Att katter kan ha stark anknytning till sin ägare är absolut sant, men jag tror att kattens personlighet, temperament, miljö och livsstil har stor betydelse för hur det visar sig.

En del katter som är väldigt sociala och närhetssökande i sin personlighet verkar lika gärna uppvisa det beteendet mot vilken främmande människa som helst. Är det en utekatt slår den följe med vem som helst som ger den lite uppmärksamhet. Det är ett ganska vanligt beteende när en social katt vänjs vid fri utevistelse redan från ung ålder, men har en sådan katt verkligen särskilt stark anknytning till sin specifika ägare?

Detsamma undrar jag när det gäller utekatter som frivilligt håller sig hemifrån (och borta från sin ägare) i flera dygn. Kan de verkligen ha stark anknytning till sin ägare då?

Anknytningen utvecklas väl främst genom att umgås och tillbringa mycket vardagstid ihop?

När katten beter sig i främmande miljö påverkas beteendet dock av fler faktorer än hur anknytningen till ägaren ser ut. För en innekatt som hamnar utomhus av misstag tar vanligtvis flyktbeteendet överhand helt oavsett anknytning till ägaren.

Mina katter har bara anknytning till mig och är vanligtvis osäkra/vaksamma inför andra människor. Utomhus går de aldrig fram till någon främmande människa som försöker locka på dem. Om jag är med kan det dock hända ibland och det är kanske tecken på att min närvaro gör att de känner sig avslappnade nog att göra det.

När man har osäkra, skygga katter märks det kanske tydligast när anknytningen utvecklas, men jag har även märkt det med Lotus som var väldigt social och kelig när han flyttade in som 12-veckors kattunge. Nu är han drygt 4 år och jag märker stor skillnad nu mot när han var kattunge och den skillnaden började märkas för ungefär 1 år sedan. Han söker min blick och närhet på ett annat sätt nu och är helt enkelt mer uppmärksam och fokuserad på mig. Eftersom han följer med ut nu utan koppel märks det "osynliga bandet" extra tydligt.