Hi hi hi så brukar det gå för många som är jourhem……

Lycklig kisse som får stanna……………….  Bilder vill vi se!

 Det blir så för många ja

*s* ja det kan vara svårt men man får ställa in sig redan när dom kommer att man e där för att hjälpa dom en bit på vägen.

Men det e ju jättebra att kissen får stanna hos dig *L*

*asg* Ja du är nog inte ensam om att fastna för dina jourekatter. För att stå emot brukar jag sätta mig in i från början att jag ingen ska ha kvar. Det fungerar här eftersom jag tränat genom att föda upp hundar och illrar. Där måste man också bestämma sig innan att man ingen ska behålla annars får man tjogo hundar snart.

Känner igen det..här hemma har tre fd jourkatter fått stanna

Jo jag försökte det här med att ställa in mej på att det skulle vara en genomresande den här gången.. men jag visste väl någonstas i bakhuvudet att det skulle bli svårt att hålla vad jag trodde. :)

känner igen det där ;) men som evamojje säger, de jag tar in är jag inställd redan från början att de ej ska vara kvar, så man "stänger väl av" känslorna på nå vis. jag är bara en mellanhand på vägen.

hade jag sparat allihop har jag snart varit en sån där samlare ni snart fått läsa om i tidningen

Inte helt enkelt det där. Vi håller själva på att träna oss. Men som många så klokt skriver kan man inte behålla alla jourkatter för då blev det ju för fullt till slut.

//Lena

Det bästa tycker jag är att tänka på att när en flyttat till ett nytt eget hem då får en annan plats!

#1 här kommer lite bilder på våra små bäbisar :)

Lilla Nano Gubben igen :)

Eyla Hjälper Pappa att plugga och Mamma bara hoppar runt med kameran hela tiden *s*

Eyla har sten somnat på döskalle kudden i soffan *s*

Närmare bild, hon sov med munnen öppen :P så söt :)

Båda har somnat under soffan i vardagsrummet.. mys pluttarna :)

Å så söta

visst känns det i hjärtat när de flyttar, samtidigt som man blir glad för deras nystart.

Jag förstår exakt vad du pratar om. Här ska 2st få stanna för evigt  dom är 9 veckor nu. Jag är så kär. Idag var jag och handlade lite men saknade mina jourkatter jättemycket. Kompisen som körde bilen (och dessutom är här hemma rätt ofta) måste bli tokig på mig snart. Det enda jag pratar om är mina jourkatter. Vad dom har lekt med, hur länge dom har sovit, vad dom har ätit, hur mjuk päls dom har, hur dom ser ut m.m. *asg* Jag har redan börjat att sakna dom andra 6 katterna som ska flytta härifrån till alldeles egna hem.

Men åhhh vilka underbara bilder!!

Känner igen det där..jag konstaterade för några dagar sedan här hemma att jag heller inte riktigt klarar detta med att vara stödhem..man vill ju så gärna ha missen för jämnan!!! Är sån att jag går o kärar ner mej på en gång..men samtidigt så måste jag ju ta hänsyn till mina andra katter som är så många..även om hussen går med på att behålla vår stödis permanent är jag inte säker på att mina andra katter gör det. Min Lucia-stödis bor uppe i vårt arbetsrum, och är hittills nöjd med att leva så..men i framtiden vill jag att hon ska kunna vistas i större utrymmen - för hennes egen skull..

första gången var jag otröstlig… klarade inte ens av att vara hemma när de skulle hämtas…..fastän jag ju behöll en av dom, Jullan… sen har det gått lättare o lättare… kattungarna i somras var så supersöta så jag lätt hade behållt dom alla…. mina döttrar ville det… men jag vägrade släppa in rösten som säger att kissen får stanna…..tror inte jag är helt botad än på långa vägar men jag intalar mej till att jag inte kan vara jourhem om jag ska låta alla katter stanna….

åååh… vad sööta bilder… :-)

Vet, det är jobbigt, lätt att fastna. Min första katt var jag bara jourhem till, och vi kunde inte skiljas! Så nu bor Whiskey här. Har två kissar till som behöver permanent hem just nu. De är såå fina och goa. Men man får se det som en livsuppgift, att man gör en god gärning. har haft en mammakatt också här med två ungar, det var helt underbart. Men det är så skönt när de får nya riktiga hem, för deras skull!

Nano liknar Milo som vi fångade in innan sommaren! Lika söta båda två.