Hej Radisa!

Välkommen till Hittekatter och tusen tack för länken!

Vi planerar att varje månad ha månadens katthem här på sajten. Då kommer just det katthemmet att få extra PR för sin verksamhet. Vi börja med detta när sidan öppnas officiellt vilket blir om ca 1 månad.

Jag lägger in länken under länkar! Tigerharen bedriver en mycket fin verksamhet som dessutom ligger nära där vi ska bo (Alvhem nära Lödöse).

//Lena

Jättebra att tigerharen finns bland länkarna nu! Såg att det stod att det ligger i Uddevalla, det har det gjort tidigare men adressen numera är Skara.

Då ska jag genast ändra så det blir rätt!

Är tyvärr besviken på Tigerharen. Bad dom om hjälp när mitt liv var upp och ner men då skulle jag själv stå för alla kostnader för att lämna in djur där. Sådan tur var så fick alla djuren som skulle plaseras om nya hem utan att tigerharen hjälpte mig. Mvh Jillsan

#4 Det finns tyvärr inga garantier att katthemmen kan ta hand om katterna om man som kattägare hamnar i knipa. Det beror på att verkligheten ser ut som den gör med så oändligt många hemlösa katter som varken har tak över huvudet eller mat för dagen. Oftast är katthemmen överfulla och de nödlidande katterna står på kö för att få en plats. 

MVH Lena

Då är det bra om dom kan ta in hemlösa katter men då ska dom inte lova att ta in djur från privatpersoner om dom inte kan hålla det. Mvh Jillsan

#6 Jag är av den uppfattningen att alla Katthem gör sitt yttersta i alla lägen, men att de inte räcker till i den stora nöd som råder. Om det är någon kritik du har mot ett enskilt katthem skulle jag råda dig att ta upp det direkt med dem.

MVH Lena

Hej eftersom att man inte får säga sin åsikt om katthemmen så kommer jag hålla mig väldigt tyst i denna gruppen. Mvh Jillsan

#8 När det gäller kritik av enskilda katthem eller personer menar jag att det alltid är det bästa att ta den direkt med den det berör.

MVH Lena

Jag förstår inte överhuvudtaget hur du kan resonera på det sättet. Dina katter är ditt ansvar! Katthemmen finns först och främst till för de katter som inte har ett hem och någon som bryr sig om dem. Man har ofta som privatperson ett stort kontaktnät bland vänner, arbetskamrater mm där man kan be om hjälp i en krissituation. Att lasta ett katthem för dina problem tycker jag är väldigt lågt. Tigerharen lovar inte heller på något sätt att alltid ha möjlighet att hjälpa privatpersoner, och när man gör det ska självklart den som lämnar sina katter får bidra till kostnaderna som det ger, någon måste ju göra det eller hur?

#10 Instämmer fullständigt med dig Radisa. Självklart måste ni som jobbar på katthemmen i första hand ta er ann alla dessa helt hemlösa katter som det finns så oändligt många av.

MVH Lena

Till Randis. Jag fick rådet att söka hjälp hos tigerharen när allt var jobbigt. jag stog med 11 katter och 5 kaniner. Jag hade inte en chans att klara av det. Mitt liv var upp och ner. Djuren mådde inte bra. Förklara för mig hur F*N jag skulle lösa det.

 Men tyvärr får man inte ha sin åsikt om saker.

Som jag sa, man har själv ett ganska stort kontaktnät man inte alltid tänker på. Djurhem kan inte heller trolla. Finns det ingen plats har man inte några hemliga knep. Man får annonsera, prata med alla man kan tänka sig osv, ofta har man faktiskt privat större möjligheter att hitta nån än som förmedling. Jag vet att det låter väldigt hårt från min sida och jag menar inte att såra dig. Men du måste ju på något sätt tagit dig an alla djuren och räknat med att kunna ha dem(?) eller ordna en annan lösning för dem. Då borde det ju inte komma som en chock att man iallafall får stå för kostnaderna för sina djur. Och som du skrev kunde du ju lösa det på annat sätt, och då är det väl bra att "lämna plats" åt andra hjälpsökande djur?

Denna diskutionen har spårat ur. Jag har sagt vad jag tycker och tänker men accepteras inte det så synd. Jag kommer fortsätta säga min åsikt.

#14 Jillsan nu förstår jag inte vad du menar? Du har själv lämnat kritik till Tigerharen. Då måste de ju få bemöta den kritiken eller hur? Du har sagt din mening och Tigerharen har bemött den på som jag tycker ett sakligt och utömmande sätt där Radisa förklarar hur situationen är på ett Katthem. Jag förstår egentligen varför du är så kritisk till Tigerharen över huvud taget. Det är ju inte deras fel att du hamnade i den här situationen.

MVH Lena

Privatpersoners katter eller andra djur är INTE katthemmens första prioritet enligt mig. Man räknar med att det finns ca 100 000 hemlösa katter i sverige idag (stadigt ökande trots alla insattser) och dessa måste vara första prioritet. Jag stödjer ett par katthem ekonomiskt när jag kan och menar att de pengarna i första hand skall användas till att hjälpa hemlösingar. Om det däremot finns utrymme och möjlighet att hjälpa privatpersoner som inte kan ha kvar sina djur så är det ok, men det kan inte vara något krav.

Man ska inte ha fler djur än man kan klara, även i krissituationer.

Vet att du (Jillsan) har ett stort hjärta för alla djur. men det hjälper inte om krisen drabbar en.

Man måste tänka före.

Hur gör jag med mina djur om det händer något oförutsett.

Det är ju det viktigaste, att klara dem man hjälpt till ett bra liv.

Även i fortsättningen får det om något händer.

Jenna

Jag hoppas inte att det kommer mer kriser och då vet jag att jag har mina 2 katter som kommer stanna hos mig livet ut. Mvh Jillsan

Nja, läste denna tråd och har lite tveksamt inställning…

Självfallet är att man, som ägare till katter och andra djur, har den yttersta ansvaret för sina djur. Att sedan händer något helt plötsligt från en dag till den andra kan ingen veta i förväg.

Jag tycker att Jillsan i alla fall sökte hjälp för sina djur. Många andra tyvärr skulle bara köra djuren till skogen och vara av dem på sådan sätt… grymt men det händer ju ganska ofta nuförtiden… och då skulle det vara ett fall för katthemmet för djuren vore hemlösa.

Jag vet att alla katthem är överfulla och skulle behöva mer utrymme än de verkligen har men i just det här fallet om jag förstod det rätt var det i förebyggande syfte som Jillsan sökte hjälp hos katthemmet. Hon ville ju inte att katterna råkar illa ut… Så jag förstår hennes synpunkt  och irritation i fall hon var avvisat.

Jag förstår också katthemmets synpunkt på att man brukar ha nät av vänner och bekanta som kan hjälpa till och att katter från privatpersoner står i andra hand om platsen på katthemmet, men faktiskt inte alla har det här nät. Och sedan tiden spelar också roll, ibland har man tyvärr inte tid till att annonsera osv.

Det som bekymrar mig mest är att här skylls det från den ena till den andra om ansvar osv. men var försvann i det hela katternas framtid? Skulle inte just det att katterna inte råkar illa ut vara det som har störst vikt? Som jag förstod har Jillsan lyckad på något sätt omplacera sina katter och kaniner i nya hem, men tänk på att någon annan skulle faktiskt bara köra dem i skogen…

Jag vill inte ta någons parti i detta fall men bara påpeka att om man jobbar/äger ett katthem/djurhem skulle alltid djurens välbefinande och situation de finns i stå i första hand… Likaväl den som behöver hjälp från ett katt/djurhem skulle ta personlig kontakt och förklara sin situation på ett utförligt sätt och sedan kanske kan båda parter utgå ifrån det och hitta någon gemensam lösning.

#19 Problemet är ju som sagt att det redan finns mer än 100.000 hemlösa katter som står på kö att komma in till något av Sveriges alla katthem. Ovanpå detta har vi alla katter som behöver omplaceras av olika anledningar. Vad ska vi göra åt problemet tycker ni?

För att ta hand om alla dessa katter skulle vi behöva öppna ytterligare minst 2000 katthem i Sverige. Förutsatt att varje katthem kan ta emot 50 katter var.

Med dessa siffor i ryggen är det lätt att förstå att de runt 100 katthem vi har idag inte räcker till på långa vägar.

MVH Lena

Håller fullständigt med dig Lena och det är nästan skamligt att situation är sådan.

kram/ Ladykatt

Självklart försöker man ju hjälpa även privatpersoner. Jag gör ju tigerharens hemsida och har flera gånger lagt in katter åt privatpersoner just för att hjälpa dem med att hitta nya hem. Men det finns inte alltid en plats på djurhemmet eller i jourhem och vad gör man då? På Tigerharens sida finns en guide till hur man själv kan söka nytt hem till sitt djur just för att många faktiskt hör av sig till ett katthem som första åtgärd. Jag anser att det ska vara absolut sista lösningen. Och visst det kan ju verkar orättvist att ta hand om katterna för de som inte bryr sig och dumpar dem nånstans och avvisa dem som verkligen bryr sig, men det handlar ju just om djurens bästa. Har de en ägare som bryr sig löser man det! Jag har själv klarat en separtion från sambo och kortare bostadslöshet men ändå på ett eller annat sätt löst det för djuren. Men jag förstår ju också att alla inte har samma möjligheter. Förklarar man sig ordentligt och inte ger upp efter ett nej från första katthem tror jag även att man faktiskt får hjälp som privatperson, men att förvänta sig att första bästa man väljer att vända sig till ska kunna lösa det är lite naivt.

Sen måste jag tillägga att jag kan bli riktigt besviken av kontakt med folk som vill göra sig av med sina djur då de inte har nån insikt i hur katthemmen fungerar. Många verkar tro att det finns obegränsat med pengar och att det mer eller mindre är en statlig inrättning med skyldigheter till dem. Jag har flera gånger pratat med folk som förklarar att situationen är ohållbar för dem, tex att de bor för trångt, och även om jag förklarar att jag varken har större lägenhet eller mindre djur än dem ser de inga problem i att dumpa sina katter på mig.. Vill bara förtydliga att jag inte riktar mig till någon här och vill absolut inte göra mig ovän med någon. Men jag känner ändå ett behov att förklara varför det blir som det blir ibland.

#22 Det är jättebra Radisa att du berättar om den verklighet som ni på katthemmen jobbar under och dagligen möter. Som du skriver är det många som inte vet hur illa ställt det verkligen är med alla stackars utsatta katter.

MVH Lena

Jag förstår båda sidor. Som katthem försöker vi på Djurhjälpen hjälpa alla läger, även om det under sommaren helt är till för mammor och ungar i princip. Så vi har tagit emot katter från folk som t.ex. drabbats av sjukdom (då menar jag SJUKDOM), från dödsbon och så vidare. Detta för att se till att de katterna inte hamnar i statistiken som hemlösa eller blir avlivade. Men - vi vill ha pengar för dem. Inte en massa, utan mer en symbolisk summa på ca. 500 kr/st.

Har man så många djur som du hade, så förstår jag att det känns svårt, men en avbetalning skadar inte. Sedan så är det svårt att veta vilken situation du var i, men hade du förklarat ordentligt? För då kan man oftast förflytta berg.

Men att bli arg, och tro att katthem kan reda ut allt, det är orättvist. För vi har så många katter som väntar på att få komma in i alla hemmen i Sverige. Och ärligt talat, som det är nu så går vi på knäna. Våran akutlista jag tittade på sist hade 175 katter. Ändå måste vi putta undan dem för akutakuta som dyker upp. Som senast en 12 veckor gammal kattunge med skada i benet som hittats ute. Så listan blir inte kortare, tvärtom, längre. Och hur ska vi på katthemmen som inte får en peng från kommun eller stat att sköta detta. Vi som endast lever på bidrag från vänliga människor. För pengarna vi säljer katterna för ligger på mindre än vi lägger ut på dem. Hur ska vi gå runt? hur ska vi kunna fortsätta att rädda djur? Det är en fråga som jämt tynger oss på katthem.

Kata - www.djurhjalpen.nu

Hej!

Jag tycker att det är bra att den här diskussionen kommit igång här! Det här är ett ständigt dilemma för alla som hjälper hemlösa katter och hjälper till med omplaceringar!

• Vi räcker aldrig till!

Vi som jobbar för att hjälpa hemlösa katter och hjälper till med omplaceringar har redan "utnyttjat" alla kontakter vi har. Våra föräldrar, syskon, grannar, avlägsna slåktingar, bekanta, bästa vännen, alla har de någon gång fått agera akuthem till någon av "våra" missar! Man vågar knappt andas om att det nu kommit ett larm om en hemlös misse igen!

En omplaceringskatt har trots allt ett hem, och kommer det då ett telefonsamtal om en utmattad och frusen, hemlös misse, då måste man många gånger prioritera.

Det finns som ni säger ett extremt stort behov av katthem, vilket leder till att man ibland bara inte KAN ta in en kisse till.

Jag håller med om att det är djurägaren som har ansvaret över sitt eget liv och de djur som man skaffat sig. Självklart förstår jag att man kan hamna i akuta situationer i livet, som man inte alls tagit med i beräkningen. Då är det viktigt att få stöd och hjälp. Ett katthem kan då många gånger ge både råd och tips om hur man ska gå tillväga! Bara att man får berätta om sin situation för någon klok människa kan innebära att man får kraft att ta egna initiativ för att lösa krisen. Jag har varit med om det flera gånger, att när jag äntligen lyckats få ta på ett stödhem och tar kontakt med djurägaren igen, då har dom redan löst det själva!

Jag bifogar en länk till en intressant artikel, skriven av Christine Leijd och publicerad på Kattvärnets hemsida,

http://www.kattvarnet.nu/vemskaomplacera.htm

Hälsningar

Cammo

Hittekatten i Piteå

tänkte berätta om hur jag gjorde när jag var bostadslös tidigare i år…

med en månads varsel blev jag bostadslös i vintras…. vad gör man när man har 5 katter?…. min oro för katterna var större än oron för mej själv…..möblerna gick att magasinera lätt… men då visste vi inte för hur länge vi skulle stå utan tak över huvudet… nästan alla kompisar vi hade som VILLE hjälpa oss hade redan en, två katter eller fler…..först fick vi låna en sommarstuga i en månads tid av en kompis som tyvärr precis innan hade sålt huset…sen hade vi ännu inte hittat något eget boende för när man ju ska köpa bostadsrätt så kan man ju knappast flytta in på en gång…vi letade med ljus o lykta men tyvärr så jublar ju inte alla över att man ska bo tillfälligt med 5 katter … då dök det upp en ängel med ett stort stort hjärta… först så var min tacksamhet inte så hemskt stort för i skulle få bo i ett sommarhus som var långt ifrån klart… när vi tittade på det första gången så såg jag det inte som ett alternativ ens.. men inget annat dök upp…..men däremot en snickare till huset som såg till att det NÄSTAN var beboligt…..men det blev en skarv på vad vi hoppades från början bara skulle vara ett par dagar…. men det blev 2 veckor till sist…..då var det verkligen nattsvart…..den enda lösningen som fanns var mina föräldrar som i höstas gjorde sitt bostadshus till sommarstuga… så katterna flyttade dit och bodde där ensamma men fick mat och tillsyn varje dag….tror det var ungefär i samma veva vi ÄNTLIGEN köpte en bostadsrätt men inflyttningsdatumet var först 1 juni…..sedan blev det 2 veckor tidigare….. vilken lättnad sen när vi kunde återsamlas i huset som var under uppbyggnad…..vet inte hur många som skulle accepterat att bo där utan vatten och toa… katterna var glada att vara hos oss igen iaf….. sen att se glädjen i deras ögon när vi äntligen flyttade hit var så kul att se…..wow sa dom med blicken när dom såg att möblerna var tillbaka igen….härligt med toa och vatten ska ni veta..

egentligen hade vi 10 katter när vi blev utan bostad… en kattmamma och 4 ungar var vi akuthem till så tack vare att vi genast berättade om kommande bostadsbrist så kunde dom 3 veckor senare komma in till katthemmet….

ibland händer det saker som vi inte kan styra tyvärr…. jag håller tummarna för dej Jillsan att du blir förskonad från det i fortsättningen….

ha det gott i värmen alla….

Tack så mycket Bruno.

#24 & #25; Mycket bra och informativa inlägg som verkligen visar hur verkligheten ter sig för Katthemmen. Länken som Cammo (#24) bifogade går till en mycket välskriven artikel som också belyser det här problemet.

#26 Vad skönt att det löste sig för er och katterna med bostad till sist. Ni har verkligen kämpat på!

MVH Lena

Förlåt att jag skriver så här, men det är ju faktiskt så, att gränsen utan tillstånd går vid 9 katter! Sedan får man alltid tänka, att tar man till sig en liten rackare till, har jag råd att kastrera, vaccinera försäkra och hålla i ordning även om katten blir sjuk? Mat och sand är en baggis i sammanhanget. Våra husdjur är vårt ansvar, mer än våra barn för där träder samhället in och tar om hand om det blir kris. Vi kan inte bara tro, att djurhemmen ska ta hand om djuren gratis, snarare tvärtom, synd att de inte har inackordering också, mot betalning, så de kunde få in lite pengar.

#29 Ja en inkomstbringande del som inackordering vore väl ingen dum idé för katthemmen! Om det bara finns plats för det vill säga.

Mvh Lena

Hej vänner,

Jag såg er diskussion och ser att ni diskuterar vilka som har rätt att söka hjälp i katthemmen. Jag ser också ganska fyrkantiga åsikter, milda och demokratiska åsikter och en del av "uppfostrande toner" som är helt onödiga när det gäller en person som ligger illa till i en omöjlig livssituation som hon inte själv har varit med att aktivt skapa. Jag tycker att de moraliserande tonerna visar ett grymt sätt att bemöta en ansvarstagande djurägare.

Strängnäs Katthem ligger nära vår sommarstuga och vi är där ofta och besöker, hjälper till och håller koll. Alla är frivilliga som jobbar där och de katter som kommer in, kommer mest från de familjer som att istället för att kasta ut sina katter och kaniner i skogen, väljer att be om hjälp av katthemmet. Det är inget omoraliskt i att be om hjälp. Med ett nätverk som de människor har, kan man lösa viktiga problem. Alla har inte 5 st fastrar, farbröder, en mormor, 10 djurälskande syskon, arbetskamrater som dånar efter att få ta hand om 5 st katter, och tiotals vänner. Dessa personer måste kunna höra av sig och få råd och hjälp.

Resurserna är dåliga, det är tråkigt. Men det kan hjälpa med att kunna ge råd, som en erfaren person i djurfrågor i kattehemmen. Man kan hjälpa många genom att skänka en stund av tanke och empati. Trots att den som söker kommer att vara tvungen att lösa sina djurproblem själv.

Svansen

Hej Svansakuten!

Jag tycker att diskussionen ovan varit både kontruktiv och bra. En person kritiserar ett katthem och det leder sedan till en diskussion där vi får veta om katthemmens vardag och hur stort behov det verkligen finns av hjälp för hittekatterna som inte har något alls. I den ideala av världar skulle det se annorlunda ut och katthemmen inte ha den omöjliga situtation de nu har. Vi är tyvärr långt, mycket långt ifrån det tillståndet i dagens Sverige.

Läs gärna även den här artikeln: http://www.kattvarnet.nu/vemskaomplacera.htm

Den diskuterar också runt den här situationen.

Och goda råd tycker jag alla från katthemmen är intresserade av att ge. Sedan är det en annan sak att de nästan alltid är överfulla och därför måste högprioritera vilken katt som ska få  en plats.

Som jag själv skrev, både i en separat artikel, samt i ett inlägg i tråden ovan skulle det behövas ytterligare 2000 katthem för att ge hem åt alla hemlösa katter som nu befinner sig ute på gatan eller i skogen.

Mvh Lena

Fantastiskt bra skrivet av Christine Leijd. Tyvärr så är nog vardagen så för de flesta som arbetar idéellt med nödställda katter. Hur skall man kunna nå ut med information till kattägaren, att ansvaret för katten är deras fullt ut?

Hej Lena och Mantrats,

Ansvaret är alltid kattägarens. Om vi råkar känna till den personen och vet att hon/han är ansvarstagande, pålitlig och god person, ska vi då säga: "Nää, du har skött dig dåligt. Det är väl lika bra att du avliver dina katter för att sådana ska du inte ha. Annars hade du vetat bättre. För att du inte ska veta om din framtid ska du lida nu." ?

Jag önskar att vi här har ett nätverk för att hjälpa varandra på vägen. Råd är gratis om man har ett öppet hjärta.

Svansen

# 34; Men Svansakuten nu hänger inte jag med i svängarna alls! Var i den här tråden har du läst att någon har rekomenderat personen ifråga att avliva sina katter???

Om du läser hela tåden och ser hur den började kanske du får en annan uppfattning!

Mvh Lena

Det var bildligt talat, Lena . Jag har läst hela tråden och du har varit ganska tråkig. Du borde vara mera uppmuntrande än moralistisk.

Mvh Svansen

# 36

Jag har en bestämd åsikt i den här frågan som jag gett utryck för. Det skäms jag inte för. Sedan är ju andra fria att ha sina åsikter och tycka att min är tråkig om de vill.

Men vilken åsikt har du själv mot bakgrund av att det finns 2000 katthem för lite i Sverige idag? Hur tycker du att situationen ska lösas?

Mvh Lena

Hej vänner,

Jag har talat med en mycket ledsen Jillsan. Varför jag skrev här hade mycket att göra med en egen erfarenhet. Alla gånger kan vi inte veta hur livet artar sig. Jillsan var i ett sådant läge och då ska vi alla på sajterna kunna hjälpa till.

Det är litet bredvid regelboken men det är så med människor: vi är inte regelbundna, lagstiftade, stela, regelmässiga, förutseende, lönande i drift, fantasifulla eller förseglade. Livet är oregelbunden aktivitet med många inblandade.

Om Jillsan inte kunde hantera en livssituation, låt oss ha överseende. Desto bättre matten mår, desto bättre mår kissarna.

Svansen

#38 Fast den här diskussionen handlade om katthemmens situation och den otillräcklighet de lever under. Inte egentligen så mycket om Jillsan. Diskussionen kom igång eftersom hon var besviken på att djurhemmet inte kunde hjälpa henne och kritiserade dem.

Naturligtvis kan alla råka ut för oväntade livskriser. Vad man hade hoppats vore att situationen vore mera som i Nederländerna för där kan de hjälp folk i sådana lägen. Men här finns ju knappt inga hittekatter heller.

Mvh Lena

Jag står också för mina åsikter och de är att katthemmen inte kommit till för eller har möjlighet till att ta emot privatpersoners katter. Som sagt saknas det 2000 katthem med vardera 50 platser för att alla hemlösa katter i sverige skall kunna hjälpas.

Sen tycker jag absolut att det är bra att det finns kunnigt folk på katthemmen som kan ge goda råd till de privatpersoner som försöker lämna sina katter där. Men det är personens eget ansvar för katterna som måste gälla. Det kan aldrig bli andras ansvar och att då kritisera katthemmet för att de inte ville eller kunde hjälpa till i en viss situation, det reagerar jag mot.

Visst jag kan tycka att det är hemskt tråkigt att man måste avvisa personer som säger sig inte kunna ta hand om sina katter längre. Rent instingtivt vill man ju hjälpa även dessa katter. Men som det ser ut idag är detta oftast inte möjligt.

OBS att jag skriver att jag vill hjälpa katterna. Och det är vad de idéellt arbetande på katthemmen också vill. För att hjälpa människor finns andra instanser.

Vad vi måste komma ihåg är att de som jobbar med hemlösa missar och omplaceringar gör detta ideellt. De har egna katter, egna familjer, egna liv…och även så ansvar för andras katter…och får hela tiden känna att dom inte räcker till!! Självklart VILL man hjälpa alla, man känner en enorm ångest när man inte KAN!

Hur tror ni att det känns när man sitter med ett litet kattliv i sin hand? Om jag inte tar hand om den här missen, då dödas den! För det är precis det som människan jag pratar med säger…

Ta hand om den annars avlivar vi den!

Nu ska inte det här alls kopplas till det vi pratat om som hände Jillsan. Jag tycker att Jillsan gjorde det bra som kunde ordna detta trots att Tigerharen inte kunde ta emot missarna vid den här tidpunkten.

Och jag tycker att vi har fått en mycket givande och intressant diskussion om katthemmens vardag, det ständiga dilemmat som jag skrev tidigare: Vi räcker inte till!

Och den ständiga frågan:

Vem ska ta hand om alla oönskade men underbara,livsglada katter!

Det finns bara ett sätt, se till att inga oönskade katter föds!

Kastrering är det enda som kan rädda framtidens katter!

//Cammo

Låter kyligt, Mantrats. / Svansakuten

Jag är realist, Svansakuten, men kalla det kyligt om du vill.

//Rolf-mantrats

Hej Rolf,

Du är själv en kattuppfödare och mest inriktad i raskatter. Du är också en kille och har bestämda ideer om hur vi andra ska hålla oss till djur. Du säger att "människor som behöver hjälp ska inte blandas med djuren som behöver hjälp". Tyvärr är det ofta samma familj och samma källa till problem: då människor inte kan komma överens. Du säger att det finns andra instanser för det. Visst. Var?

Om en person här på sajten söker hjälp ska vi inte stjälpa henne är min ide. Du har säkert rätt i vad du säger i allmänhet. Katthemmens situation är hopplös. Det innebär inte att man inte kan be om hjälp ändå.

Killarna och raskattsuppfödare är väldigt bestämda i dessa frågor. Hihiiii! Ta det lugnt, din raskattsuppfdningsfirma kommer inte att rubbas av oss, tanter.

Jag är för all demokratisk och öppenhjärtig hjälp till medmänniskor. Och mot adovokatmässig lusläsande av paragrafer. Jag vill ha en bra värld med mycket kärlek till djur och människor. Jag letar efter en jämnställdhet mellan köner och mellan människor och djur. Jag är troligtvis en radikal dåre men jag har den drömmen att vi är likvärda alla. Jag vill även påstå att djuren är bättre än vi människor. I alla avseenden.

Svansen

Svansakuten. Du har nog kanske hamnat lite fel. Detta är "Hittekatter iFocus" som fokuserar på hittekatter. Denna forumtråd heter "Djurhemmet Tigerharen" och skall då handla om djurhemmet tigerharen. Om du vill hjälpa medmänniskor privat är det ett föredöme som du skall fortsätte med. Jag hjälper människor i mitt dagliga arbete. Här helt idéellt försöker jag hjälpa katter.

Om man har en kris i sitt liv får man vända sig till de instanser som har att hantera sådant. Det finns socialtjänst, psykiatri, jourhavande medmänniska, kommunala familjerådgivare, svenska kyrkan mm, mm.

Min raskattuppfödning är ingen firma, by the way, utan en hobbyverksamhet som de flesta uppfödningar av raskatter är.

Jag hoppas att du kan hålla dig till ämnet fortsättningsvis istället för att arbeta för att dra uppmärksamheten från arbetet med nödställda katter och de som arbetar idéellt för dem. Det behövs posetiv energi och ingen nedvärdering.

Detta ändar denna diskussion som är helt OT, utanför ämnet här. Om någon önskar att diskutera vidare om detta så finns just forumdelen Utanför ämnet att tillgå.

Förlåt Mantras, men här har du lite fel…

Jag tror att det här håller tyvärr mycket ihop. För trotts att det finns redan så många övergivna katter så blir situation inte bättre om människor/privatpersoner som vänder sig till katthem för de hamnat i situation som de inte kan klara av blir avvisade. Jag förstår det här med platsbristen, men tänk lite… om flera personer blir avvisade från katthem så får katthem dålig rykte för folk säger att de inte bryr sig för den och den behövde hjälp och inte fick och så kanske i framtiden privatpersoner inte vänder sig till katthem överhuvdtaget utan släpper sina djur i skogen, på gatan osv. och på så sätt blir ännu mer övergivna katter som sedan måste någon ta hand om…

Som du skrev att man kan vänja sig till kommunen, socialtjänsten osv. så jag kan säga av egen erfarnhet att de har bara en lösning på problemet… avlivning. Så dit skulle jag inte rekommendera någon kattälskare att vända sig….

Situation är som den är tyvärr och jag inte tvivlar på att katthemmen har det jättejobbigt. Men man måste ju försöka att hjälpa alla katter som kan råka annars illa ut. Frågan är bara hur?

kram/ Ladykatt

# 46 Den stora frågan är bara hur som sagt? Det känns nästan som vi i Sverige behöver hjälp från Holland och Schweitz - med ett sådant projekt som äger rum på Rhodos. (Se artikel om DAPS).

Mvh Lena

Med risk att få på pälsen i denna fråga, att som privatperson ta sig an ett djur, vad det vara må ,bör alltid göras med papper och penna och en kalkylator i handen. Har jag råd? Annars går det som i många fall över styr och djuren far illa. jag propagerar inte för avlivning, men ser det som ett humanare alternativ än att bara "tappa" djuret på lämplig plats. Sånt ser vi ofta, det gäller inte bara katter utan alla djur, hundar, sköldpaddor, ormar osv. Smådjuren ser man inte, men de dör väl antagligen en plågsam död ganska snabbt. OCh fiskar? Hur ofta hör man inte att folk bara spolar ner dem i toa? Sedan har man som uppfödare av katter, raskatter eller vanliga katter ett ansvar i sig som är stort, hur bra är egentligen hemmen kattungarna kommer till?Hur många kollar upp? Visst, vi skulle i teorin behöva 2000 katthem, men i praktiken är detta omöjligt. Som en god vän i kattsvängen sa till mig, hon har varit aktiv som kattmänniska i många, många år "visst är det bra med katthem, men de är ju alltid överfulla".

Visst skulle det behövas 2000 katthem i sverige som situationen ser ut idag. Men målet måste väl vara att inte ett enda katthem skall behövas i framtiden. Fast som alla säger, det är en lång väg att gå, och hur börjar vi den vandringen?

Jag tror att vi börjar varndringen med hjälpinsatser och informatinsspridning. En mjuk attityd är bra att ha. Jag tror inte alls att vi behöver 2000 flera katthem. Jag tror att vi behöver en lagstifning för smådjur och en parxis för alla katthem. Vi behöver en takorganisation som är finansierad på samma sätt som inom jordbruket. Vi behöver samma status som hundägarna och ca 2000 eldsjälar i varje kommun för att kastrera alla katter som inte ska, inom mycket strängda former, användas till avel.

Svansen

Svansakuten jag förstår inte riktigt vad det är i de verksamheter som redan finns som du kritiserar? det du just beskrev är ju till stor del vad katthemmen jobbar för fullt med. Det som diskuterats här är väl främst ansvar som privatperson/katthem.

Hej Rädisa , Jag kritiserar ingen alls, jag vet vad frågan gäller och säger vad jag tycker skulle kunna hjälpa. Har du några konstruktiva förslag?

#50 Summan av kardemumman är tyvärr den att vi idag behöver minst 2000 katthem som vardera har plats för 50 katter för att ge tak över huvudet åt de katter som inget har. För att problemet inte ska bli ändå värre behöver vi sedan en lagstiftning som börjar gälla idag som förordar kastering och ID-märkning. Så bistert ser det ut i dagens Sverige. De mjuka vandringar som hitintills skett har inte hjälpt…..

Fortsätter den här diskussionen fortvarade?

Huvuddiskussionen om katthemmen och vilket ansvar de egentligen har när någon inte kan ta hand om sina katter är nog avklingad nu. Sedan finns det sidospår i denna tråd som kan diskuteras vidare. Kan dock vara bättre att börja om med dessa i en ny tråd.

//Lena