Hej alla!

Vilken j-la dag……I går kväll rasade min idyll i smulor. Vi hörde Milou pipa som  tusa inne i klädkammaren, rusar dit och finner hennes käre bror tokjuckande på henne med nacken i ett fast grepp. "Lillkillen" är inte så liten trots allt. Han är könsmogen och honan är i löp….och vi har inte märkt nånting alls. Ni som följt deras öde vet ju att de är pyttesmå och att vi trodde de bara var runt 15 veckor. Enligt vågen hos veterinären väger honan 2 kg och hannen 1,8. Jag har pratat med grannarna som vet varifrån dessa katter kommer och de har luskat ut att ungarna snarare är 25 v. och alltså är det fullt möjligt att de har parat sig…

Katastrofläge…jag ringer runt som en galning och skriver ännu mer för att få lite goda råd och alla slutar på samma sätt. KASTRERA dem nu. Så i kväll har jag varit iväg till vetten med hannen och knipsat, är uppe i 750 kr i räkning hos vetten nu och längre ville han inte sträcka sig. Lilla bäbisen…så ynklig och trött.

Honan måste jag ta om nån vecka så att hennes bäcken hinner läka lite och snuvan är över. Risken finns att hon är gravid redan så det blir abort och hela köret.

Min mamma ska flytta och behöver hjälp och min man är i Lycksele och jag känner att orken tryter över alla bekymmer som kom i kölvattnet av vår katträddning…Jag visste ju att kastrering skulle komma, men inte att det skulle bli fullt så akut. Trodde ju att jag i alla fall hade några månader på mig att samla ihop pengar till det+ vaccinering och märkning. Så här sitter jag nu med en ynklig kul-lös bäbis och en som haltar och snorar…Just nu känns inte tillvaron så himla rolig, kan jag säga.

Varför, varför, varför måste allt köra ihop sig alltid? Det enda jag ville var att rädda dessa små stackare från misshandel och elände och en för tidig död. Allt gick ju så bra, alla djur kommer överens och vi har skrapat fram lådor och bäddar och mat och grejer. Min man har till och med börjat rita ihop ett jätte klösträd som ska räcka till alla 4 missarna. Suck, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu.

Jag hoppas att det känns ljusare i morgon.

Evangeline och de missmodiga missarna