Lille gubben , han verkar inte må bra nej, vet doch inte vad ni ska göra, vet inte vad jag själv jort heller, kanske lämna bort den andra kissen ett par veckor och se om det blir någon förändring?

lille goe killen….. Ja, MArdats iden kanske skulle vara värt att prova? Och strunt i att klippa klorna om han blir så rädd. För de växer väl inte så att han blir störd av dem Själv? eller det kanske de gör?

har det alltid varit så att den varit räddare?

hon som symboliserar mej på bilden här heter Lillan, snart 9 år…. hon har alltid varit väldigt rädd av sej o fått bestämma takten själv…. hon har bott hos mej sedan hon var 4 månader då hon egentligen skulle avlivas… sträckte jag fram händerna mot henne så fick hon panik så hon måste ha blivit rejält jagad som kattunge….hon har fått utvecklats i sin takt o jag har aldrig krävt mer än det nödvändigaste från henne…. vet inte när jag började klippa klorna på henne men om jag gör det regelbundet idag så är det rätt lätt…. går det mer sällan så snurrar hon o är lite panikslagen… men annars så får hon helt bestämma själv, när hon vill kela… för kela vill hon för hon är en stor kelgris… men hon vill känna säkerhet o ha en reträttväg…. oftast vill hon kela när jag är försvarslös på toa, borstar tänderna eller ligger i sängen…. det har tagit väldigt lång tid och folk som hälsar på brukar aldrig se henne för hon är spårlöst borta då… (påminner mej om att jag inte har en aning om var hon var medans vi hade service av radhuset idag men hon måste ha legat väl dold för hon kom aldrig ner)…..

hon är väldigt stillsam som katt och ingår i min soffkuddegrupp….. sällan hon har busat… men hon har ofta sällskap av antingen sin syster eller odågan Julia som är övertygad om att Lillan ÄR en kattunge….. hon är extremt liten o väger drygt 2 kilo och dessa kilon är enbart muskler då hon är en baddare på att hoppa mellan golv o tak….

är det den mer framåt katten som behöver ha husse bredvid när han ska äta?… kan du berätta mer hur det ser ut med kommunikationen mellan de bägge…

tror inte att många skulle stått ut med min Lillan som ALDRIG skulle få för sej att sitta i knäet… hon är som sagt nästan 9 idag men var väl värd att vänta på….katter är så olika…. nu har jag turen att den äldsta katten är en enorm knäkatt…. syrran har varit knepig fast på annat sätt… men tack vare den äldsta varit så kelen av sej så har jag kunnat låta Lillan bestämma takten….

vill gärna höra mer!….är borta över helgen men det kommer säkert kloka röster från de andra….. håller tummarna för en lösning!

Nu ska jag komma med ett konsumtionsförslag igen, men…skulle du inte kunna testa lite Feliway? Det är många härinne som, vad jag har förstått, har mycket goda erfarenheter av Feliway.

Nån mer som har tips????

Det första jag tänker på är om katterna är syskon och har varit tillsammans ända från början eller om dom kommar från olika håll.  Katterna borde ha varit ca 12 veckor när de kom till er om jag förstått det rätt. Enligt mina erfarenheter om små katttungar så brukar de oftast ty sig till varandra för trygghet.

Har det varit så här hela tiden ända sedan ni fick hem dem till er eller har det hänt något på vägen? Kan du tänka dig någon förklaring på varför den ena är så rädd?

Katterna är halvsyskon, de kommer från olika kullar men har växt upp tillsammans från dag ett. De kom hem till oss när de var 12 veckor och då var redan enzo rädd och skärrad. Så jag antar att något kan ha inträffat på katthemme. Det är enzo den skygga katten som jämt måste ha husse med när han äter. Mvh Lisa

Min gamle katt var en riktig räddis också, nervös och skygg, han kunde kissa och bajsa på fel ställen och gömde sig när någon annan är jag var i lägenheten.

För att bryta det beteendet fick han lugnande medicin under en period, en kur alltså. Sen så mådde han bättre och blev mindre skygg och riktigt gosig mot oss i familjen.

På äldre dagar kunde han ha återfall, men feliway i kombination med clomicalm fungerade. Sen hade vi feliway endast och det fungerade väldigt bra. De sista åren var han en lugn och mysig katt som tom hade överssende med småbarnen i familjen.

Ja just et Clomiclam, du kom på det! Hr också hör t enbart gott om det. MAn sk inte låta djuret gå på det länge, men en övergångsperiod.

#9 precis, men som kur är det super! de skall inte gå permanent på det, men för att bryta beteendet.

Vetten kan vara lite frågande att skriva ut, då många inte hört talas om det, men man får stå på sig lite

Har hittat ett hem till enzo nu ute på landet med en man som har en katt från samma kull men inga barn och är ensam stående. det tror jag kommer fungera perfekt. då får han röra sig som han vill o bara vara. de ringde från katthemmet o rekomenderade han.. Mvh Lisa

Men så bra.

Grattis

tack så mkt o jag hoppas han trivs där men givetvis kommer vi att besöka honom och se hur han har det :)

håller tummarna att det går bra :-)

Så superbra!!!!! GRattis!