I går fick jag beskedet att stans - som jag tycker - bästa veterinärmottagning kommer att stänga under våren 2026.

Jag har gått där med mina katter sedan 2011 ca.

För ett par år sedan blev mottagningen uppköpt av en av de båda stora aktörerna, men "min" veterinär blev kvar, och jag märkte ingen större skillnad, annat än att det blev dyrare och att personalen verkade mer stressad.

Att förlora en välfungerande veterinärkontakt känns förstås inte alls bra, utan är otryggt, särskilt nu när katterna är äldre, har fått IBD-diagnoser, forl etc.

Dessutom är det katter som är skygga/rädda utanför hemmet, men där nuvarande veterinär kan hantera dem utan problem.

Självklart hade man önskat att det fått fortsätta vara som det är nu, i alla fall katternas livstid ut.

Men vilken kattägare - eller katt - kan lägga in sitt veto mot nedstängning av en veterinärklinik…? Det fungerar förstås inte så.

Självklart hoppas jag att annan aktör tar vid i samma lokaler, eller att "min" veterinär kommer att arbeta på annan klinik i stan, så kontakten med henne ändå blir kvar.

Men självklart undrar man varför det blivit som det blivit. Tyckte den nya stora aktören inte att verksamheten var lönsam nog för att fortsätta satsa på (populär mottagning med gott rykte, som jag uppfattat det)?

Eller blev det svårt att t.ex. rekrytera personal när flera andra aktörer i stan startade upp/utökade sin verksamhet? Har trivseln bland personalen förändrats/stressen ökat?

Ja, det är förstås svårt att veta, och den förklaring jag fått är att det beror på "ett flertal olika faktorer".

En trygg veterinärkontakt är emellertid guld värt, och de gånger jag tvingats vända mig till andra mottagningar/kliniker (t.ex. akut) har jag inte blivit nöjd.

Även om journalen kommer att finnas kvar och kunna begäras ut av framtida veterinärkontakter, så är en journal med kattens bakgrundshistoria bara EN del i det hela. För mig är den trygga, personliga kontakten, tilliten, och tryggheten i att veterinären bryr sig om katten och hanterar katten mjukt och fint det viktigaste.

Jag vill också ha en trygg veterinär som jag litar på i lägen där svåra beslut behöver fattas.

Mötte nyligen en ung veterinär på en akutmottagning som irriterat sa att katten måste stå upp för att han skulle kunna undersöka katten ordentligt. "Det kommer inte att hända", sa jag.

En skygg/rädd katt ställer sig inte upp för att veterinären VILL det. En skygg/rädd katt kryper ihop, spänner musklerna hårt och vill försvinna under sin filt eller allra helst ner genom golvet…

Samma veterinär ville utan närmare undersökning dissa ordinarie veterinärs diagnos (en diagnos som visat sig vara helt korrekt), och bara "hans" djursjukhus var tydligen duktiga nog att ställa diagnoser… (min ordinarie veterinär är erfaren och katten var utredd med ultraljud etc).

Jag blev förstås orolig att han skulle föreslå avlivning där och då, och att hjälpa den lilla skyggisen med rakning av nedbajsad päls etc stod inte på hans "att-göra-lista", trots att nedbajsad päls innebär stark stress för många katter, kan hindra att de kommer igång att äta o.s.v. För honom var pälsen något som kunde hanteras en annan dag.

Har man en skygg katt är det emellertid smart att hantera det omgående, och gärna på en mottagning där katten väljer att ligga kvar under sin filt. Hemma riskerar samma katt att hamna t.ex. uppe på gardinstången (jodå, det har hänt).

Jag är rädd för att katterna nu t.ex. kommer att felbehandlas p.g.a. veterinärer som inte begriper sig på hur stress/rädsla kan inverka på kattens beteende. Eller att katterna tillskrivs ett lägre värde för att de är stressade/rädda vid veterinärbesök. O.s.v.

Så vad gör man? Jo, självklart kommer jag att fundera på vilken veterinärvård katterna kan komma att behöva den närmaste tiden, och försöka boka tid för sådant som kan/bör göras innan mottagningen stänger. Förnya recept o.s.v.

Självklart kommer jag vidare att försöka få veta vart "min" veterinär tar vägen. Om hon blir kvar i stan.

Och självklart kommer jag att höra runt i katthemskretsar etc var andra kattägare upplever att de och deras katter bemöts bra.

Satt länge i går kväll och googlade på de olika mottagningarna/klinikerna i stan. Läste på deras hemsidor och jämförde med egna erfarenheter.

Lite positivt gav det väl, men största tryggheten vore förstås att kunna gå kvar hos ordinarie veterinär, om än på annan mottagning/klinik.

Har ni varit med om att tvingas byta veterinär/veterinärmottagning? Blev det bra, bättre eller sämre?

Trist när de byggt upp en så fin verksamhet.