Den här sommaren är balkongen ett riktigt upplevelserum för katten.

Där finns regn som droppar och regn som vräker ner. Där är vinden som far fram med varierande styrka. Där är åska och blixt och dunder. Där är dofter - som varierar över tid. Där finns ljud, och möjlighet att kolla på grannar, grannkatter, hundar, rådjur, harar, fåglar och andra djur som kommer förbi. Där finns nattmörker, gryning, dagsljus och skymning.

På balkongen här hemma finns två små gräsmattor odlade till katterna, en del grönsaksplantor och miniväxthus. En härlig balkongstol att ligga i (eller under), dynor, och sittbrädor att spana ifrån.

Ffa min "skyggis" (som inte är särskilt skygg längre) älskar sin balkong.

Mina katter har tillgång till balkongen dygnet runt under sommarhalvåret. Balkongen är ordentligt in-nätad, de klättrar aldrig på nätet, och jag bedömer risken för att de skulle fastna i som mycket liten. Vi bor en bit upp i huset, så risken att någon skulle försöka ta sig in (osedd) är försvinnande liten.

Jag tänker ofta på vilken miljöberikning det här är för katterna. Dessa båda katter fungerar inte som koppel-katter, och att släppa ut dem i det här området vore inte OK. Men de har det här. Sin balkong. Och jag tror att den är oerhört viktigt för dem. För att de ska få stimulans, och fortsätta att vara de harmoniska katter de är.

Den här sommaren är det stora kontraster där ute. Sol och värme, följt av piskande regn, åska och blixtar. Ibland undrar jag varför skyggisen stannar kvar där ute i ovädret (vi har dock en balkong ovanför oss, så ett visst "tak" finns). Men när jag kommer ut till henne ligger hon under solstolen, och världen där ute är på sitt sätt magisk.

Och sannolikt är världen där ute än mer fascinerande - upplevt med en katts alla sinnen.