Du kan läsa mer om detta i ett öppet brev som SVEKATT har publicerat på sin facebooksida.

https://www.facebook.com/svekatt/

Om kattägaren tycker att "överge katten" är ett rimligt alternativ när katten blir sjuk eller skadad finns förmodligen inte alternativet "betala veterinär" oavsett kostnad. Om vårdkostnaden känns oöverkomlig finns alltid alternativet att betala för avlivning istället och att alltid vara beredd att betala den summan borde inte vara för mycket begärt av någon djurägare.

Felet är ofta att folk tror att katter som är billiga att skaffa även kommer vara billiga att ha. Jag har t.ex. sett många kattägare påstå att de "aldrig skulle ha råd" att köpa (eller ens spara ihop till!) en stambokförd katt - som kostar ungefär lika mycket som min 9-åriga katts senaste tandoperation! Vad händer när en billigare kattunge blir 9 år och behöver en sådan operation?

Jag tycker också att veterinärvård är dyrt och gör alltid avvägningar för vad som måste göras, bör göras, kan göras och vad jag själv tycker är rimligt att göra. Jag tycker absolut inte att det är rimligt att avliva en i övrigt frisk katt p.g.a. en dålig tand.

För att vara beredd på höga kostnader måste man först och främst vara medveten om och och acceptera att kostnaden kan bli hög. Det hjälper inte att sticka huvudet i sanden och låtsas som att man inte hade en aning om att katten kunde bli sjuk eller skadad och vilka summor det kan handla om då. Det hjälper inte att förfasa sig över hur dyrt det är med veterinärvård. Att katten är oförsäkrad, att försäkringen har för lågt ersättningstak och/eller för höga självrisknivåer och för liten buffert är val som gjordes innan katten blev sjuk eller skadad. Det är den nonchalansen som är det största problemet.

Ett problem är om sjuka, dumpade katter dyker upp på landets katthem allt oftare, då finns ingen försäkring som gäller och situationen medför stora kostnader som katthemmen har svårt att hantera. Katthem har vanligtvis en ansträngd ekonomi, och volontärerna måste både försöka hinna ta hand om alla katter OCH skramla ihop pengar till nödvändig veterinärvård, allt detta på sin fritid.

#3: Ja, absolut. Förutom katterna själva är det katthem och andra ideella initiativ som får betala priset för kattägares nonchalans. Det är alldeles för lätt att bli kattägare och lämpa över ansvaret på andra så fort det blir för besvärligt, för dyrt eller helt enkelt inte är roligt längre.

Det är inte en tillfällighet att många hävdar att det är "onödigt svårt" att få adoptera från katthem. Sådana kattköpare förväntar sig att det ska vara lika lätt som på den vanliga huskattmarknaden och förstår inte syftet. De kan nästan skryta om hur avvisade de blev av katthem och hur lätt de köpte kattungar på Blocket istället.