Jag blir lite nyfiken på HUR mycket mer än ett dygn djuren lämnades utan tillsyn. Synd att inte det framkommer.

#1 Det kanske går att begära ut handlingar i det enskilda ärendet om man vill få veta mer.

Därför har jag ett kort i min plånbok som informerar om att jag har husdjur, och vem man ska kontakta för att detta husdjur ska få tillsyn 😊

#3 Det bör man alltid ha om man har husdjur där hemma, men det hjälper ju liksom inte om bussen är försenad, som påstås ha varit fallet i det här ärendet…

Men hamnar man på sjukhus och inte kan kommunicera med omvärlden så kan ett sådant kort vara bra (förutsatt att någon ser det och bryr sig).

#4 Bussbolaget har säkert koll på eventuella förseningar och skulle alltså kunna intyga att förseningar förekommit om så var fallet, men enligt tingsrätten har det "inte framkommit några godtagbara skäl som ursäktar hennes handlande". Det hon påstod (att flera bussar var försenade) höll alltså inte som förklaring till att hon var hemifrån så länge som hon var.

#4: men i en sådan situation måste man ju kunna kontakta någon, tycker jag?

Hade det hänt mig, hade jag ringt någon i min närhet som har nyckel hem till mig att gå och kolla till djuren.

Ja, exakt. Det är vad jag menar, och det är förmodligen det som gjort att hon dömts också. Djurägaren har sannolikt ö.h.t. inte "befunnit sig i nöd", utan helt enkelt inte tagit ansvar för djuren där hemma. Och så har någon "fått nog" och anmält henne.

#7: helt rätt! Det skulle jag ha gjort också..

Jag var till en liknande situation i början av året. En i grannhuset (höghus) såg en katt som mådde dåligt. Grannarna i samma hus som kattens ägare hade under en längre tid matat katten och givit den vatten i trapphuset, och försökt få tag i ägaren som inte ville öppna dörren eller svara i telefon. Katten var uttorkad och svansen skadad. Denna katt hade i ett halvårs tid observerats av grannar i båda husen, och man försökte få kontakt med ägaren för att meddela att denne måste ta bättre hand om sin katt.

När katten hittades med skadad svans, togs den in av grannen i grannhuset och man försökte kontakta ägaren. Hon fick kontakt med ägaren, som flyttat till annan ort för studier. I dennes lägenhet bodde nu en kompis, som skulle ta hand om katten. Detta fungerade uppenbarligen inte, och man bad om att få lämna katt till katthem eller liknande. Men det ville ägaren inte ta beslut på, pga av att ”katten nu ägs av kompisen”. Men i registret stod katten fortfarande på denne man. Man sa också till denne ägare att hans kompis inte svarade i telefon eller på dörrknackningar, och därför har katten nu tagits in. Detta var en tisdag, katten togs in på fredagkväll då man blev orolig över katten. Ägaren kontaktade sin kompis, och ringde sedan upp grannen som hade katten och sa att kompisen rest bort över helgen, för denne trodde katten sprungit bort bara. Ägaren åkte hem, en resa på 2h, och hämtade sin katt och lämnade denne till sin kompis igen. Vi blev informerade om att katten skulle flytta till ägarens farfar på landet om en månad. Hur det sedan gick, vet jag inte. Jag har inte hört något.

Vem reser bort när ens katt är bortsprungen? Och jag som kattägare skulle bli förbannad om jag lämnat över ansvaret av min katt till en kompis, som sedan inte tar hand om katten! Då skulle jag hämta katten, och lösa det direkt!

#8 I den typ av ärende du beskriver här kan man kontakta sin länsstyrelse med en (anonym) anmälan. Då är det bra att inte ta in katten först, för annars får länsstyrelsen svårt att agera (då det inte finns någon katt i nöd kvar ute).

Dock bör man kolla med sitt katthem först om det är lämpligt (d.v.s. kolla med dem om länsstyrelsen i länet har ett gott rykte eller om den hör till de som anses avlivningsglada).

#9: ja det var ju så det blev. Den som tog in katten anmälde till länstyrelsen, men eftersom hon hade katten i sitt hem så såg de inte katten som övergiven. Vilket jag tycker är fel, eftersom de tog in katten för att katten for illa

#10 Länsstyrelsen har regler som de måste följa. Katthjälpare får lära sig i vilken ordning saker och ting ska ske för att det ska "bli rätt". Här kan det vara bra att prata med sitt katthem, eftersom de ofta känner till "sin" länsstyrelse, och i vilken turordning saker och ting ska göras. Naturligtvis kan man också ringa länsstyrelsen (anonymt) och fråga hur man ska tänka och göra i ett enskilt fall.