…ja Lena..många har underliga uppfattningar, man kan bli sedd som "lite underlig" om man har t.ex fem katter(vem är det som har det…hihihi?) Och går man dessutom på skogspromenad med dom varje dag och är ute och hämtar in dom titt som tätt så kan gardinerna svaja innanför fönstret hos folk..!

När någon frågar hur många katter jag har svarar jag numera

-Jag har BARA fem!

Det utlöser ofta någons slags avväpnande reaktion, lite lätt fnitter och samtalet går vidare…

Intressant fenomen, vilka erfarenheter har ni andra?

CAMMO

#1 Ska jag också börja formulera mig! Det var ett smart drag! :) Man kan ju vända på steken också och låta den som frågar känna sig dum för att de inga har. "Har du inga katter!!!!"

//Lena

Det är där är väldigt märkligt!! Jag tycker att det är så många negativa attityder mot katter överhuvudtaget!! Ingen i frågasätter om man köper en hund, men en KATT! Jag kan bli tokig! Jag älskar att skämma bort Ängla, Blixten och My med roliga leksaker, ställningar och bra mat. Då får jag ofta höra att de "bara är katter…"Så arg man blir.

Jaaaa, perfekt Lena, man spär på ytterligare med det  "Har du inga katter!!!!" Vi får dela med oss av våra metoder och strategier! Det är suveränt!!

Cammo

#3 Jag blir också så arg på folks skrala attityder. Jag får ofta höra "men blir det inte dyrt då?". Brukar kontra med att det kostar pengar med alla intressen. För att inte tala om den som spelar golf, har segelbåt, alltid köper de senaste modekläderna och den senaste bilen…..  

#4 Ja vi får ha som en liten "metod skola för svenska kattfolk" här. Hur du som svensk kattägare överlever omgivningens oförstående attityder.  

//Lena

Hej. Många höjde på ögonbrynen när jag hade 5 vuxna katter och 6 kattungar samtidigt. Är man kattälskare så är man. Förstår inte varför alla kollar konstigt på dom som har mer katter. //Jillsan

Men är man klok då? Jag är i alla fall djurTOKIG!

Reaktionen när jag skaffade mina raskatter, 3 st på i princip samma gång var att: "Herregud, hur kan du betala så mycket för en katt när du kan få en gratis!"

Att dessutom ha 3 innekatter + en som får gå ut på bara 37 kvm anses ju inte heller riktigt normalt. Men det beror ju på hur katterna är som individer och mina katter lider absolut inte eller har för lite plats att röra sig på, det går alldeles utmärkt att ta sats från ena ändan av huset och rusa till andra ändan, ta en tur upp om dotterns våningssäng och upp på hyllan de har att ligga på. Den ende som behövde mer var Skrik och han får ju också gå ut och får den motion han behöver där.

#7 Det är alltid så många andra som vet bättre än man själv gör hur ens egna katter ska ha det för att må bra.

Jag har många gånger blivit smått galen när debatten om inne/utekatt rasar i vissa forum. Då får man höra påståenden som "dina katter kan helt enkelt inte må bra eftersom de inte får gå fritt ute, det är kattens sanna natur att gå ute så det så" Sedan spelar det ingen roll vad man skriver som svar, dessa självutnämnd experter vet ändå bäst. Nej det är verkligen en mycket inskränkt attityd som råder när det kommer till katt.

//Lena

Jag har personligen två katter f n - men det finns en misse till i hushållet. (Är dessutom gudmor och fadder åt en hel del hittemissar som jag har placerat hos vänner under årens lopp).

Frågan "har du fortfarande huset fullt med katter" brukar ofta komma som ett brev på posten från diverse släkt och vänner.

"Oj har du katterna med dig" brukade grannen på landet fråga tidigare. Och "vad har du för katter nu" samt "är det samma katter som förra året?"

Det värsta jag hört i den vägen är dock en släkting som fyllde jämnt för några år sedan och ville fira det med ett stort släktjippo långt uppe i norr. Jag ringde upp och berättade att jag var tvungen att tacka nej för jag saknade kattvakt just då. Släktingen ifråga föreslog då fnysande att jag skulle "göra mig av med katterna" och omedelbart slänga mig på flyget så jag kunde delta i jippot.

Ni förstår säkert hur störd jag blev så jag behöver väl inte berätta vad jag svarade det väna födelsedagsbarnet!

/Pelusa

PS. Nix, vi pratar inte speciellt mycket med varann nuförtiden…..

Folk som jag inte känner brukar skaka på huvudet och byta samtalsämne när jag berättar att jag har 6 katter och 3 hundar i en lägenhet.

//Rolf

Jag känner så väl igen det ni beskriver.
Jag brukat alltför ofta få frågan "Vad ska ni ha alla katter till?", och det gör mej både arg och besviken.

Vadå "ha dom till"???
Vad ska dom ha SINA katter till (om dom har någon/några). Eller, vad "ska dom ha" sina barn till?

En gång, nyligen, då jag hade tandvärk och inte kunde ta mej till tandläkare - pga tandläkarskräck - fick jag en giftig "du ska prioritera dina tänder före att slösa pengar på alla katter" av en person som likt mej själv är utbränd, har häst, hund OCH KATT.
Jag svarade henne - så gott jag orkade, genom tandvärken - att hon var elak och dum.

Jag och min sambo bor på en gård där det finns alltför många katthatare. Och, alla våra katter har utegångsförbud.
Endast 2 har problem med detta. Och dessa kastrerade tjejer får därför gå ut en sväng på kvällen med oss.
Men, det att vi låst in katterna, och bara låter dom gå ut i sin rastgård på baksidan av huset, har gjort att RÅTTORNA, ORMARNA och ROVFÅGLARNA samt ett par RÄVAR nu "invaderat" gården.
Och, jag är så tacksam varje gång (flera gånger/dag) som katterna här inne fångar en råtta som tagit sej in i huset.

Men detta visar hur motstånd emot katter inte heller är bra.

#11 Ja den frågan känner man igen "Vad ska ni ha dem till?" Fick den senast igår från en kollega på jobbet. 

Folket på gården får väl stå där med sina råttor nu istället! Se bara hur det gick under inkvisationens dagar när katthatet florerade i Europa och katten skulle utrotas. Då kom pesten och slog till istället…

Underligt att de är så emot katterna när ni bor vid en gård.

//Lena

#9 Pelusa, jag känner igen det där med att folk inte tycker att man ska ha katt.

För många år sedan när jag fortfarande bodde i närheten av min släkt så skaffade jag min första siames. Då tyckte min svägerska att det var jättehemskt för då kunde nämligen inte hon pga allergi hälsa på hemma hos mig! Men som jag sa till min mor när vi diskuterade detta: Ska jag verkligen vara utan katt bara för att hon ska kunna hälsa på mig kanske 2 dagar/år? Men de andra 363 dagarna då????

Till saken hör att hon ofta var hemma hos mina föräldrar som hade 4-5 bondkatter som gick in och ut som de ville i huset och dem hade hon aldrig några större problem med.

#13 Svensken är ett synnerligen svårt allergiskt folkslag. Det är synd om oss Svenskar tror jag…..

Att bara komma på tanken att någon ska avstå från sin katt för att man själv är allergisk. Hemska tanke! Särskilt i ett fall då det handlar om sporadisk förekommande besök. (Finns ju faktiskt bra mediciner nu för tiden).

#9 Förstår att det inte blev så rik kontakt efter din släktings åsikt att du skulle göra dig av med katterna till förmån för hennes kalas.

Släkten är värst brukar det ju heta…..

För att inte tala om vilka skumma och dumma reaktioner som det var när Jonas min son föddes för 25 år sedan. "Men nu ska ni väl göra er av med katterna i alla fall?"  hette det. På den tiden ljög jag för barnläkaraen när han frågade om vi hade några husdjur hemma. Nej inte ett ända sa jag med fingrarna i kors (i själva verket hade vi två katter och två marsvin). Om man sa att man hade katt då skulle den genast avlivas vilket förståss var otänkbart. Jonas är glad över att ha fått växa upp med djur och har inte varit allergisk alls.

//Lena

min mamma blev förskräckt för ett par år sedan när vi hade tre katter… oooh… sa hon DET går ju bara INTE…..ett knappt år senare så satt hon själv där med tre katter…..från början så hade hon bara en….sen smög det in två hemlösa katter varav den ena fortfarande är kvar… den andra bytte hem för att det förmodligen var godare mat på annat håll…..magen växte på honom så det märktes att han hade ytterligare en matplats…

nu när jag säger att jag har fem så stirrar folk häpet och skakar på huvudet… då brukar jag svara att vi nyligen ju hade 10 katter……då var det på vippen att dom höll på att svimma av….

folk anser ju definitivt att jag är tokig och tycker synd om min sambo som får finna sej i mina nycker….fast jag trivs med att vara tokig…. räddar jag en katt så bryr jag mej inte om vad folk säger… huvudsaken att jag har familjens samtycke…..och trivs själv….

men det var en bra fras… jag har BARA fem katter…..

#14 Då kan man ju tänka sig hur många som hade förfasat sig över min lilla Minja (siames) när min dotter föddes. Minja var nämligen van att krypa in under täcket och somna i min famn, mycket bra på vintern när det var kallt, speciellt som jag hade min bullterrier liggande rygg mot rygg med mig. När jag kom hem med min dotter så skulle ju hon sova i min famn och då fick Minja flytta ut och lägga sig utanför min dotter. Fast det hände flera gånger att hon smög ner vid fötterna på min dotter och försökte smyga sig upp mellan mig och min dotter, fast det gick jag ju aldrig med på. Stackars Minja!

Min dotter lider inte av några som helst allergier och har vuxit upp med både hundar och katter. Men så klart var min svägerska på mig även då om att jag inte borde ha mina djur….. Kan säga att alla hennes tre ungar är mer eller mindre allergiska allihop….

#16 Nej numera har man ju kommit fram till att det är hälsosamt för barn att vara nära djur och att det motverkar allergier istället för tvärtom.

Bullterrier och Siames - så underbart! Är förälskad i båda raserna fast har bara ägt en pensionerad avelshane vad gäller siames och aldrig någon Bullterrier. Men jag älskar dem! Har du Bullterrier nu också?

//Lena

#17 Nej, får inte ha några hundar alls pga att hyresvärden är allergisk mot dem…  Fast ärligt talat känner jag nog lite också att jag inte har riktigt den tiden som jag vill ha heller. Men jag vet att både min dotter och min man vill ha hund så det kommer nog med tiden igen. Fast nån mer bullterrier tror jag inte att det kommer att bli, kan aldrig bli någon mer som Ofelia som förresten var en Miniatyr Bullterrier om man ska vara riktigt korrekt. Har mest haft udda raser bland hundar, känns mycket roligare så… Och jag ÄLSKAR Bullterrier och deras utseende!!! Så vem vet….

#15…ja, visst är det härligt att vara lite tokig… Man har definitivt mycket roligare!! Och att bli katt-tokig är det bästa jag blivit i hela mitt liv!

Cammo

"Ett liv utan katt är inget liv alls, ett liv med katt är ett rikare liv.

"Lev livet rikare, skaffa katt".  

"Lev livet längre, skaffa många katter."

"Ha ett roligare liv, bli en katt".

"Se livet ur en katts perspektiv, lev ett kattliv"

"Undvik katter, bli en tråkmåns"

//Lena

Vi har blivit "dom med dom många katterna" i vår by. Men det gör inget.

Jag skulle inte vilja vara utan någon av dem.

Tyvärr har Måns nog hittat ett nytt sommarhem. så vi vet inte vart han är just nu.

Att anses tokig, kanske underlättar

Skriver som Lena:

"Lev livet längre, skaffa många katter."

"Ha ett roligare liv, bli en katt".

Jenna

Jag måste ha sådan tur, eller vara döv för i princip ingen kommenterar mitt kattägande eller katthemsverksamhet. Min och min mans släkt älskar katter, och blir snarare ledsna om kissarna inte kommer med. Mina vänner är alla djur/kattälskare. Jag har allergiska vänner, som proppar i sig medicin och kommer och hälsar på och gillar att möta kissarna.

Min mamma kan bli lite trött när jag är tillfälligt hem, det är mest för att hon  inte litar på mig att jag kan säga hejdå. Men det har jag inga problem med. Fast jag har redan dumpat en tillfällig katt hos henne som hon behåller :-).

Jag möter inte heller negativa kommentarer angående katter när jag babblar ute om dem, så jag måste vara döv. Några kan säga pikar för de inte gillar katter, men de hör jag inte. För de flesta på den mycket breda arbetsplatsen älskar katter!

En katt - nio liv

Ett liv - nio katter

//Rolf

#22 Vad bra! Du har nog bättre pondus än vad jag har, för jag får den här sortens kommentarer hela tiden. En gång svarade jag beskt "Ja nu märks det att man är hemma i Sverige igen när alla börjar tjata om hur många katter jag har" Det tog skruv för då blev vederbörande så rädd att hon tappade talförmågan och bad stammande om ursäkt. Tog tydligen i lite för hårt…..

Fast visst inns det många som gillar katterna också.

//Lena

Vanessa; Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg!

jag har själv 5 katter och har haft fler innan och jag tycker det är bara ett löjligt sätt att reagera som vissa människor gör! vissa verkar tro att man är oansvarig bara för att man har fler än två katter i huset  vilket är ju så löjligt! det är ju inte så att man bara går och plockar på sig katter som saker eller nått man har ju så klart tänkt ut det innan och så länge katterna har det bra och man själv inte går under med sin ekonomi så är det väl inte oansvarigt!

Men sen så finns det ju folk som inte borde ha en enda katt som de paret som jag hämatde två av mina katter ifrån, dom hade ca 30 katter och en liten matskål som skulle mätta så många magar och om man inte kan knappt sköta en så ska man INTE ha 30

pch ibland händer det ju att man tar hemm en katt ganska snabbt för att det kanske behöver ett akut hem men då är det ju inte en oansvarig sak utan man hjälper ju dom!!

Vi har bara två katter men de som inte är kattmänniskor reagerar: "Hur kan ni ha katter i lägenheten, dom lider ju så fruktansvärt!", "Oj, Helges brors fru är kattallergisk. Jag måste byta alla kläder i bilen efter besöket hos er!" (svärmor), "Usch, min hund gillar inte dig, du luktar säkert KATT!" (Helges farbror). "Era katter har varit jättesnälla, dom har inte kommit till oss en enda gång!!!" (granne på landet).

Alla dessa är hundpersoner och blir selektivt allergiska beroende på sällskapet. Vet dom inte att våra katter har sovit i deras sängar, får dom inget andnöd …

Hade vi flera än 2 skulle Helges släkt ha kastat ut oss från Rosendahl. Det är helt säkert och så trist…

Svansen