Goda råd och peppning behövs
Imorgon är det dags för ett nytt försök med kastrering av jourkissarna och denna gång måste det lyckas för det är hög tid.
Dessa problem har jag aldrig tidigare haft då vi bott i lägenhet med dörrar att stänga mellan rummen och då blir allt mycket enklare. Vill ju också att allt skall gå lugnt till så de inte blir stressade i onödan. Dessa två underbara pälsbollar har redan från början varit panikslagna vid minsta försök till lyft. De tar gärna emot klappar och lite gos och även att stryka dem efter sidorna med båda händerna samtidigt. Försöker jag däremot antydan till lyft sprattlar de som två ålar. Efter förra misslyckade försöket tog det en vecka innan de försiktigt började lita på mig igen.
Har ni några bra förslag hur jag går till väga på bästa sätt så tar jag tacksamt emot det?
Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren
när vi skulle sterilisera en jourkatt som vi inte kunde hantera så stängde vi in henne i badrummet några dagar innan. då kunde vi helt enkelt bara passa på att stänga dörren när hon ändå var inne där. när det väl var dags så var det ju lätt att få in henne i buren på det lilla utrymmet. tyckte det kändes lite jobbigt att ha henne instängd där innan men kände att det ändå var bättre än att stressa upp henne på annat sätt… kan det kanske gå att lösa så?

Det finns ju lite olika trix, alla går ut på att börja i god tid innan det är dags så att man själv inte är/blir stressad. Testa idag, om du inte gjort det tidigare, på hur de reagerar om du försöker leka in dem i buren, hade en som jag lockade in med laserpekaren, gick hur smidigt som helst. En annan katt var väldigt fascinerad om jag lekte med en vippa under en matta så det var bara att sätta sig med buren bredvid och börja leka under mattan. När katten kom fram så manövrerade jag henne mha vippan så att hon hade ryggen mot mig och inte såg att jag släppte vippan och tog tag i henne. Lyfte snabbt, bet ihop vid rivandet och in i buren. En skyggis jag har som inte är handtam för fem öre skulle jag i första hand locka att gå in själv genom att spraya kattmynta i buren, har funkat de gånger jag velat väga honom. När han väl gosar i buren stänger jag luckan mha en pinne och låser.
Om dessa snälla sätt inte funkar så är det bättre ju mindre yta de har att springa runt på, så badrum utan badkar är inte helt fel. Sedan är det bra om man är två och har filtar e dyl för att mota in katten i ett hörn, fram med buren (övertäckt) så att den ses som möjlig flyktväg undan de hemska människorna, och mota ovan ifrån så väl som på sidorna mot buren. Det kan ta några försök, men är man bara lugn själv så brukar det gå även med den vildaste.
Viktigt att täcka över buren sedan och det gör inget om de måste sitta där en par timmar extra bara för att det funkade på första försöket, hellre det än tokstress och måsta ge upp och avboka vetten. Man får se det som att de då får en chans att lugna ner nerverna innan det är dags för resan.
Lycka till!
Tack så mycket till er båda två för ert stöd att vilja hjälpa mig det uppskattar jag mycket.
Under alla mina år som kattägare har jag aldrig tidigare träffat på så misstänksamma katter som just dessa två. Precis det du Kittekatten skriver om att preparera buren med kattmynta och lek var det jag använde mig av när vi skulle flytta från landet.Vi hade ju då Mimmi som inte var hanterbar alls men gillade att gå in i buren och droga sig och även att ligga där och sova. När det var dags för flytten så gick hon själv in och jag stängde luckan inte tillstymmelse till stress.
Därför trodde naiva jag att det skulle gå lika lätt med dessa två förra gången vi hade tid för kastreringen. Tyvärr så var de icke mottagliga för varken lek kattmynta feliway eller mutor. Vi hamnade då i tokstress och avbröt det hela. När vi leker här så är laserpekaren en stor favorit bland alla katterna. Dels att springa efter men även jaga i tunnel och lekhus och även burarna. Småkillarna leker gärna men passar sig noga för att springa in i burarna och inte in i badrummet heller. Visst är det roligt med smarta katter men inte i dessa situationer.
I och med deras misstänksamhet så blev det en ny situation med stress och båda kissarna blev uppjagade. Värst blev det för Athos som bajsade på sig och jag blev helt sönderriven. Vi kom iväg med kissarna så nu är det klart i alla fall.
Kände mig som värsta sortens djurplågare och mår nu inte alls bra och kommer aldrig utsätta mig för detta igen. Nu får vi bara hoppas att kissarnas förtroende för oss inte är helt förstört.
Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren
förstår dig. man känner sig som en djurplågare. men nu är det gjort i alla fall. det är ju skönt.
jo jag har märkt att katter som inte alls är vana vid luft får lite panik, jag tränar Tiara varje dag så hon lättar på alla ben men bra små lyft å kel kel kel för å efter, nu går det bättre men det tar väll sin tid innan man kan lufta henne helt. Jag tror att dom kommer glöma bort att du lyfter in dom i bur för kastrering iaf efter ett par dagar. Du gör ju en mega stor tänst åt dom så tänk inte djurplågar tankar, köp en ny leksak å dom så kanske dom förlåter dig snabbare :) Lycka till
Vad skönt att det är över för den här gången. Vet att katterna glömmer ganska fort vad dom har varit med om. När Pontus var här i en vecka så vart han sjuk så vi skulle ta honom till veterinären, oj vilken liv det var, fick stänga in honom i sovrummet och försöka mota honom till en kartong som hade bara en utgång. Det gick till slut men vi var alldeles svettiga av det hela. Trodde som du att han skulle gå tillbaka i sin utveckling, men det gjorde han inte som tur var.
" En smula nyfikenhet håller oss unga"
"Hjärtat är lyckligast - när det slår för andra"
# Precis de du skriver om Tiara har jag också försökt tillämpa här men det kan ju också vara så att de aldrig kommer vänja sig vid det. Hur länge har du tänat lite lyft med Tiara?
Lite förvånad är jag allt över att kissarnas förtroende för mig inte blev skadat. Jag bjöd på kokt fisk på kvällen och båda kissarna kom direkt fram och jag fick klappa dem helt otroligt. De tog både kastrering och ID-märkning väldigt bra och nu är det full fart här igen.
Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren
Som matte oroar man sej ofta i onödan.
Vi är nog bara sådana vi mattar :)