Jag ser bara fördelar.
Vi hade hembesök av katthemmet innan för de ville se det blivande hemmet och prata med oss.
Kändes jättebra,

Nackdelar är väl att man inte vet vad kissen har gått igenom innan om den är hittad utomhus eller kommer från ett misär hem eller ett dödsbo.
I de senare fallen kan man kanske få reda på lite och det kan ju underlätta för både kissen och dig i det nya hemmet.

Det positiva är att man räddar två katter på en gång, dels den som man tar med sig hem och den nya kissen som får komma in på din kisses plats på katthemmet och få hjälp.

För mig har det personligen känts bra att kunna hjälpa två vuxna skyggisar att få ett hem och bli tryggisar.

I det större perspektivet känns det också bra att man har tagit hand om två hemlösa vuxna istället för att köpa kattungar och bidra till att uppfödare uppmuntras och tjänar på att producera kattungar när det redan finns ett överskott av ca 100 000 katter som behöver nya hem.

Jag hör ibland t.ex. barnfamiljer som säger att de hellre köper katt av grannar/bekantas bekanta/via Blocket o.s.v. därför att "alla katter på katthemmen har en så traumatisk bakgrund att de inte passar i en barnfamilj".

Jag håller inte med. På katthem finns alla slags katter. Där finns tama omplaceringskatter, kattungar födda i föreningen som gosats med från dag ett o.s.v.

Däremot är det förstås viktigt att man pratar noga med katthemmet om vad man söker, och att katthemmet hjälper till att para ihop rätt katt med rätt familj.

Jag har bara adopterat från katthem och jag håller med om att på katthem finns alla sorts katter.

Ett katthem som vet vad de håller på med kommer inte adoptera ut katter till ett hem de inte tror kommer funka, och det kan mycket väl bero på den enskilda katten snarare än att man blir ratad helt och hållet.

Jag har varit jourhem åt ett par katthem och om jag säger nej efter att eventuella nya ägare besökt kissen i fråga så är det nej. Jag känner katten bäst och katthemmet vet om detta, och ibland har jag absolut rekommenderat ett hem med i alla fall äldre barn.

Min nuvarande katt Kurre är adopterad från ett katthem för snart 4 år sedan. Fördelen är att jag räddade en hemlös katt som behövde ett hem, samtidigt som jag behövde en katt. Jag ville ha en vuxen katt som ville vara ensam katt i hushållet, och det fick jag.

Nackdelen var att när jag valde att adoptera en skyggis, så visste varken katthemmet eller jag vad för sorts katt han var egentligen, eller hur han skulle bli. Ingen kände till hans historia eller vilka trauman han gått igenom. Och de var nog värre än vi trodde.

Numera är Kurre en trevlig och mycket social katt som älskar att ligga i mitt knä, älskar att vara med när min man och jag gör saker inomhus, älskar att bli kliad, klappad och borstad, och uppmärksammad och att leka. En pigg och glad och lagom kaxig myskatt, precis som jag önskade.

Nackdelen är att hans tidigare trauman gör att han är rädd för alla besökare, och fortsätter att gömma sig under täcket i min säng så snart någon kommer på besök. Han kan inte vara utekatt som kan gå ut och in som han vill, eftersom han får panik varje gång jag tar med honom ut. Tråkigt eftersom vi bor perfekt mitt i skogen och egentligen behöver en sorkjägare. Han är inte riktigt hanterbar som en vanlig familjekatt, som att kolla tänder, ge piller ed. Och jag är alltid orolig för veterinärbesök, eftersom jag inte vet hur han ska reagera på främlingar.

En katt från ett katthem som inte var så skygg hade varit enklare att bedöma, och det är nog katthemmen generellt väldigt bra på. Bättre än säljare på blocket i alla fall. Jag älskar min Kurre och han stortrivs nog här hemma, och jag vill inte byta ut honom mot allt i världen. Kanske får man ett starkare band till en katt som man fått lägga ner rätt mycket tid och kraft på? Man lär sig mycket på vägen i alla fall.