Från polisens hemsida:

"Ett bortsprunget djur kan vara hittegods. Om du tar hand om ett bortsprunget djur är du skyldig att kontakta polisen. Det är alltid polisen som avgör om ett djur är hittegods. Katter får ströva fritt och bedöms därför i många fall inte vara ett hittegods."

Det här innebär allt för ofta att den som har hittat en katt får rådet att släppa ut katten igen där katten hittades. Vilket kan få förödande konsekvenser för katten.

Eftersom det är lag på att varje katt skall vara ID-märkt och ägarregistrerad vore det rimligt att varje upphittad katt kollas med avseende på IDmärkning. Finns märkning och katten är ägarregistrerad så ringer man kattens familj och hjälper katten tillbaka hem igen.

Saknas märkning borde katten betraktas som hittegods, och kunna omplaceras inom kort om ingen kattägare hör av sig….? Eller….?

Men om katten uppfattas vara övergiven/sakna ägare…?

"Bedöms djuret vara övergivet ska det istället hanteras enligt djurskyddslagen", står det på polisens hemsida. Då ska du kontakta länsstyrelsen som är huvudman för djurskyddslagen.

Inte helt lätt det heller, för ofta behöver nog katten bli i rätt dåligt skick innan länsstyrelsen agerar. Tveksamt om det räcker att katten vistas utomhus och är omärkt.

När jag går in på länsstyrelsernas hemsidor hittar jag den här texten:

"Om det kan antas att katten är övergiven eller förvildad kan jakträttshavaren själv avliva katten. Det behövs inte tillstånd från Länsstyrelsen för detta. Det är mycket viktigt att avlivningen utförs på ett korrekt sätt. Tänk också på att det är viktigt att du är helt säker på att katten inte har någon ägare. Om katten ska skjutas inom detaljplanerat område krävs tillstånd från polisen."

Jag tycker det är märkligt att man direkt går in på att katten ska dödas. Det vore rimligt att diskutera hur katten kan få hjälp istället. Länsstyrelserna har ju inhandlade uppstallningsplatser, men de kanske är till för "några andra katter"…?

Det är också märkligt att ansvaret för att säkerställa att katten inte har någon ägare läggs på den som har observerat katten (och som vill skjuta den). Många känner inte till på vilka sätt katter kan vara IDmärkta, hur man kollar IDmärkning på skygg katt, hur man letar i registren o.s.v.

Min gissning är att många katter antas vara "vildkatter" och skjuts baserat på vad enskilda personer "tycker och tror". Man bryr sig inte om att kolla upp katten på ett seriöst sätt och letar inte aktivt efter en ägare. Än mindre försöker man omplacera katten.

Det här är förstås inga nya brister, utan brister som har funnits "hur länge som helst". Så - varför görs inget åt det?

Eftersom det är lag på att varje katt ska vara IDmärkt och ägarregistrerad så behövs t.ex. ingen lag som ger jakträttshavare rätt att skjuta förmodat övergivna/förvildade katter. Lagstiftningen borde förutsätta att lagstiftningen om IDmärkning/ägarregistrering fungerar. Fungerar den inte så är det dags att strama upp, med mer information, tillsyn och konsekvenser.

Det ska inte behöva finnas en "varsågod-och-skjut-katten-lagstiftning" som kan träda in om annan lagstiftning inte fungerar tillfredsställande.

Även en förvildad katt kan ju f.ö. vara en bortsprungen katt vars ägare sökt med ljus och lykta efter sin kompis under lång tid.

Nej, det behöver jobbas mer med kattlagstiftningen, så att den blir funktionell, men polis och länsstyrelse och samhället i stort behöver också bli bättre på att ta hand om de katter som hamnat i kläm på olika sätt. Det behövs fler katthemsplatser, och katthjälpsorganisationerna behöver få en bättre ekonomi att kunna hjälpa katterna.

Det kan också tilläggas att handlar det om ett akut kattärende (där en katt far illa) så är länsstyrelsen ansvarig under kontorstid, och under resten av dygnet vilar ansvaret på polisen. Men många har dessvärre erfarenheten att det här inte fungerar, sedan de hänvisats fram och tillbaka mellan dessa båda aktörer….