OK, så här är det: det finns inga vildkatter i Sverige. Vildkatter och hemlösa tamkatter är inte samma sak. Men olyckligt nog kallar man ofta hemlösa tamkatter för vildkatter. Vildkatter = Felis silvestris, tamkatten är en helt annan art Felis catus. Inte ens en förvildad Felis catus kan bli en Felis silvestris.

Så det är en hemlösing du har. Inte en vildkatt.

Det som vore intressant att veta här är hur gammal katten var när den togs in, samt om den är född ute (eller om det är en katt som har hamnat vilse/dumpats ute men som en gång har levt ihop med människor).

Är du kattens första jourhem? Har den bott på katthem tidigare?

Jag tror inte att du ska ha några stora förväntningar på att kastrationen i sig ska få katten mer tam. Har aldrig hört att det skulle fungera så.

Hur snart katten kommer att bli mer social beror på flera faktorer: kattens personlighet, kattens tidiga erfarenhet av människor (har den t.ex. en gång levt i människors närhet) och det beror också på hur väl du kan möta kattens behov och träna katten socialt.

Att din katt inte vill att du tar i honom är helt OK. Det går att träna upp på olika sätt. Jag har själv en katt som inte ville att man rörde vid henne (utefödd), i dag står hon på köksbordet och ropar på mig för att jag ska klappa henne (men jag får fortfarande efter 11 år inte hålla/lyfta/bära henne). MEN katten behöver inte vara klappbar för att må bra och ha ett gott liv! Det är vi människor som vill kunna klappa. (Fast förstås är det väldigt praktiskt att kunna hålla/lyfta/bära en katt).

Det är superbra att han gillar att leka med dig, så lek massor ihop! Det är ett jättebra sätt att jobba med katten socialt. Kanske kan du t.ex. dra lekspöet allt närmare dig, få honom att kliva upp med en tass i ditt knä för att komma åt vippan/godis o.s.v.

Där du är ska det alltid vara roligast, tryggast, godast o.s.v.

Nu vet jag inte hur länge sedan det var ni var till veterinären, men min erfarenhet är att katter inte backar i sin människo-sociala-utveckling av ett veterinärbesök. Däremot om de inte mår riktigt bra eller har obehag/ont så kan de återuppta ett ökat skyggisbeteende under en (kortare) tid. Vet inte om någon annan här inne har annan erfarenhet av just detta?

Däremot ser jag ofta en rädsla hos jourhem/ägare till skygga katter för att "det man har byggt upp ska raseras". Men min erfarenhet är att veterinärbesök inte har den effekten. Ser jag till min egen skyggis (som har flera veterinärbesök bakom sig) så brukar effekten på hennes beteende vara minimal efter ett veterinärbesök.

Däremot är det en STOR omställning för honom om hans kattkompis har försvunnit (särskilt om det var en kattkompis som han gillade och var trygg med). Så där undrar jag lite hur man tänkte…. Ibland är ju en tamare kattkompis verkligen det som hjälper katten framåt (inte alltid dock).

Men tillgivenheten är något som kan ta mycket lång tid, och som man måste arbeta aktivt med. En del katter blir aldrig särskilt människosociala/gosiga men kan ändå ha ett gott liv ihop med människor. Att din katt är lekfull är t.ex. ett mycket gott tecken. Att du ser att det går framåt är ett annat mycket gott tecken. Det är därtill en ung katt, och det är också bra i det här fallet.

Jag hänvisar även till tråden "Att socialisera skygga katter" som du ser i vänsterkanten. Återkom gärna om du har funderingar, frågor etc.

Bra att kissen blev kastrerad. 😊

Vi vet inte så mycket om han . Vi är hans första jourhem . Vi hämtade han och en kattunge som hade fångat in . De var jätterädda och morrade och fräste så att han fick tvinga in dem i buren . Så vi har ingen aning om de har följt åt eller har hittat varandra på vägen.
Ja ok jag får fortsätta med att leka med han så kanske han kommer att bli mera tillgiven. Jo det är säkert så att det är människan som vill att de ska vara tillgivna och gosiga:) Man vill ju mysa med dem :)
Vi är ju jourhem så att vi vill ju att han skall bli så att han går att adoptera bort och komma till ett hem där han får det bra. Men det är ju det där med att om man inte får in han i buren så är det ju inte så lätt att få han bortadopterad. Jag tänkte att det kan ju finnas de som vill ha han men hur gör man om man inte får in han i buren . Vill ju inte han skall få en "traumatisk "upplevelse igen . Kallar det så när han blev infångad och in i buren.
Kattungen som vi hade var , som vi tror , född ute så hon var jätte rädd. Men henne fick vi ju till att bli en spinnande lite gosig kattunge. De tillbringade väldigt mycket tid tillsammans i början . De låg bredvid varandra. Men hon tydde sig mera och mera till oss. De har ju haft lite tvivel på att denna katt som vi har nu skall bli så lätt att bli bortadopterad. Men den lilla katten den for fort:)

Men vi får väl se vad som händer med denna katthane. Vi kämpar på:)

Det finns även extremt tama katter som avskyr transportburen och ser den som ett monster 🤣. Fokusera på att få en trygg o glad o lekfull katt som inser att människor är bra att ha och bra att använda sig av. Transportbur-monstret kanske den aldrig kommer att gilla, men lägg gärna godbitar i transportburen då o då och ha den framme som en mysig koja. Tids nog hittar han nog en egen matte/husse som älskar honom för den han är.

Hejsan!

Jo jag vet att det finns tama katter som avskyr buren men de kan man ju ta i och stoppa in i buren . Det går ju inte med en katt som inte vill bli ihållen.

Jag har den framme hela tiden och har lagt in godisar men det verkar inte funka.

Han är ute för adoption nu. Djurskyddet tror att det kommer att ta tid att få honom bortadopterad. Så man får börja i tid. Jag hoppas verkligen att han skall hitta en matte eller husse som vill ha honom . Ta honom för den han är. Han skulle ju passa bra som en ute katt på landet kanske tillsammans med någon mera katt/kattunge. Han behöver komma ut på landet till någon familj som har tålamod och kan ge honom ett bra ute liv. Tror inte att han är någon innekatt-skulle inte trivas som det. Man ser att nu när det börjar vara bra väder så får vi passa altandörren för han vill ut där . Så var det inte från början . Då var han inte alls intresserad av utelivet.

Hade en skyggis hemma hos mig ett tag så tips från mig är att prata med honom med lugn röst. Om han närmar sig dig självmant, säg nåt uppmuntrande, lägg godis nära dig och öka avståndet successivt. Man får ha tålamod!
Sen, det som jag tror gjorde mest för den katten jag hade, var när jag "pratade kattspråk" alltså härmade katters kroppsspråk.
Kisa med ögonen mot den.
Du kan lägga dig på sidan på golvet, kisa med ögonen mot dig, rör händerna lite så som katter gör när de är nöjda (när de "knådar") och se allmänt nöjd ut. :)
Om det är en katt som inte haft mycket kontakt med människor så förstår den nog kattspråk bättre tänker jag.

Fick också ett tips här med en pensel med långt skaft för att långsamt kunna vänja vid att klappa. (Hann själv inte testa dock). Men med allt gäller att ta det långsamt, i pyttesteg! Låt penseln ligga framme först, sen håller du den i handen, låt honom nosa och sen försiktigt stryka honom med den så kanske han upptäcker att det är skönt att bli klappad.

Kanske det är bra om du är i närheten när han äter, men men det också, långsamt närma dig. Hellre att det går superlångsamt än för snabbt. Låt honom komma till dig.

Riktigt skygga katter passar sällan som utekatter. Din katts utelängtan skulle kunna vara ett uttryck för hans biologiskt styrda motivation att ge sig ut och para honor. Nu är han ju kastrerad, men det tar ett tag innan hormonerna klingar av. En innätad balkong/uteplats eller kattrastgård är ofta ett bra alternativ. Stor risk att katten försvinner om den släpps ut, och koppelpromenader är inte att tänka på med skygg katt.

Visst kommer han att bli adopterad. Landets katthem adopterar regelbundet ut försiktiga/skygga katter och de som inte vill gå in i transportburen. Många människor ser det inte som ett jätteproblem med transportburen då det finns bra tekniker att få in katten utan att ta i den. Och även en socialiserad katt kan börja bita och riva för att slippa gå in i transportburen.

#4 Tänkte på transportburen. Du skriver att ni har den stående framme och att du lägger in godis då och då. Har du ett rejält underlag i transportburen? T.ex. ett stort ihopvikt badlakan? Jag frågar därför att katter avskyr att halka runt på underlaget i en transportbur.

Har du monterat bort burluckan? Den kan annars uppfattas som stressande av en skygg katt.

När det gäller den klapp-pensel (elementpensel med långt skaft) som nämns i #5 så ska man försöka tänka på att aldrig klappa katten uppifrån, utan mer från sidan.

Jo jag har inte luckan kvar utan det är vara buren . Jag har lagt in den mjuk badrumsmatta där inne.:)

Är det någon som vet ungefär när hormonerna "klingar av"? Ja men det låter ju positivt att det är många skygga/rädda katter som blir adopterade. Den här kissen är nu ute för adoption och vi får väl se om det är någon som är intresserad. Men du skriver att det finns bra teknik att få in dem i buren utan att ta i dem. Hur gör man då? Tacksam för tips.

Sedan undrar jag vad ni har för åsikt om att man skall "tränga" sig på katten och klappa honom ? Ska man låta han vara och låta han komma till mig eller ska jag leta up han när han sover typ uppe i våran säng och klappa honom? Det står så olika på olika sajter som man läser.

Är det någon som har provar Pet remedy spray?

#10 Du kan ju närma dig honom men se till så han är beredd och vet var du är med händer och så. Inga snabba rörelser.
Feliway optimum som du sätter i uttaget ska vara bra. Lugnar katten.

1) Enligt veterinären.nu tar det 1-2 månader innan hormonerna försvunnit helt.

2) Hur man kan arbeta för att få in katten i transportburen vill jag minnas att jag beskrev rätt utförligt i din tidigare tråd "Katt som inte vill in i transportburen", se #2 i den tråden. Det är en av de tekniker som jag själv har lärt mig, och som jag tycker är bra och skonsam för katten.

3) Det beror på vad du menar med att tränga dig på katten. Katter måste förstås få sova ifred (till största delen) och vara trygga på sin sovplats. D.v.s. det måste finnas ställen där katten vet att den får sova ifred, utan att bli störd, tänker jag.

Men här handlar det mycket om kattens personlighet, och hur långt katten har kommit i sin människo-sociala utveckling. Därför är det svårt att ge dig exakta råd. Alla katter är olika.

Om jag själv skulle jobba med din katt och klappträning så skulle jag förmodligen först försöka få in det i en rutin (katter gillar rutiner och att tillvaron är förutsebar: lika-lika varje dag. Man klappar på samma plats där hemma och vid ungefär samma tid på dagen). I början är det också bra att klappandet omedelbart åtföljs av belöning (förslagsvis mat). I början kan det vara bra om man mer liksom "råkar" nudda katten när man ändå är nära varandra. T.ex. under lek.

Själv har jag än i dag en signal som berättar för min skyggis att "nu kommer det klappar". Jag knäpper försiktigt med fingrarna, innan jag klappar. Hon kan njuta av klappar i dag, skriker efter att jag ska komma och gosa o.s.v. men det var en låååång väg av träning innan vi kom dit, och först nyligen (efter 11 år) är hon OK med att gosa oavsett var i lägenheten vi befinner oss.

På katthemmet där jag höll till klappade man katten med elementpensel med långt skaft när den låg på något lämpligt ställe (vaken katt på trygg plats). Man fick ofta bra resultat, såtillvida att katterna blev allt mer toleranta vad gällde beröring, och många katter tyckte så småningom att det var mysigt.

Men självklart handlar det mycket om vad katten har med sig i bagaget. Har katten hanterats av människor som liten så blir det ju annorlunda än om katten fötts ute och levt ute i10 år. T.ex.

Men alla är nog överens om att katten inte kommer att bli klappbar utan träning. Att "vänta tills katten kommer till dig" låter ju väldigt bra, men en del katter kommer aldrig att vilja komma till någon.

Det bästa hade förmodligen varit att diskutera med en etolog om vilken träningsmetod han/hon skulle rekommendera när det gäller just den enskilda katten, men då kostar det en slant. Men det finns även andra träningsmetoder, men de har jag svårt att beskriva på ett lätt sätt i text (man belönar t.ex. varje litet tecken på avspänning).

Dock tycker jag att det låter som att din katt är "bra på väg", t.ex. när du skriver att katten sover i er säng. Jag hade varit mer bekymrad om katten alltid befann sig under sängen.

Pet remedy sprej gillar en av mina katter. Om jag har sprejat det t.ex. på en sovdyna så lägger hon sig gärna där och blir kvar där en bra stund. Men om det har annan effekt än så kan jag inte svara på. Har aldrig använt det "i kritiska situationer".

Kanske kunde du be "ditt" katthem att de bjuder in en föreläsare att föreläsa om skygga katter, socialisering/habituering etc och där ni fick möjlighet att ställa frågor?

Det finns ju flera större katthem som är duktiga på den här gruppen katter och som kanske kan komma och berätta om hur de jobbar, eller rekommendera en bra föreläsare.

Jo han ligger gärna i våran säng alltså när vi inte är där:) Men ibland när man kommer upp för våran trapp till sovrummet så hoppar han ner och far under sängen. Men går man ur rummet så kommer han ju fram . Men det är bara ibland som han gör så här.

OK men då ska jag prova det där sprayet. Jag tänkte att man kunde spraya på en filt i soffan så att han kanske gillar det. Även kring transportburen kanske man kan spraya det.

Verkar gå dåligt med adoptering av katten… De säger att går den inte att adoptera bort så kanske man måste avliva den……..

Dumheter! Man avlivar inte en frisk katt för att det inte går att hitta ett nytt hem på några veckor. Vad är det för idioter som är ansvariga för katten? De katter man tar in i föreningen har man ansvaret att ge ett fortsatt gott kattliv. Avlivning är till för svårt sjuka och skadade katter som aldrig kan få ett gott kattliv mer. Tänker man inte ta väl hand om katten utan döda den så är det väl bättre att man kontaktar ett seriöst SVEKATT-anslutet katthem och ber att de övertar katten. Vad är problemet? Katten har det väl bra hos er? Är det ni som inte vill vara kvar som jourhem, eller är det djurskyddet som avlivar katter efter ett visst antal veckor? Verkar f ö idiotiskt att läggs pengar på kastrering etc om man tänker döda katten strax därpå. Katter har bara ett liv och det ska vi människor vara rädda om.

Förr i tiden jobbade en del organisationer efter en s.k. tremånadersregel. D.v.s. hade katten inte adopterats ut efter 3 månader så dödades katten. Jag hoppas vid min gud att det tänket inte existerar längre. Många katter behöver betydligt mer än tre månader på sig. Tremånadersregeln är helt sjuk, och det är fel både mot jourhemmen och mot de som ger bidrag till verksamheten att döda katter på det sättet. Och det är galet fel mot katterna. Visste folk att sådant förekommer så finns därtill risk att de inte vågar höra av sig om katter i nöd, eftersom katten då riskerar att dödas inom kort. Ingen katt ska behöva förvaras i 3 månader för att därefter avlivas. Och det var alltså många organisationer (under samma "paraply") som arbetade så här. Men jag trodde det var borta sedan länge… och att folk hade fattat att varje katt är unik med egna unika behov.

Det är så här att vi skulle vara jourhem en begränsad tid(det har gått 2 månader över den tiden ) . Vi hade en begränsad tid för att vi har så mycket planerat i sommar. Nu så tänker jag att man kanske skulle kunna byta jourhem istället för att den ska avlivas. Så vi får se om det går att få tag i ett annat jourhem. Vi håller tummarna för det. Jag skulle kunna tänka mig att fortsätta arbetet med katten om det hade varit senare i höst. Jag vill verkligen ge han en chans. Vi har inte någon som kan vara med katten när vi skall på våra resor i sommar så det är ju svårt att ha kvar katten… Man vill ju inte att han skall vara själv, även om han har tillsyn, hur mycket som helst heller. Det funkar ju om det är en helg men inte mer. Men vi håller tummarna att de är någon som vill adoptera honom eller att de hittar något nytt jourhem . Det som skrämmer folk, tror jag, är att han är rädd av sig om inte någon myskisse . Men jag tror att han kan bli det om man ger honom tid och kärlek.

Det här är ju inte ert ansvar, utan Djurskyddets sak att lösa. Och avlivning kan aldrig vara ett alternativ när jourhemmet ska iväg på semester. Det är absurt. Hela katt-Sverige kämpar för att höja kattens status, och då ska en djurhjälpsorganisation döda katten för att jourhemmet inte kan vara jourhem över sommaren??? Sådant måste man ha en beredskap för som katthjälpsorganisation, det blir sommar varje år så problemet är inte precis nytt. Tar man in en katt i föreningen så har man ansvar för den katten fram till adoption. Man kan inte döda katten för att det är bekvämast så. Då sviks ju katten totalt av de som skulle hjälpa. Finns det inget seriöst katthem inom köravstånd som kan ta över katten, om alternativet är att döda den? Sedan borde Djurskyddet aldrig ha placerat en skygg katt i ett jourhem som bara kan ha katten en kort tid, eftersom de här katterna mår bäst av att det är samma och lika, och de behöver få tid på sig. Det är absolut inte ert ansvar eller "fel" men jag ställer mig frågande till djurskyddets sätt att jobba i det jär fallet. En ung, nyfiken o lekfull katt har alla chanser att bli tamare och gosigare.

Vi har en som är intresserad av katten nu:) Hoppas att de har läst annonsen noga så det vet att det inte är en goskisse utan en kisse som de behöver ha tålamod med. Vi har ju kvar problemet med att få in den i buren OM det är någon som vill adoptera honom . Men det kanske löser sig på något sätt. Annars får Djurskyddet hjälpa mig med detta. Det ska ju inte "hänga" på att han inte blir bort adopterad för att man inte får in han i en bur.
Jo jag tror absolut att denna katt kommer att kunna bli en bra katt bara man ger honom tid och har tålamod med han. Men han behöver tid och det hoppas jag någon har att ge honom.

Har någon hört talas om att man kan ge åksjuketabletter till katter?

Ja, man ska kunna ge åksjuketabletter till katt, men man måste kontakta sin veterinär för att kolla vilken sort och vilken dosering.

Men åksjuketabletter ska nog bara ges om det verkligen behövs, och att få i en skygg katt åksjuketabletter kan kanske bli knepigt.

För många är det inget jätteproblem om katten är försiktig/skygg, eftersom det brukar gå att jobba bort, inte minst hos unga katter.

Och som sagt, det finns även supertama katter som förvandlas till monster när transportburen kommer fram 😊.

Är kisse fräsig när intressenter kommer på besök så måste ni komma ihåg att det inte är en "arg" katt utan att fräsandet betyder att "nu blev det lite mycket - nu känner jag mig osäker".

Ja det skulle nog inte vara svårt att få i han en tablett för att det går bra att få i han tabletter tillsammans med köttfärs eller något annat gott:) OK men då kan man ju kolla med en veterinär om det är så att det skulle komma på tal. Jag tänkte även att man kanske kan locka in han i buren med en laserpekare för katter:) Leka in han:)

Jag tror på denna katt bara han som sagt får tid och kärlek och en kattkompis tror jag är också bra.

Precis jag hoppas att det förstår om han fräser att det är bara att han är rädd:)

Men varför tror du att han skulle behöva åksjuketabletter? Ska han åka långt?

Laserpekare kan du förstås prova. Allmänt så är laserpekare lite stressigt för katter, så leker du med honom med laserpekare i vanliga fall så är det bra om han får något "att fånga" till slut.

När katter kräks/kissar/bajsar i samband med transport handlar det ofta inte om åksjuka. Många gånger handlar det istället om att katten är stressad.

Därför ska man alltid tänka på stressreduktion när man transporterar katter.

Man kan t.ex. strö Zylkene över kattens mat några dagar innan man ska ut och åka. Zylkene är ett kosttillskott som är milt rogivande. Man kan ge det varje dag under en veckas tid, eller längre.

Man kan spreja Feliway-sprej i transportburen. Dock måste "alkohol-ångorna" hinna vädras bort ur transportburen/rummet innan man tar dit katten. Jag vill minnas att det ska avdunsta ca 15 minuter innan katten sätts in i buren.

Man kan även spreja Feliway-sprej på en filt (måste också göras minst 15 minuter innan filten ska användas). Lägg sedan filten över transportburen.

Skygga katter ska alltid transporteras i stadiga transportburar, gärna i hårdplast.

Ha ett tjockt ihopvikt badlakan i botten - katter avskyr att glida omkring i transporburen. Underlaget ska uppfattas som fast av katten.

Ha alltid två spännband fastsatta runt transporburen (ett på längden och ett på tvären). Du vill inte att katten kommer lös av misstag!

Kolla själv flera gånger så att transportburen är ordentligt stängd.

Ha alltid en filt över transportburen så att katten får chansen att "gömma sig" och slipper en massa stressande sinnesintryck.

Åk aldrig kommunalt med en skygg katt.

Gör resan så kort och smidig som möjligt.

Ja han älskar laserpekaren. Jo jag ger honom lite kattgodis så att han får något att ta fast:) Blev ingen adoption igår för att den som skulle komma kom inte pga några familje tråkigheter. Så nu väntar jag på en annan intressent. Hoppas att den inte backar ur….

Ett tips jag kan ge alla kattägare är att alltid ha transportburen framme, med luckan av och bäddad med en mjuk filt eller handduk.

De flesta katter gillar faktiskt att gå och lägga sig i en transportbur om den blir en del av inredningen. Om den däremot bara tas fram när det är dags för veterinären eller flyttar…

Ännu bättre om du kan vänja kissen vid att luckan åker på och bli instängd då och då. För min del blir det två flugor i en smäll; jag väger min katt en gång i veckan i buren med hjälp av en bagagevåg, så dels är hon redan van vid att bli instängd i den, och dels kan jag se om hon börjar gå upp eller ner i vikt helt oförklarligt innan det syns på utsidan.

Jag har faktiskt lyckats med denna taktik för att få in rejäla skyggisar i buren utan större problem, även om det tog ett tag :)

#26 Här hemma har transportburarna stått framme i 11 år nu, bäddade som mysiga kojor. Ofta med lite godis i o.s.v.

Mindre än 1 ggr per år ser jag en katt ligga där inne… så id'en är god, men här hemma fungerar den inte. Inte de första 11 åren i alla fall 🤣.

Men katter är olika, så har man en katt som nappar på detta så är det ju bara jättebra.

#27: Ja här har jag haft två egna katter på raken som gillat buren, plus flera av jourkatterna jag haft under åren :)