Hur gammal är kattungen idag? Hon verkar ju från din beskrivning verka hyfsat lugn och trygg med er. Alla katter är ju olika, jag har en 3-årig hon som inte direkt gillar att blir buren, samma har min granne, men vi tränar på det och idag går det en liten stund. Vissa katter behöver mer tid för att gå framåt. Om hon är lite otrygg igen hos er, har ni ändrat nåt hemma? Det där med ringklocka får många kissar att springa och gömma sig, är ofta en rätt hemskt signal, kanske om folk knackar när de kommer så blir hon iallfall inte stressad av den.

Katten fick en traumatisk första tid som tydligen satt sina spår. Kattmamman var säkert tvungen att lämna ungarna för att hitta mat. Under tiden kände sig kattungen rädd och övergiven.

Om man tar hänsyn till det och ger katten mycket tid och tryghet blir hon säkert bättre.

Har ni någon annan katt som kan ge henne tryghet och vara ett förebild? Katter iaktar allt och ser de att den andra katten inte är rädd då blir det lättare att hon bli mindre skygg.

Japp vi har 5 stycken sammanlagt varav en är en liten kattunge på 3 månader. Den som hon kommer bäst överens med är en hankatt som blev 1 år i januari.

Honom tyr hon sig till väldigt mycket och vill gärna ligga nära. Åldern på henne kan väl vara ca 1 år då vi hittade henne i Juli har just nu sitt första löp.

Har två katter som aldrig vill vara i famn.

Men vi tränar lite då och då.Det går bättre och bättre.

Ju äldre kissen blir ju bättre går det .

Min nu 15 år gamla hankatt, kan vara nära numera. vill gärna kela.

Men honan är skygg och har så mycket att stå i än så hon har inte tid att kela. Bara lite i förbifarten.

Men katter är ju som vi, olika.

Jenna

Vi har en snart 7-årig katt (Rasmus i avataren) som är världens gosigaste kisse om man väl får tag i honom…

Han är, och har alltid varit, en liten förskrämd stackare som inte låter sig bäras runt, ligger aldrig i knät, springer och gömmer sig när det kommer folk, ja beter sig som en skygg katt helt enkelt.

Han kommer däremot på sina villkor och äter givetvis med de andra och vill gärna leka med vippan osv. Sover gör han alltid på mina fötter i sängen på natten och han är också den enda av katterna som gör det. Vi tror att han fick en lite traumatisk barndom han var ensam hane med två systrar som tog mycket för sig. En stor hund terroriserade kattfamiljen som dessutom fick bo utomhus då familjen som tog hand om mammakatt m ungar var allergiska. I regn och rusk fick de vistas ute och vi ryckte in i vecka 9 och hämtade hem ungarna. Det tror jag satte sina spår hos Rasmus.

En del katter blir aldrig riktiga knäkatter och man får möta dem på deras villkor. Rasmus har blivit mycket bättre ju äldre han blivit men mycket återstår som nog aldrig blir bättre.

Men han är helt utan konkurrens "Husses favoritkatt" och det är en hedersvärd omnämning!

Min första hittekatt som kom när hon var 5 månader var skygg för människor.Hon var född ute och fångades in när hon var 3 månader. Men hon tydde sig till mina äldre katter. Efter ett tag fick jag klappa henne om jag stod på armlängdsavstånd. men kom det några andra gömde hon sig. idag är hon 5 år och vill gärna kela och gosa med mig.framstegen har väl kommit lite i taget.

Vår lilla esther springer alltid och gömmer sig om det kommer främmande folk. OCh den katten är det ALDRIG någon som ens höjt rösten till….Så det är så olika!

Min Spotty blir 7 år i november och har hela tiden varit skygg av sig. Hon var ca 1½ år när hon kom hit och då blev Findus hennes stora trygghet. Men han blev ju tyvärr sjuk o ch dog i augusti 2004. Ludde kom i mitten på oktober samma år, men dels var han okastrerad (7 månader) och dels har han aldrig varit samma typ av katt som Findus var. Nu när jag inte har några småkatter här, har hon blivit mer social och kommer ofta och kelar, när jag har lagt mej. Hon kommer när hon själv vill och hon är en katt som det inte går att ta och gosa med när som helst. Det får helt enkelt vara på hennes villkor.

Skygga katter som gått framåt går ofta tillbaka i sitt beteende då man utsätter dem för förändringar (som då du fösökte placera henne i ett nytt hem). Skyggheten beror, i mina ögon, på att katterna är rädda/osäkra. Katter behöver olika lång tid, men räkna med att det tar lång tid! Försök klappa henne när du får tillfälle, leka med henne och lekens i hetta smeka henne över ryggen mm. Många skyggisar tycker inte om att bli burna eller upptagna, men man kan ju ändå göra det då och då så kanske det lossnar till sist.

Min första skyggis tog vi in för 5 år sedan, han var skogsvild och hoppade mot fönster mm så fort han kom in. När han efter någon månad fick tillgång till hela lägenheten så gick han upp i vår nya skinnsoffa och kissa - det visade sig att han hade fått en urinvägsinfektion. Han blev bra efter behandling och slutade kissa på fel ställen. Min sambo tillbringade mycket tid med denna katt som i flera år sprang och gömde sig när det kom främmande. Sista 1-2 åren tillåter han att bli klappad, upptagen en liten liten stund och visar sig vem som än är här. Sune som vi kallar honom var nog 2-3 år gammal då vi tog hand om honom.

Man vill ju att det ska gå framåt och det fort, men så är oftast inte fallet med riktiga skyggisar utan det tar tid. Det gäller att bygga upp förtroenden så katterna törs och så småningom törs lite mer. Något som är viktigt är att inte bli arg på dem, för det märker dem och då blir dem rädda för en.  Mitt råd till dig är att fortsätta utsätta katten för bereöring, utsätta den för liv och rörelse även om den springer och gömmer sig, för det gäller att vänja den. Se det som ett projekt som kanske kommer att ta några år. Jag hoppas du har orken och önskar dig Lycka Till - det du får igen är värt allt jobb - jag lovar dig!

/Tequila