Jag läser om en ung katt som uppmärksammas ute.

Den är blöt, jamar oroligt och ser ut att vara dräktig.

Området katten hittas i kan beskrivas som "socialgrupp 3". Katthemmet har fått hämta en del katter därifrån över åren, i varierande skick. Någon katt har hittats ihjälfrusen ute.

Den aktuella katten tas in av upphittaren, och man börjar eftersöka ägaren. Förbereder för en tur till veterinären för att kolla chip.

Ägaren hittas inom några timmar, men upphittaren hinner bli rejält åthutad i sociala medier innan dess. För att de tagit in katten. För att "folk tar in katter till höger och vänster och lämnar dem till katthem så de aldrig återfinns igen" och så vidare…

Jag blir så less.

Dräktiga katter bör överhuvudtaget inte vistas ute. Föds kattungar ute så här års så har de dåliga chanser att överleva.

Att folk tar in katter till höger och vänster och lämnar till katthem stämmer inte. Katthem har vanligtvis knökfullt så här års, och kö in. De kan omöjligen ta emot var och varannan katt som folk får för sig är vilsen/hemlös. Tvärtom så brukar de uppmana upphittaren att söka efter ägaren först o.s.v. Om det inte är akut.

Det är numera lag på att katter ska vara IDmärkta och ägarregistrerade. Kommer en katt till katthemmet så letar man efter ev. IDmärkning och söker i samtliga ägarregister. Dessutom brukar man annonsera på t.ex. VILSE.nu efter ägaren, polisanmäla etc. Har kattägaren tagit sitt kattägaransvar och IDmärkt och reggat sin katt så kommer ägaren att hittas, och katten kommer att återförenas med sin familj igen.

Och sist men inte minst: allt för många katter uppmärksammas inte, utan går under där ute, inte minst så här års. Att bjuda en katt på ett mål mat/vatten och lägga ut en efterlysning på nätet, eller att ta med katten för chipkoll kan rädda kattens liv. Eftersom man ofta inte kan SE om katten är vilse/hemlös så får man nog många gånger vackert lita på sin magkänsla….