Jag läser återigen en tråd i en kattgrupp på Facebook. Det är en grupp för folk som sägs gilla katter.

Trådskaparen beskriver en besvärlig situation, med en grannkatt som "terroriserar" dem. Det sker flera gånger om dagen, katten tar sig in i huset och förstör, skrämmer familjens djur och har t.om. bitit ihjäl kaninungar. Grannkatten bråkar därtill med familjens egna katter. Ingen kul situation, och tråden väcker förstås medkänsla.

Det intressanta är vad som händer i tråden. För plötsligt har grannkatten blivit nära nog "hela gruppens fiende".

TS beskriver hur hen har skrämt katten, sprutat vatten på den, bankat med saker för att skrämma iväg den, men ingenting hjälper (såklart det inte gör - våld löser som bekant sällan problem).

Hon får mängder av förslag från hjälpsamma "kattvänner" om att strö peppar runt gården (inte så bra för de egna katterna heller kanske), om hur hon ska låna in en större hund som vakt, och spela in när den skäller (stressar garanterat de egna katterna, grannkatten sägs f.ö. vara orädd för hundar).

Hen får tipset att stänga in katten ett tag i en skrubb i huset (!) och därefter skrämma ut den (hur kommer man ens på idéen att ge ett sådant tips?!). TS svarar att de redan låst in katten (!) och därefter skrämt iväg den, "men den var tillbaka ett par timmar senare". (SUCK!). Förmodligen är det inte ens tillåtet att medvetet låsa in någon annans katt på det sättet.

Katten beskrivs som oberäknelig och orädd. "Jag känner sådant hat för den, den är vidrig. Har aldrig mött en så sjukt obehaglig katt någonsin", skriver TS. Och gruppen hänger på.

En administratör skriver att "tråden är rensad från tips som är direkt djurplågeri". Det har alltså funnits ännu värre tips i tråden tidigare. Från människor som säger sig älska katter. Men som gjort den här katten till gruppens gemensamma "fiende".

I tråden kommer nu förslaget att katten ska köras till polisen. Får ägaren hämta katten där några gånger så kommer de nog att ha bättre uppsyn över katten sedan. Som om inte polisen har annat att ägna sig åt än att lösa kattkonflikter grannar emellan…? Dessutom är det garanterat inte lagligt att sno någon annans katt och köra den till polisen, när man redan vet att det är grannens katt. En katt som har laglig rätt att vistas fritt ute.

Säkert femtio personer hojtar i kör att grannen måste låta kastrera katten. Trots att det står lika många gånger att katten är kastrerad. Friska katter beter sig inte så där, hävdar några. Katten måste till veterinär, manas det, och man föreslår att TS ska ta katten till veterinär själv! Men självklart kan man inte sno någon annans katt och köra den till veterinären. (Ja, det ska vara om katten är svårt sjuk eller akut skadad då). Dessutom kostar det ju en slant.

Folk hänvisar till länsstyrelsen (som naturligtvis inget kan göra, grannkatter har rätt att gå ut och vistas ute). Man hänvisar till djurkommunikatörer (… Ingen kommentar, men hade den typen av förmågor fungerat så hade hela poliskåren varit full av folk med dessa förmågor…).

Jodå, det finns kloka ord i tråden också.

En person invänder mot att det ges råd om både misshandel samt direkta dödshot i tråden. En annan kommenterar att man blir mörkrädd när så kallade kattälskare ger råd om att misshandla en katt på diverse sätt. En tredje person undrar vad det är för vidriga råd en del ger, då flera råd är rent djurplågeri.

Och allt det här - förekommer i en grupp - för kattvänner….

Vad vill jag då ha sagt? Ja, som så många gånger tidigare så vet jag inte riktigt. 😊 Men katter har rätt att gå ut. Och att katter dödar kaninungar - ja, det är inget konstigt - i kattens värld. Katter är gjorda för att jaga.

Alla råd om att stängsla in den egna gården, bygga kattrastgård, att ha dörrarna stängda, att ha chipstyrd kattlucka, att prata med grannarna igen o.s.v. möts av svaret "det går inte". Nej, då är det så. Det går inte att trolla.

I tråden lutar det allt mer åt att köra katten till polisen som det verkar.

Vad händer då om man kommer till polisen? Är katten chippad och polisen ringer ägaren så kommer ju ägaren att tycka att det är jättemärkligt att du lämnat in katten som upphittad. Du vet ju var den bor. Kort sagt: det blir pinsamt för inlämnaren. För dig. Är katten omärkt: ja, då kommer du att få rådet att släppa ut katten där du hittade den. Det är det vanligaste rådet från polisen (därmed inte sagt att det är ett bra råd, i andra ärenden!).

Skulle polis/länsstyrelse (mot alla odds) förorda att katten stallas upp på ett katthem (eller annan uppstallningsplats) så kommer katten att ta upp en plats som en hemlös katt kunde ha fått. Den hemlösa katten får bli kvar ute. Katthemmets pengar, tid och övriga resurser kommer att användas till en ägd katt, som du medvetet har snott från dess ägare. Det är absolut inte OK. Det är tufft för volontärerna på katthemmet att både sköta katterna och att samla in pengar till alla katternas alla utgifter. Men du tycker alltså att du har rätt att utnyttja dessa människor och de medel som de samlat in - för att du ska slippa grannens katt…???

Skulle grannkatten därtill komma lös (sedan du snott den), ja - då blir det verkligen problem. Att katter kommer lösa i samband med transport är inte helt ovanligt. Kommer du då att berätta för grannen var katten tog sig lös? Kommer du att berätta vad katten gjorde där? Är det då de ideellt arbetande volontärerna på katthemmet som ska ringas in för att fånga katten (som om de inte har annat att göra…)? Eller ska ID-hund lägga tid, kraft och resurser på att fånga grannens katt, som du har snott och tappat bort?

Och om du hamnar i en trafikolycka och grannkatten avlider… Hur förklarar du det för grannen?

Det är som om hela FB-gruppen känner att de till varje pris måste lösa problemet åt TS, kosta vad det kosta vill. Fienden ska bort.

Nej, grannkatter har rätt att vistas fritt ute, oavsett vad vi tycker om det. Man får prata med sina grannar, igen och igen. Sätta upp stängsel, ha chipstyrd kattlucka, ha vädringsnät för dörrar och fönster. Bygger man en kattrastgård till egna katter så kan man kanske testa ultraljuds-skrämmor mot grannkatterna. Det kanske räcker med att ha sådana en tid för att situationen ska lugna sig därhemma? Har man små djurungar hemma, så är det kanske bra att ha dem i ett rum/i en bur där jagande grannkatter inte kan komma åt. Jag tänker att det måste finnas massor man kan göra - utan att misshandla, döda eller föra bort en katt.

Att det sedan är trassligt, kan bli kostsamt och att det tar tid och energi - ja, det har jag förståelse för. Men jag har inte förståelse för de "kattvänner" som är beredda att skrämma, skada, döda och föra bort katter.

I min värld - är de inga riktiga kattvänner. Det är människor - med ett synnerligen dåligt omdöme.