Det är alltid extremt läskigt när man får höra att något är fel med ens djur. Och vi har lätt att bara lyssna på det första vi hör och reagera därefter.

När min foderhund Maya fick en knöl i underlivet tog jag henne naturligtvis till veterinär. De kände i ungefär fem minuter, kollade ingenting annat, och sa "det är cancer, du måste operera bort det omedelbart annars kommer hon dö". Jag fick såklart total panik, och bokade omedelbart in en operation för någon vecka senare. Jag kom hem och bara grät floder.

Tack. Gode. Något därute.

Jag hade en ägare som jag kunde prata med, som har större erfarenheter med hundar än mig. Som omedelbart sa att det lät lite konstigt, att de bara kände på knölen, men inte gjorde några tester, och omedelbart sa operation. Så efter att hundens ägare tagit henne till en annan veterinär som gjorde fler tester så kom ett mer detaljerat besked.

Det var en tumör, men inget som spridit sig, något som var hormonstyrt, och om hon blev kastrerad fanns det ingen anledning att tro att något annat skulle behövas. Knölen var inte särskilt stor, gjorde inte att hon inte kunde kissa som vanligt, gav henne ingen smärta, eller några andra besvär.

Sagt och gjort hon kastrerades hos denna nya veterinär och nu över ett år senare är tumören exakt samma storlek och ingenting har spritts och hon har noll problem av det.

Naturligtvis är det något jag håller koll på och skulle den bli större eller hon skulle få problem så får man ju ta en till tur till veterinär.

Men med denna långa berättelse vill jag säga att ja, ibland är det verkligen viktigt att man kan be om en andra åsikt. Jag grät i timmar och trodde min hund skulle dö, något jag inte alls hade behövt göra. Och att betala nästan 1000:- för fem minuters halvt klämmande av en knöl men inga blodtest inga urintest inga någonting annat??? Helt sjukt egentligen, om vi tänker efter. Maya hatade att stå på bänken och blev obekväm och ville komma undan, men veterinären knuffade undan mig när jag ville trösta och lugna och när hen försökte kolla hennes mun gjorde Maya något helt logiskt och tog ett steg tillbaka och stängde munnen och då blev jag tillfrågad om hon var aggressiv…

Jag tycker oavsett vilket slags djur man har att det är så otroligt viktigt att man har en veterinär till hands som man litar på och vet att man kan tro på om de säger något. Nu vet jag, nu har jag en klinik jag kan lita på, och om de skulle säga något i framtiden så vet jag att det är på riktigt.

Verkligen viktigt när man skaffar djur att innan de ens behöver veterinär kolla runt lite för att se till att man hittar någonstans där man känner sig trygg att ta sitt djur. Jag lärde mig den hårda vägen.

Skrämmande att man inte kan lita mer än så på vetten och att de gör så summariska undersökningar och drar slutsatser som kan leda till att ett älskat husdjur avlivas i onödan!

Vi hade en travhäst som fick ett bakben behandlat på en klinik. Först var de positiva över att hästen svarade så bra. Sista gången pappa var där och de röntgade benet, så sa de att det var kört. Och om han lämnade hästen och lät veterinärstudenterna övningsoperera, så skulle de inte ta betalt för slakten. Pappa tyckte att det lät helt åt skogen, då hästen inte ens var halt längre.

Så han tog såklart hem honom, begärde ut röntgenbilderna och kontaktade en annan veterinär. Den veterinären röntgade och undersökte benet en vecka senare. Helt friskt och han sa att bilderna från första veterinären kunde omöjligt vara på våran häst.

Han hade flera framgångsrika år på travbanan efter det…

Så blåljög dem för att få ett övningsobjekt eller hade de blandat ihop röntgenbilderna? 🤬

#3: Skulle inte alls förvåna mig om de klåparna hade blandat ihop röntgenplåtarna.

Bra dock, att er häst klarade sig.

Sådant där tycker jag att man bör anmäla så att det blir utrett. Det låter som att rutinerna behöver ses över och förbättras…

#5 Nu var ju detta kanske 15 år sedan, så det är dessvärre lite för sent nu…

Ja, det skulle ha gjorts då förstås.