Jag har haft katt i 16 år. Dom senaste 3 åren har jag haft egna katter. Innan dess delade jag 2 stora monster med min mamma. Hälsningar Jillsan

Jag har växt upp med katter, i mitt föräldrahem kom och försvann katter på löpande band. Men jag minns dem inte så mycket.

Men har inte haft egna förän 1994. Då skaffade jag Jesper som i dag är 12 år.

Min man hade en katt när vi träffades i maj samma år.

Sedan vi flyttade på landet så har vi tagit hand om flera katter, och i dag har vi tre kattgubbar mellan 12-15 år och tre kattfröknar som är mellan 1½-4 år.

Vi hade även en katt som gick över regnbågsbron 2002, en mycket saknad kisse.

Jenna

Jag hade katt i hela min barndom, en eller två katter samtidigt… sedan träffade jag en allergisk pojkvän så jag var kattlös i 13 år………. men nu tar jag igen det jag förlorat.. skaffade mej först en katt som ville ha en kompis…. denna kompis blev 2 st för den andra skulle annars högst troligt blivit avlivad…… några år gick tills en jobbarkompis var tvungen att göra sej ev med familjens katt… mamman i familjen visade sej återigen vara allergisk….. mycket märkligt att skaffa sej en katt när man vet att man är allergisk….de tre första katterna gick väldigt bra ihop men den sista, Bruno fungerade inte med dom andra…. förra sommaren blev jag akuthem till en kattmamma med ensam unge som sedan fick sällis av en upphittad mammalös kattunge…. den sistnämnda katten var så otroligt charmig och lindade oss runt sina tassar på nolltid så hon är kvar… så nu har jag alltså 5 st om någon har svårt att räkna dom…..jag har just flyttat så sedan till hösten hoppas jag på att kunna ställa upp som akuthem när det krisar på katthemmen….

nu hoppade jag ju över frågan ju… jag har haft katt i 7 år nu……

Hej Bruno!

Vad fint att du kunnat ställa upp som jourhem samt tagit hand om flera avlivningshotade katter!

Det är ganska underligt ibland det där med alla svenskar som plöstsligt blir allergiska och därför genast måste avliva sina katter. Tycker att fenomenet är lite för vanligt.  Eller är det verkligen så att svensken är ett mer allergiskt folkslag än folk i övriga värden?  

Hälsningar Lena

Jag har också växt upp med katt, men har inte haft katt förrän jag kände att vi lever så att vi kan ta hand om dem. Nu är det snart tre år sedan vi skaffade katt i den här omgången.

Just nu har vi två Norska skogkatter med stamtavla, raskatter hade jag aldrig haft innan, men det är rätt kul som hobby med utställningar och sånt.

Jag har haft katter hela livet med ett kort avbrott 1985-86. Just nu har jag 6 st.

Hej! Jag är född och uppvuxen med katter har alltid haft katter runt mej alltså har jag haft katt i 55 år.

Jag har haft katt stora delar av mitt liv. Just för tillfället har jag andra djur. Men katter är mysiga. =)

Jag har haft katter hela mitt liv som jag kan minnas. Utom när vi bodde i höghus av ngn anledning för flera år sedan, minns ej varför.

Nu kan jag INTE tänka mig ett liv utan katt!

Kram/Sessan1

Ja, i praktiken hela mitt liv…

Som barn är jag uppväxt på en bondgård och till huset tillhörde då två katter…

Sedan under min uppväxt när vi flyttade till storstad hade vi alltid någon katt hemma och som vuxen har jag samlat på mig ett helt gäng… så jag faktiskt kommer inte på något tillfälle när jag skulle vara kattlös… ;-))

Och min äldsta katt jag har haft, från en övergiven kattunge bara ett par dagar gammal som jag räddad när någon dränkte hela kullen i flodet - var fyra stycken men bara en gick rädda, var 22 år gammal när den stila somnat in…

Ladykatt

men vad hemskt!

Dränka katter *GRÅTER FLODER*

HUR F*N kan man gör ngt så urjota dumt!

Ja, Sessan, det kan man undra… det värsta var att jag var barn då… och gick promenad med våran hund på flodbänken när jag såg en kvinna komma med en hink och jag tänkte först att hon kom hämta vatten men sedan när vi kom till stället så tyckte jag se något rörelse och där var 4 kattungar som jag omedelbart plockat upp, skakat och blåst i deras munnar men tyvärr de andra tre var redan utom all hjälp… men den siste klarat sig och fick en långt och fint liv….

kram/ Ladykatt

Jag har haft katt i 27 år, av mina 39 på jorden. Och jag har älskat varenda minut med alla kissarna. Vet inte vad jag skulle göra utan dem. Alla har betytt och betyder så mycket för mig. Har nu två långhåriga husisar, samt alla ca 250 som passerar katthemmet varje år. För de är också mina ett tag på låns :-).

Jag har inte haft katt så länge … jag fick min första katt i oktober 2004.. Hon var hemlös o kom till mig genom 2 kompisar som spelat basket.. Hon var mager o eländig o följde efter dem hem o en av killarna som visste att jag funderat på katt kallade in mig till honom … Där var hon o när hon hoppade upp i min famn efter att fräst åt de andra så visste jag henne skulle jag ha….Jag hade ingen aning hur jag skulle ta hand om henne men det löste sig jag lånade ihop kattsand o kattmat den kalla oktoberkvällen… Jag läste det mesta jag kunde om katter på nätet o bestämde att hon skulle stanna hos mig o heta puma…

Hon har bott hos mig sen dess och har nu en kompis som heter zorro o hon blev mamma i april till 2 underbara kattungar som nu har ett bra hem….

Bild på puma

Uppvuxen på bondgård som jag är så har vi alltid haft en antal katter. Vet inte hur många halvvilda kattungar jag har lockat fram och fått tama under min barndom.

Har väl varit ett par år totalt sen jag flyttade hemifrån som jag av olika anledningar inte har kunnat ha katt men nu har jag fyra och kan inte tänka mig att leva utan dem.

Så eftersom jag är 42 år så är det väl så länge som jag haft katt då.

Jag kommer från en stor familj i Tornedalen med många djur i lagården men har aldrig haft katt eller hund som barn. Jag har många allergiska syskon (pojkarna) varför vi aldrig fick ta in några djur inomhus.

Däremot hade grannfamiljerna katter som jag skötte om efter bästa förmåga. Katthållningen i mina trakter på den tiden var ingenting att skryta med tyvärr!

Min allra första egna katt blev jag den första advent 1988.
Det var då jag hälsade på en väninna i Uppsala vars lilla kattflicka, Cleopatra, hade smitit ut en stund på landet tidigare och blivit "våldtagen" av grannens stora, svarta, pojkmisse.

Det blev tre misseungar så småningom, varav två bokades av en granne precis när jag klev in genom dörren hos väninnan.
Den tredje, den lilla helsvarta blev kvar och var i vägen, stängdes in ensam i ett av sovrummen och man funderade hur man skulle kunna bli av med henne.

Hon hamnade förstås i min lägenhet på Kungsholmen, växte upp, blev stor och fin - och kusligt  intelligent. Sotisklotis blev min bästa kompis och ögonsten i 16 år och 8 månader då hon, liggandes på min mage, somnade in och kilade vidare mot dom gröna ängarna bortom kosmos. Där väntar hon förhoppningsvis på att jag ska lägga upp näsan framöver, komma tultandes över bron och därmed kommer vi att vara tillsammans i all evighet!

/Pelusa

Få se… Jag är 55 i år och skaffade katt för första gången när jag var 24, det blir i 31 år, va?

Vi hade katter när jag bodde hos mina föräldrar. Jag skaffade egen katt som först för snart 2 år sedan. Det bästa jag har gjort!

Min första katt har jag ett speciellt minne av i åldern 1-2 år gammal. Jag låg på mage på golvet på en filt och hade en kompis som lekte med mig. Den kompisen hade kattens ögon, den kurrade och den låg i samma säg som jag. Senare när jag kunde tala kunde jag uttala hans namn: "Nappi". Nappi var en vanlig randlig bondkatt. 

De kissen var min första riktiga störtpolare. Han och jag var oskiljaktiga tills jag fyllde 6. Då hade kissen ätit råttgift och dog hemma i köket vid en vattenskål bredvid mig. Sorgen var enorm och utan ord…

Efter det har jag alltid haft en katt. Katter och jag har alltid delat på säng, mat, lägenhet, landställe, badrum, kök, balkong och hjärta. Och karlar. Av karlarna har jag valt dom som katten har accepterat och den som har accepterat kissarna. Darwins naturliga urval…

Svansen

#19 Det är ingen dum idé att låta katten vara med och bestämma när det kommer till livsparnern! :) En bra urvals metod!! Många gör tyvärr tvärtom. Läste flera annonser häromdagen där mattar/hussar skulle palcera om sina katter för att den nya partnern inte accepterade dem eller var allergisk.

//Lena

Har haft egna katter i 4 år snart :). Eller pälsbarn som vi oxå säger..

Rajt Svansen, klart det är katterna som väljer vännerna.

För ett par år sedan fick jag för mig att satsa en peng och bygga ut litet på landet. Ett extra sovrum är ju alltid bra. Jag hade av goa' vänner i området fått två namn på två olika snickare i området. Båda skulle enligt källan vara superduperkanoners.

Okey, så jag bjöd hem dem för ett samtal och offertsnack. Den första, Johan, kom på en måndag. Den andra, Kennet, kom dan därpå.

Johan såg inte Mimmi-bus som stod där och försökte hälsa utan koncentrerade sig mest på de olika detaljerna i ritningen. Det blev ett kort möte, jag lovade höra av mig!

Kennet hälsade på Mimmi innan han hälsade på mig i princip.
Det visade sig så klart att han hade två katter hemma för "man kan ju aldrig vara utan katt". Vi satt i ca 30 minuter sen och pratade katt innan vi tog itu med byggtekniska frågor.

Gissa tre gånger vem ni tror fick jobbet?

Summan av kardemumman: katten väljer inte bara livspartner utan även hantverkare! 

/Pelusa

#22 Varför tror ni Koert finns i mitt liv? Han är kattvald naturligtvis! Enhälligt av tre missekatter.

//Lena

http://www.collegegags.com/index.php/collegegags/display/scuba_diving_pets/

Kompisar i land, kompisar i vatten. Man delar allt!

Svansen

Vi har ju haft katt inom familjen, men egna katter har jag haft i c:a 2½ år.

3 månader  Ser fram emot många år!

Här är det jag som blev vald av min mans Bamse. Jag blev nog lika kär i båda, samtidigt.

Jag har bott med katter sedan 1993. Innan dess har det varit diverse olika djur som hund, hamster och vattensköldpaddor.

Jag har haft katt sedan 2003, inom familjen sedan 1995. Utöver detta undulater, fiskar samt en hund.

Vi har alltid haft katt i vår familj. Första egna katten fick jag 1970-talet, kommer inte ihåg vilket år det var. Det var en raskatt som blev sjuk efter ett år. Sen blev det ett hopp fram till 1994 då vår Tusse kom. Sista katten kom 2006 till oss…

Men vi har haft hamstrar under tiden…Något djur måste man ju ha..

I stort sett hela mitt liv :)