För mig innebär det att ta hand om först och främst mina egna katter på ett bra sätt. Att vara ett föredömme för andra om hur bra katthållning ska vara (med tex veterinär, kastrering, vaccinering osv). Det är för mig en kattvän. Anser inte dem som gör mindre för sina djur som kattvänner, men det finns alltid dem som gör mer. Svårt att definiera skalan, då det känns som om den går från 1 till 100.

Att inte kunna se en katt lida, utan att genast ta hand om den..Att ta hand om dom som om det vore mina barn..

För mig innebär ordet kattvän att alltid se till kattens bästa och se varje katt som en individ. Ge katten alla förutsättningar för att trivas och må bra vad gäller vård mat lek krypin och liggplatser.Om jag märker förändrat beteende på katten att ta den till veterinär direkt för att den skall få rätt vård. 

Hjälpa så mycket jag kan och har förmåga till.

För mej är att vara kattvän att göra allt som jag kan för alla katter. Inte bara mina.

Ofta är jag mer mån om katter än människor.

Jenna

Älska mina katter och vårda dem som de barn de är. Försöka hjälpa andra katter och bidra med det man kan stort som smått till de hemlösa och utsatta ketterna i vårt land.

#2 För mig håller inte riktigt det resonemanget. Man ska ha tid och råd med. Det är för mig itne värt att hamna på fogden eller bli vräkt pga extra katter som jag tar in. Om man nu drar det så långt. Mina katter gör jag mitt bästa för. Sätter mina djur före mig själv. Men jag kan inte göra det med "andras" katter. Jag kan definitivt inte hjälpa någon om jag blir vräkt. Fogden gör att det blir väldigt svårt att flytta. Utan tak över huvudet, hade det även varit svårt att virka till tex. KKS som är mitt bidrag till hemlösa katter då jag VERKLIGEN inte har någon möjlighet att ta in en katt till. Pengarna finns helt enkelt inte

Att ta hand om sina katter på bästa tänkbara sätt. Förutom mat och husrum ska dom självklart få vet.vård vid behov och kärlek varje dag. Och att när det är dags ska dom få somna in hur ont det än gör. 

Att hjälpa våra utsatta på det sätt man kan. Pengar, hjälpa till på katthem, vara stödhem fast det gör ont i hjärtat varje gång en katt flyttar.

#6 Vaa vad skrev jag? inte mycke och ont om pengar har jag. kan inte ta in fler katter. Men skulle inte stå och inget göra om jag såg en katt som inte har det bra. Vad jag kan göra med det jag har är att tillverka saker som går att sälja som hjälper dessa katter till ett bättre liv.

Intressant fråga!

Jag har alltid sagt att jag hata orättvisa och det är därför jag engagerar mig inom hittekattsvärlden. men varför blev det då inte höns, minkar eller grisar som inte heller ha ett bra liv? Jag kom in på hittekatter genom att jag ville ändå jobba idéllt trotd förtidspension. Jag jobbade för Röda Korset och liknande hjälporganisationer. Funderade på idéllt arbete med gamla människor men började sedan på ett katthem. Genom Internet och Hittekatter.ifokus blev jag fast i hittekattsarbete.

Och det är som en heldagsjobb, det finns hur mycket som helst man kan göra för hemlösa katter.

Sedan att katter alltid har funnits i min närhet och att det är väldigt fina, tacksamma och underbara djur gör det et naturligtvis mycket lättare….:)

#8 Du skrev att en kattvän inte kan se katter lida, utan att genast ta hand om den. Samt att ta hand om katterna som sina barn.

Det känns som om du anser att jag inte är någon kattvän då. Även om jag ser en "vildkatt", så har jag inga möjligheter i världen att hjälpa den. Katthemmen är överfulla, och jag själv har ingen möjlighet i världen att själv ta in den.

"Fördelen" med djur är att de går att omplacera. Skulle jag hamna på gatan (av någon anledning) kan jag göra av med dem. Jag inte omplacera mitt barn på samma sätt. Fördelen är att det finns mycket mer bidrag och förmåner för förälder till barn än vad det finns för djurägare (i form av sjukvård osv).

Så nej, jag kan inte med gott samvete säga att jag skulle ta hand om mina katter på samma sätt som jag skulle ta hand om mitt ev. barn. Helt enkelt för att jag har mer hjälp med mitt barn från soc. och FK än vad jag har för mina djur. Skulle jag ha samma hjälpmöjligheter för båda sorter, så skulle det antagligen se annorlunda ut.

#10 Kan ha varit ett dåligt ordval av mig, menade helt enkelt att har man empati för katter är man en kattvän.

För mig är det nog en livstil. Känns som jag föddes som kattvän, då jag alltid älskat katter så länge jag kan minnas. Att sedan katter har en sådan dålig status i Sverige gör att man som sann kattälskare även blir en slags fighter. Det är svårt att acceptera att det ser ut som det gör i landet.

Och att hjälpa katter kan man göra på så många olika sätt, det är ju helt omöjligt att ta hand om alla 100.000 tals hemlösa katter i sitt eget hem. Men man kan jobba för att situationen ska bli bättre, t.ex genom att få andra som har katt att ta sitt ansvar och informera mycket. Om alla kattvänner jobbar i det lilla formatet med det lilla de kan göra kommer morgondagen att bli bättre. Det är ju det, summan av vad vi alla kan åstadkomma tillsammans, som gör skillnad.

//Lena

#10 Då är vi mer överens :D För mig kan man kallas kattvän när man känner så för de katter man själv har tagit hand om. Sen kan man vara mer eller mindre engagerad i tex hittekatter, beroende på hur ens liv ser ut med tid och ekonomi.

Sina vänner hjälper man i nöd.