Nyligen fångades jag av en bild på Facebook. Jag brukar inte vara så imponerad av katters utseende, men den här gången blev jag kär - i en katts utseende.

Det var en vacker katt. Upphittad. Okastrerad. Chippad men oreggad.

Folk "tyckte" förstås på nätet att man inte ska ta in andras katter. Att katter hittar hem bara man låter dem vara.

Men en erfaren katthjälpare förstod att katten behövde hjälp och tog emot den. Katten beskrevs som mager och med dålig aptit, den hade också svårt att kissa.

Personen som larmat hade även hittat en kartong med en hårig kudde i samt matskålar under en balkong. Katthjälparen misstänkte att det rörde sig om en dumpad innekatt.

Katten visade sig vara tam och gosig, men allvarligt sjuk.

Ultraljudet visade en enorm urinblåsa med stenar i. Katten hade också problem med penis och gallblåsa. Det gick inte att sätta en kateter. En penisamputation var inte en tillräcklig åtgärd för god livskvalitet på sikt enligt veterinären. En mycket ledsen katthjälpare tvingades i samråd med veterinär fatta det svåra beslutet om avlivning.

Katthjälparen drog slutsatsen att katten sannolikt hade dumpats av sin familj p.g.a. kattens sjukdom.

För att veterinärvård är dyrt och sjuka katter "besvärliga"…?

Kanske hoppades familjen att katten skulle uppmärksammas av allmänheten och att ett katthem - eller en katthjälpare - skulle kunna ta sig an och hjälpa katten.

Lagstiftningen är glasklar: som djurägare är du skyldig att omedelbart se till att ditt sjuka eller skadade djur får nödvändig vård. Samma lagstiftning säger att det är förbjudet att överge sitt djur.

Ändå är det inte helt ovanligt att (sjuka) djur överges, kanske i hopp om att någon annan ska kunna hjälpa? Eller för att "det blir för dyrt"?

Det händer också att (allvarligt) sjuka djur lämnas in på landets katthem av en "upphittare", som katthemmet inte kan låta bli att misstänka i själva verket är kattens ägare. Men hur bevisar man det om katten är oreggad?

Kanske är det en nödrop från kattägaren som - om möjligt - vill ge katten en sista chans? Kanske handlar det om att kattägaren själv inte vill/eller kan ta kostnaden, eller om att kattägaren inte förmår att fatta beslutet att låta avliva sitt djur? Och så lämnas katten till ett No-Kill-katthem (vilka tack och lov låter avliva katter som inte kan ha ett gott kattliv längre).

Vilka blev då kommentarerna på FB om den aktuella katten?

Ja, initialt spekulerades det om ras…. Ras är tydligtvis det viktigaste i varje läge (not!)….?????

I ett senare skede fylldes tråden av gråtande emojis och en och annan följare swishad en slant i ett försök att bistå med veterinärkostnaderna.

Jag efterlyser:

• ett bättre system för ID-märkning och registrering av katt, där det ALLTID går att spåra ägaren till varje katt, samt att varje form av överlåtelse/försäljning av katten ska gå att spåra.

• ökat stöd till katthem/katthjälpare/katthjälpsorganisationer så att dessa ska ha bättre möjligheter att kunna hantera veterinärkostnader för oförsäkrade hittekatter.