Inte bara föräldrar behöver prata mer med barn om djurs värde/känslor etcetera, det gäller även t.ex. förskola/skola.

Sedan undrar man förstås över bakgrunden till det som sägs ha hänt, ålder på barnen, barnens förmåga till t.ex. impulskontroll o.s.v.

Det är ju också en risk för barnet självt om den här typen av situation uppstår. Katter är vanligtvis bra på att försvara sig, med risk för allvarliga bitskador med efterföljande infektioner etcetera hos barnet.

Själv jobbar jag regelbundet med små barns intresse för/kunskap om och empati med djur, och tycker det är otroligt viktigt.

Jag tänker också att det är väldigt viktigt att vi vuxna ser till att "lägga oss i" om djur ser ut att fara illa i barns närhet. Att vi stannar upp och pratar med barnen.