Artikeln är låst även för mig, men genom att googla en synlig rad i taget fick jag fram följande händelseförlopp:

Det var alltså vid ett veterinärbesök det upptäcktes att kattungen var dräktig. Veterinären bedömde att katten varken var mentalt eller fysiskt redo att genomgå en förlossning, så därför rekommenderades abort och kastrering. När ägaren motsatte sig det och tog hem katten igen gjorde veterinären en anmälan till Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen uppmanade ägaren att följa veterinärens råd eller ta katten till annan veterinär för ett andra utlåtande. Överlåtelse av katthonan ansågs inte möjligt.

Ägaren meddelade att hon inte ville kastrera katten utan endast ta bort fostren och att hon därför skulle ta katten till annan veterinär. Den veterinären gjorde samma bedömning som den första. (kastrering och abort), men ägaren valde återigen att ta med katten hem utan åtgärd. Efter det slutade hon svara på länsstyrelsens kontaktförsök. Myndigheten beslutade då att omedelbart omhänderta katten – och låta avliva den.

Vem vann på hela det här egentligen? Definitivt inte katten iallafall. 🥺

Jag fattar inte hur det kunde vara så viktigt för ägaren att få behålla katten fertil. Var det lite vanlig obegriplig "anti-kastrering"-övertygelse eller var katten tänkt att ingå i en för uppfödaren värdefull avelsplan? Att katten togs till både en och två veterinärer visar ändå att det inte helt saknades omsorger och resurser. Oavsett hur värdefull en tilltänkt avelskatt än må vara har det spårat ut helt om man varken lyssnar på veterinärer eller länsstyrelse. När katten dessutom redan var högdräktig kan man undra vad ägaren väntade på när hon höll sig undan. Att en kattunge skulle försöka föda fram andra kattungar??

Länsstyrelsen hade kanske också tillgång till ytterligare info om t.ex kattens hälsotillstånd och vad som skulle krävas i eftervård, men det är väl ingen hemlighet att Länsstyrelsens djurskyddsarbete har en annan inriktning och synsätt än ideella katthjälpsföreningar.

Artikeln

Ingen inom djursjukvården vill kastrera och avliva en långt gången katt (eller hund). Två veterinärer har bedömt att risken med en förlossning var för stor vilket innebär att en medicinsk abort också är för stor eftersom den leder till en förlossning hos en högdräktig katt.

Oerhört sorglig historia, men ansvaret ligger på ägaren.

#5 Instämmer i att ansvaret ligger på ägaren. Men då ägaren med tydlighet visat att hen inte klarat av att ta sitt kattägaransvar, vore det rimligt att annan part (t.ex. en seriöst arbetande katthjälpsorganisation) fått överta katten, för att i samråd med veterinärer göra vad som är bäst för katten.

På "mina" katthem har man alltid prioriterat kattmammans liv i första hand, men rimligtvis måste man också kunna diskutera alternativ som kejsarsnitt, handmatning av kattungar/amma för att - om möjligt - även kunna rädda ungarnas liv (särskilt som ungarna tydligtvis var i stort sett fullgångna när kattmamman avlivades).

Här straffas katten och de ofödda kattungarna, och det är på inget sätt rimligt.

Sedan hade det förstås varit intressant med mer information om kattens medicinska status etc.

Definitivt inte försvarbart alls att låta en så ung katthona bli dräktig.

Att katthonor i undantagsfall kan bli dräktiga redan vid ca 4 månaders ålder är dessvärre något vi känner till. Det är inte första gången det hänt.