Det är absolut inte säkert för en katt att gå ut på egen tass i tättbebyggt område, så min kisse har innätad balkong och får gå ute i koppel.

Jag är inte kategorisk motståndare till att katter får gå ute på fri tass, men det är jäkligt få som bor så att risken är på en acceptabel nivå. Och även om man gör det är det inte säkert att det funkar ändå; mina föräldrar bor perfekt för det men min numera bortgångne Tarzan kunde inte bo kvar där då han och grannkatten hamnat rejält i luven på varandra, vilket resulterade i flera veterinärbesök och en inläggning på djursjukhus för honom, så han fick bli innekatt hos mig istället. Fast inte med några koppelpromenader då han var väldigt skygg mot folk han inte kände, men han var nöjd med att få gå ut på balkongen som tur var.

Mina föräldrars andra katt hade inte några problem alls däremot, vilket var tur, för hon trivdes absolut inte som innekatt, hur mycket man än aktiverade och gick på promenad med henne, vilket var hela anledningen till att de tog över henne från min syster till att börja med.

Jag vill att mina katter skall vara trygga.
Efter att bott på landet där katterna blev påkörda eller bara försvann och aldrig hittades, så vill jag inte gå igenom den ångesten och smärtan jag levde med i åratal och undrade om de levde någon annanstans eller var döda.

Mina katter har alltid kunnat gå ut på den inhägnade balkongen och jag och dem har varit nöjda. Några var bara ute i några minuter medan andra låg där ute och sov i flera timmar varje dag.

Min katt är innekatt för att jag älskar honom och är rädd om honom.

Han har tillgång till en liten helt inhägnad trädgård.

Nu har jag just nu ingen katt, men våra katter under årens lopp varit utekatter, det var det enda rimliga för dem.
Vi bor på landsbygden och de var hittekatter, en del av dem hade vandrat hit på egna tassar och bosatt sig här.
Det var olika på dem hur de ville ha sin tillvaro.
En som vi hämtade från ett djurhem var nöjd med att aldrig lämna gården när han väl kom hit.
Andra har varit mer så att de tagit ut svängarna.
En annan gick hit från sitt hem en mil bort och helt enkelt bosatte sig här. Vi skjutsade hem honom några gånger men han vandrade alltid tillbaka. 😻Här skulle han vara, tyckte han av någon anledning.

Jag kan inte se att någon av dem fått ett rikare liv som innekatt. De hade en bra tillvaro här.

En inhägnad trädgård är förstås jättebra där det passar, men det hade inte gått här.

Jag har två innekatter. Dom har 120 kvm tvåvåningshus och 25 kvm utegård. Då vet jag att dom är säkra för bilar, djur och människor.
Hade jag bott där det inte fanns vare sig vägar eller andra bilar kanske jag hade haft nån utekatt. Men så länge jag inte kan garantera deras säkerhet skulle jag aldrig våga chansa.

Mina katter är i huvudsak innekatter, men med begränsad tillgång till "fri" (okopplad) utevistelse.

Jag bestämmer när och hur länge katterna får vara ute och jag bestämmer även VAR katterna får vara under den utevistelsen och följer med dem ut. Tack vare ordentlig och kopplad introduktion och "gruppsammanhållning" håller de sig på tomten runt huset och i skogsbacken bakom huset trots att de egentligen skulle kunna gå hur långt som helst.

Att de huvudsakligen hålls inomhus är en säkerhetsfråga. Att jag även vant dem vid utevistelse är främst för att jag vill att de ska få upplevelsen av att röra sig fritt i naturen och för att jag vill dela själva utomhusupplevelsen med dem. Till viss del är utomhusvanan också en säkerhetsfråga. OM de skulle hamna utanför huset av misstag kommer de känna igen sig, veta var de bor och inte drabbas av fullständig panik.

Dom är innekatter så vet vi att inget händer. Ute i koppel ibland.

#0: Har innekatt. För trygghetens skull. Men har nätat in uteplatsen för sol i pälsen och gräs under tassarna är viktigt det också.