattstackare som ingen vill ta in/vill ha pga. att den är "oattraktiv"- Du kommer inte ångra dig!

#10

Håller med dej 110%!!!

Hade katthemmet i min komun fått bestämma hade en av mina katter och min katts två syskon och mamma varit skjutna och begravda för länge sen! De hänvisade mig direkt till komunskytten och detta är inte första gången. Tack vare en kunnig och engagerad vän kunde lilla kattfamiljen bli infågad snabbt. Idag är min "skygga" katt, världens kelgris! Hans sykon och mamma är också älskade familjemedlemmar i sina egna familjer.Det finns säkert många som har liknande historier där ute…

#16 ja jag vet en liknande. Har berättat den innan så jag tar bara lite kort. För ett par år sedan var det en katt på djurskyddet som ansågs aggressiv både av veterinär och de på katthemmet. Katten var då dryga året och den ansågs aldrig kunna bli som en sällskapskatt. Min arbetskollega föll pladask för henne och sa att henne vill jag ha på prov. Hon blev avrådd då katten skulle avlivas men sa då att henne eller ingen.

Väl hemma i naturlig miljö med lugn och ro och tid framförallt så tog det några månader och idag två år senare är det världens goaste katt. Hon är nästan för jobbig kelig om nu en katt kan bli det. Min arbetkollega har idag två katter från katthemmet och Missy som den "aggressiva" kallas mår som en drottning. Jag brukar få vara kattvakt åt dem det är helt underbart att se dem. Även veterinären och dem på katthemmet kan idag inte fatta att det är samma katt.

Ja, min Troja…hade ingen framtid enligt många, visserligen är hon ännu väldigt rädd..men äter som en häst, busar med brorsan..Å verkar njuta av livet igen…Men hon hade nog varit en död kissunge idag om hon inte hade följt mig hem, kanske inte pga. att hon blivit avlivad, men för att hon höll på att svälta ihjäl, för ingen vågade ta i henne hon rev å bet alla som kom i hennes närvaro, hon var så rädd så hon vågade inte sig fram till matskålen……../Catfoot

Allt är redan sagt i denna tråd. Så många kloka människor här  på forumet att jag blir alldeles tårögd. Ett seriöst katthem ska naturligtvis först och främst finnas till för hemlösa katter , katter från vanvårdshem eller dödsbon. Och de katter man tagit in i föreningen tar man ansvar för fullt ut. Att avliva en frisk katt bara för att den är skygg, gammal eller har fel färg är oförsvarbart.
Visst är det tragiskt och frustrerande med vuxna människor sm ringer och hotar med avlivning om katthemmet inte tar hand om deras katt. Detta är att försöka spela på vårt samvete och samtidigt skjuta över  det egna ansvaret på katthemmen. "Det var katthemmets fel att jag tvingades avliva Murre" Katthemmen kan aldrig  ta över ansvaret från ägaren. Tyvärr kan man inte hjälpa alla som behöver hjälp och måste man välja så är det bättre att en katt med ägare får somna in hos veterinär än att en hemlös katt får gå en plågsam dördtillmötes.

Utöver själva omhändertagandet av katter så finns det en annan bit jag tycker är viktig att ett seriöst katthem tar ansvar för. Det är att hela tiden försöka höja kattens status och verka för bätter katthållning. dels genom att föregå med gott exempel men även att försöka på olika vis att informera och bilda opinion kring katt-frågan. Både vanligt folk och beslutsfattare är tyvärr mycket okunniga eller t.om ovetande om probelamtiken. Vi måste banka in budskapet om och om igen för att få en förändring till stånd.

#7 Förstår inte vad du menar att katterna ska sitta i burar hela sitt liv. Alla katter får till slut ett bra hem även dom som är skygga/vilda men det kan ta sin tid..

Har sett det på Husby-katterna..När man fångade in dom så var dom så skygga och en del fräste som bara den första tiden. Men det gick över efter en tid.

#19 Håller med dig det du skriver.

Det inlägg nummer 10. skrev är bara så bra och rakt på sak.Att till exempel ta ungarna från mamman och avliva henne tycker jag är så nedrans fult gjort att det inte finns ord för som går att skriva i vart fall.

Som någon skrev ovanför… så många kloka och fina människor det finns här.

Jag blir så lycklig av ert sätt att skriva och jag håller med till 100 %.

Tack!

#19

Bra skrivet än en gång, Johnnys girl! Du vet vad du pratar om.

Man kan höja statusen för hemlösa katter på många sätt. Ett sätt är att prata för och visa upp de skygga katterna och informera om att det faktiskt går att få ordning på dom.

Jag har vid flera tillfällen tagit med utskrifter till katthemmet i närheten och bett dem begrunda vad som står, hur man ska handskas med skygga katter, köpt fjädervippor och visat hur man kan göra för att närma sig en rädd katt, men har nästintill blivit hånad. När jag kommer på besök nästa gång har de här katterna avlivats för "det har inte gått att få ordning på dom" och dessutom hade de så många katter i kö som behövde platsen. Och vilka katter har fått platsen? Jo, omplaceringskatter……blir man ledsen och uppgiven!

Dessutom har jag försökt hitta lämpliga hem till skyggisarna men blivit nerröstad för enligt katthemmet måste de få ett hem där de kan gå ute, eftersom de varit hemlösa under en så lång tid.????????????? Gå ute??? Har man haft med katter att göra som gått ute och farit illa under en lång tid så VET MAN att de OFTAST inte vill gå ut. Mina "f.d. vildkatter" ligger helst i sängen och myser och vill inte ens gå ut i rastgårdarna. Jag tror att de är rädda att dörren ska stängas och att de än en gång ska bli övergivna….

Precis samma erfarenheter har jag angående fd "vilda katter"och utomhusgåendet de vill inte så gärna komma i närheten av en ytterdörr ens.

Henskt det du berättar om på de där katthemmet med avlivning "för att de inte gått att få ordning på"och att omplaceringskatter som då var ordningssamma säkert enligt deras syn på djur fick ta deras platser.

De behöver inte gå ut bara för att de är födda ute. Om de katterna jag berättade om innan är inte alls intresserade av att gå ut. Ägaren glömde t.o.m en dag att stänga fönstret när hon gick hemifrån. Hon var jätterädd tills dess att hon såg att båda var hemma utan intresse av att gå ut. Min Tudor är inte intresserd alls. Smet ut en meter i trapphuset för några månader sedan och tvärstannade. Jag behövde bara säga till honom o gå in vilket han gjorde utan att protstera.

Som sagt vi är många här inne precis som du #23 vet att många av dm behöver inte alls ha utemöjligheter.

Vilket ansvar har ett katthem?

Otroligt intressant fråga.

Som jag ser det är katthemmen livsviktiga, MEN de är bara en symptombehandling. Jag önskar att det fanns mycket, mycket mer ORSAKSBEHANDLING. För som nog alla vet här inne, trots katthemmens stora insatser så minskar inte antalet hemlösa katter.

Vems ansvar är det att få bort orsaken till problemet?
Vad kan jag göra?
Vad kan VI göra?
Vad gör jag idag åt det?

Hur kan man få sina medmänniskor och samhället att värdera katter högre? Att kastrera sina katter om man inte bedriver planerad avel, att aldrig i livet lämna eller kasta ut en katt?

Jag försöker informera alla jag får chans till, om vikten av att kastrera. Om vilket ohyggligt överflöd på katter det finns. Men vad kan lilla jag göra mer?

Varför gör inte våra politiker någonting?
Varför ledde inte Djurskyddets stora kampanj med över 100 000 underskrifter med begäran om att göra ID-märkning utav katter till ett lagtvång, till något? Vad kan vi göra?

Det ÄR inte katthemmens ansvar att lösa detta problem.
Katthemmen eller kattföreningar kan informera, hjälpa katter i nöd och se till att de får Bättre hem, men de har så enormt fullt upp med symptombehandlingen att det är fel att lägga allt ansvar på dem att förändra samhället.

För veterinärer, polis, alla möjliga tipsar ju om att vända sig till katthemmet när man har problem med en katt, var är vårt ansvar som enskild människa?

Jag arbetar på ett katthem och får nästan dagligen prata med människor som tycker att vi ska lösa hela världens kattproblem.

_"Oj min honkatt råkade få massa kattungar igen som jag inte kan hitta nya hem åt, jag tänkte komma och lämna dem?".

"Den äckliga dumma hemlösa katten smiter in i vårt hus om man lämnar en dörr öppen, ni måste komma och hämta den!"

"Det ligger en skadad, halvdöd katt här, men vi kan inte ta in den ens i vårt badrum över natten, ni måste komma hit NU, 5 mil bort, 10 minuter innan arbetspasset är slut" (när vi kom dit hade katten släpat sig iväg nånstans och gick inte att hitta)

"Men jag har ju allergi, då måste ni ju ta vår katt?" (att ens försöka annonsera själv efter hem åt ens egen katt är ju totalt orimligt när man är ALLERGISK.)

_Jag blir både förbannad och ledsen.

Täk om människorna runt dessa personer INTE direkt sagt "ring katthemmet" utan påvisat vårt moraliska ansvar att själva göra vad vi kan?

Jag är full utav beundran till dem som vänder sig till katthem för att köpa katt, som sagt åt bonden till granne att NEJ de vill inte ha en gratis kattunge utav honom eftersom de inte vill stötta hans oansvarliga sätt att låta okastrerade katter försöka sig fritt. De vill göra en insats. De lär sina barn att djur ska vi ta stort ansvar för och vårda livet ut.

Men hur ska man få fler människor att ta personligt ansvar?
Hur stort ansvar är katthemmens och hur stort ansvar är ditt, mitt, grannens och sambons farbrors?

Jag tycker det är en självklarhet att ta hand om de katter man har fullt ut. Att överbelasta verksamheten till bristningsgränsen gynnar i längden inte någon.

Vad gäller avlivning så bör väl det alltid vara en bedömningsfråga från fall till fall. Lika lite som man bör säga att varje katt som kostar kosta mer än X antal kronor i veterinärvård ska avlivas ska man säga att varje förvildad katt ska avlivas. Katter är alla individer och har olika förutsättningar.

Vad gäller privata omplaceringskatter… jag är delad. Om dessa katter på något sätt kan dra in en slant gynnar de ju de katter som kanske inte är riktigt lika lätta att placera ut, men det är som sagt om man kan gå lite plus på dem. Men någon skyldighet att ta emot privata omplaceringskatter ser jag absolut inte att katthemmen har. Katthem får inte bli privatpersoners dumpningsplats för katter de inte vill ha längre. Lite personligt ansvar måste människor börja ta och de bör inte vara varken enkelt eller billigt att lämna in sin katt hos katthemmen. En väl tilltagen "omplaceringsavgift" bör tas.

Har själv fått en negativ erfarenhet av hur katthem hellre tar in omplaceringskatter än hemlösa katter som verkligen behöver hjälp. Efter samtal med katthemmet på orten förordades kommunskytt hellre än att plocka in en honkatt med tre nyfödda ungar så jag ger inte mycket för vissa katthems policy.Visst går en del katthem på knäna på grund av ekonomin men vilka katter är i behov av mest hjälp,familjekatten som måste ut pga flytt eller en kattmamma med tre nyfödda ungar som kommer gå en oviss och hemsk framtid till mötes.Jag vet ialla fall vilka katter jag skulle hjälpa sju dagar i veckan. (Kattmamman och dom tre ungarna har fått bra och kärleksfulla hem tack vare sambons och kompisars stora hjärta).