Har inte haft en minut över till något annat ikväll än att springa runt och ropa "Baffe" minst 1000 gånger tror jag.

Det hela började 19.15 med att Baffe "missade" kopplet jag skulle kroka fast honom i och drog iväg med världens fart.
Grannen fick spårat upp honom så vi såg vilket håll han for åt.

Nu började jakten. Han var totalt uppslukad. Vi har en tät gammal plantskola i grannskapet där det finns massor av ställen att gömma sig på och vi misstänkte att han hade tagit sin tillflykt dit.

Med matskålar och god vilja höll vi på i närmare 3 timmar.

Jag kände att hoppet började tryta och var mest rädd att han börjat en vandring som han hade gjort när han kom till oss för 4 år sedan. 

Dottern kom hem och gav sig ut direkt för att leta.

Då kommer storkatten lugnt vankande på framsidan av radhuset och går fram till dottern. (Han stack på baksidan) Han kom gående som om han spankulerat runt i området i 3 timmar och undrade nu vad den stora uppståndelsen berodde på… Jag är ju hemma ser ni väl..!

Slutet gott i alla fall och nu sover han på soffan i godan ro den lille filuren som fick matte att fälla en tår.